...efter min son! Han somnade innan när vi var hos mormor och morfar och då lät vi honom sova kvar där och så åkte jag hem och lagade mat så skulle pappa komma med honom när han vaknat. Nu har vi ätit, diskat och tagit upp lite fika och fortfarande har ingen Nuss kommit hem och jag längtar jue!

Jag ringde till mamma vid strax innan 2 och frågade om han verkligen inte vaknat och då sa hon att hon precis vart inne och kollat på honom och han sov så gott. Jag sa till henne att hon fick ta upp honom nu, han kan ju inte sova längre nu (fast om han hade fått bestämma så hade han säkert gärna  gjort det!), han måste ju komma hem och äta middag!

I natt har det vart mindre spännande... Jag la mig vid halv 11 (David halvsov i soffan) och somnade som en stock! Tydligen hade Albin kommit och lagt sig hos mig men det märkte inte jag, David bar i alla fall tillbaka honom när han la sig vid halv 1 i natt.

Strax innan 5 i morse vaknade jag av att Albin kom in och berätta att han kissat i sängen, men det hade han inte alls, men han fick ju i alla fall upp mig ur sängen, vilket var tanken. Jag byta blöja på honom och så la jag mig bredvid honom på madrassen, men jag sover ju inge bra där (David sover lika bra där som var som helst så därför brukar han gå dit och lägga isg), så man kan säj att jag vaknade vid strax innan 5 i morse! Jag kanske slumra till någon gång, men så låg Albin och babbla lite, somnade lite, snarkade mm så jag sov inte alls bra! Nu sitter jag här, mätt, gäspandes och längtandes efter min älskade lilla sovmarodör!

När vi stigit upp, bäddat, klätt på oss, Albin fått i sig sin välling och jag röjt undan lite (kattsand som dom skvätt ut under natten, är alltid det första jag gör på morgonen) så gick jag till Gööks och köpte frallor, thekakor och ett vörtbröd med russin i! Jag väckte morbrorn på vägen och fråga om han ville ha frukost och det ville han (det vill han nästan alltid...) och sen hade vi morgonmys-frukost med Albin tjötandes vid bordet. Han skulle säja apelsin innan när han pekade på våra nejlikor-prydda apelsiner och då kallade han det för "Annehis". Han ropade det "ANNEHIS" säkert 100 gånger under frukosten och morbror tycker det är skoj att han äntligen börjat prata, även om orden har väl omkastade bokstäver...

Nu äntligen rullar morfars lastbil fram på uppfarten! Nu ska det gosas!