Idag är allt verkligen skit!
Jag är oftast väldigt glad och uppåt och ser livet från den ljusa sidan men idag är jag verkligen nere! Allt känns skit! Natten har vart katastrofal, med hostattacker, täppt näsa och huvudvärk. Dock har jag fortfarande ingen feber, i alla fall inte mer än att min normala kroppstemeratur är liiite förhöjd! Så idag blir det inget jobb för mig, jag ska bara ligga på soffan hela dagen!
När jag vaknade i morse hade jag Albin bredvid mig i sängen men han vaknade ganska snart han med och vi gick upp. Albin fick vällingen i soffan och jag kröp upp bredvid honom och där låg vi tillsammans hela morgonen. Jag tog med mig laptopen och HN och så tände vi brasan och mös! Jag började förbereda Albin tidigt på att idag skulle han till Dagis och det gick bra men när vi skulle ta på ytterkläderna så kom hysterin och dessa hemska tårar.
"Jag vill inte gå dagis mamma", "Albin vill vara hemma med mamma"
Jag lyckades trots allt behålla allt lugn och pratade med honom om varför han skulle vara på dagis och han förstod nog (inbillar jag mig i alla fall). Sen var det samma visa i bilen, han började darra på läppen och sen kom tårarna, "Vill vara med dig mamma!"
Men när vi parkerat bilen så småskuttade han fram till dörren och när vi kom in mötte både Birgitta och Anki oss men direkt blev han jätteledsen och då kan jag bara inte hjälpa det men jag blir ju lika ledsen jag! Jag kramade och pussade under skrik och panik och vinkade innan jag gick men allt jag hörde var Albins förtvivlade rop
"MAMMA!" "MAMMA!" "MAMMA!"
På måndag får David lämna, jag utsätter inte mig själv för detta en gång till, detta är det vidrigaste jag någonsin vart med om!! Visst har han någongång vart ledsen när jag lämnat hos farmor/mormor men inte på långa vägar på detta viset, han är ju helt hysteriskt ledsen! Jag som kanske hade förväntat/förberett mig någon liten tår såhär i början, men det här! Kommer han någonsin att förlåta mig för att jag bara lämnade av honom där, bara vinkade och gick! Jag måste vara den sämsta mamman någonsin i Albins ögon! Jag känner mig totalt värdelös, lämna bort honom på detta viset, han vill ju vara hemma hos mig! Han ska inte behöva känna så här!
Jag har verkligen tagit in allt som "alla" har sagt om hur bra han kommer att få det med alla kompisar och så, och visst, det har bara gått 4 veckor men han vill ju inte, han vill mycket hellre vara hemma, han till och med frågade om han inte kunde få "åka momo".
Jag kan har inte fått i mig nåt ätbart än idag och jag tvivlar på att jag kommer få ner nåt heller, jag är så förtvivlat ledsen och tillråga på allt så är jag ju så in i bomben förkyld att jag knappt orkar rör mig!
(mellan raderna kan ni säkert läsa hur synd jag tycker om mig själv just nu...)
Jag kommer säkert att ligga och småsnyfta ända tills han kommer hem om jag lyckas hålla mig från att åka dit och hämta honom, hela jag värker och jag vill bara ha hem min älskade unge även om jag vet att jag inte skulle vara någon bra mamma som jag mår nu men för Albins skull skulle jag göra vad som helst, precis vad som helst.
Nu ska jag sluta tycka synd om mig själv, sätta på vatten och ta en stor kopp te framför brasan och bara ligga där på soffan, förhoppningsvis kan jag även somna en stund.
Nää fy. Ville han komma till mig? Jag har så ont i hjärtat nu. Stackars Albin och stackars dig. :-(
Klart det känns jobbigt, det gjorde det när Filippa blev precis likandan när ja lämnade henne. Grät i bilen på väg t skolan. Men ja ringde Alltid bara 10 minuter efter ja åkt o då va hon alltid glad igen o hade börjat leka, det e precis vid lämnadet som det e jobbigt, därav ett snabbt lämnade för barnens skull. Men inte f*n känns d bättre för oss föräldrar för det. Men bara för han "beter" sig så här betyder inte det att han Inte trivs på dagis, det e bara lämnandet som känns tufft, men han kommer in i det, precis som vi gör. Bara att för vissa tar d längre tid. Kanske ingen tröst...men men...
han tycker visst inte att du är världens sämsta mamma, i Albins ögon är du världens bästa mamma
Tycker du kan låta din man lämna ett par dagar istället, om ni har möjlighet. Kanske det kan va lösningen, svårt när barnen ser att du gråter också. Finns någon dagmamma där du bor, kanske en lösning? Låt inte mormor få lämna, det tror jag kan förstöra istället. Såg att mormor varit med vid inskolning och jag har faktiskt aldrig varit med om det på vårt dagis. Tycker att det var konstigt att inte fröknarna sa något, Albin trodde antagligen att ni var där för att leka när mormor också var med... Detta kommer gå över men min uppfattning fr dagiset hemma är att det tar längre tid för äldre barn. Kanske korta ner dagarna i början så han inte är så långa dar? Heller ofta, fler dagar och kortare tid så det blir kontinuitet för honom. Fråga fröknarna vad de har för tips. Och ge inte upp, då vinner han.
Fy, stackars er! tror ju inte att det gör något att du gråter framför Albin, även om du skulle klara av att hålla tårarna tillbaka så känner nog ens barn att man tycker det är jobbigt iallafall, vilket är naturligt tror jag!Och det där med att han skulle tycka att du va en dålig mamma tror jag inte alls, det är ju för han har världens bästa mamma som han gråter förstås! när man är tre år tar det nog ett tag innan man kan känna trygghet i en helt ny miljö, och det är ju inte så konstigt, är övertygad om att det kommer bli hur bra som helst för Albin på dagis! bara lite tid som krävs! men att det är fruktansvärt att lämna gråtande barn på dagis kan väl alla mammor hålla med om? Hoppas allt är bra annars, får ta och träffas snart tycker jag! kramar från Lisa kusin!
