Stackars lille Albin!

Såhär ligger han nu, utslagen på soffan och med tung andning...


Vi tog febern nyss och den har kommit tillbaka, inte lika hög som innan men tillräkligt för att göra honom så orkeslös att han bara ligger och inte ens vill pilla i sig några stackars russin som jag lagt fram. 38,2 hade han och han är så duktig nu, han bara vänder upp rumpan som om det är det naturligaste i världen!

Ja, jag vet att många tycker det är fruktansvärt men jag har en som man tar i munnen och har haft en som tar i örat oxå, men dom var inge bra alls! Den jag har nu köpte jag när han var bebis och den är sååå bra, snabb som attan är den med och så länge han inte vet nåt annat så kör vi på detta!

Natten har inte alls vart rolig... Men vi kan väl börja från i går eftermiddag.


Igår i soffan, hela eftermiddagen...

När vi vart ute och cyklat en liten sväng på förmiddagen så började vi med middagen och Albin slumrade till efter det. När han vakna var han inte alls sig själv, han ville sitta i mitt knä hela tiden. Vi satt i soffan och bara zappade mellan olika kanaler hela eftermiddagen, liiite glass fick jag i honom till fikat, men han åt inte ens upp. När pappan kom hem blev det lite bättre och jag fick i honom en hel tallrik gröt, sen blev det fart i honom, nästan som vanligt igen! Vi bestämde oss för att åka bort till mormorn så hon kunde hjälpa mig färga håret och det ville han gärna. Innan vi åkte så busade han lite med mig och gömde sig, förträffligt roligt om han själv får bestämma...



Han höll i gång hos mormor & morfar tills vi var klara och när vi kom hem var han alldeles lagom trött och somnade ganska omgående. Det lät lite tungt när han andades och han var ju fortfarande väldigt hes. Hostan lät verkligen illa med den komer inte så ofta. Vi gick och la oss vid 23 och jag vaknade nog redan efter någon timme av att han andades så fort och ansträngt. Jag lyckades aldrig riktigt somna om och sen vaknade han flera gånger men David tog honom i natt, även om jag trots allt var minst lika vaken hela tiden. Han vaknade och var ledsen, David sa att han var jättevarm, men någon medicin ville han inte ha och han somnade om hela tiden, som om han grät i sömnen.

Nu ligger han som sagt utslagen på soffan och jag hoppas innerligt att bebisen stannar kvar tills han är piggare för jag vill verkligen inte lämna honom ifrån mig i detta skicket, dessutom vill han gärna ha mig nära, helst precis intill hela tiden...