Inte nog med att han växer så det knakar, han går runt med lära-gå-vagnen och har börjat säja enstaka ord!
Min lille bebis, vart tog tiden vägen...

I går fick Emil vara en stund hemma hos mamma medan jag och Albin handlade och när vi kom dit på kvällen så hade lillebror lärt sig nått nytt, han kunde säja "knapp"!
Mamma & pappa har en sån där gammal spegelvägg från 80-talet, ni vet med svarta knappar mellan rutorna och han älskar att stå utmed elementet och titta på sig själv.

Sista veckorna nu har han dessutom börjat säja mamma (ma-ma) och pappa (pa-pa). Men som vanligt när det gäller bebisar så kan ju stavelserna betyda vad som helst, men på nåt sätt så kändes det ändå som om han menar nåt när han säjer det. "Ma-ma" säjer han oftast när han är lite ledsen och mammasugen, då ska jag komma och ta honom i famnen medan han säger "pa-pa" i betydligt roligare samanhang och mycket oftare...

Tillbaka till "knapp" då När vi kom så var mormorn minsann stolt som en tupp!
Hon och Emil hade suttit där framför spegeln och busat och hon hade, som vanligt, upprepat ordet "knapp" flera gånger samtidigt som hon pekade på den lilla svarta knappen och rätt var det var hade han sagt det, "bapp", bara sådär! Sen sa han det flera gånger under kvällen, när vi frågade honom och pekade på knappen.
Det gick inte att få honom att säga det någon annanstans, utan han skulle stå där, vid spegeln, och säga det.

Idag har han vart ute och vandrat, för sig själv, med sin gå-vagn. Han är så söt, stolt som aldrig förr är han när han promenerar runt i köket, fram och tillbaka. Dessutom pratar han sån gojja när han stapplar runt på sina tjocka lår, galer lixom...

Innan idag, när jag var ute på vift, så filmade David honom när han övade.