Tänk alltså, vilken familj jag har!
Dom är helt fantastiska!

Igår eftermiddag, när David och Albin hade vart ute och grejat i flera timmar och äntligen kom in, då hade jag en idé... Jag och Emil hade redan duschat och så och jag tyckte det vore en rolig grej att gå ut i studion och knäppa några bilder. David och Albin behövde duscha, David behövde dessutom raka sig och dom hade inte käkat ännu då. Klockan var 18.30 och jag tyckte verkligen att det var en toppenidé.

Ok, att bebisen kanske inte vart på sitt allra bästa humör eftersom han började bli trött men att dessutom släpa ut stackars katten Kajsa med, jodå, jag tyckte det var en toppen idé...
David kanske inte hoppade och skuttade av glädje precis men han hängde med. Barnen hängde med och givetvis hängde katten med. Är dom inte bara bäst?
En lördagkväll, kl 18.30?

Jo, så är det, jag har dom absolut finaste och bästaste i min familj...

David, alltså vilken man!

Med alla mina ideér jag har, mina egendomliga egenheter, han tar mig som jag är!
När jag väcker honom mitt i natten för att mitt huvud inte har somnat och jag precis möbler om vardagsrummet där inne (i huvudet alltså), då snäser han aldrig av mig, eller vänder sig om. Han kanske inte lyssnar helt engagerat men han låter mig berätta!

Ja, jag skulle kunna skriva hela natten om saker som gör David till den bättre människan av oss två, men det blir kanske tjatigt (och säkert lite genant för honom om han tittar in här, jodå han gör det ibland!)