I hela mitt liv har jag älskat hästar!

Hästar tar mycket tid och det är något jag tyvärr inte har och inte prioriterar just nu, men sen, när barnen blir stora och vi hittar den där härliga lilla gården bara någon kilometer från samhället, då ska jag ha en ardenner eller två!

När jag jobbade på Gekås, bodde i lägenhet och hade massor med tid över så tog jag upp det här med ridningen igen. Jag fick kontakt med världens bästa Sara i Åkulla och skaffade mig en foderhäst som jag hade ute hos henne på Bäckagård. Nordsvensken jag lånade var aldrig något för mig, men Sara hade en helt fantastisk Ardenner som hette Camaro som gick på sommarbete hos henne ett par år som har fastnat alldeles i hjärtat.

Han var knappt inriden och precis lika stark som han ser ut, men han var ju en sån häst jag letat efter hela mitt liv! Jag red på honom flera gånger och hade jag bara haft råd och tid så hade jag nog baske mig köpt honom!



Jag har spenderat otroligt mycket tid ute hos Sara i stallet, men det var innan jag fick barn och sen sålde hon av sina turridningshästar och nu var det flera år sen jag satt i en sadel. Jag saknar det jättemycket och alla ridkläder ligger prydligt ihopvikta i en låda i förrådet, i väntan på att få användas igen.