Något som jag aldrig kommer att glömma var ju när våra älskade katter föddes och den dagen när vi äntligen fick hem dom! Jag har aldrig förr sett så söta kattungar, någonsin, och sådana persoligheter som Kajsa är och Pyzen var, kommer vi aldrig att hitta någonsin igen!


Den dagen då dom föddes, tidigt som skam på morgonen, hade vi inventering på jobbet och eftersom jag var arbetsledare på lekavdelningen på Gekås då, så behövdes jag ju där, direkt på morgonen kl 6...

Jag åkte bort till mamma redan vid 5 tiden tror jag och sen fick jag ringa jobbet och säja att jag blev lite sen och förklara vad dom skulle göra tills jag kom vid 7.00. Mamma fick ringa hem en uppfödare hon kände för Asta (kattmamman) hade det lite jobbigt. Kattungarna var extremt små, men fullt utvecklade.

Det blev 4 kattungar. En som hade samma färger som Pyzen, vi kallade honom Torsten, men han hade en defekt och levde bara knappt ett dygn. Där var en pytteliten tjejja till, likadan som kajsa i färgen, vi kallade henne Joysan, men även hon var sjuk på något sätt, troligtvis en hjärnskada och vi tog bort henne när hon var 2 veckor gammal.

Men Kajsa och Pyzen fick komma hem och bo hos oss!
Vi tog hem dom den första advent 2003 och vi har älskat dom gränslöst sedan dess.
Pyzen finns ju tyvärr inte kvar hos oss längre då han hade en njursjukdom och flög till himmelen i oktober förra året men vår älskade lilla Kajsa ligger här just nu och spinner högt, det låter lite som en stor gräsklippare när hon drar igång... Pyzen är väldigt, väldigt saknad och vi pratar ofta om honom.