Nu menar jag självaste stormen och vad den ställde till med.
Jag och Albin har vart ute och fotat lite...


Vi gick en kort runda (det var inte alls lämpligt att söva bebis i vagnen i full storm) och jag hann fota lite.
Bla hade en plaststol flugit in i buskaget vid rondellen och cyklarna vid busshållsplatsen hade vält.
I vår häck låg det en tom kalkpåse som rymt från släpet och alla brevlådorna utanför stod med locken vidöppna.
Grannens garageport hade blivit blockerad av både omkullblåst soptunna och barnens leksaker...

Här hemma i trädgården hade vi ju som sagt vart ganska förskonade, sånär som på ett par nockpannor på lillstugan, som trots allt vart fastskruvade!


En av takpannorna sitter fortfarande kvar på nocken men står numera rakt upp, medan de andra ramlat ner på gräsmattan... Skottkärran med trädgårdsredskapen har vält och rörelsegrejsen till ytterbelysningen har blåst ner och David har helt provisoriskt tejpat upp den eftersom den hängde i kablarna...
Det enda som är sig likt är Pyzens grav.
Vi gick dit och tänkte lite på honom innan, jag och Albin tillsammans och vi konstaterade att han har det precis hur bra som helst nu. Han ligger garanterat framför en varm och go brasa och bara myser för han var alltid lite ängslig när det dånade såhär utanför.

Jag passar på att ta en kopp te och kika på reprisen av Landet som inte längre är medan Emil sover middag och Albin tar igen sig efter maten i soffan, tittandes på Aristocats.
Emil sover som en stock, trots att det rister i vagnen, fladdrar och dånar. Han sover inte alls bra inomhus och jag hoppas verkligen kunna ha honom sovandes ute hela vintern för han kan sova flera timmar då och det behöver han.