Goa ungar!
Dom här ungarna alltså!
Det är två härliga, helt vansinnigt olika personer men lika älskade.
Min stora kille. Min Albin.
Han är för det mesta ganska lugn i humöret. Han är ansvarsfull och ordentlig. Väluppfostrad och artig.
Jag litar på honom så mycket. Jag är så stolt.
Han är aktiv i både Fotboll, innebandy, simning och cross och han älskar att vara utomhus.
Han äter som en häst, växer som ogräs och älskar att kramas.
Han har ett alldeles speciellt förhållande till sin mormor och kan lätt ta vägen om hennes hus på väg hem från skolan bara för att ge henne en kram innan hon börjar jobba.
Han har dom blåaste ögonen och det vitaste håret.
Han älskar att lära sig nya saker och studsar upp i ottan VARJE morgon, pigg som en lärka.
Min minsting, vår alldeles egna Emil i Lönneberga...
Emil börjar varje morgon med att högt och tydligt deklarera "JAG LEVER ÄN!" i stället för ett helt vanligt God morgon. Min minsting är den som ger mig gråa hår och massor med skrattanfall dagarna i ända.
Han gör mer hyss än vad dygnet har timmar. Nyfiken är hans andranamn. Han har ett humör som inte är av denna värld. De bruna ögonen, den runda näsan och det långa, vågiga och busiga håret gör det omöjligt att inte älska uppsynen av honom.
Han vill göra och säga precis som sin storebror. Han älskar motorer och allt som har med det att göra men är lite höjdrädd och tycker inte om för höga ljud.
Han gör precis som han tycker. Han säger precis vad han tänker på och han är envis som synden.
Jag kommer inte oroa mig för Emil, han kommer klara sig bra i livet. Jag är stolt över att få vara hans mamma.
Mina två, helt perfekta små prinsar.
Så olika som två pojkar kan bli men som älskar varandra djupt och som saknar varandra när dom är åtskillda.
Kommentarer
Postat av: Mamma
Dom är underbara, och jag är stolt över att vara deras mormor.
Postat av: Eva
Dom är så goa dom där små pojkarna.
Postat av: Hanna
Så fint du har skrivit om era killar! Och lika fina foton som alltid ;) Kram
Trackback
