Händelserik natt...

Jo, alltså det här med att vara envis har fått en helt ny innebörd. Jag har alltid vetat att jag är envis och ibland lite för envis för mitt eget bästa men jag kan även erkänna att jag har fel om det är så.

I ftedags hade jag vansinnigt ont i magen. Alla som hängt med här inne ett tag vet ju att jag har haft en del problem med "tjejmagen" din bla bildar vattencystor i tid och otid. På lördagen kändes det bättre och även igår. På förmiddagen igår började jag känna av min magkatarr (För varför köra bara en grej liksom) men försökte ignorera det så gott jag kunde.

Det blev värre och värre och jag tänkte att en promenad kanske gör susen sådär på kvällen så jag snörade på mig träningsskorna och gav mig ut. Det funkade inte...

Det blev värre och värre. När jag kom hem vid 21 på kvällen så la jag mig en stund ute på altanen. David kom med en filt och två panodil och höll mig sällskap en stund. Tillslut samlade jag mig och gick upp, duschade och gick och la mig. Jag hoppandes att det skulle gå över under natten för jag hade ett viktigt möte på Avdelningen (Handels) idag.

Det gick inte över... Det blev värre och värre. Jag lyckades aldrig somna. Jag stod ut och tänkte att det nog går över. Vid halv tre tiden i natt när jag skulle på toa så svimmade jag i badrummet... Lyckades på något sätt ta mig mot sovrummet och vaknade av att David sitter över mig och liksom slår mig på kinderna. Jag har svimmat på golvet, halvvägs in i sovrummet och halvvägs i hallen. David skriker åt mig att nu får det vara nog! Nu får du åka in!

Jag tycker inte det är så farligt. Vi kan nog vänta ut det tänker jag och vill inte att han ska ringa våra föräldrar mitt i natten. Jag får hjälp på med lite kläder och går ner och lägger mig på soffan. David ringer sjukvårdsupplysningen och dom uppmanar honom att åka in med mig.

Jag är ganska vimsig fortfarande men får honom ändå att ringa en ambulans i stället, så David kan stanna hemma hos killarna.



Vid halv fem snåret på morgonen kommer jag in till ett tomt akuten och för hjälp på en gång. Jag fick medicin direkt och träffa läkare hyfsat snabbt oxå och vid strax innan sex kan David komma och hämta mig. Jag fick recept på en rejäl kur omeprazol som jag ska äta i 8 veckor.

Gissa om jag var trött när jag kom hem vid sex... Då hade jag fortfarande inte sovit än. Jag sov lite till och från till halv tio, sen gick jag upp och parkerade mig i soffan. Där har jag stannat idag. Det blev inget möte, även jag fick lov att inse mina begränsningar, fast jag funderar på att köra ner till eftermiddagen men det hade nog inte varit någon hit.

Nu är det kväll och jag ska ta mig något att äta innan jag vänder mig i duschen en snabbis. Det gör fortfarande ont, jag trodde det skulle kännas bättre nu men det går visst inte riktigt så fort.
Det blir lugnt i morrn i alla fall så jag kan bättra på mig till konferensen jag ska på i slutet på veckan.

Kommentarer
Postat av: Eva

Men fy då, stackars dig :-( Hoppas du mår bättre snart :-)

2014-05-12 @ 21:38:54
Postat av: Anna

Aj aj aj, hoppas du mår bättre snart!! Stor kram/Anna

2014-05-13 @ 07:20:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0