Att hämta in sin frukost från trädgården
Vilken lyx!
Att kunna kila ut i bara tofflor och för stor fleecetröja och plocka in precis så många blåbär som man behöver till sin turkiska yoghurt och granola. Att dessutom hitta några mogna björnbär att kunna blocka med in och lägga bredvid barnens gröttallrikar gör frukosten mycket med spännande.
Våra blåbärsbuskar som vi planerade för typ 5 år sedan har för första gången, äntligen producerat bär!
Och massor med bär dessutom!
Att efter frukosten kila upp på kontoret för att plöja dagens mail och kika förbi grabbarnas rum och får syn på detta, får en att dra lite på mungiporna.
Dom bäddar lite olika, våra grabbar.
Emil tycker verkligen inte att bäddningen är viktig. Inte för fem öre.
För Albin är det liksom lika självklart som att klä på sig, gå på toa och äta frukost.
Albin, har så länge jag minns, bäddat sin säng. Sen han fick stor säng typ, och jag hjälpte förmodligen honom i början, men alltså, han har alltid bäddat, för det ska man.
Men med den där lille, vet jag inte riktigt vad som gick snett.
Min man säger att det är för att jag blivit så svag för den där lille och hans städiga svar-på-tal.
Jag håller inte riktigt med. Jag tycker ändå att jag uppfostrar dom likt, men det kanske jag inte gör ändå.
Hur som haver. Emil måste också, varje morgon såklart, bädda sin säng.
Ibland struntar han i det, trots att jag påminnt honom innan han äter frukost men då får han vackert kila upp och göra det när mamman upptäcker att han missat. Men som sagt, det skiljer lite på kvalitén i själva bäddningen kan jag tycka. Det där med att vända täcket på rätt håll så det liksom stämmer bättre verkar inte vara nödvändigt tydligen...
Kommentarer
Trackback
