Bröllopet - Det där med gåvor till varandra

Ja, hur va det nu med gåvorna?
Både jag och David var vilsnare än vilsnast när det gällde det här med gåvor. 
 
Morgongåva, hur va det nu? Skulle den ges på bröllopsdagens morgon, eller morgonen efter?
Är det bara bruden som ska få det eller brudgummen också?
 
Som sagt, frågetecknena var många och eftersom vi liksom ändå gjort det här bröllopet till vårat alldeles egna, utan direkt inblandning av seder, vett & ettikett och annat så fortsatte vi i samma stil.
 
Jag hade nog mest huvudbry tror jag, för vad sjutton ger man till någon som har allt eller som kan köpa det han vill ha själv? Det var ju galet svårt och jag lyckades inte komma på en enda bra grej.
Sen kom jag på en sak! Metallica biljetten! Jag var så glad när världens bästaste hårdrockare hjälpte mig att fixa fram en biljett till och eftersom konserten var bara sju dagar efter bröllopet så ville jag ge honom den innan, så han skulle hinna smälta och förbereda sig lite.
 
 
I slutet på Juni fick han alltså reda på att vi minsann skulle på hårdrockskonsert tillsammans!
 
Men jag kände ändå att jag ville ge honom något. Något man liksom kan ta på, något man har kvar.
Idén i huvudet var egentligen helt galen!
Men jag finns ju liksom inte med på ett enda foto någonstans, det är lite instagram selfies då bara.
 
Hur som. Jag funderade på att göra en boudoirfotografering...
Jag vet! Helt galet!
Jag snurrade runt med den här tanken hur många varv som helst och bestämde mig för att göra ett försök själv. Jag ville vara ute, jag har ju kamera, stativ och fjärrutlösare.
Men vart sjutton skulle jag hålla hus? Och hur skulle jag praktisk lösa det här själv?
Jag insåg att jag nog behövde lite hjälp ändå... 
 
Jag frågade Marina lite försynt om hon kände till någon bra plats och hon hade ju ungefär en miljon bra platser i huvudet för en sån typ av fotografering. 
Så, jag packade en liten väska med rekvisita och försökte göra allt jag kunde för att inte David skulle märka vad jag hade med mig när jag sa till honom att jag skulle åka en sväng och träffa Marina på Strömma.
 
Resultatet?
Ja, det är inget som ska visas här på bloggen inte, i alla fall inte allt...
 
  
 
På morgonen, innan barnen vaknat så smög jag upp ett paket till den där blivande maken, ett väl inslaget paket med ett väldigt personligt kort. Nu i efterhand har maken berättat att han blev väldigt rörd och väldigt glad över både kortet och albumet.
 
När vi kom ner i köket så hade givetvis även David ett paket till sin blivande hustru.
Ett litet, fyrkantigt paket som liksom skvallrade om ett smycke...
 
 
Älskade, älskade man va fin du är!
 
Så gick det alltså till med våra gåvor till varandra. På självaste bröllopsdagen.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0