Throwback Thursday!

Eftersom jag var och rotade i gamla fotoalbum i helgen så bara måste jag ju visa dessa finfina bilderna från när jag och David träffades 2002.
 
 
I en friggebod, långt ute i djupaste bokskogen bodde alltså denne man när jag träffade honom.
 
Det var liksom till och med så att jag höjde på ögonbrynen en aning när grusvägen bara blev mindre och mindre. Jag funderade allvarligt på hur det var möjligt att bo så långt in i skogen... Men det var möjligt, om än lite granna omständigt när det blev för mycket vinter och man skulle kila över gårdsplan ner i den mörkaste källaren jag någonsin besökt för att gå på toa. Hade jag dessutom otur så stod Davids schäfer Tanja ivägen när jag behövde upp mitt i natten för att kissa (jodå, jag är en nattkissare, högst opraktiskt i sådana situationer). 
 
Tanja. En långhårig schäfer som älskade David över allt annat på jorden. Egentligen skulle väl kanske Tanja behöva ett helt eget inlägg på bloggen men nu får det bli såhär. Alltså Tanja gjorde precis allt David sa åt henne. Hon var verkligen en supersnäll hund som inte gjorde en människa förnär, men se när han kom dragandes på mig första gången så tittade hon på mig med lätt förakt...
 
Men sen. Hon ignorerade mig. Fullständigt! 
Om David var i närheten låtsades hon som om jag inte existerade. Alls. Hon tittade inte på mig. Flyttade inte på sig om jag kom. Gjorde aldrig som jag sa till henne men skällde heller aldrig på mig. Hon verkade helt enkelt inte bry sig. Men om vi var ensamna, Tanja och jag, då gick det ann minsann. Om vi var ute och gick, bara hon och jag på promenader, så lyssnade hon på minsta lilla vissel jag gjorde och jag behövde inte ens ha henne kopplad (det var ju iofs ingen risk att stöta på någon annan levande varelse så långt inne i skogen...).
Men om David var med och jag försökte säga något så sket hon fullständigt i mig. Ett komplicerat förhållande det där. Vi älskade liksom samma man och kunde bara vara vänner om han inte var i närheten...
 
 
David & Tanja i Åkulla 2003
Tanja lever inte längre. Hon var rätt gammal redan när jag kom in i bilden.
 
Nu var det ju inte alls Tanja som denna TBT skulle handla om utan bara bilder på hur vi såg ut.
 
 
Strax innan vi träffades hade David rakat av sig håret och såg ut som en första klass gangster.
 
Med ring i örat och inget hår. Alls... Men det växte ut, håret alltså och örhänget tappades (och som av en händelse satte han aldrig i något nytt). 
 
Vi gjorde en jätterolig Roadtrip tillsammans första sommaren och hamnade bla på Öland där vi köpte sölig vattenmelon som vi åt i sängen på ett B&B...
 
 
Som sagt, Sölig vattenmelon på Öland 2002...
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0