Jag och min stora

 
I onsdags morse bestämde jag och Albin att vi skulle åka till stan på eftermiddagen, när han kom från skolan. Jag skulle ju beställa mina brillor och han skulle visst kika på någon sak han spanat på i leksaksaffären.
 
Det är långdagar på onsdagar så han är hemma strax efter 3 och då är han vrålhungrig. Så det var ju tvunget med något i magen innan vi åkte och eftersom Emil redan då var ganska snorig så tyckte vi det var bäst om han kanske stannade hemma, så vi väntade in pappan oxå innan vi stack.
 
Hos optikern gick det snabbt och smidigt och även i leksaksaffären hade vi flyt men eftersom vi sällan är ute på utflykt utan lillebrorsan så bestämde vi oss för en fika på stan.
 
 
Det blev en snabbfika bara för när vi väl var på fiket kunde Albin nästan inte sitta still, han ville bara hem, hem, hem och hem! Han hade ju en ny grej i bilen som skulle byggas ihop och det där med tålamod är varken han eller jag (eller lillebror) begåvade med.
 
Så efter några djupa suckar från andra sidan bordet, när han liksom inhalerat sin dammsugare och en mer, fick kah vackert offra lite bränd tungspets för att få i mig min latte innan vi var på G hem igen.
 
Jag och min stora kille. Så olika. Han så förståndig och funderande. Känslig och osäker. Men med världens största hjärta. Älskade älskade unge!
 

Kommentarer
Postat av: Mamma

AlbinPalbin <3

2015-01-31 @ 21:44:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0