Inte världens bästa dag...

Ja, jag vet inte ens riktigt vart jag ska börja.
När klockan ringde i morse så hade jag en hyfsat stressig dag framför mig, med massa saker att göra och ställen att flänga till. Sånna dagar som jag gillar egentligen, full fart.
 
Först skulle vi in till veterinären med Kajsa på morgonen och sen hem och lämna av henne. Lämna Emil hos mormor, åka till jobbet på möte och sen jobba av lite fackligt när jag ändå var där. Hämta Emil, laga middag, förbereda för kvällen, åka och vaxa mig, åka tillbaka hem, lämna över barnen till David och se till att Albin kom iväg på täning innan det var Vin & Vax dags! 
 
Men det blev inte riktigt så...
Mardrömmen inträffade lite mer än halvvägs hem från stan. Ni som känner mig väl kan redan nu räkna ut vad som hände. Jomenvisst, Emil kräktes.
 
Inte den helt ultimata situationen för en emetofob (Emetofobi - Kräkfobi) om man säger så.
Men det fick ju givetvis gå. Jag lämnade ju i alla fall inte min fyraåring i ett dike.
Ringde David på vägen hem och han var ju hemma snabbare än vad jag tror man på lagligt sätt kan ta sig hem egentligen. Den mannen alltså. Mitt i en pågående badrummsrenovering, med kakling och allt vad det innebär.
 
Hur som haver. Nu sitter jag ju här, i köket. I ett alldeles för varmt kök. Inget vin, vax eller underbara tjejkompisar i sikte. 
 
Emil är det dock inget fel på och har inte varit på hela dagen. Det var bara där i bilen. Sen åt han massor med frukost när han kom hem. Jag har varit väldigt försiktig med vad jag tycker han borde äta men det har funkat sådär kan man säg. När Albin kom hem så fikade båda grabbarna på glass och sen gick dom ut en lång stund.
 
Jag passade på att baka bröd. Ett helt underbart gott och snabbakat lantbröd.
 
 
(Recept finns på bakbloggen såklart!)
 
Emil åt två mackor och sa flera gånger att det både doftade gott i köket och att brödet smakade underbart. Även dom andra grabbarna åt så det stod härliga till och det var inte sista gången jag bakade det.
 
Jag är ju väldigt fundersam på vad det här kan vara för något, men vi håller oss hemma i några dagar, för säkerhetsskull. Vi har faktiskt planerat att gå till Munkagårdsskolan och kolla på djuren i morrn om vädret är ok.
 
Nu ska jag ta och förbereda mig för att lägga mig jag med. Jo redan. För det här tar på energin något enormt! Jag är ju så orolig av mig och just kräk är ju liksom ångestframkallande som bara den. Mina annars ganska högt sittande axlar har numera tagit plats strax under örsnibbarna.
 
Det är alltså där man kan hitta mig från och med nu, i sängen, under täcket, med en skräpig serie på tven och cansy cruch i mobilen...
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0