Att bara ha stora grabbar hemma nu
I morse cyklade jag alltså iväg med 2 skolbarn till skolan.
Albin började i fyran och Emil började i förskoleklass.
Det gick betydligt bättre för Emil än för hans mamma, såhär första dagen.
Jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag bytade ut morgonkaffet mot te...
Ett par timmar och ljudnivån med 20 sexåringar senare så var jag slut fullständigt.
All cred till alla underbara människor som jobbar med barn, varje dag!
När vi kom hem hade vi lite mys för oss själva innan vi fick fikabesök och såsmåningom kom ju även Albin hem. Men det var bara en jättekort liten sväng han var hemma för så fort David kom så stack dom båda ut till Anneberg. Där var det inskrivning på crosskolan och även arbetsdag inför VMX tävlingen i helgen, så det var inte en helt ren kille jag fick hem nu i kväll, plocka sten på crossbanan är en ganska skitigt jobb.
Emil hade redan somnat riktigt riktigt gott i min säng, med Viola uppkrupen i armhålan, innan grabbarna hunnit hem så det var nog bra med intryck idag verkar det som, så snabbt brukar han inte somna annars.
På tal om Viola...
Hon ömsom klättrar på minna byxor och ömsom tvärsomnar i famnen.
Livet med en helt orädd och galet gosig kattunge är minst sagt spännande.
Går vi ut så stor hon och piper vid ytterdörren och försöker smita ut DIREKT när någon öppnar den så man får vara försiktig och dösnabb nu för tiden när man går in och ut. Sen är hon ju socialare än någon annan kattunge jag tidigare mött tror jag. Hon vill vara där någon av oss är HELA tiden. Man får verkligen se upp med vart man sätter fötterna, för hon är runt en jämt.
Men hon är ju så vansinnigt gölli så man kan ju inte annat än att bara älska henne!
Kommentarer
Trackback
