Att ha gjort ytterligare en crosskola!
Vilka underbara människor det finns!
Det här är en utav 5 grupper som tränar varje onsdag mellan 17-20 ute på annebergsbanan.
Fem engagerade tränare som tränar dessa barn och ungdommar.
Det är helt fantastiskt att se utveckligen hos barna och jag växer flera meter av stolthet när jag ser hur Albin lyssnar noga på sin tränare och verkligen försöker göra precis allt som han fick till sig, som en liten svamp.
Det är ju såklart inte alltid som så att allt fungerar helt smärtfritt och idag var det växeln som lossa ett par gånger och som behövde fixas till.
Tur att det alltid finns en pappa till hands när man behöver en.
Mamman gör inte skitstor nytta där ute, springer runt och fotar, har med sig mat och påminner om att DRICKA i varenda paus, håller crossarna när tränaren behöver låna våra grabbar och viftar med gulflaggen när någon ramlar.
När det är lite samling på banan går det ju att fånga andra saker i kameralinsen...
Eller som tex den här.
Vad skulle jag göra utan denna fantastiska man vid min sida?
Jag skulle bli halv. På riktigt.
Jag vågar aldrig längre tänka så långt, som att det skulle kunna hända honom något. För min hjärna får kortslutning då, om jag försöker tänka tanken att han en dag inte längre finns vid min sida, så säger hela kroppen ifrån, att det går inte. Sånna tankar får inte förekomma. Punkt.
Nu är vi alla rena (för det var vi nämligen INTE när vi kom hem från crossbanan, jäklar i havet va det dammade och det är nästan värre än geggan som blir när det regnat, dammet sätter sig ÖVERALLT!) och barnen somnade som små änglar direkt och nu ska jag och krypa till kojs tänkte jag.
I morrn väntar nya spännande projekt med Handels!
Kommentarer
Trackback
