Att ha haft intensiv dag...
God kväll!
I går kom jag äntligen hem till min älskade familj och jag fick så mycket kramar, värme och kärlek att jag somnade som den lyckligaste i världen tror jag. David hade haft barnen uppe och varit ute extra länge så dom skulle vara vakna när jag kom hem.
I går kom jag äntligen hem till min älskade familj och jag fick så mycket kramar, värme och kärlek att jag somnade som den lyckligaste i världen tror jag. David hade haft barnen uppe och varit ute extra länge så dom skulle vara vakna när jag kom hem.
Så, det här var vad jag möttes av när jag kom och jäklar vad jag längtat!
Båda grabbarna satt i badet och David hade bäddat rent och gjort i ordning i alla sängar, så jäkla skönt!
Emil tyckte verkligen att det räckte med resande för mammans del.
Om jag planerar att åka iväg snart igen så tänker han minsann kapa min resväska.
Absolut bästa sättet att börja dagen på. Lillebror kommer och gosar direkt på morgonen.
Idag hade jag egentligen en föreläsning inbokad men jag fick lov att lämna återbud till den, det var totalt fullknökat i kalendern ändå och tur var väl det...
Jodå, mitt i matlagningen kommer Albin springandes och ropandes att Emil har slagit sig, JÄTTEILLA!
-Mamma, det är JÄTTEILLA, det BLÖDER JÄTTEmycket!
Och det gjorde det. Han hade dånat rakt in i en träbänk med höger ögonbryn först...
Jag lyckades sansa till mig ordentligt och fick tagit lite bilder på såret innan jag fixade till.
Det blödde ordentligt och jag fick Emil att hålla en rejäl hög papper över såret medan jag lite snabbt fick instruera Albin till att ta hand om middagen, som stod på spisen för fullt.
Sen rengjorde jag såret och satte över några strips. Lillebror fick även en alvedon för han hade ju rejält ont.
Efter att ha tröstat en stund och gjort en avledningsmanöver med en melon som jag satte lillebror på att dela så var allt nästan som vanligt igen. Han åt middag med god aptit.
Jag skickade bilderna till mamma och till David. Mamma tyckte att jag nog borde kolla upp det, det glipade ju ändå en hel del så jag skickade bilderna till ett par vänner som är sköterskor och jo, jag borde nog kolla upp det, om inte annat för försäkringens skull ifall han får fula ärr.
Tvååkers Vårdcentral ringde jag ju givetvis först och det var ju inte utan att jag blev en aning irriterad när deras telefonsvarare gick på med beskedet att "Vi tar inte emot fler samtal idag".
Va sjutton är det för svar!?
Jag ringde växeln och även hon tyckte det var sjukt märkligt och kopplade mig till Västra Valls vårdcentral för dom hade visst kvällsöppet och när jag ringde dit så fick jag meddelande om att dom skulle ringa tillbaka till mig kl 16.50, alltså flera timmar senare!! Det var jag varken sugen på eller hade tålamod att vänta på! Klockan 17.00 hade jag dessutom en inbokad fotografering så jag hann inte vänta tills dess!
Jag ville ju bara att någon skulle kika på såret och kolla om det behövde sys, limmas eller tejpas om. Jag var inte ett dugg sugen av att göra någon stor affär av det hela eftersom Emil VERKLIGEN inte gillar sjukhus och doktorer... Så jag gjorde en liten kupp.
Jag och Emil åkte helt enkelt bort till vårdcentralen, ryckte tag i första bästa sköterska (vilket lyckosamt nog visade sig vara BVC sköterskan Gunilla som är så himla gullig!) och bad om hjälp.
Sköterskan inne på mottagningen var ny och hade ingen koll alls på hur det funkar när man liksom bara dyker upp och första bästa läkare hade ingen aning om ifall han var jourhavande eller inte.
Så vi satte oss och väntade ett slag.
Inte länge alls faktiskt, bara tills dess att de båda sköterskorna vi nu involverat i det här stackars ögonbrynet, hade kollat med den administrativa personalen och fått reda på vilken läkare som var jourhavande. Det visade sig vara den virriga läkare de båda sköterskorna frågat första gången så han kom ut till oss i väntrummet, tittade på Emils ögonbryn och kollade på mina bilder i telefonen (vilka jag fick rejält med cred för att ha tagit så dom slapp riva upp stripsen) och konststerade att det var alldeles utmärkt det jag gjort själv.
Emil fick plåster av BVC-sköterskan Gunilla, tuggummi och minions-plåster när vi gick förbi apoteket och sen en glass på ICA på hemvägen. Mamman fick beröm för både att ha tagit bilder och på finfint tejpat ögonbryn.
I kväll har jag som sagt varit och träffat både en livlig fyraåring och en ljuvlig 6 veckors bebis för fotografering i kvällsolen och nu när barnen skulle läggas så fick jag hjälpa Emil lite med hårtvätt (det hade ju kommit en del blod i det innan idag) och nytt plåster över ögat (för inte har han varit särskilt stilla i eftermiddag/kväll, utan det hade blött en del och behövdes nytt plåster) för jag vill helst inte att han ska sno runt i sängen och blöda ner kuddar och hela sig om vi kan undvika det, så nu ser han ut såhär.
Lite extra tejp ovanför plåstret så tror jag det går bra det här.
Jag ska alldeles strax gå och lägga mig jag med för i morrn är det oxå väldigt mycket att ordna med och sen är det snart dags för mina grabbar att åka till Holland!
Utan mig!
I FEM DAGAR!
Jag kommer längta ihjäl mig!
Kommentarer
Trackback
