Våra fina

 

Jag har ju inte studion kvar längre men delar av materialet finns kvar i Davids gömmor och när Albin ville ta nya bilder på sig och crossen så letade David fram den svarta papprullen och häftade upp den på väggen ute på altanen. Det gick ju precis hur bra som helst att göra så och eftersom jag vart minst sagt ur form ett bra tag nu så har kameran haft semester i många månader men i helgen fick den faktikst komma fram och dammas av.

 

 

Mina grabbar är visst så himla vana vid det här med att bli fotograferade så dom säger inte ett ljud.

Jag ropade åt dom att kamma sig och ta på sig varsin stickad tröja och komma ut, då gör dom det, båda två, helt utan protester och sen sätter dom på sig sina smajl.

 

 

Jodå, båda två har fotograferings-smajl, men helst vill man ju ha dom så naturliga som möjligt när man fotar men herregud va jag är stolt över dom här båda. Det är precis som om dom vet att om dom gör exakt som jag säger till dom, så går det undan. Det tar typ fem minuter och då har jag hunnit knäppa av runt hundra bilder och sen kan dom fortsätta leka. Galet duktiga.

 

 

 

Dom är ju så olika som två ungar kan vara men dom har så fantastiskt roligt ihop för det mesta.

Det klart det Kan bråkas och gnabbas även hemma hos oss men dom håller väldigt ofta sams och gör saker ihop. Det märks dessutom att dom längtar efter varandra om det gått för lång tid sedan dom träffades, till exempel om någon av dom sovit borta. 

Jag är så himla stolt över att få vara mamma till dessa båda.

Den nya outfiten!

 

Äntligen har alltså dom nya kläderna kommit!

 

Inför varje säsong så behöver man tydligen ha en ny uppsättning kläder som ska matcha hjälm, dekaler på hojen och stövlar. Stövlarna och hjälmen kan han fortfarande ha men crosskläderna sliter han faktiskt rätt bra på, på en säsong så det behöver förnyas.

 

 

Dekalerna fick han i julklapp av brorsan och Julie

(tror mamma och pappa var med en sväng på dom med, det är inte gratis med dekaler liksom...)

och kläderna har han varit med och valt ut själv.

 

 

 

Helt plötsligt ser han så jäkla stor ut, min Albin,

Va sjutton hände där liksom, han började väl nyss skolan?

 

 

 

Att ha startat en efterlängtad säsong...

Crossen!

 

Nu är säsongen igång på riktigt.

Denna helgen är det träningsläger i Saxtorp och sen är första tävlingen den 22-23 april och där emellan är det klubbmästerskap, crosskolan och vanliga träningar så nu börjar själva livet...

Nya kläder för säsongen är beställda och hojen är pimpad med dom nya dekalerna.

Vill man följa Albin så kommer han att köra med 999 och 998 (det är 999 som är "hans" nummer men dom har startat en ny cup som han ska köra och där fanns inte 999 ledigt...)

 

Crosskalendern ser ut som följer

(De båda kursiva tävlingshelgerna ska inte Albin tävla på utan det är SM och VM

som familjen givetvis ska vara med på, som funktionärer på SM och åskådare på VM)

 

1-2 april - Träningsläger Saxtorp

22-23 april - MX Master Uddevalla

13 maj - VMX Alingsås

20-21 maj - MX Master Getinge MK

27-28 maj - MX Master Varbergs MK

17 juni - VMX Kinds

1 juli - VMX Lerum

8-9 juli - MX Master SMK Ljungby

15-16 juli - SM Varberg

29-30 juli - MX Master MCK Hallandia

12-13 augusti - MX Master SMK Värnamo

19-20 augusti - VM i Uddevalla

26 augusti - VMX Getinge

2 september - VMX Stenungsund

9-10 september - MX Master Smålandsstenar MK

23 september - VMX Älvängen

30 september - VMX Hökensås

7-8 oktober - MX Master Kinds MK

 

Ja, som man kanske kan se här så lever och andas denna familjen cross...

 

Bilderna här ovan är från förra helgen när Albin var och tränade i Veinge.

 

 

Min Albin!

Som en del i mitt eget arbete med mig själv så handlar mycket om mina relationer till barnen och att jag "bygger" upp dom på nytt, med bara bra saker. så jag och Albin har köket som vår plats att bygga på relationen.

 

Albin är väldigt intresserad av bak och matlagning så de dagar som jag orkar så försöker vi hitta på något i köket och det blir alltifrån bröd och frallor, till kakor, paj, köttbullar, gröt och kräm.

 

 

 

 

 

Ibland vill Emil också vara med, och då får han det. Såklart.

 

 

 

Att ha firat en tioåring!

Vi har firat riktigt ordentligt!

Igår kväll när jag och David gick och la oss så var det förberett precis hela huset. 

 

Tårtan var klar och stod i kylskåpet där ute. 

 

 

Ballonger i massor var uppblåsta och ihopbundna.

 

 

Dukningen med bordsplaceringen var klar och vi hade dukat finfint med dukarna i färgerna Som Albin valt. 

 

 

Vi hade dessutom hunnit göra klart paketjakten och Viola var helt säker på att vi trasslat ut allt det snöret i hela huset för hennes skull. Men näää, så var det ju inte riktigt... 

 

   

 

Sen somnade vi gott och jag vaknade tio över fem av att David väckte mig och undrade hur vi skulle göra med morgonbestyren. Jag informerade om att jag ställt klockan på tjugo i sju och inte var sugen på att gå upp redan. Men när jag väl är vaken så är jag. 

Jag gick upp, vi fikade smoothie och satte tio tårtljus i en sockerkaka. Sen plockade vi upp en lillebror som var näst intill medvetslös av att bli väckt mitt i natten. 

Efter det gick vi upp och sjung!

 

 

 

 

 

 

Sen bidde det skola för kidsen och jobb för oss vuxna.

I kväll har vi haft kalas och bjudit på tacos och tårta.  Albin har fått så himla fina presenter idag och somnade så lycklig. 

 

 

 

 

Nu är det trötta föräldrar som ska sova här. 

 

Albin 10 år!

 

Idag är det en stor dag!

Vår älskade, älskade unge blir 10 år!

 

Hur galet är inte det?

 

Tänk att det känns inte som om det var så länge sedan som han var såhär pluttig.

 

 

Nu ska vi in och väcka honom med paket och sen i kväll blir det kalas och det blir kalas a la Albin minsann. Han har valt tema, färger och mat.

 

Grattis på din dag, älskade unge!

Att ha haft ett möte

I morse tog vi fram myset ordentligt och tände ljus till frukosten. 

 



 

 

Himla mysigt faktiskt. 

 

Sen kom Frida på morgonen, vid halv nio och så åt vi frukost ihop och förberedde oss för mötet vi skulle ha kl 10. Det gick bra på mötet och Frida följde med mig hem efteråt då vi behövde sammanställa lite. David hämtade Emil i skolan så vi kom hem samtidigt och eftersom både jag och Frida var hungriga så svängde jag ihop lite middag medan hon skrev. Emil gjorde oss sällskap och fick i sig två hela portioner han med.

 

Vår galet sociala kattunge lät inte Frida vara helt ifred...

 

 

Dessutom hade hon gammelkatten Kajsa liggandes tätt intill bakom sig.

 

När Albin kommit hem och åkt igen (crossträning och dom måste ju åka direkt när han kommer hem för att hinna köra innan det blir mörkt) så drog jag och lillebror igång lite i köket. 

 

 

 

Det bidde några olika mousser med julig anknytning 

Lingon med glögg och kanel

Knäck med hackad mandel

Polkagris 

Clementin och nejlika 

Glögg och vit choklad 

Saffran

Pepparkaka 

 

Vi kom in i julstämningen ordentligt så då bestämde vi oss för att ta första glöggen i kväll.

 

 

Precis hur mysigt som helst. 

Jäklars va jag längtar till jul nu. 

 

Jag och David satt kvar i köket en stund och sen gick jag och tog hand om tvätten. När jag var klar så ropade jag ner barnen för att hämta sina tvätthögar och då kommer detta ner... 

 

 

- Mamma, bli inte arg nu (börjar han säga i trappan, innan han är inom mitt synhåll), det här är min rustning! 

 

Jomenvisstsåatt. 

Halva toarullar, fasttejpade på kroppen. 

Det saknas inte kreativitet här hemma i alla fall. 

 

Nu blir det äntligen Grey's anatomy! 

Gissa temat

 

Albin har verkligen gått all-in idag när vi har förberett delar av tårtdekorationerna och det är ju galet svårt att gissa vilket tema som vankas...

Jag är galet imponerad av min stora kille som gjort det mesta själv! 

KTM-märket har jag gjort och så hjälpte jag till med prispallen. Sen gjorde han crossen och flaggvaktsbåsen helt själv! 

Nu är det alltså upp till mig att lösa resten, crossbanan...

 

Vi hade övervakning hela tiden. 

 

 

Ja, hon övervakar ju överallt...

 

 

Stackars lilla Viola har fått sig en stämpel. 

Jodå. När Albin kom hem från skolan så såg han att Lolan var blåmålad på ryggen.

Vi frågade såklart Emil om han visste något men han hade först ingen aning. 

Sen kröp det fram att Lolan visst hade gått rakt över pappret som han höll på att stämpla på och jobb är så ljus så han såg inte riktigt skillnaden och då råkade hon få en liten blå stämpel på ryggen.

 

 

Att stå inför en av mina kanske största tårtutmaningar...

Jomen vi har ju alldeles strax ett födelsedagsbarn här hemma och när man fyller år och ska ha kalas så får man bestämma vad för mat och tårta som ska serveras och i år verkar det som om jag får en rejäl utmaning att bita i när det gäller tårtan. 

Albin har nämligen googlat friskt på just orden "cake", "motocross", "racetrack" och "KTM"...

 

 

 

 

Jag har väl en idé på hur det kan se ut men Albin har väldigt klar bild i huvudet på hur den ska se ut, eller snarare vad som som ska vara med på.

Vi ska vända och vrida lite på våra idéer ihop och se vad vi kommer fram till.

 

 

Lolan går som vanligt inte särskillt långt från vår sida...

 

Nu ska jag kila upp i duschen och göra mig klar för Vin & Vax!

Att ha en krasslig kille hemma

 

Vår stora kille är inte bra. 

I lördags kväll märkte jag att han inte åt som han brukade och på natten vaknade han med magont.

Vi var vakna mellan typ 2-6 innan han somnade efter lite yoghurt och Alvedon. 

 

Sen var han hängig hela dagen. Åt inte och ville helst bara ligga. Magontet tilltog även fast han fick både Alvedon och Ipren så David tog med honom in till akuten. 

 

Albin och David kom hem i natt vid halv två. Han sov sen hela natten efter det. Idag är han fortsatt lite hängig och har fortfarande ont. Det togs två blodprov (stick i fingret) på Albin i natt som inte visade något och läkaren klämde på magen som var öm. Man skickade hem honom med uppmaningen att om det är något allvarligt så visar det sig inom två dygn och då ska vi åka in med honom igen.

 

David har varit hemma och vabbat honom idag eftersom jag behövde åka och jobba en sväng men när jag jobbat klart var det vi som myste i kökssoffan till en film och ljudet av Lolan som njöt.

 

 

 

 

Han sover nu och vi håller tummarna att han får sova och vaknar pigg och frisk. Han behöver verkligen få sova nu efter två nätter med smärtor. 

Tyvärr hade han fortfarande ont när han gick och la sig men han somnade ändå ganska snabbt. Inte så konstigt kanske, han måste varit utmattad efter att ha sovit så lite och haft så ont.

VMX i Älvängen!

 

Igår var vi i Älvängen hela långa dagen.

Dagen för mig och barnen började strax efter kl 5 på morgonen, för mannen startade den ännu tidigare.

 

Det var finfint väder och bra stämning. 

David, pappa och barnen åkte upp vid halv 6 på morgonen, jag åkte strax efter 7 i egen bil, eftersom jag skulle dra så fort det var klart för att hinna på en tjejfest på kvällen.

 

Albin var nog lite nervös inför första heatet men jag tror nog att jag lyckades peppa ganska bra. David och pappa har nog att göra med sin egen nervositet så jag får ta mig med det där peppet. 

Efter varje heat/träning/kval så tog jag av Albin tröjan och skydden och masserade armarna med den finfina bäversalvan (någon sorts liniment alltså) vi köpte åt mina lår i Österrike.

 

 

 

 

Det gick jättebra för Albin, han hamnade på en 12 placering i totalen i B-finalen som han är nöjd med och såklart även vi. Albin är väldigt analyserande och tänkande i sitt körande och han tar mycket hänsyn när han kör vilket vi tycker är bra nu i början. Han tuffar till sig lite varje gång och det lär komma med tiden, det där galna, så det känner vi ingen brådska med att skynda på direkt.

 

Emil då. Jo, men Emil, han är ju som han är. Eftersom han liksom är uppvuxen på diverse crossbanor så håller han sällan koll på själva race'en, han är alltid väldigt upptagen med att göra annat...

 

Igår tex hittade han en finfin skog och kom och fyllde på min hand med kantareller där jag stod.

 

 

 

När Albin kört klart sitt heat och såg vad jag hade i näven så knallade även han med Emil upp i skogen (det var alltså precis intill banan, jag såg dom hela tiden från där jag stod) och vi fick knyta ihop hans tröja för att dom skulle ha något att plocka i.

 

 

 

 

Jag kom inte iväg alls lika tidigt som jag planerat och efter noga övervägande av lite olika faktorer så kom jag fram till att jag nog ändå fick bli hemma och det var nog ett väldigt rätt beslut eftersom hela familjen somnade kl 21...

 

På fredagen var vi ju dessutom på galej/höstevent på Gustavssons Byggmaterial här i Tvååker med god mat, härlig musik, poängpromenad, finfina utställare och riktigt god stämning! 

Vi fick dessutom det skönaste jäkla väder man kan tänka sig!

 

 

Mamma poserar i solen efter en runda poängpromenad i väntan på maten.

 

Det var så himla fint ordnat och efter middagen på kvällen var det prisutdelning och finfina priser delades ut.

Morpegrisen hade en egen liten utlottning av sina riktigt eftertraktade underkläder med tryck och gissa vem som plockade hem en av de vinsterna, jodå, lilla papps!

 

 

Vi stannade ju inte så länge eftersom vi hade massor att dona med inför lördagens tävling.

David hade lite mek kvar och jag hade maten att ta hand om. Pastasallad att göra, mackor att bre och förbredelser med packning och annat.

 

Nu ska jag dessutom iväg och jobba om en knapp timme och sen väntar fackligt arbete i så gott som hela nästa vecka.

 

 

 

Crosskolans första dag!

 

Japp, nu är det verkligen igång!

Crosskolans första dag har varit idag och maken är precis inkomen efter att ha lastat ur och grejat klart.

Emil var med ute och körde idag men eftersom jag fortfarande vill att han kommer i säng i tid så följde jag efter i min bil så vi kunde åka hem lite tidigare.

 

 

 

 

 

Albin körde på som bara den och det är så jäkla härligt att se hur ungen suger åt sig av vad tränaren säger.

Idag var det galet mycket fokus på innerkurvor och just innerkurvor blir ju gärna spåriga och det gillar inte Albin men idag var det just precis det som det var fokus på och Albin gjorde det så himla bra! 

Man märker verkligen att han lyssnar, tar åt sig och kör så som han blir tillsagd.

 

 

Min stora.

Min älskade, stora unge. 

Vilken kämpe han är. Han ger sig aldrig (ja, det kan vara så att det finns i generna på båda sidor)! Han kämpar och sliter. Han gnäller sällan, är galet självkritiskt och tar enormt med ansvar, så denne behöver man överösa med kärlek...

 

Emil var ju också med ute idag och körde!

 

 

 

 

 

 

Han kör inte med crosskolan än, han behöver känna in bromsar och få bättre koll på jämnare gas bla men idag tycker jag han fick kläm riktigt ordentligt mot tidigare!
Han får en bana som vi bygger upp av koner, med både långa kurvor, skarpare kurvor (serpentiner), raksträcka och ett ställe där han måste bromsa med bakbromsen. Så idag gick det som hejsan!

 

I de stora grabbarnas paus fick han både publik och ett och annat expertråd.

 

 

Nu ska vi knyta oss här hemma strax. Jäklars va trött man blir av några timmar ute på banan.

Jag brukar försöka vara med så mycket jag kan, vi föräldrar behövs som flaggvakter men även ute på banan när någon vurpar. Jag brukar försöka ta med mig kameran ut, tycker det är roligt att det finns bilder på ungarnas aktiviteter.

 

 

Måste även slå ett slag för den här.

 

Vilken make alltså.

Jag valde rätt (eller om valde mig, det är lite oklart det där ;-)).

Så hängiven, så engagerad och så genomsnäll!

Han har lite för många bollar i luften ibland och då sviker minnet men alltså, han är en 10, helt klart!

 

Att fortsätta tävlandet

Idag var det fotbollsmatch och Albin ville tvunget vara med. Han var fit for fight och studsade upp ur sängen i morse utan minsta problem eller antydan till träningsvärk och frågade nog en tre fyra gånger under morgonen om jag säkert meddelat tränaren att han kommer.

 

När vi samlades blev dom glada att se Albin, det var nämligen bara 7 stycken annars, dvs ingen avbytare, men nu, med Albin fick dom i alla fall en. 

 

 

Det gick så rackarns bra!

Vilket lag! Vilka killar! 

 

 

 

 

 

Vi körde egen bil och innan vi åkte så lämnade vi av Emil hos mormor och tog morfar med oss upp till Norvalla. Det var nog en lika stolt morfar som det var en mamma där vid sidan av planen idag.

Vi åkte hem med en vinst, 4-6 slutade matchen och T/G släppte aldrig taget om ledningen.

 

När vi kom hem sen så fick vi handlat och förberett maten medan våra älskade små kisar låg och myste vid våra fötter.

 

 

 

 

Dom har verkligen hittat varandra och Kajsa accepterar Viola jättebra nu. Än är det ju bara Viola som spinner när hon lägger sig brevid men Kajsa går inte iväg längre och fräser inte. Det är bara när Viola är väl lekfull man märker att gamla Kajsa tycker det är lite jobbigt med en kattunge.

Och när det är dags att äta...

Lillan är så jäkla snabb fram till matskålen när man häller upp och sen står hon med huvudet nedtryckt hela tiden, typ tills det är slut så Kajsa få inte ens en chans om man häller upp maten medan lillan är vaken.

Vilket jag såklart gjorde idag men jag tycker nog ändå att Kajsa ska få äta först så jag sa till Albin att ta med Viola ut medan Kajsa åt.

 

 

 

 

Hur gulliga!?

 

 

 

 

Albin och hans djur alltså, Det är något magiskt med han och djur.

Han har alltid varit sådan med djur. 

Underbart att se. Underbara unge.

 

 

Här har vi givetvis en ungerbaring till, men på ett helt annat sätt.

 

Idag fick han syn på att Viola stod och åt torrfoder (tror nog inte han sett det innan) och då utbrast han

-Mamma! Kolla! Viola äter fodrad mat!

 

Som sagt, ungerbara.

 

När pappan äntligen kom hem så hade jag och Albin maten klar. Det hade önskats tacos och jag var inte sen att hänga på den idéen så vi dukade upp och satt ute i den sköna sensommarvärmen (under tak och i skuggan givetvis, vad tror ni om mig?).

 

Sen checkade vi in gäster och nu i kväll har båda grabbarna dushat och skrubbat sig i uteduschen innan läggdags, så himla fiffigt! 

Ska se om jag kan få till några bilder på det en kväll.

Första crosstävlingen avklarad!

 

Stolt som en tupp över sin pokal är han, vår stora, älskade unge!

 

Idag var det dags för Albins allra första crosstävling. 

Han var riktigt laddad men ändå lugn och cool tycker jag.

Då var det värre med pappa/tränare/mekaniker/coachen David...

I går hade stackars maken huvudet precis fullt och han var virrigare än vanligt men det löste ju sig hur bra som helst till slut.

 

 

 

Jag och Emil passade på att ta liiite längre sovmorgon än dom båda stora grabbarna så vi låg kvar till sjusnåret innan vi klev upp och käkade frukost och bestämde våra planer för dagen.

Emil var inte jättesugen på att hänga med till Anneberg idag så när han fick veta att Julie skulle till mormorn och dom skulle plocka svamp så var det ju bestämt, det skulle han bara med på.

 

Jag och Emil packade matsäck till honom och sen körde jag honom till mormor innan jag åkte ut till Anneberg och var där vid 9. Precis som vi är vana vid efter att ha hängt på så många sidvagnstävlingar genom åren så det inte ens går att räkna, så börjar dagen med ett träningsheat följt av ett tidskval och det blev trångt minsann, 42 65cc ute på banan samtidigt.

 

 

 

 

Efter en 33:a plats eller så i tidskvalet var det dags att hoppa i Varbergs Motoklubbs tröjan!

 

 

 

Så galet spännande det var och vilka heat han gjorde, våran kille!

Från att ha haft en bästa varvtid på kvalet på 2:38 till att köra ner sig till 2:25!

Han gled in som 9:a i första heatet, 10:a i andra heatet och fick en totalplacering som 9:a i B-finalen!

 

 

 

 

Som sagt, vilken toppendag!

Emil hade haft det precis hur bra som helst i svampskogen och innan jag körde och hämtade upp honom så körde jag ut till Strömma med en liten beställning till ett bröllop och medan jag ändå var där så stannade jag en stund och kikade på bröllopet och gosade med Daisy som är världens mysigaste lilla unge! 

Hon är 2 månader nu och låg så snällt och fint i min famn så, med stora ögon, medan jag vaggade lite, pratade med Marina som bakade bullar och vaggade lite till.

 

Sen kom regnet och jag åkte och hämtade minstingen, hem till kärlekskranka (och hungriga) kisar och in med kvällsmaten i ugnen.

 

Här hemma har det sovits en bra stund redan. Albin somnade innan åtta, Emil strax efter och David där någonstans också tror jag men det är bra. Alla har vi varit igång hela dagen och David ska dessutom ut till banan och vara funktinär hela dagen i morrn medan jag ska med Albin på fotbollsmatch och sen checka in gäster. Fullt ös i morrn med, med andra ord.

 

Sa jag att jag älskar detta?

Livet med fart. Livet på crossbanan. Att få känna sig levande och veta att barnen är ute, rör på sig och mår bra. Jag älskar!

 

Sov gott mina vänner och ha en goer helg!

 

 

Min galna, galna unge!

Som han cyklar! 

Han är helt galen med den där lilla cykeln och hoppen verkar bli högre och längre för var dag.

 

Jag lyckas fortfarande inte få in klippet inbäddat från telefonen så ni får följa denna länken. 

 

Medan jag och David har varit iväg på ärenden så har mormor och morfar tagit hand om busungarna.

 

 

Vi fick nya gäster i stugan som var hyvens trevliga och som berömde den lilla uteplatsen som verkligen vuxit till sig och luktar helt ljuvligt! 

 

 

 

Massor med luktärt!

 

Nu är det snart dags för bröllop och jag förbereder det jag kan och det blir lite bakande!

 

 

 

Ett helt fack ägg och lite till behövs det till sex finfina tårtbottnar. 

 

Nu ska jag krypa in i famnen på min älskade make och somna precis hur gott som helst. 

 

Att vara fruktansvärt trött!

Det är inte jag som varit trött idag. 

Albin har varit på träningsläger i Svenljunga idag och eftersom det är sandbana så var det ordentligt jobbigt för dom så efter sista passet idag tog David dessa bilderna. 

 

 

 

Då är man jäkligt trött!

 

Det gick annars riktigt bra och han är laddad för tävling om ett par veckor. 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har varit iväg och kikat på lokalen för helgens bröllop, träffat toastmasters och serveringspersonal och även kikat lite på platser för fotograferingen. 

 

Emil, han har hängt med mormor han, och vilken eftermiddag dom hade! 

 

 

Dom hittade precis hur mycket kantareller som helst och Emil har plockat mängder! Mormor var så glad för hjälpen. 

När jag var klar åkte jag hem till mamma och pappa där maten var klar.

 

 

I kväll fick Albin tydligen lite nyfunnen energi (han somnade givetvis som en sten på hemvägen) så han körde lite bmx...

 

 

 

 

Jo men visst! 

Han hoppar som en galning över våra odlingslådor!

 

Nu ser det dock ut såhär 

 

 

Älskade katt! Älskade unge! 

 

 

Att göra om lite

I kväll drog alla pojkarna iväg till Svenljunga på träning och jag fick inte följa med. Jag hade bokningar att ta emot och tvätt att ta hand om men det skickades bilder minsann. 

 

 

 

Lillebror hittade lycka. Mera blåbär än han någonsin sett. Han hade att göra i blåbärsriset hela kvällen. 

 

När jag checkat in bokningen så tog jag tag i projektet att hotta upp Albins rum.

Emil fick nya walldecos förra veckan och idag hämtade jag ut de Albin valt. 

Såhär såg det ut före.

 

 

De där bilarna har liksom gjort sitt nu, han fick dom när han var fyra... 

 

Nu har han valt detta!

 

 

Superenkelt sätt att hotta till ett rum lite. 

Han ska få en ny matta oxå, sen finns det liksom inte plats att göra så mycket mer förändringar. 

 

Nu ska jag nana. I morrn väntar mer jobb! 

 

 

Så här ser det ut på morgonen när jag vaknar och tassar på toa. Då ligger dom redan och gosar. 

Att ha gjort ytterligare en crosskola!

Vilka underbara människor det finns!

 

 

Det här är en utav 5 grupper som tränar varje onsdag mellan 17-20 ute på annebergsbanan.

Fem engagerade tränare som tränar dessa barn och ungdommar.

 

Det är helt fantastiskt att se utveckligen hos barna och jag växer flera meter av stolthet när jag ser hur Albin lyssnar noga på sin tränare och verkligen försöker göra precis allt som han fick till sig, som en liten svamp.

 

 

 

 

 

Det är ju såklart inte alltid som så att allt fungerar helt smärtfritt och idag var det växeln som lossa ett par gånger och som behövde fixas till.

 

 

 

 

Tur att det alltid finns en pappa till hands när man behöver en.

Mamman gör inte skitstor nytta där ute, springer runt och fotar, har med sig mat och påminner om att DRICKA i varenda paus, håller crossarna när tränaren behöver låna våra grabbar och viftar med gulflaggen när någon ramlar. 

 

När det är lite samling på banan går det ju att fånga andra saker i kameralinsen...

 

 

 

 

Eller som tex den här.

 

 

 

Vad skulle jag göra utan denna fantastiska man vid min sida?

Jag skulle bli halv. På riktigt.

Jag vågar aldrig längre tänka så långt, som att det skulle kunna hända honom något. För min hjärna får kortslutning då, om jag försöker tänka tanken att han en dag inte längre finns vid min sida, så säger hela kroppen ifrån, att det går inte. Sånna tankar får inte förekomma. Punkt.

 

Nu är vi alla rena (för det var vi nämligen INTE när vi kom hem från crossbanan, jäklar i havet va det dammade och det är nästan värre än geggan som blir när det regnat, dammet sätter sig ÖVERALLT!) och barnen somnade som små änglar direkt och nu ska jag och krypa till kojs tänkte jag.

I morrn väntar nya spännande projekt med Handels!

 

Säsongen är igång, på riktigt!

 

Nu är den igång, crossäsongen!

 

 

Det är inte så jäkla fancy om man nu skulle tro det, utan det är precis såhär det är.

Äta kalla köttbullar och makaroner ur en glassburk, sittandes i sina något svettiga och leriga crosskläder, bak på släpet... Men det är ändå lycka det. På något sätt.

 

 

Lycka är också att ha en riktigt bra kompis att träna med...

 

Att ha fått andas frisk luft!

 

Igår var som sagt ingen bra dag för Albin, jäklars va kass han var då.

Han hade hög feber, trots Alvedon/Ipren, ingen röst, svårt att andas och ont i halsen.

 

Innan jag åkte till jobbet igår så tog jag hela lilla ungen, ungefär sju filtar och satte mig ute på trappan med honom, där satt vi och lyssnade på fåglarna och filosoferade. Framför allt så tycker Albin att det är mycket lättare att andas när luften är sval så vi satt där ute i nästan en timme innan det var hög tid för mig att gå in och göra mig klar för jobbet.

 

I morse var han mycket piggare, tyckte han själv, när han vaknade i alla fall. Vi tog tempen direkt och den låg på 38,3 och det är väl ganska mycket för att vara på morgonen. Men han tog sig ordentligt. Åt bra med frukost och orkade med att sitta upp och till och med leka lite, vilket han inte alls gjort innan, då har han bara legat på soffan.

 

Efter maten tyckte jag att det var hög tid för lite sol på dom däringa små bleka kinderna och frisk luft har ju ingen dött av så vi gick faktikst ut en sväng och var ute i nästan två timmar!

 

 

Frisk luft alltså!