Att ha haft en första maj!
Visst är det härligt när maskrosorna gör sig ordentligt synliga och man bara måste gå runt med krokig rygg i flera timmar och dra upp jäkelskapet?!
För att inte tala om hur vackra fingrarna och knäna blir efter en vända...
För att inte tala om hur vackra fingrarna och knäna blir efter en vända...
Nu hade jag även sån tur att det var soligt och fint idag så tröjan åkte av och shortsen fram, får se om jag kanske till och med drog på mig en liten solbränna där på axlarna när jag gick omkring.
Undrar förresten var våra nya grannar tänker... Dom är flyktingar från Syrien och verkar supermysiga men har ju såklart en annan relion och mamman i familjen har alltid heltäckande kläder och slöja och så fort det blir varmt så slänger jag av mig kläderna och dammsuger gräsmattan på maskrosor i bara ett par korta shorts och en tubtop!
Nåja, vad dom tänker får vi nog aldrig veta, men det bjuder jag på.
David hade lovat grabbarna att ta med dom till BMX-parken så han, Albin, Fritjof och Emil körde in till stan medan jag roade mig med maskrosorna.
Jag fick filmer och bilder på löpande band och dom är otroligt duktiga!
Trixar, hoppar och kör med en väldig fart!
Fick även denna fina bild på mina båda brunögdingar
Ja, så firade vi in första maj.
Med BMX och maskrosplockning.
Nu grönskar det!
Jag älskar när det ser ut såhär i trädgården!
Nu kommer snart alla goa bär och snart kan vi göra syrénsaft, maskrossaft, rabarberpaj, krusbärskompott, vinbärsmousse, hallon och jordgubbar på frukosten mmmmmmm!
Snart så!
Att koka soppa på ogräs...
Jag tycker ju verkligen att man ska ta vara på det naturen erbjuder och så länge jag kan minnas har min mamma alltid pratat om mormors goda "nällesoppa".
Jag har själv aldrig ätit det men så såg jag någon på tv i veckan som gjorde nässelsoppa och det såg himla enkelt och gott ut.
Så jag gick ut i trädgården!
Och där kunde jag konststera att vi har alldeles för lite ogräs minsann, Det bidde så ynkligt lite i botten på min bunke så det gci inte. Albin och hans kompis Eddie kom hem i ett kort litet ögonblick och då hann jag knipa dom och be om en liten tjänst. Tillbaka kommer dom med en hel påse full med nässlor!
Jag rensade, sköljde, förvällde, hackade och gjorde soppa på det! Ogräset.
Supersmarrigt! Verkligen!
Till och med minstingen som inte är någon sopp-fantast åt med god aptit.
Nällesoppa får vi göra igen!
Jag hade dessutom bakat lite muffins och några snabba tunnbröd under dagen,
så det bidde fest kan man säg.
(jag fotade bara de "misslyckade" muffinsarna som jag lämnade upp, resten har åkt i frysen)
Att lyssna på kroppen... och mannen...
I helgen var det ju crosstävling, som jag rapporterade om igår.
David och barnen körde ju upp på fredagskvällen och jag hade nästan tänkt att jag skulle följa med eller åtminstonde köra upp själv på lördagen.
Men jag hade några intensiva och tuffa dagar i förra veckan så jag var faktikst väldigt, väldigt trött och behövde verkligen vila. Jag vet att jag sagt det förut, men min man alltså, han är fantastisk!
Han åker iväg med allt, roddar allt, fixar, packar, handlar och bara gör! ...medan jag inte gör...
Jag hade tänkt åka på lördagen men efter ett samtal med maken så sa han bara till mig att stanna kvar hemma, ta hand om Lolan och fortsäta vila mig, han hade koll och alla mådde prima.
Att han kan känna mig så väl, där där mannen...
Hur som helst.
Vi bildbombar ju alltid varandra om vi är ifrån varandra och så även dessa dagarna.
Jag fick bilder på skitiga och lyckliga barn, crossträningar, cykeltrix, morgon och kväll i husbilen och hur någon hittat en finfin handelströja hängande där inne i som tydligen var oerhört skön att ha på sig.
Jag skickade bilder på lugnet från trädgården och hur det ser ut när jag kvällspysslar lite med Lolan ständigt brevid mig...
Tävlingspremiär!
I helgen var det tävlingspremiär för säsongen.
Det var första tävlingen i MX Masters som gick av stapeln i Uddevalla (där vi även kommer vara senare i sommar och titta på VM) och Albin var med både på träningsdagen på lördagen och sen på tävlingen på söndagen.
Han är precis hur grym som helst, våran stora kille!
Jag är såklart rätt partisk men jag är djupt imponerad över hur han tar sig ann tävlandet.
David och pappa är alltid med och stöttar med den tekniska biten men ju mer vi är ute med Albin på både tävlingar och träningar så konststerar David att han behöver mig också.
Jag är alltid den som tar mig in i Albins psyke, ser till att han tänker "rätt", att han hanterar svårigheter och motgångar på ett bra sätt och sen sätter fokus på det som han är riktigt bra på
(vilket är starter, kurvteknik och att välja spår).
Efter kvalheatet till exempel så var det en vansinnig grabb som körde ut ut depån och gick med illskna steg mot vårt "läger". Han slängde glasögonen, svor och var nära att ge upp. Jag fick sprungit ikapp honom på vägen till husbilen, tog crossen och förhörde mig om vad som hänt.
Pappa var redan framme vid husbilen så han tog hand om grejerna så jag kunde sätta mig lite med Albin.
Han är så himla ansvarstagande, omtänksam och hänsynsfull så han tränger sig aldrig, följer ALLTID ALLA regler och har svårt för när andra beter sig annolunda mot honom. Man förväntar ju sig samma typ av respekt och bemötande som man själv ger, eller?
Det är den svåra biten.
Att försöka förklara för honom när man själv inte föstår.
När det finns regler att följa och sen ser man att vissa inte följer reglerna. Att vissa föräldrar trimmar sina barns crossar trots att det inte är tillåtet och sen ber ungen "mörka" trimmet så dom inte ska bli påkommna eller kanske till och med bli anmälda med protester.
Det där är galet svårt för både mig och David att förklara för våra barn.
Jag, Albin, Emil och pappa gick upp på en liten skog/bergskulle och tittade på resterande heat och då fick vi pratat en massa bra. Pappa visade honom en massa ställen på banan med exempel på hur dom andra förarna körde och hur det gjorde för deras fart/placeing och när vi gick ner för att äta lunch så var det en makalöst peppad grabb vi hade med oss.
Eftersom han körde vält på ett par ställen i kvalheatet så ville han att David skulle stå vid de svåraste ställena på banan under racet medan pappa stod vid depån och tog emot efteråt.
Finalen gick som en dans! Han gjorde en segergest när han gled i mål och vi kunde återigen konstatera att han är ruskigt startsnabb. Trots att han inte alls har någon ny hoj (till skillnad från de flesta andra som kör med nya eller bara årsgamla hojar), något trim eller är särskillt stor. Han har utvecklats något enormt och vi är så himla stolta över honom.
Efter heatet tog, i vanlig ordning, pappa emot hojen och knallade bort till husbilen medan jag, David och lillebror kramades, berömmde och klappade om vår hjälte som blev 9:a i mål vilket han var supernöjd med och såklart även vi.
Vi stannade kvar en liten stund efter Albins final för att kolla på de andra från Varberg och givetvis hejja fram Albins kompis Fritjof som hade sin final några heat senare.
Vi summerar en fantastiskt bra första tävlingshelg och ser galet mycket fram emot nästa som är Getinge om ett par veckor.
Att ta vara på tiden, ljuset och livet
Jo, men alltså jag fattar, det här låter ju hur flummigt som helst men den här tiden, efter att jag brakade ihop har inneburit så himla mycket förändringar för mig och jag ser saker på ett helt annat sätt.
För mig är det till exempel nu, så galet viktigt med familjen. Inte för att den inte var viktig innan men att jag nu på något sätt varkligen tar vara på tiden och prioriterar sånt som just nu är så viktigt för mig.
Jag har tagit en del beslut nyligen som jag känner verkligen har hjälpt mig och även om det blir en hel del ovisshet kring detta så är det några bitar som är lättare att hantera och jag känner ett inre lugn på något vis.
Jag har tagit en del beslut nyligen som jag känner verkligen har hjälpt mig och även om det blir en hel del ovisshet kring detta så är det några bitar som är lättare att hantera och jag känner ett inre lugn på något vis.
Jag har mina täta kontakter med läkare, terapeuter och psykologer och dom säger alla att detta kommer att bli bra. Jag kommer komma ut på andra sidan, även om det inte är som samma person som gick in men det blir bra även om det kommer ta lång tid och jag litar på dom.
Nu ska jag flumma vidare, ta vara på dagen. Sitta ute. Ligga på soffan med katten på bröstet. Skicka och få übersöta bilder på min brorsdotter. Sitta och prata och fika med mina barn. Lägga ifrån mig all teknik och samtala om dagen med min man. Åka bort till mamma och pappa och bara vara.
Flumma, helt enkelt.
Att ha sällskap i badet...
Att ta fredagskvälls-badet är inte helt avkopplande alltid. Jag har nämligen en väldigt kelsjuk liten hårboll som vill vara nära och vara med hela tiden. Så när jag och hon blev ensamma en kväll och jag haft en ganska lång dag och var trött så bestämde jag mig för att bada. Något som händer YTTERST sällan annars. Dels för att vi inte har så där vansinnigt stort badkar (specialbeställt för att komma in under trappen) och dels för att jag inte kan koppla av ordentligt om resten av familjen är hemma.
Men som sagt, i fredags bidde det ett bad. Med en galet nyfiken katt.
Som tillslut gav upp och la sig i handfatet i väntan på att matte skulle bli klar...
Att ha en cooling!
Den här coolingen och hans brorsa fick nya finkläder till skolavslutningen hemlevererade förra veckan och då hade jag även köpt varsit par solglasögon och dom var tydligen så coola att man inte ens kunde ta av dom när det var dags för kvällsmaten...
På den lilla bilden är det legobygge på gång.
Pappas experthjälp behövs visst när något stort åkt i golvet.
Att vara lite lat...
I fredags åkte familjen i väg med husbilen och då följer alltid vår stöttåliga kaffebryggare med vilket bertyder att jag antingen kan knalla ut i lägenheten och hämta kaffebryggaren där, när jag ska ha mitt morgonkaffe, eller så gör jag såhär...
En termos, en tratt med kaffefilter och pulver i.
Det gick alldeles utmärkt!
Ett nytt kapitel!
I vår familj håller det just nu på att startas ett helt nytt kapitel.
I och med att jag blev sjuk och min familj valde att stötta mig helhjärtat så föll det sig så att mamma sa upp sig från jobbet och pappa valde att starta upp sin egen byggfirma där mamma ska vara anställd och ta hand om pappersarbetet. Då är hon mer flexibel i sina arbetstider och kan hjälpa oss med barnen och mig med rehabiliteringen tillbaka till ett någorlunda normalt liv. Även pappa kommer ju kunna planera sina dagar på ett helt annat sätt och det här kommer helt enkelt bli bättre för alla.
Så pappa har fått sig ett eget litet aktiebolag och vi har skapat en hemsida till det!
kristerjonssonbygg.se heter den och den går att kika på här.
Mamma har redan fått en hel del att göra, det ramlar in paket jämt och ständigt nu tydligen.
Men så himla skönt detta känns!
Jag hoppas kunna stötta tillbaka snart, när dom behöver hjälp med nya bolaget.
Att ha haft bebisbesök
Denna ljuvliga lilla varelse kom och hälsade på under påsken minsann.
Lilla Lias var inte lika förtvivlad över att vara hos mig som Alvina var (dessa båda bebisar är dessutom födda på samma dag!) och han somnade lite varstans han.
Även Frida, Lias mamma Linnea och mamma var här och fikade.
Träning för mig som visade sig gå himla bra!
Att ha firat påsk
Jodå, det bidde påskfirande här oxå men inte riktigt som vi hade tänkt.
Lilla Alvina var så utom sig ledsen så brorsan och Julie fick hastigt lämna och åka hem men farmor & farfar kom och fikade med oss och fick sett en liten skymt av henne innan hon blev sådär utom sig.
Vi åt smarrig påskmiddag.
Mamma hade med sig laxen, garnityret och såsen, så allt jag behövde göra va att koka en gryta potatis. Det var så himla gott och vi blev alla väldigt mätta och belåtna.
Till fikat hade jag svängt ihop en citronpaj och så la jag fram lite nybakta kakor jag har i mina plåtburkar.
Vi hade dukat fint och grabbarna hjälpte mig att plocka in lite blomster och kvistar.
Nu håller vi tummarna att Alvina är på bättre humör nästa gång hon kommer och hälsar på faster.
Att ha möjligheten
Att kunna sitta kvar efter frukosten på förmiddagen och kolla på någon serie.
När natten varit full av ångest, hyperventileringar och rusande puls.
Jag har friskskrivit mig själv en del så jag jobbar numera 25 % och jag har turen att kunna styra lite själv så jag kan jobba på mina bra dagar och vila när det inte är så bra.
Men snart är det slut med det och då måste jag vara frisk igen.
Att ha fått upp lamporna!
Det tog bara en månad ungefär. Jag köpte lampor och en månad senare är dom uppe!
Nu bara måste vi fixa nya sängbord, det här duger inte!
Att ha haft ett härligt påsklov!
Ja, vi har verkligen haft ett härligt påsklov!
Inte för att vi firar påsken direkt utan mer för att vi varit tillsammans och tagit dagarna som dom kommer.
Bara det här till exempel, det är ju fantastiskt. Emil går över till Albin när dom vaknat och kryper ner där och så kikar dom på någon film eller spelar lite innan dom går upp och äter frukost.
Sen har vi inte bara slappat. Nää, är det lov och man är hemma så får man vackert hjälpa till så jag införskaffade en maskrosplockare till så båda ungarna kan ha varsin och plocka.
Det är ju helt otroligt att maskrosorna redan ser ut såhär i mitten på april!
Tur att våra ungar gillar att vara utomhus och att hjälpa till...
Att förbereda påsken!
Ja, vi firar påsken i morrn vi.
Då kommer brorsan, Julie och Alvina upp och äter middag och fikar med oss.
Även min farmor och farfar kommer och fikar och träffar Alvina.
Så idag tar vi det lugnt, städar lite, bakar lite och spelar lite.
Grabbarna fick nämligen spel i sina påskägg (eller ja, alltså, det var små små påskägg med lite choklad i och så satt det fast ett snöre som ledde till ett paket med varsitt spel i).
Albin fick ett schack och Emil fick ett Lusen.
Att ha ordnat både hatt och frisyr!
Jodå, grabbarna har införskaffat sig varsin hatt.
Eventuellt kanske det blir hatt på skolavslutningen, vi får se lite vad som kan hittas på innan dess, det är ju ett tag kvar och mina kids är ombytliga, i alla fall den där minstingen.
Albin har varit galet långhårig nu ett bra tag och på påsklovet gjorde vi slag i saken och klippte honom!
Det bidde fantastiskt fint och nu slipper den där sneluggen hänga ända ner till näsan.
Emil får vi se om vi lyckas lösa en klipptid till, annars får jag väl försöka själv tänker jag, kan väl inte vara så svårt ;-)
Våran Emil
Detta lilla bustrollet alltså!
Vad ska det bli av honom tro?
Han har så himla mycket frågor och funderingar denna, så några timmar ensam med honom är definitivt aldrig tysta och långtråkiga. När han kommer att tänka på något så är det lika bra att ha google till hands för är det något svar han aldrig nöjer sig med så är det "för att det bara är så".
Det går han aldrig med på! Man ska svara in i minsta detalj om allt!
Vad ska det bli av honom tro?
Han har så himla mycket frågor och funderingar denna, så några timmar ensam med honom är definitivt aldrig tysta och långtråkiga. När han kommer att tänka på något så är det lika bra att ha google till hands för är det något svar han aldrig nöjer sig med så är det "för att det bara är så".
Det går han aldrig med på! Man ska svara in i minsta detalj om allt!
Det kan vara allt från vulkaner, dinosaurier, förlossningar, matlagning, tornados, valar och hastighetsbegränsningar till stora frågor som universum, döden, krig och kärlek.
Våran nyfikna och helt fantastiska unge som läser på allt han kommer över!
Han ritar ritningar och teckningar som han skriver berättelser på och häftar ihop till små böcker. Han gör hyss och har ALLTID ett svar på varför han gjorde just det hysset och han ska alltid kramas och gosa innan han lägger sig.
Han har korkskruvar i håret när det är nytvättat och svinto när han vaknar på morgonen.
Han har en liten kort lugg efter att ha frisserat sig alldeles själv i höstas.
Han har dom brunaste ögonen och är stark som en oxe!
Han håller stenhårt på rättvisa, regler och lagar, precis som sin bror och vet att alla människor är lika mycket värda. Min lilla Emil, han är klok som en bok.
Våran Albin
Våran Albin!
Han har blivit så himla stor!
Han har blivit så himla stor!
Jag vet, jag tjatar om det men det känns som om tiden bara flyger iväg med den här grabben just nu.
Han är aldrig still, ute och cyklar med sina kompisar för jämnan, pratar med tjejer, satsar på crossen, gör sina läxor, tar ansvar för sin lillebror på vägen till skolan och hänger med mig när jag lagar mat.
Om tiden kommer gå lika fort som den har gjort det senaste året så är han ju för sjutton snart tonåring!
Vår fina, stora kille!
Världens bästa storebror!
Den nya outfiten!
Äntligen har alltså dom nya kläderna kommit!
Inför varje säsong så behöver man tydligen ha en ny uppsättning kläder som ska matcha hjälm, dekaler på hojen och stövlar. Stövlarna och hjälmen kan han fortfarande ha men crosskläderna sliter han faktiskt rätt bra på, på en säsong så det behöver förnyas.
Dekalerna fick han i julklapp av brorsan och Julie
(tror mamma och pappa var med en sväng på dom med, det är inte gratis med dekaler liksom...)
och kläderna har han varit med och valt ut själv.
Helt plötsligt ser han så jäkla stor ut, min Albin,
Va sjutton hände där liksom, han började väl nyss skolan?
