Att ha bakat knäckebröd!

 

Jomen visst ser ni!

I helgen fick jag för mig att jag skulle baka eget knäckebröd.

En dag i förra veckan när jag stod i duschen fick jag en sån snilleblixt att jag var tvugen att ropa ut till David som satt på kontoret (det ligger precis intill badrummet) att han skulle googla på att göra knäckebröd i pastamaskinen.

 

Som ni ser så gick det ypperligt! Det var busenkelt att få till riktigt tunna och fina knäckebröd.

Jag gjorde tre olika varianter. 

I den första (som ligger överst i bild) så hade jag hela solrosfrön i så det funkade inget vidare med pastamaskinen eftersom fröna liksom fastna så dom fick jag kavla ut men resten gick finfint.

 

I den första degen hade jag rågmjöl, rosmarin och solrosfrön.

I den andra hade jag bara grahamsmjöl och flingsalt (barnens favvo!)

I den tredje hade jag rågmjöl, mandelmjöl, gräslök och flingsalt.

 

Vilken fullträff! 

Nu har Albin bestämt att det blir hembakade knäckebröd och ostbricka när han fyller år nästa gång.

Att ha en hjälpreda

Vi har införskaffat oss en riktigt liten dammsugare att ha ute i lägenheten, så slipper vi släpa Davids stora byggdammsugare ut dit när vi ska städa. Emil var sjukt pepp över att få se en "riktig" dammsugare där en liten grej liksom följer efter när man dammsuger. Han var imponerad och jag inser att han nog aldrig sett en sådan förut då både vi och mamma & pappa har centraldammsugare och har haft så länge han levat.

 

David kom även hem med en fiffg liten apparat här om dagen.

 

 

Dan hade han fått av golvläggaren han jobbar med och jag var ju såklart tvungen att testa den på en gång och WOW! Vilken grej! Inte så mycket som en anda liten rand bidde det efter den på golvet!
Jag älskar! Den ska få arbeta hårt här hemma!

Att ha haft en riktig sommardag!

I brist på poolen så skapade sig kidsen visst någon egen form av pool idag.

Sandlådan ihop med vatten bidde skojsigt...

 

Jag konstaterade att det var väldans skönt att uteduschen är monterad och klar för säsongen för det där tänker jag då inte ta in. Även fikat och kvällsmaten fick intagas utomhus för de där båda smutsgrisarna.

 

Men alltså, det är galet var roligt dom där två kan ha ihop ibland.

Först var Emil lite sur för att jag sa åt honom att sätta upp håret när inte Albin behövde ha tofs, men som den stora storebror han är så sa han bara direkt

- Mamma, sätt upp tofsar på mig med då.

 

David gjorde något han aldrig tidigare gjort, grillade paj!

 

Det där bidde ju fasansfullt gott och totalt livsfarligt...

Vi kommer ju grilla för jämnan här hemma nu.

 

Vi införskaffade gjutgärnsformar för någon vecka sedan och nu var det alltså premiär.

Vi plockade av rabarberna, skivade upp och la i dom smörade formarna.

Hade på socker och potatismjöl och kokade sen ihop en ganska lös smet som vi hällde på.

Pajen fick alla tummar upp av oss alla och vi får nog införskaffa en större gjutgärnsform.

 

En skön hemmahelg!

Nu är den klar!

Saften!

 

Rosenrispsaft och maskrossaft, MUMS!

Att ha gjort en vända på Strömma igen

 

Jag verkar visst alltid vara där och hälsa på när det är fint väder och det dessutom bjuds på fika...

Undrar hur det kommer sig? 

Igår bjöds det på Rawfoodkaka med lättvispad grädde och jordgubbar.

Det får bli helgens utflyktstips förresten, Strömma

 

Att ha haft fredagsmys!

När David kom hem så gjorde vi hemmagjord pizza!

 

Jag har hittat ett recept på pizzabotten som är galet gott och som går så himla smidigt att göra, degen behöver inte jäsa. Så jag svängde ihop botten, david fixade fram alla fyllningar och medan han la på grejerna så knallade jag ut i trädgården och hämtade basilika och oregano till våran pizza.

Som ni ser så har vi två olika, en till kidsen med ABSOLUT inget grönt på.

 

Det var riktigt, riktigt smarrigt och vi blev tokmätta hela bunten.

Albin gick och duchade direkt och åkte hem till mormor och morfar för övernattning och Emil sitter på sitt rum och grejar för fullt.

 

 

Jag och Lolan, vi myser...

(bilderna från i morse dock)

Ha en finfin fredagkväll på er.

Här blir det väldigt lugnt.

Jag ska strax hoppa in i duchen och sen blir det sängen, det är en trött mamma här hemma idag.

Då var den på plats och inkopplad!

 

Ja, vi gjorde det redan i helgen faktiskt och nu går vi och spånar på nästa projekt med den här uteduchen, en bröllopspresent som visade sig vara huvudet på spiken precis!

 

Vi ska ju ha någon form av skärmvägg eller liknande så även jag och David kan duscha ute på sommaren, utan att bjuda grannarna på nakenchock varje kväll och nu har vi nog en idé.

 

David har pratat med sina kontakter på något svets-tjofräs-företag och det blir nog något med gångjärn, kanske något bambuliknande som någon klängväxt kan få klättra lite på. Ja, vi får se när vi tänkt klart, men nu är den i alla fall äntligen inkopplad och vi väntar på nästa omgång varmt väder för att kunna inviga ordentligt.

Att ha haft en morgon, bara jag och Emil...

Det är sånt här som vi behöver. Jag och Emil.

 

 

I helgen sov Albin över hos mormor & morfar och det betydde ju att vi hade Emil alldeles ensam hemma i huset, jag och pappan. Vi låg och myste i sängen på kvällen, tills han somnade på pappans kudde, brevid mig.

 

På morgonen övade vi.

David åkte iväg och jobbade, tidigt, så för första gången så var jag och Emil ensamna hemma på morgonen. David var inte långt borta så det var ett perfekt övningstillfälle, även mamma och pappa var ju hemma och hade Albin hos sig.

 

Emil kom in till mig redan vid sex och undrade om han kunde få cykla till Albin men jag sa att det var lite tidigt, så vi somnade om en liten stund, brevid varandra, i våran säng.

 

Sen kom Lolan och tyckte det var himla mysigt med gos i sängen på morgonkvisten så hon gjorde oss sällskap en stund och det blev såklart ännu svårare att gå upp. Men till slut kom vi upp och vi åt frukost i lugn och ro.

Då upptäckte vi att Askungen gick på tv, så vi la oss tillrätta i kökssoffan och kollade på den filmen innan vi tog tag i dagens göromål.

För Emils del bestod morgonens "måste" av att ringa och kolla med mormor & morfar om han också fick komma bort och det fick han ju såklart.

 

 

Så där gav han sig iväg.

Nu cyklar han själv till mormor & morfar. Han är försiktig över storavägen.

 

Älskade unge, vad han underlättar för vårt "tillfrisknande".

Att ha två födelsedagsbarn idag!

Jomenvisst!

Idag fyller två väldigt älskade familjemedlemmar år!

 

 

Denna ljuvliga lilla varelse, som fullständigt stulit alla i familjens hjärtan fyller 1 år idag!

Vår älskade lilla Lolan. Det känns som om hon alltid varit i vår familj.

Hon passar så himla bra hos oss. Galet älskad av alla.

 

Grattis på födelsedagen, älskade lilla katt.

 

Sen har vi ju då yttligare ett litet födelsedags"barn".

Ett betydligt försiktigare och ängsligare födelsedagsbarn, men absolut inte mindre älskat.

 

 

LillMajsan!

 

Mammas älskade lilla katt som föddes en kväll för 15 år sedan på Slöinge Djursjukhus.

Jag och mamma var med när hon kom, då såg hon ut som en liten ko...

 

Nu är hon världens sötaste lilla Majsan.

 

 

Att ha hittat något nytt!

 

Den här!

Den hittade jag och mamma i Tjärby.

Eller tja, det var mamma som hittade den och jag som googlade fram vad det var.

 

Rosenrips heter den och när vi upptäckte att man dessutom kan göra saft på den så fick vi åka upp till Tjärby en sväng till och plocka lite.

 

 

Jag tog med hem och satte en omgång saft.

Än har jag inte silat den men det har en ljuvligt djuprödrosa färg och doftar underbart!

 

 

Jag får helt enkelt återkomma med resultatet.

 

 

Att ha gjort mormorns smultronställe i solnedgången

 

 

 

I helgen tog jag mamma med mig och åkte till Tjärby en kväll.

Det var ljuvligt väder, lagom temperatur, stilla och sådär tyst som det bara kan vara där.

 

Det doftade underbart, det började slå ut överallt och fåglarna kvittrade över våra huvuden.

 

 

 

 

Fler sådana kvällspromenader tror jag det får bli, det är balsam för själen det.

 

Att ha haft ännu mera kökstid!

 

Jag cyklade hem till mamma och pappa i helgen och snodde åt mig lite rabarber.

Det är så himla typiskt att mina egna aldrig verkar vilja växa till sig och bli sådär groteskt stora som vissa andra får sina rabarber... Jag hade ju haft precis hur mycket som helst att göra med mina...

 

 

 

Men som sagt, jag fick "sno" lite, för jag hade en plan...

 

 

Planen var att göra en rabarberkaka med lite nymortlad kardemumma på.

 

 

 

Jag gjorde två varianter, en i pajform med hackade rabarberbitar och en i långsmal form med stjälkarna på längden och sen ringde jag mamma och pappa och sa att det vore bra om dom kunde komma och fika lite.

 

Det blev en hel del över så David fick ta med till jobbet i morse, 

hans jobbarkompisar är inte alls ledsna för att jag mår bättre och bakar lite smått igen...

Att ha haft kökstid!

Jag och mamma åkte upp till Tjärby i helgen och plockade ramslök.

Jag har funderat en längre tid på vad man kan hitta på med just Ramslök.

 

 

 

Vi plockade några blad och sen fick dom ligga i kylen tills jag orkade med att ta hand om dom.

Det gick alldeles utmärkt att lägga dom i en påse i kylen, dom var precis lika fina när jag tog fram dom 1½ dygn senare.

 

 

Jag svängde ihop en liten pesto!

 

 

Som vi sen hade till pasta med halloumi.

Supergott!

 

 

 

Att ha något stort!

 

Det här!

För alla andra så är ju inte det här jättestort, men som jag skrev i veckan så har vi gjort det här.

Jag har hämtat Emil S J Ä L V i skolan och vi har cyklat hem och bara varit. Det är så stort!

 

Vi har dessutom ordnat till lite bakom huset, på vedboden så gästerna i stugan inte behöver titta ut på något som mest liknar ett skrotupplag utan nu är det lite hyllor, blommor, nyckelpigor och gamla vagnshjul där.

 

 

 

I fredags passade jag dessutom på att åka ut och ta en fika med tjejerna på Strömma och sen plocka lite maskrosor för att kunna sätta årets första maskrossaft, göra en god maskrosmarmelad och fick dessutom kokat en ljuvligt god maskrossirap som jag ska komma på något bra att använda den till.

 

 

 

 

Det är lite pyssligt att rensa men det är bra terapi för mig!

 

 

 

Maskrossirap och Maskrosmarmelad!

 

 

 

Grabbarna var ute och lekte med vatten i helgen, för första gången i år och efter bara någon timme, när dom kom upp och bytade badbyxor så hade solen tagit och dom börjar nu anta sin vanliga sommarfärg, pepparkaka.

 

 

Jag har haft en riktigt, riktigt bra helg, men ni får läsa mer om det i morrn!

Att ha haft besök

 

I måndags eftermiddag fick vi väldigt mysigt besök. En liten kise!

Vi kände inte honom alls men kunde lista ut vart han hörde hemma efter att ha läst halsbandet.

 

Han stannade här i flera timmar och gosade med barnen och låg och sov på en filt på vår altan innan hans familj kom och hämtade honom. Lolan såg honom ett par gånger och fräste till men oftast så såg hon inte honom alls. Speciellt myckte satt han i Emils famn.

Att ha ett sorgebarn...

Jag har ju, som bekant, varit nagelbitare i hela mitt liv.

Sedan några år tillbaka har jag varit ganska duktig och låtit bli, i alla fall stundtals. 

Nu har jag varit ordentlig ända sedan vi gifte oss och inte bitit något men så ibland går ju en nagel av och man är där och pillar precis HELA tiden! Även om jag inte biter längre, så är det ju ändå "pillet" med naglarna som gör att jag numera har ett litet sorgebarn bland mina fingrar. Ett stycke tumme som vägrar få längd...

 

 

 

Att känna att det går framåt

Ja, nu går det verkligen framåt och för första gången på ett halvår så har jag, denna veckan,

både skickat iväg barnen till skolan och hämtat Emil. SJÄLV!

 

Det är en sån seger så det kan ni inte ana!

Det som var så fruktansvärt långt bort i början på året har jag nu klarat av.

 

David har fortfarande inte släppt oss helt, utan han har varit kvar hemma tills vi alla har vaknat och klivit upp, men ändå, han har kommit iväg hemifrån innan sju och vi har för första gången i år, inte behövt hjälp av mamma eller svärmor med barnvaktande.

 

Att det är så himla fint ute hjälper säkert till en hel del men jag tar gladeligen emot all hjälp jag kan få så jag klagar inte. Inte ens när jag tycker att det börjar bli snudd på FÖR varmt för mig.

 

Denna veckan har jag tagit fram min flip flops och nu ställer jag minsann inte in dom innan i oktober och jag har redan blivit lite solbränd på fötterna så ränderna syns.

 

 

Grabbarna blir mer än lovligt pigga av detta vädret dom med och är uppe, ätna, packade och klara redan klockan tio över sju på morgonen. Då är det bra att ha trädgård och studsmatta att kunna skicka ut dom i.

Lolan är ute mest hela tiden hon med. Hon har sin sele och sin lina och så fort vi är hemma och ute så är hon det med.

 

 

Att ha varit på Crosskola!

 

Igår nådde vi yttligare ett mål på vägen mot ett friskare liv.

Vi åkte tillsammans, hela familjen, i samma bil, ut till Anneberg!

Tjoho! Det är definitivt ett stort steg för mig och jag är galet lycklig över att det gick så bra.

 

Emil var med ute på banan till en början men sen konstaterade han att det visst inte var så himla roligt och han hade dessutom hört att morfarn erbjudit sig att komma och hämta honom så han ringde och givetvis dök morfarn upp.

 

Sen kunde jag fokusera på bara Albin och jäklars va den ungen har utvecklats!

Han är så himla duktig och både jag och David stod där på sidan om banan och bara låg när Albin körde. 

 

 

Det är ändå tur att det står föräldrar utplacerade med jämna mellanrum för rätt var det är så kan någon slå en liten volt och det var precis vad denna lilla kille gjorde. Men han klarade sig bra, han haltade ner och var så himla tapper när vi kom ner för att kolla hur det var med honom.

 

Albin somnade ovaggad när han kom hem och hade duschat. Emil hade redan morfar tagit hand om så han låg så fint i sängen så när vi kom hem.

 

Nu laddar vi för nästa veckas crosskola och sen är det snart dags för yttligare två tävlingshelger.

Att ha besökt mormors smultronställe

Tjärby!

 

En dag i förra veckan åkte jag, mamma och Emil upp till Tjärby och kollade hur det såg ut med växligtheten på Englarperundan som vi alltid går när vi är där. 

Det är knoppar överallt nu, smultronen och blåbären kommer i år igen ser det ut som. 

Ramslöken börjar bli stor och fin nu.

Hallonen är på gång och lupinerna kommer komma som vanligt.

 

Mamma hade gjort smörgåsar som vi smaskade i oss och sen sökte mamma och Emil energi genom att krama träd och lapa sol i vanlig ordning...

 

 

 Tänk, snart är det alldeles grönt när vi går denna promenaden och man kommer inte längre behöva vinterjacka och mössa...

Att ha haft tacofredag!

Ja, sen jag blev sjuk så har ju ingenting varit som vanligt

så bara en sådan sak som att reda ut att åka och handla själv!

Fattar ni?

I fredags var jag alltså och handlade själv. Och överlevde!

 

På fredagar hämtar Albin Emil eftersom dom slutar samtidigt så jag var hemma och donade.

Vilade, klappade katten och var så rasande nöjd över att jag handlat.

 

Albin gav sig iväg med Eddie som vanligt efter att han ätit och gjort sina läxor och det tycker Emil alltid är lite tråkigt men eftersom jag och han fortfarande har behovet av att göra roliga saker ihop så började vi med maten.

Emil är en klippa i köket och speciellt när det vankas tacos!

Självklart har vi en mycket sällskapssjuk katt med oss vad vi än gör.

 

Efter maten så bidde pappan tydligen så trött att han passade på att lägga sig lite på köksbänken och ta igen sig, samtidigt som han pratar i telefon.

 

En väldigt, väldigt bra fredag!