Sen sist...

 
Älskade katter!
 
Vår stora, älskade tös Kajsa har varit sjuk så jag har spenderat en ansenlig mängd med tid på olika djurkliniker/sjukhus tillsammans med henne de senaste dagarna men för att göra en lång historia något kortare så är hon hemma och redan efter första omgången antibiotika (igår kväll) så är hon mycket bättre och vi känner att vi fått vår älskade Kajsa tillbaka!
 
Hon har sedan i början av veckan "väst" onormalt mycke när hon andas. Hon är ju kort i nosen som hon är så hon låter alltid lite och har alltid gjort men nu var mer än vanligt och hon gjorde konstiga grejer med munnen, som om hon klykte sig. Hon gick även undan och la sig på konstiga ställen och låg ner mer än vanligt.
Efter att ha röntgats två gånger, tagit 5 (FEM!) rör blod på två dagar (givetvis inte lika stora rör som till oss) så hoppas vi att det är en mildare variant av någon slags övre luftvägsinfektion.
 
Antibiotika, morgon och kväll i 8 dagar och en återbesökstid i nästa vecka.
Men som sagt, hon är redan våran gamla goa katt. 
I natt hoppade hon upp till oss i sängen, la sig bredvid Davids kudde och satte igång att spinna som en gammal skördetröska och det har hon inte gjort sedan i onsdags! Dom konstiga lätena är borta och även klykningarna. Hon äter glatt sin medicin inlindad i en bit skinka och ligger inte ner som innan.
 
Sen har vi ju det lilla yrvädret.
 
 
Hon som kan somna överallt, hur som helst och när som helst.
 
 
 
 
 
Idag har jag hållt på med förberedelser inför en stor bröllopstårta så jag har stått i köket precis hela dagen och donat och då passade det extra bra att grabbarna stack och tränade en sväng så jag fick vara i fred i alla fall en stund.
 
Det hade gått jättebra för Albin idag, trots två vurpor.
 
 
Nu tar vi natt här hemma.
Jag ska bara få lilla Viola med på noterna, hon är nämligen på värsta bushumöret...
 
 

Att fortsätta tävlandet

Idag var det fotbollsmatch och Albin ville tvunget vara med. Han var fit for fight och studsade upp ur sängen i morse utan minsta problem eller antydan till träningsvärk och frågade nog en tre fyra gånger under morgonen om jag säkert meddelat tränaren att han kommer.
 
När vi samlades blev dom glada att se Albin, det var nämligen bara 7 stycken annars, dvs ingen avbytare, men nu, med Albin fick dom i alla fall en. 
 
 
Det gick så rackarns bra!
Vilket lag! Vilka killar! 
 
 
 
 
 
Vi körde egen bil och innan vi åkte så lämnade vi av Emil hos mormor och tog morfar med oss upp till Norvalla. Det var nog en lika stolt morfar som det var en mamma där vid sidan av planen idag.
Vi åkte hem med en vinst, 4-6 slutade matchen och T/G släppte aldrig taget om ledningen.
 
När vi kom hem sen så fick vi handlat och förberett maten medan våra älskade små kisar låg och myste vid våra fötter.
 
 
 
 
Dom har verkligen hittat varandra och Kajsa accepterar Viola jättebra nu. Än är det ju bara Viola som spinner när hon lägger sig brevid men Kajsa går inte iväg längre och fräser inte. Det är bara när Viola är väl lekfull man märker att gamla Kajsa tycker det är lite jobbigt med en kattunge.
Och när det är dags att äta...
Lillan är så jäkla snabb fram till matskålen när man häller upp och sen står hon med huvudet nedtryckt hela tiden, typ tills det är slut så Kajsa få inte ens en chans om man häller upp maten medan lillan är vaken.
Vilket jag såklart gjorde idag men jag tycker nog ändå att Kajsa ska få äta först så jag sa till Albin att ta med Viola ut medan Kajsa åt.
 
 
 
 
Hur gulliga!?
 
 
 
 
Albin och hans djur alltså, Det är något magiskt med han och djur.
Han har alltid varit sådan med djur. 
Underbart att se. Underbara unge.
 
 
Här har vi givetvis en ungerbaring till, men på ett helt annat sätt.
 
Idag fick han syn på att Viola stod och åt torrfoder (tror nog inte han sett det innan) och då utbrast han
-Mamma! Kolla! Viola äter fodrad mat!
 
Som sagt, ungerbara.
 
När pappan äntligen kom hem så hade jag och Albin maten klar. Det hade önskats tacos och jag var inte sen att hänga på den idéen så vi dukade upp och satt ute i den sköna sensommarvärmen (under tak och i skuggan givetvis, vad tror ni om mig?).
 
Sen checkade vi in gäster och nu i kväll har båda grabbarna dushat och skrubbat sig i uteduschen innan läggdags, så himla fiffigt! 
Ska se om jag kan få till några bilder på det en kväll.

Första crosstävlingen avklarad!

 
Stolt som en tupp över sin pokal är han, vår stora, älskade unge!
 
Idag var det dags för Albins allra första crosstävling. 
Han var riktigt laddad men ändå lugn och cool tycker jag.
Då var det värre med pappa/tränare/mekaniker/coachen David...
I går hade stackars maken huvudet precis fullt och han var virrigare än vanligt men det löste ju sig hur bra som helst till slut.
 
 
 
Jag och Emil passade på att ta liiite längre sovmorgon än dom båda stora grabbarna så vi låg kvar till sjusnåret innan vi klev upp och käkade frukost och bestämde våra planer för dagen.
Emil var inte jättesugen på att hänga med till Anneberg idag så när han fick veta att Julie skulle till mormorn och dom skulle plocka svamp så var det ju bestämt, det skulle han bara med på.
 
Jag och Emil packade matsäck till honom och sen körde jag honom till mormor innan jag åkte ut till Anneberg och var där vid 9. Precis som vi är vana vid efter att ha hängt på så många sidvagnstävlingar genom åren så det inte ens går att räkna, så börjar dagen med ett träningsheat följt av ett tidskval och det blev trångt minsann, 42 65cc ute på banan samtidigt.
 
 
 
 
Efter en 33:a plats eller så i tidskvalet var det dags att hoppa i Varbergs Motoklubbs tröjan!
 
 
 
Så galet spännande det var och vilka heat han gjorde, våran kille!

Från att ha haft en bästa varvtid på kvalet på 2:38 till att köra ner sig till 2:25!
Han gled in som 9:a i första heatet, 10:a i andra heatet och fick en totalplacering som 9:a i B-finalen!
 
 
 
 
Som sagt, vilken toppendag!

Emil hade haft det precis hur bra som helst i svampskogen och innan jag körde och hämtade upp honom så körde jag ut till Strömma med en liten beställning till ett bröllop och medan jag ändå var där så stannade jag en stund och kikade på bröllopet och gosade med Daisy som är världens mysigaste lilla unge! 
Hon är 2 månader nu och låg så snällt och fint i min famn så, med stora ögon, medan jag vaggade lite, pratade med Marina som bakade bullar och vaggade lite till.
 
Sen kom regnet och jag åkte och hämtade minstingen, hem till kärlekskranka (och hungriga) kisar och in med kvällsmaten i ugnen.
 
Här hemma har det sovits en bra stund redan. Albin somnade innan åtta, Emil strax efter och David där någonstans också tror jag men det är bra. Alla har vi varit igång hela dagen och David ska dessutom ut till banan och vara funktinär hela dagen i morrn medan jag ska med Albin på fotbollsmatch och sen checka in gäster. Fullt ös i morrn med, med andra ord.
 
Sa jag att jag älskar detta?
Livet med fart. Livet på crossbanan. Att få känna sig levande och veta att barnen är ute, rör på sig och mår bra. Jag älskar!
 
Sov gott mina vänner och ha en goer helg!
 
 

Att bara ha stora grabbar hemma nu

 
I morse cyklade jag alltså iväg med 2 skolbarn till skolan.
Albin började i fyran och Emil började i förskoleklass.
 
 
Det gick betydligt bättre för Emil än för hans mamma, såhär första dagen.
Jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag bytade ut morgonkaffet mot te...
Ett par timmar och ljudnivån med 20 sexåringar senare så var jag slut fullständigt.
 
All cred till alla underbara människor som jobbar med barn, varje dag!
 
 
 
När vi kom hem hade vi lite mys för oss själva innan vi fick fikabesök och såsmåningom kom ju även Albin hem. Men det var bara en jättekort liten sväng han var hemma för så fort David kom så stack dom båda ut till Anneberg. Där var det inskrivning på crosskolan och även arbetsdag inför VMX tävlingen i helgen, så det var inte en helt ren kille jag fick hem nu i kväll, plocka sten på crossbanan är en ganska skitigt jobb.
 
 
 
Emil hade redan somnat riktigt riktigt gott i min säng, med Viola uppkrupen i armhålan, innan grabbarna hunnit hem så det var nog bra med intryck idag verkar det som, så snabbt brukar han inte somna annars.
 
På tal om Viola...
 
 
 
Hon ömsom klättrar på minna byxor och ömsom tvärsomnar i famnen.
Livet med en helt orädd och galet gosig kattunge är minst sagt spännande.
 
Går vi ut så stor hon och piper vid ytterdörren och försöker smita ut DIREKT när någon öppnar den så man får vara försiktig och dösnabb nu för tiden när man går in och ut. Sen är hon ju socialare än någon annan kattunge jag tidigare mött tror jag. Hon vill vara där någon av oss är HELA tiden. Man får verkligen se upp med vart man sätter fötterna, för hon är runt en jämt.
 
Men hon är ju så vansinnigt gölli så man kan ju inte annat än att bara älska henne!

Att ha roddat en AW och bakat upp 70 ägg...

Spännande rubrik, eller hur? 
 
 
Igår hade jag och Linnea på jobbet roddat ihop en liten After Work och vi startade här hemma hos mig med lite snacks, musikquiz och textremsor innan vi åkte ner till Lanternan och käkade tillsammans. 
 
Jag hade underbar hjälp av grabbarna hela dagen när jag röjde, städade och donade.
 
Idag har dagen inte varit fullt så glammig. 
David har hängt på Övrevi en hel del eftersom Albin är på fotbollsläger där denna helgen. Mormor och morfar tog Emil med sig på en shoppingrunda medan jag bakade inte mindre än 12 tårtbottnar. 
 
Det var sjukt skönt att få meddelande av mamma att det fanns mat där så jag bara behövde duscha och sen sätta mig vid dukat bord. 
 
Får väl bjussa på dagens Viola också.
 
 
 
 
 
Våra älskade små husdjur! 
 
Och på tal om husdjur...
 
Min lilla vaktkatt Viola spårade upp det här livsfarliga rovdjuret år mig idag också.
 
 
Hen bor numera i dammsugarpåsen...

Att ha gjort skogen!

 
 
 
 
 
Idag har vi gjort svampskogen. Jag, vår mini och mormorn. Vi hittade massor idag med. Både kantareller och trattisar.
 
Men vi började morgonen såhär. 
 
 
Alla fem i min säng. 
Kan vara det bästa sättet att börja en dag på. Det absolut bästa!
 
 
Vi lämnade liten i min säng och gick ner och käkade frukost. 
 
 
Men hon kom givetvis efter...
 
 
Eftersom det visade sig att hon vart en baddare på CC så körde vi en omgång innan vi tog tag i dagen och sen fick besök av Li och Sixten. 
 
Ikväll har vi varit borta på Övrevi och hejjat fram vår stora kille i första matchen efter sommaruppehållet. En vinst och dessutom en grymt bra spelad match är bra för Albin som annars kan klanka ner på sig själv rätt rejält, men som sagt, inte idag. 
 
 
Såhär det det ut när pappan kommer hem. 
Ingen kan låta lillan vara. Ingen. 
 
Natt natt

Fortfarande lite upptagna...

Vi är liksom fortfarande väldigt upptagna med vår älskade lilla kattunge här hemma. 
Så fort man sätter sig så kommer hon och vill vara med, eller så ligger hon precis där man ska sitta och då måste man bara ta upp henne vilket resulterar i att det är omöjligt att lägga ner henne igen. 
 
 
 
 
 
 
 
Just nu ligger hon och biter i mina tår genom täcket och hon är det sötaste som finns när hon busar så.
 
 
 
Annars idag har vi gjort sånt där som man måste ibland, tvätta, städa, diska, laga mat, baka bröd och sånt där. 
 
Båda killarna har haft varsin kompis här på eftermiddagen så jag fick till och med jobbat undan lite papper och checkat in gäster helt i fred.
 
 
 
Mörk filmjölkslimpa som fick absolut högsta betyg och som jag måste komma ihåg att lägga till i bakbloggen i morrn för nu ska jag sova! 
 
 

Att bli distraherad

 Idag har jag jobbat. Mest hela dagen faktiskt.
Kanske har jag inte jobbat mitt absolut snabbaste idag eftersom det ibland kommer en liten liten hårboll och vill ha lite uppmärksamhet. 
 
 
Men det går ju bra så här med, jag kan jobba bra med en arm.
Dagens Viola har annars hittills bjudit på sötdöden flera gånger idag. 
 
 
 
 
 
 
Hon har smält allas hjärtan och även Kajsa börjar vänja sig nu och fräser inte längre. 
 
 
 
 
Grabbarna har varit ute och lekt hela förmiddagen men sen blev det lite tjafsigt och då fick Albin åka med mormor till svampskogen medan Emil fick leka med grannpojken. Albin kom hem med en hel korg svamp som han plockat och rensat helt själv i skogen. 
 
Det bidde en hel gryta att förvälla och sen fick vi givetvis äta kantarellstuvningsmacka till kvällen. 
 
Sen har jag fortsatt med det här. 
 
 
Nu ska jag nana. 
I morrn ska det bakas, lagas mat till kvällens gäster och förhoppningsvis hinner jag redigera en sväng till.
 

Att ha ett bröllop!

I morrn är det dags! 
Frida och Anton ska bli man & hustru och idag har jag stått och gjort bröllopstårtan (tårtorna är mera rätt) för att i morrn ägna mig åt att fota.
 
Barnen har lekt lite själva och med en hel del tjafs.
 
 
 
När dom leker ordentligt är det underbart att "jobba"  hemma. När dom inte är fullt så sams är det vansinnigt jobbigt stundtals. 
 
Tur vi har våra katter och i synnerhet Viola nu då som är lite roligare och vill leka och så. 
 
 
 
 
Hon är ju så liten där hon ligger på sängen, lilla hjärtat! 
 
Vi fick annat spännande besök oxå minsann. 
 
 
En igelkott och dess unge knallade runt på tomten. 
 
Nu har vi precis checkat in sena gäster och ska gå och lägga oss. Det blir en lång dag i morrn, en väldigt lycklig sådan. 

Våran Viola!

 
 
Det här är Viola.
Hon är 12 veckor gammal, av rasen ragdoll och jobb är ljuvlig. Jag såg på Facebook att en av mina vänner där hade ragdollungar och vi har pratat länge om att skaffa en katt till, INNAN Kajsa försvinner, så jag messade henne och vi fick komma och titta i går kväll. 
Vi bestämde oss rätt omgående och dag på förmiddagen åkte jag upp och hämtade hem henne. 
 
 
 
 
 
Hon är ljuvlig. 
Hon har charmat hela familjen redan.
 
 
 
Den enda som liksom inte är helt överentusiastisk är Kajsa.
 
 
Hon har fräst några gånger på henne, på avstånd, men sen går hon bara iväg och lägger sig och sover några timmar till innan hon gör samma sak igen. 
 
Nu ikväll gjorde vi som vi brukar på kvällen. Kajsa kröp upp hos Albin och la sig tillrätta och Emil tyckte minsann att då borde Viola ligga hos honom och det tyckte hon tydligen var en god idé. 
Hon ligger nämligen där än. 
 
 
Jag får nog försöka nana ordentligt nu, tänker att lillan kanske blir ängslig om hon vaknar (och den risken är ju överhängande när hon sover brevid Emil, han ligger inte mycket still han) och inte vet var jag är. 
Så har det varit idag, att hon ropat efter mig om jag gått för långt när hon varit vaken och velat vara med mig. 
 
God natt mina vänner! 

Nyare inlägg
RSS 2.0