Förlossningsberättelse

Nu har jag äntligen tagit mig tid!

Förlossningsberättelse – Lillebror
20101206

Då ska vi se, Lillebror är 3 veckor i morrn och jag har ännu inte haft tid att skriva ihop en förlossninsgsberättelse men nu ska jag ta mig tid! Jag har hjälp av både Förlossningsjournalen och Davids anteckningar. Han förde anteckningar lika noga denna gången som förra och det är så roligt att ha.

Dagen innan, på söndagen, så var mamma här och hjälpte mig att städa klart det sista på nedervåningen. Igentligen var det väl så att det var bara mamma som städade eftersom jag hade haft så ont hela natten för att vi städat på lördagen men jag var i alla fall hemma och tog det lugnt…

Även natten mellan söndagen och måndagen så vaknade jag och hade ont, jätteont och jag hade ju fått med mig Panocod hem från förlossningen som jag skulle ta när det gjorde så där ont. Jag hade tagit det ett par nätter och så även denna natten, vid 4 tiden.

Jag vaknade igen vid 5 och hade fortfarande ont och jag kunde inte riktigt sätta fingret på vart det gjorde ont… Foglossningsontet som jag haft satt ju i hela nedre ryggen och runt om på framsidan och det var ju ungefär på samma ställe det gjorde ont, men lite annorlunda bara. Jag låg vaken och bara väntade på att David klocka skulle ringa så jag kunde skicka upp honom för att värma min vetekudde och vid kvart i 6 vaknade han äntligen.

Jag sa till honom att det kändes annorlunda och att det nog var bäst om han inte stack iväg till jobbet riktigt än, inte innan jag visste var det va.

Albin vaknade och fick välling och då blev jag ändå lite mer misstänksam och sa till David att det kanske var bäst om han ringde till dagis och kollade om Albin kunde få komma redan vid halv 7-7 (istället för klockan 9). Det gick bra så han körde bort honom och jag ringde förlossningen.

Sköterskan jag pratade med undrade hur långt jag hade mellan värkarna men jag kunde ju inte ens sätta fingret på om det verkligen var värkar, jag kände inte alls igen ”smärtan” men jag drog till med 5 minuter. Eftersom jag har hört en massa historier om hur snabbt det kan gå för omföderskor och jag var livrädd för att kanske börja må illa igen så ville jag gärna in, ifall det hade startat, så jag kunde få bedövning.

Vi hade säkert kunnat vara hemma i några timmar till men jag (och David med för den delen) tyckte det var lika bra att åka in. Jag samlade ihop det sista medan David gjorde några (läs 9 stycken!!) mackor som vi skulle kunna äta när vi kom in för det hade vi liksom inte ro till hemma. I bilen på väg in kände jag en gång att det gjorde rejält ont och då tänkte jag att det bara måste vara förlossning på gång, fast jag var fortfarande inte helt säker.

Vägen från bilen till förlossningen är väldigt lång och jag hade ett par ”värkar” (fast jag fortfarande inte var säker på att det var värkar) på vägen dit. När vi kom fram och fick komma in så möttes vi av en väldigt virrig sköterska (fick senare veta att hon var alldeles ny). Hon frågade vilka vi var och så och då svarade jag att jag ringt innan,  att jag hade värkar och ville ha bedövning!

Vi blev visade in på ett förlossningsrum med en gång, dom kopplar CTG och jag får lustgas om jag vill. Vi blev inskrivna 7.40 och får världens bästa BM och sköterska. Vår BM heter Margaret och sköterskan heter Eva, båda är superlugna och väldigt lyhörda på mina signaler. Margaret kollar hur öppen jag är, eller om det överhuvudtaget satt i gång, för jag hade ju ingen koll alls men jag vet att jag sa till henne innan hon skulle börja undersökningen
-Skickar du hem mig nu så får du bära ut mig själv för jag vägrar!
 Men hon svarade bara helt lugnt att jag minsann inte skulle någonstans för jag var öppen 4 cm och livmodertappen var helt utplånad.

Eftersom hon hade läst om min förra förlossning så trodde hon att det skulle gå ganska snabbt men jag ville ju gärna ha bedövning så hon föreslog en ny sorts ryggbedövning. I stället för den som jag fick förra gången, då man satte en kateter in i ryggen och ”fyllde” på bedövningen efter hand så kunde man nu i stället få en slags ”engångsdos”. Margaret tyckte att vi skulle ta den och så skulle hon ta hål på hinnorna för att riktigt få igång det (eftersom engångsdosen bara varar i 1½-2 timmar) men samtidigt som hon sa det så bidde det alldeles varmt i sängen där jag satt och jag sa lugnt till henne att det nog inte behövdes och mycket riktigt så hade vattnet gått alldeles av sig självt, då var klockan 8.09.

Dom sätter en nål i handen på mig, kl 8.30 är jag öppen 5 cm och det kommer det en snäll man och sticker mig i ryggen så jag får lite bedövning. Det kändes inte alls och sen fick jag ligga och still en stund och ta en massa blodtryck men dom var bra hela tiden så jag undrar om jag inte kan få stå upp för att hjälpa till lite och det fick jag.


Jag mår ganska bra, är lite skakig och kallsvettig i mellanåt men står upp så mycket jag orkar. Värkarna blir mer och mer oregelbundna och BM vill sätta värkstimulerande dropp så det blir mer regelbundet eftersom bedövningen släpper framåt 10-10.30. Vi ringer mormorn och meddelar att vi är på förlossningen och att Albin är på dagis så hon får gå och hämta honom efter lunch. Vi får in lite kaffe och te, jag får inte äta, bara dricka och hinkar i mig massor med äppeljuice och nyponsoppa, vid ett tillfälle får jag även in en tallrik yoghurt tror jag, men jag minns inte att jag någonsin sa att jag var hungrig…



Vid 9.15 är jag öppen 7cm, nästan 8, och värkarna är oregelbundna med uppemot 7 minuter emellan. När jag fortfarande är öppen 8 cm och klockan är 9.40 så får jag värkstimulerande och enligt BM har den väldigt god effekt.

Vid strax efter 10 börjar det göra ont igen och jag känner att ryggbedövningen börjar släppa så jag tar mig ann lustgasen och får beröm för att jag andas så himla bra. Jag börjar bli lite orolig nu för att illamåendet ska komma men det går bra, BM tömmer mig (eftersom jag inte kissat alls sen jag kom in) och klockan 10.15 kollar BM mig och jag är öppen 10 cm. Både Eva och Margaret börjar förbereda förlossningen genom att lägga fram massa grejer och nya underlägg i sängen. 10.20 känner jag trycket neråt och ställer mig knästående i sängen.



Mitt i allt kommer jag på att jag minsann inte fått nåt lavemang denna gången och beordrar David att stå vid mitt huvud i stället… 10.36 har David skrivit att jag säjer att det gör ont och bränner, precis som jag minns att det kändes. Jag andas lustgas hela tiden, blundar och hänger över sängen. Margaret pratar med mig ibland men jag hör henne knappt, jag är så inne i mig själv och det jag håller på att göra men jag minns att hon sa till mig vid ett tillfälle att jag inte behövde tänka alls på att jag inte fått lavemang för det kom minsann inget alls när jag trycker på och det var ju skönt att höra.

10.44 syns huvudet 5 cm och jag trycker på för allt jag är värld. Det svider och bränner men jag är så koncentrerad och fokuserad på min uppgift att jag struntar i det (förra gången höll jag liksom emot när det börja göra ont i stället för att trycka på). Det har även kommit in en BM till, något som dom tydligen alltid gör, ser till att dom är 2 BM just under själva födseln. Maggan heter den BM som kommer in, hon gör inget utan står bara där och är, ifall hon skulle behövas så David förser henne med en kamera och så ställer han sig på andra sidan med den andra kameran.


10.50 föds han. Våran andra son, en välskapad pojk. Han började skrika när han var halvvägs ute för min värk tog slut precis då men Margaret sa åt mig att trycka på lite ändå och ut gled han. Han hade navelsträngen ett varv runt halsen och runt ena armen. Jag fick krånglat mig ner till sittande i sängen och sen fick jag vår vackra pojke till mig medan BM kollar mig. Moderkakan kom ut 11.04 och den är jättefin. Jag fick 3 små revor men Margaret vill ändå sy lite och det fick hon gärna, det kändes inte det minsta. Vid 11.15 går jag och duschar och sen får vi vår bricka med bubbel, mackor, kaffe & te.


Lillebror blir omhändertagen, han väger 3965 gram och är 50 cm lång. Jag tar på honom en brunrandig body och ett par vita byxor. Innan vi åker upp till BB kollar dom hans blodsocker och han ligger lite lågt så han får tilläggsmat som han slukar.


Självklart jämför man ju sina förlossningar och det har även jag gjort. Båda mina har ju varit snabba och såhär i efterhand så föredrar jag knästående, det var mycket lättare, gick inte att kämpa emot på samma sätt som i gynställning.
David var mycket lugnare och hade full koll på vad som hände hela tiden denna gången. Personalen som var medoss genom hela förlossningen var fantastisk och det sa jag till dom också innan vi åkte upp till BB.


Då avslutar vi kategorin "Gravid" och jag får lov att göra en till Lillebror i stället,
så snart vi bestämt vad han ska heta...




Kommentarer
Postat av: Anonym

Så mysigt att läsa om när Lillebror kom till världen. Hur ont och jävligt det än är så är det så mysigt på nåt sätt, speciellt efteråt :-)

2010-12-27 @ 00:15:27
Postat av: Eva

Kommentaren var från mej.

2010-12-27 @ 00:16:27
Postat av: Sandra

Vill minnas att jag under hela tiden knappt fick något att dricka alls, sen dröjde det över 3 timmar efter förlossningen tills brickan kom in, och då bad jag ändå att få den. Höll på att dö av svält kändes det som. Välkommen till världen lillebror½

2010-12-27 @ 05:36:14
Postat av: sofiefitness

två Bm? Jag har bara haft en båda gångerna, men det kanske är nåt nytt?

2010-12-27 @ 10:53:59
URL: http://mammaiform.blogg.se/
Postat av: Nina - Glamourmamman

Åh, vad kul att läsa! Och jag får intrycket att du upplevde förlossningen bättre den här gången, eller? Skönt att slippa må illa och så. Det gjorde inte jag heller den här gången.Men vet du, nu är vi många som är nyfikna på om han inte ska få ett namn snart ;-) Ha en fin dag!

2010-12-27 @ 13:52:54
URL: http://glamourmamman.blogg.se/
Postat av: Malin

Mys! Jag är nog konstig jag, för jag kan inte annat än att längta efter en förlossning näår jag läser din förlossningsberättelse. Tycker det är en så härlig upplevelse!



Kram på er

2010-12-28 @ 20:25:02
URL: http://www.femifamiljen.bloggagratis.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0