Stackars min lille pojk!

Är man världens sämsta mamma eller vad!?!?
Känner mig så nu i alla fall, fast jag vet att det inte var så farligt men det sticker till lite i mamma hjärtat ändå!

Idag har vi haft en bra dag, började med en tur till Gekås i förmiddags och lite fika på Nimo efter det.

Väl hemma så hade Albin somnat i bilen så jag lyfte över honom till soffan och så vilade vi lite innan det var dax att vakna och börja på middag. Vi fixade i ordning lite spaghetti med skinksås och sen gick vi ut och provade dom nya uteleksakerna vi fyndat på Gekås!

Efter massa bus och fika så hade vi lite ärenden att uträtta, bla så hade mina krukväxter i köket fått flyga ut på komposten så vi behövde nya. När vi kom hem kom även Coffe och behövde fixa lite grejer i Photoshop så vi gick in och fixade det medan Albin var kvar ute. Han är ju ute jämt nu för tiden och klarar sig alldeles utmärkt i trädgården själv, jag kollar till honom då och då. Vi satt på övervåningen och hade både ytterdörren och köksfönstret öppna och vi hörde honom och hur han lekte. Men rätt var det var uppmärksammade jag tystnaden som varit där ute en liten stund och öppnar fönstret där uppe och ropar varpå jag hör den förfärliga gråten!

Jag sprang ner och hittar genast honom, i leksakslådan! Vi har en såndär dynbox från Jysk där vi förvarar alla uteleksaker på sommarhalvåret och när han skulle nå nåt på botten så tippa han över och ramla i! Han sa att han hade ropat på mig flera gånger och han var sådär ledsen som om han blivit övergiven! Min lilla älskling! Hna kan iofs inte legat där någon längre stund (max 10 minuter) men ändå, om han legat där så länge så är det ju en evighet för en 3-åring!

Det var ingen skada skedd för mellan snyftningarna fick han fram att han absolut inte ville gå in utan han ville fortsätta leka ute trots att klockan var 18 och det började kyla på... Han fick vara ute en stund till och nu sitter en liten kille i badet och över överlycklig!

Nu har pappan anlänt och vi ska käka lite kvällsmat!


Kommentarer
Postat av: Mamma

Stackars liten, tänk så övergiven han kände sig.

2010-05-04 @ 20:59:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0