Vecka 32
Livmodern har snart intagit det högsta läget som den kommer att ha, du kan känna livmoderns topp ca 12 cm ovanför naveln. Din livmoder börjar träna sig inför förlossningen med så kallade förvärkar. Det är inte dålig kondition som gör att du flåsar. Lungorna tar stor plats i kroppen de sträcker sig från nyckelbenen ner till diafragman. Om du bara använder en del av lungkapaciteten när du andas undanhåller du kroppen det syre den behöver.

Om du var vältränad före graviditeten har du säkert kunnat hålla igång med träningen tämligen bra men nu blir det nog dags att dra ner något på takten. I regel kan man träna med de metoder som inte är alltför påfrestande för lederna eller innebär ökad skaderisk -  inga tävlingsmoment! Känns det riktigt och bra och inte gör ont är det som regel bra - tänk på att hålla ett lagom tempo. Att cykla eller simma är mycket bra motion för dig som är gravid.

Barnet:
I vecka 32 är medelkroppslängden 44 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 2000 gr. Huvudets omkrets är 30 cm. Musklerna utvecklas och fett inlagras under huden. De flesta rynkorna i ansiktet är borta. Barnet börjar få rundare former. Det är allt svårare för din baby att göra stora rörelser. Fingertopparna har fått vassa naglar.



Nu går det undan!
Vi har så mycket att göra så jag hinner knappt tänka på att jag är gravid!
Jag känner mig fortfarande inte särskillt stor och otymplig än och det beror säkert på att jag inte gått upp så mycket utan bara växt framtill (och med framtill menar jag hela vägen runt om...).
Självklart börjar det bli trångt för bebisen och jag kan inte längre "sacka" ihop när jag sitter för då märks det tydligt att bebisen inte får plats och trycker på mina revben och det är INTE skönt!

Fogarna känns fortfarande av en hel del men det gör hemskt mycket att kunna ta dagarna som man vill och framför allt i sitt eget tempo. Jag tycker väl iofs att jag har haft mycket att pyssla med hela tiden men jag kan ju sätta mig ner och ta en paus när jag behöver, det gick ju lixom inte på jobbet.

För den blivande storebroren blir det mer och mer verkligt för varje dag.
I går fick bebisen både morgonkramar, pussar och en liten "high five" så h*n skulle vakna.
När Albin hade badat klart igår och jag lagt honom så tappade jag upp ett bad till mig själv för det är sååå lindrande för fogarna att kunna ligga "tyngdlöst" i varmt och skönt vatten en stund, även om jag får ligga väldigt böjt med benen i vårt lilla badkar. Efter en stund kom han tassandes in i badrummet (David jobbade fortfarande) och behövde kissa och då helt plötsligt kom det mycket frågor...

- Hur kommer vattnet in till bebisen, har h*n en kran?
Han vet ju att bebisen ligger i magen och simmar i vatten.
Jag försäkte förklara med att det bara är där, men det gick han inte med på utan det slutade med att jag fick säja att det kommer dit när jag dricker något.

-Vart kommer bebisen ut då?
Frågan jag har fasat lite över...
Jag förklarade att när bebisen ska komma ut, så åker mamma & pappa in till sjukhuset och där kommer den ut, sen kommer pappa hem till dig och mamma får stanna med bebisen på sjukhuset några dagar innan vi får komma hem, men att dom får komma och hälsa på varje dag!
Han nöjde sig med det, i alla fall för tillfället för sen hade han visst en egen bebis i magen...