Detta är ju ett väldigt hett ämne och för mig något som är väldigt viktigt!

Med detta inlägget vill jag absolut inte påstå att jag är en bättre förälder än någon annan för alla föräldrar är de bästa föräldrarna för just sina barn (finns väl kanske några undantag iofs..). Detta handlar bara om min syn på det här med barnuppfostran.

Jag har vart väldigt klar med hur jag vill/ska uppfostra mina barn och då blev det ju bara hur bra som helst när det var just David jag träffade och skaffade barn ihop med för han är av precis samma åsikter som jag!

Varför kom jag på detta nu då, att jag ville skriva ett inlägg om barnuppfostran?
Jo, för att jag var på Fynda i Falkenberg för några dagar sen och såg då ett barn och en förälder som i alldra högsta grad bidrig till störste irritation!

Barnet i fråga var i Albins ålder, kanske nåt år yngre och hon åkte runt i butiken på en sparkcykel! Jag trodde givetvis att föräldrarna inte hade koll på barnet men döm om min förvåning då mamman (och vad som verkade vara en mormor) stod och tittade på heminredning och bara log när hennes dotter susade förbi!
Gör man så?

Nää, verkligen inte! Skäms på er människor!
Mamman (och mormorn) pratade med dottern när hon susade förbi och hon åkte upp och ner på en liten ramp, precis intill heminredning med bla porslin & glas. Jag var ett tag väldigt nära (när hon nästan kapat mina hälar!) att själv säja till flickan att, så gör man inte i en affär, men hejdade mig och gick därifrån. Det är ju faktiskt inte min sak att säja till flickan, det är hennes mammas! Nu vet jag att Fynda brukar ha dom där sparkcyklarna fastkjedjade men dom höll på att ändra om men det betyder ju för sjutton inte att man får leka med sakerna inne i butiken, i synnerhet inte åka omkring!
Jag tycker inte man leker med leksaker alls i butiker. Självklart är det helt ok att tittat, kanske vända och vrida lite och känna men man leker inte med saker i butiken!

Jag skulle inte säja att jag själv är strängt uppfostrad, men jag är uppfostrad.
Hemma har vi lärt oss att hälsa, tacka, plocka undan, vanligt hyfs helt enkelt och det är för mig en självklarhet!
Tex så äter man upp sin mat annars får man ingen kaka (eller vad det nu kan vara!).
Man tackar för maten och plockar undan sin tallrik.
I affären så tjatar & skriker man inte. Man äter ALDRIG något innan det är betalt!
När man lekt/pysslat med något så plockar man undan det innan man tar fram nåt nytt.
Samma gäller ute, man plockar in det man plockat fram.

 Det är ju såklart viktigt att hålla fast vid det man säjer oxå.

Självklart har Albin oxå perioder då han testar gränser och visst har han skrikit i affären, men det var en gång och han åkte ut i bilen tills vi handlat klart och sen dess har han inte gjort det.
Han plockar alltid undan efter sig och kan bli väldigt ledsen om han lekt med någon som inte gjort det.

Något som vi därimot har lite problem med är det faktum att han ibland inte vill åka hem när vi vart hos mormor & morfar. Det är ju svårt och veta hur man ska göra där och många gånger så är det en liten fight när vi ska åka hem, *peppar peppar* så var det ett tag sen det hände nu.

Något som jag oxå tycker har med uppfostran att göra är det här med napp!
Det retar gallfeber på mig när jag ser stora barn med napp i munnen!
Jag vet att jag inte alls har med saken att göra, hur andra väljer att göra med sina barn och nappen men jag kan bara inte hjälpa att reta mig på det. Jag tycker det är "slappt" från föräldrarnas sida att inte ta den ifrån dom i tid!

Hoppa inte på mig nu, detta är mina åsikter och hur vi väljer att uppfostra våra barn på.
Jag vet att en del tycker vi är hårda, men jag avskyr bortskämda barn!