Tog doktorn på orden!
I går tog jag doktorn på orden och tog det lugnt mest hela dagen.
Det var ju lite lämna, hämta, laga middag och sånt där men inga kraftansträngningar hemma, alls.
Barnen fick hjälpa till att hämta ved och sen lekte dom så snällt utomhus så jag till och med fick kika ut med jämna mellanrum för att kolla så dom säkert var kvar.
Jag hann med lite kontorsjobb och sen på kvällen delade vi upp oss så jag tog med Albin på innebandyträningen och David tog med Emil på simskolan.
Det hade gått över förväntan bra för Emil och jag är så glad att David har berikats med en ängels tålamod (som jag ju avsaknar helt) för annars hade vi nog inte anmält Emil till simskola. I alla fall inte än, för jag och Emil är alldeles för likasinnade för att kunna komma överens om sådant.
Jag ser framför mig hur det ser ut när han börjar övningsköra om en 13 år eller så... Det kan vara så att det går som med mig och min pappa, dvs inte alls. Jag övningskörde mest med min mamma.
Nu har det börjat snöa som hejsan igen och grabbarna är ute och bygger en grotta. Jag ska gå ner och fixa lite mellanmål och sen ska vi invänta pappsen så jag och Albin kan åka till stan och köpa ett par nya innegympaskor. Igår när vi skulle till innebandyn och jag fick fram gympaskorna så tyckte jag att dom såg så små ut och bad Albin prova, han fick inte ens i foten! Alltså, skor som han hade i början av december fick han inte ens på sig nu...
Kan fötter växa så mycket på bara ett par månader?
Förresten, jag har ju gjort en tårta med idag!
Konferens, sjukhus & tårtbottenbak!
Innan jag stack in till sjukhuset så fick jag bakat bottnar, massor med bottnar till en väldigt speciell tårta som ska dekoreras om några veckor. 
Många äggskal blir det när jag sätter igång. Ett helt fack faktiskt! 
Igår var jag iväg på konferens i Halmstad hela dagen med Handels och eftersom David var iväg på kvällen och körde pistmaskin så bäddade jag ner mig med ett glas vin framför tven. 
Nu är jag helt slut, dags att säga god natt! På auktion!
Idag tog David grabbarna med sig och åkte till Ullared med pulkorna och efter att jag ordnat med tvätten så stack jag hit, till Heberg och aktionen. Än så länge inget inropat men jag har hittat mig en ruskigt skön gungstol att sitta i så jag sitter nog kvar här en stund, även om jag inte gör några fynd just nu... På kurs!
Från soffan...
Vi kör lördagskvällen ifrån soffan, under en filt.
Tarzan på Disney Chanel, piggelin, festis och Alvedon...
Det är alltså Albins kost det där, han är lite sämre idag känns det som.
I natt, vid 4, kom han in till oss, ynklig och hade ont. Jag kände direkt att han hade feber och gav honom en alvedon efter att ha tagit febern. Han hade inte mycket 37.9 men han kändes ändå febrig och skakade av frossa.
Han har suttit på soffan mest hela dagen idag, varit upp och lekt med sin lillebror några korta stunder men eftersom han har lite ont av att prata så blir det oftast inga längre stunder. Morfar fick komma och hjälpa till att se efter grabbarna en stund mitt på dagen, jag hade ett par ärenden som var tvungna att ta itu med idag.
Emil tycker det är väl långtråkigt detta. Att Albin inte vill leka med honom tycker han är lite konstigt och att han dessutom får flera glassar på en dag tycker han är väldigt orättvist.
Men när pappan äntligen kom hem från jobbet i eftermiddags gick dom båda ut och lekte i snön. Pappan gjorde en pulka backa på Nordpolen (vilket visade sig vara pooldäcket vid närmare efterforskningar ;-)).
Albin är fortfarande jätteledsen för att han inte får vara ute i snön, men vi håller tummarna att den ligger kvar och kanske till och med förökas lite så han oxå kan få leka i den.
Jag ringde 1177 i morse, angående febern och där sa dom åt mig att söka på en gång men när jag sedan blev kopplad till VC så tyckte hon att jag skulle vänta och det var vad jag hade tänkt själv ändå.
Så länge han inte har högre feber, äter lite i alla fall men framför allt dricker, så ser vi på.
Någon som har erfarenheter av denna typen av ingrepp?
Hur var det för Er i såfall, efter operationen?
Nu ska jag återgå till Tarzan och fortsätta gosa med Albin!
Lägesrapport
Idag är det väl inte så där jättelivat hemma. Såhär ser storebror ut och har sett ut hela dagen.
Halsen gör ont och han tar verkligen doktorn på orden vad gäller vilan och stillsamheten...
Emil tycker det är tråkigt, men verkar ändå förstå för han låter Albin vara i fred och som tur va så kom pappan hem tidigare nu i eftermiddags och tog med Emil ut i snön. Albin blev jätteledsen för han ville ju så gärna ut i snön han med!
Natten har inte varit någon höjdare den heller. Albin somnade ju bredvid mig i soffan och sov sedan gott till kl 2 i natt, då kom han snyftandes till mig och hade ont. Jag gav alvedon och kallt vatten och sen la jag mig hos honom. Kl 4 hade han fortfarande inte somnat även om han inte hade lika ont längre men då gick jag över till mig och han måste ju ha somnat någongång för jag hörde inget mer sen.
Jag somnade nog gott och vaknade med ett ryck strax innan 6, av snyftningar igen. Han fick Ipren och sen låg han kvar i sin säng en stund, jag vet inte om han somnade om men när Emil ropade bara 5 minuter senare så sa jag åt honom att vara tyst och komma till mig. Det gjorde han också men efter 10 minuter eller så hade han tröttnat och gick in på sitt rum. Otroligt nog stängde han sin dörr och lekte tyst på sitt rum tills Albin gick upp.
Albin har fått i sig lite middag, ett par piggelinglassar och nu dricker vi smoothie.
Han är lite ynklig emellanåt och vill gärna att jag sitter hos honom, och det gör jag ju så gärna,
min stora tappra pojke!
Inga mer polyper!
Alltså, det här med att ha blivit mamma är ju givetvis det störta som hänt mig och jag skulle göra allt för mina barn men jösses va sjåpig jag har blivit! Om det är för att jag fått barn eller om det är åldern, det vette katten, men ojojoj!
Idag var det ju dags för Albins operation. En enkel operation för att ta bort halsmandlar och polyper. Albin är tuff, har hög smärttröskel och är enkel att ha med till doktorn. Det hela gick precis hur bra som helst (förutom att dom var lite efter i schemat när vi kom så vi fick vänta en bra stund och det var ju klart jobbigt för en fastande sjuåring), han åkte in på OP och jag fick vara med till han somnade. Sen satt jag i väntrummet och läste tills sköterskan meddelade att han var tillbaka och jag kunde komma.
Det värsta 30 minuterna i mitt liv (nåja kanske inte, men just då kändes det så) började...
När han skulle till att vakna upp från narkosen blev han helt galen, kastade sig runt i sängen, grymtade, försökte ställa sig upp, rev av sig alla slangar (syrgas, pulsmätare mm) och det rann blod ur både mun och näsa. Jag har inte ont av blod och sånt (bara kräk då, men det har Albin aldrig gjort under sina 7 levnadsår så jag är inte rädd för det) men när han öppnade ögonen så var han ju inte där! Inte på riktigt, ögonen rullade runt där inne och det gick ju inte att få kontakt, han var borta, och galen. All personal sa hela tiden att det var helt normalt och dom kämpade med att hålla fast honom. Blodet rann och överallt blev det rött.
När han skulle till att vakna upp från narkosen blev han helt galen, kastade sig runt i sängen, grymtade, försökte ställa sig upp, rev av sig alla slangar (syrgas, pulsmätare mm) och det rann blod ur både mun och näsa. Jag har inte ont av blod och sånt (bara kräk då, men det har Albin aldrig gjort under sina 7 levnadsår så jag är inte rädd för det) men när han öppnade ögonen så var han ju inte där! Inte på riktigt, ögonen rullade runt där inne och det gick ju inte att få kontakt, han var borta, och galen. All personal sa hela tiden att det var helt normalt och dom kämpade med att hålla fast honom. Blodet rann och överallt blev det rött.
Jag kände mig något så fruktansvärt maktlös! Jag kunde ju ingenting göra!
Det var ju såklart väldigt obehagligt. Jag sa ingenting men rätt som det var kom dom körandes med en säng och innan jag hann protestera låg jag bredvid Albin i en egen säng, med en filt upp till hakan och en festis inkörd i munnen med uppmaningen att dricka. Två andra sköterskor höll fortfarande fast i Albin, som nu äntligen började lugna ner sig. Jag kunde se honom hela tiden där jag låg, skakandes och drack min festis.
Det var ju såklart väldigt obehagligt. Jag sa ingenting men rätt som det var kom dom körandes med en säng och innan jag hann protestera låg jag bredvid Albin i en egen säng, med en filt upp till hakan och en festis inkörd i munnen med uppmaningen att dricka. Två andra sköterskor höll fortfarande fast i Albin, som nu äntligen började lugna ner sig. Jag kunde se honom hela tiden där jag låg, skakandes och drack min festis.
När han lugnat sig klev jag upp och satte mig på en stol bredvid sängen, torkade blod och pratade med honom. Även om han fortfarande var helt borta så blev han lugnare och helt stilla när han fick sin gosefilt och hörde min röst. Sen sov han i nästan 1½ timme och när han vaknade igen var han precis som vanligt!
Tydligen var det inte en helt vanlig reaktion fick jag reda på sen, tack och lov!
Tydligen var det inte en helt vanlig reaktion fick jag reda på sen, tack och lov!
När Emil ska göra samma operation ska jag minsann INTE vara där själv!
Phju! Det var min dag det! Dessutom, kanske ska tilläggas, så missade dom den lilla detaljen att ge den väntande mamman lite fika (tror dom gick om varandra för först kom det en sköterska och sa att jag skulle få kaffe och en macka och sen kom det en annan och sa samma sak, men någon fika såg jag aldrig till...). Jag hade troligtvis inte fått i mig särskillt mycket men det var inte utan att jag var lite matt när vi körde hem vid halv fyra.
Albin var väldigt hungrig och åt flera glassar, en yoghurt och ett glas saft på avdelningen.
På vägen hem, i Caféterian, köpte vi en macka och en drickyoghurt som han satte i sig innan vi åkte till McDonalds och köpte mjukglass. När vi kom hem väntade pappan och lillebrorsan med en Calippo.
Jomenvisst, det blev ju en och annan glass idag men han har ganska ont i halsen också, med öppna sår i halsen. Nu har han fått en Ipren och jag hoppas han kan somna gott.
Emil somnade gott efter ett bad med en rosa badbomb i...
Nu ska jag försöka kika på tven med ett öga men jag tror nog det blir sängen så fort Albin kommit till ro.
Mer skidbackar!
David är med i snölaget i Ullareds Slalomklubb och idag fick Albin följa med och köra pistmaskin! Det var en lycklig kille som kom hem i kväll! Än så länge är det inte klart, det behövs mycket mer snö men fortsätter det bara vara minusgrader så ska det nog snart gå att åka skidor på närmare håll än i Trysil...Hur som helst, vi har kommit hem som vi ska, jag har tvättat typ hundra maskiner tvätt och nu laddar vi för nästa stora händelse här hemma. Albin ska ta bort polyperna och halsmandlarna i veckan och efter det ska han visst ligga i soffan och äta glass... Det ska bli väldigt intressant att se hur det ska gå. 
Sista dagen!
Det blir allt för nu, dags att åka lite till!Klart och soligt!
Skidåkning går bra! Emil tycker inte skidskolan är så rolig, det tar för lång tid tycker han! Han vill åka! Åka fort och gärna i dom större backarna. Albin går oxå på skidskola och det går jättebra!Vi bor bra, precis intill backen! Nu ska jag inte sinka mig här längre, skidåkningen väntar!Utan wifi i Trysil!
Nu, dags att handla, det var därför Jag gick ner hit och hittade lite wifi. Kanske hinner jag titta in någon mer gång i denna veckan.Vi har det i alla fall jättebra!Fyrklöverns Årskrönika, 2013!
Det har nu blivit dags att summera det gånga året eftersom att vi idag är inne på ett nytt år.
Välkommen 2014!
Som vanligt blir jag lika förvånad som varje år över hur lång tid det tar att sammanställa hela året men det är ändå väldigt roligt att gå tillbaka och se vad man har gjort och hur barnen har växt.
