Att kunna säga "va vad det jag sa"!

Alltså hur bra känner jag min man egentligen? Hur bra?

 

Igår kväll vid halv nio på kvällen så skrev jag ett inlägg om hur vi håller på och grejer för fullt i trädgården och hur David har massa idéer om hur han tänkt sig. Jag skrev även att jag inte skulle bli nämnvärt förvånad om det dök upp en lastbil här och lämnade av massa grejer...

 

 

 

 

Jomenvisstsåatt...

 

Mitt när jag höll på som värst med att steka falukorven till korvstroganoffen innan så hörde jag ett bekant ljud från garageuppfarten tätt följt av att telefonen ringde och det var David som informerade om att en lastbil stod utanför och lastade av material till projektet stenläggning-under-poolen-till-nästa-år.

 

 

Johodå. Där utanför stod en lastbil som så fint lastade av pall efter pall med finfina grejer.

En pall stora kantstenar, två pall marksten och en pall bärlager (typ grus).

(Pallen med putsbruk har stått där några dagar, det är till garaget som fortfarande väntar på att bli klart)

 

David påbörjade projektet så fort han kom hem och eftersom jag inte bidrar något vidare så tog jag tag i att fixa lite te, smoothie och macka så vi började med att fika lite innan han tog tag i grävandet.

 

 

Just i skrivandets stund så sitter jag så finfint här på altanen och bloggar medan alla grabbarna är inblandade i själva grävandet. Några mer än andra.

 

Den där lille mannen som vi kallar Emil, han hörs. Hela tiden. Hela tiden.

Han står vid sidan om, pekar, berättar, säger åt David vart han ska gräva, mäter med lasern om och om igen och meddelar om det behövs tas lite mer eller om det räcker.

David, som nu är både ganska skitig och väldigt svettig efter allt grävande vände sig precis mot mig med en suck och sa

- Han är ju som en arbetsledare precis. Vem (VEM?) kan han ha fått det ifrån tro....?

 

Så fick vi det konstaterat. Igen! Att Emil visst är sin mors son...

 

 

 

 

Att vara lite småförkylda

 

Då får man äta piggelin, kolla på tv och sitta i soffan i bara kallingar.

 

Jo, vi är lite småförkylda här hemma idag.

Det var vi ju faktiskt redan i fredags och har väl varit lite sådär även i helgen.

 

Ingen feber eller så och inte heller några rinnande näsor men lite riviga i halsen och huvudvärk.

Så vi tar det som sagt lungt även idag, kollar på tv, bygger lite lego och gosar.

Albin var lite småhes när han cyklade till skolan men han är plikttrogen han och inte heller där var det så mycket värre.

 

 

 

Dessa bilderna är från i lördags förmiddag iofs men överdriven isglasskonsumtion är ett måste när man är förkyld.

 

Ni ska vi kila ner och fixa lunch.

Det blir senare lunch nu för tiden. Albin är alltid vrölhungrig när han kommer från skolan och eftersom Emils frukostsug inte kommer fören vid 10 och han då alltid äter något så passar det med sen middag.

 

 

 

 

När vi får något för oss...

Vi, jag och min man alltså, vi är impulsiva, hastiga människor som älskar när det händer saker.

Båda två får vi ungefär hundra idéer i timmen och vi sitter ofta över varsin kopp kaffe och diskuterar saker vi borde göra. Saker vi kanske kan göra. Saker vi vill göra.

Då tar min man fram en penna och ett papper och så skissar vi på saken...

 

I går på eftermiddagen till exempel. Då fick vi för oss att vi nog borde tömma poolen. Plocka ner den och torka den inför vinetern. Så vi plockade bort reningstjofräsen, skrubbade ur och började tömmningen.

 

 

David har dessutom velat plocka ner pooldäcket i flera år men jag har tyckt att det lixom kan stå där tills vi är klara med allt annat vi håller på med på den här tomten. Det har jag insett att vi aldrig kommer att bli.

 

Hur som helst så vet ju jag att om David får möjligheten att riva lite så blir han så glad. 

Han älskar att riva, min man. ÄLSKAR. Så han river gärna, och sen blir det inte helt uppbyggt igen, på en väldigt lång tid i alla fall. Så hur mycket jag än faktiskt tycker att pooldäcket är ganska fult och fullständigt onödigt mer än 9 månader om året så är det ju ännu värre med en stor jordfläck mitt i trädgården...

 

 

 

Men jag gav med mig.

Ärligt talat så var jag lite nyfiken på hur det såg ut under och hur han hade tänkt sig.

 

 

Det bodde ju rätt många djur där under om man säger så. Typ väldigt många och allihopa mindre än en katt och med fler ben än fyra så jag nöjde mig med att titta på avstånd och berömma mina arbetare. Någon måste ju faktiskt dokumenentera, eller hur?

 

På kvällen, innan grabbarna hunnit avsluta där ute så kilade jag in och påbörjade kvällsmaten.

Jag hade spanat en längre tid på ett "fyra-minuters-bröd" i en Hembakat tidning och nu satte jag den degen och började steka.

 

 

Jättegoda var dom och jag hade lätt kunnat göra minst lika många till för dom gick åt som smör i solsken.

Vi åt dom alldeles ljumma med smör och ost på.

 

 

Det var skitiga ungar jag fick in efter kvällsmaten och bad var det som gällde.

 

 

Vi körde lördagsmys i soffan i går, jag och grabbarna.

 

 

Varma var vi oxå tydligen och någon av oss valde att sova på golvet. 

Hela natten låg han där på golvet och sov dessutom.

 

Idag fortsatte vi med trädgårdsbestyren. 

Det var meningen att vi skulle åkt till Gekås idag på morgonen men det gick i stöpet när vi kom på att Albin skulle på kalas på förmiddagen till två klasskompisar. 

Vi lyckades nämligen även klämma in sortering av vinterkläder i går och skulle åkt och kompleterat med det som fattades, men det får bli en annan dag.

 

 

 

Idag var vattnet så gott som borta och vi kunde hänga upp poolduken på tork och bära upp alla pinnar på vinden efter att vi skrapat av det sista lilla vattnet som var kvar och det gjorde grabbarna galant.

 

Sen skulle ju resten rivas oxå...

 

 

 

 

Jag tog även idag det hela med ro på ett säkert avstånd från eventuella monsterspindlar.

Fast om min man hade haft en blogg så hade ni förmodligen fått se mig i högsta hugg med kofoten för jag hjälpte till jag oxå, ganska mycke, tills det bidde väldigt ömt i fingrarna och jag fick order om att fixa kaffe.

 

På förmiddagen idag så tog jag upp älgfärs och ägnade ett par timmar åt att göra en rejäl brakmiddag så här en söndag. Det bidde älgfärsbiffar med svampsås, potatis, morötter och lingon.

Ville mest bara göra detta tillägget, så inte alla mina läsare tror att jag suttit på ändan och tittat på hela dagen.

 

 

 

 

Nu ser det ut såhär!

Allt bråte är borta, vi har ritat hur vi vill ha det och nu har David dessutom börjat gräva så jag blir inte ett endaste dugg förvånad om det dyker upp en lastbil här typ i morrn och lämnar av bärlager (grus) och marksten...

 

Grabbarna har kommit in och fått skrubba sig rena i duschen.

Nu susar båda barnen gott i sina sängar och jag tror jag ska kila ner och lägga mig brevid David i soffan och kika på tv för ovanlighetens skull, innan John Blund kommer.

 

 

Att hämta in sin frukost från trädgården

 

Vilken lyx!

Att kunna kila ut i bara tofflor och för stor fleecetröja och plocka in precis så många blåbär som man behöver till sin turkiska yoghurt och granola. Att dessutom hitta några mogna björnbär att kunna blocka med in och lägga bredvid barnens gröttallrikar gör frukosten mycket med spännande.

 

Våra blåbärsbuskar som vi planerade för typ 5 år sedan har för första gången, äntligen producerat bär!

Och massor med bär dessutom!

 

Att efter frukosten kila upp på kontoret för att plöja dagens mail och kika förbi grabbarnas rum och får syn på detta, får en att dra lite på mungiporna.

 

 

Dom bäddar lite olika, våra grabbar.

 

Emil tycker verkligen inte att bäddningen är viktig. Inte för fem öre.

För Albin är det liksom lika självklart som att klä på sig, gå på toa och äta frukost.

Albin, har så länge jag minns, bäddat sin säng. Sen han fick stor säng typ, och jag hjälpte förmodligen honom i början, men alltså, han har alltid bäddat, för det ska man.

 

Men med den där lille, vet jag inte riktigt vad som gick snett.

Min man säger att det är för att jag blivit så svag för den där lille och hans städiga svar-på-tal.

Jag håller inte riktigt med. Jag tycker ändå att jag uppfostrar dom likt, men det kanske jag inte gör ändå.

 

Hur som haver. Emil måste också, varje morgon såklart, bädda sin säng.

Ibland struntar han i det, trots att jag påminnt honom innan han äter frukost men då får han vackert kila upp och göra det när mamman upptäcker att han missat. Men som sagt, det skiljer lite på kvalitén i själva bäddningen kan jag tycka. Det där med att vända täcket på rätt håll så det liksom stämmer bättre verkar inte vara nödvändigt tydligen...

 

 

 

Att ha ätit sig galet mätt

Igår va vi ute och käkade.

Jo, men jag vet! Va sjutton har hänt med oss, mig och mannen? Så mycket som varit ute på saker tillsammans denna sommaren har vi nog aldrig varit. Tur vi har mormor och morfar som oftast kan komma och det dessutom men ganska kort varsel...

Tror det här med vårat ökade göra-saker-ihopandet har med han den där hårdrockaren och hans sambo att göra. Dom undrar om vi vill hänga på och oftast är vi alltid på när det gäller sånt så får man bara frågan så blir det liksom av men om man ska vänta på att vi ska fråga, ja då kan man få vänta.... länge...

 

Hur som helst. Igår var vi alltså och käkade, på Wild West Steakhouse i Halmstad.

 

 

 

 

Jävlar-i-min-lilla-låda va gott det va!!

 

David hade laddat genom att äta extremt lite under dagen och så även Oscar, så dom var galet hungriga.

Jag visste inte riktigt vad som väntade, men alltså, kött, kött och mera kött (mamma, vi MÅSTE ta med pappa hit!!) kan aldrig bli fel och det var det inte.

 

Jag tog in kycklig (mittenbilden här ovan) och konststerade att det hade räckt gott och väl med en kyckligfilé istället för tre, men jag lyckades klämma ner i alla fall två, galet goda och saftiga filéer med dollarchips, coleslaw och allt det andra. Den sista filéen skickade jag över till min man, som alltid (ALLTID) har plats för mer mat. Som ni kan se på den översta bilden (och den lite suddigare, nedersta bilden) så tog David och Oscar in varsin 300 grams oxfilé bit som dom själva grillade till på en 400 grader varm vulkanisk sten som låg mitt på tallriken. Det var tydligen en riktig (RIKTIG!) hit för jäklar va dom satt och "hummade" förnöjt mellan tuggorna och "jävlar va gott!".

 

Det var lite trubbadur (behaglig sådan i lagom volym) och lite dansuppträdande av servitriserna emellan varven. Tyvärr var jag så inne i dansen så jag lyckades aldrig återfå fattningen och få upp telefon för att fota, men jäklars va duktiga tjejerna va! 

 

Tydligen var vi inte helt mätta efter typ varsitt halvkilo kött med tillbehör så tre av oss beställde in Créme brûlée och David tog in en hel jäkla båt med Banan split. 

Vi var mätta och belåtna när vi åkte hem kan man säga. Fruktansvärt gott. Alltihop.

 

 

Inte riktigt lika blött...

 

Idag på morgonen satt jag till och med ute en sväng och tog en kopp kaffe.

 

Det har ju inte varit helt torrt iofs men en aning torrare än igår.

Vi cyklade till dagis, skola och affären idag. 

Emil börjar ju på riktig nästa vecka så jag frågade om han fick lov att komma på en liten "inskolning" efter att ha varit hemma i tre månader och då fick han komma en sväng idag. 

 

Jag passade på att handla lite och komma ikapp med min egen bokföring som liksom hamnar underst av någon märklig anledning, hela tiden.

 

Nu har jag suttit och kikat på vinterskor till barnen och blir sådär lite ledsen att crocs inte längre levererar till Sverige, deras vinterkängor har ju varit så fantastiskt bra!

 

Jag ska kila ner och äta lite innan det är dags att ta emot grabbarna som är iväg på crosskolan och jag gissar att det är duktigt lerigt där ute idag så det får förmodligen bli raka vägen in i duschen med alla tre (här kommer uteduschen vi fick i bröllopsbresent extremt väl till pass sen, när den är inkopplad...).

 

Just det! Jag har ju bakat tårta nu igen, mitt söta lilla kusinbarn Leia fyller 5 år idag!

 

 

 

Bröllopet - Det där med gåvor till varandra

Ja, hur va det nu med gåvorna?

Både jag och David var vilsnare än vilsnast när det gällde det här med gåvor. 

 

Morgongåva, hur va det nu? Skulle den ges på bröllopsdagens morgon, eller morgonen efter?

Är det bara bruden som ska få det eller brudgummen också?

 

Som sagt, frågetecknena var många och eftersom vi liksom ändå gjort det här bröllopet till vårat alldeles egna, utan direkt inblandning av seder, vett & ettikett och annat så fortsatte vi i samma stil.

 

Jag hade nog mest huvudbry tror jag, för vad sjutton ger man till någon som har allt eller som kan köpa det han vill ha själv? Det var ju galet svårt och jag lyckades inte komma på en enda bra grej.

Sen kom jag på en sak! Metallica biljetten! Jag var så glad när världens bästaste hårdrockare hjälpte mig att fixa fram en biljett till och eftersom konserten var bara sju dagar efter bröllopet så ville jag ge honom den innan, så han skulle hinna smälta och förbereda sig lite.

 

 

I slutet på Juni fick han alltså reda på att vi minsann skulle på hårdrockskonsert tillsammans!

 

Men jag kände ändå att jag ville ge honom något. Något man liksom kan ta på, något man har kvar.

Idén i huvudet var egentligen helt galen!

Men jag finns ju liksom inte med på ett enda foto någonstans, det är lite instagram selfies då bara.

 

Hur som. Jag funderade på att göra en boudoirfotografering...

Jag vet! Helt galet!

Jag snurrade runt med den här tanken hur många varv som helst och bestämde mig för att göra ett försök själv. Jag ville vara ute, jag har ju kamera, stativ och fjärrutlösare.

Men vart sjutton skulle jag hålla hus? Och hur skulle jag praktisk lösa det här själv?

Jag insåg att jag nog behövde lite hjälp ändå... 

 

Jag frågade Marina lite försynt om hon kände till någon bra plats och hon hade ju ungefär en miljon bra platser i huvudet för en sån typ av fotografering. 

Så, jag packade en liten väska med rekvisita och försökte göra allt jag kunde för att inte David skulle märka vad jag hade med mig när jag sa till honom att jag skulle åka en sväng och träffa Marina på Strömma.

 

Resultatet?

Ja, det är inget som ska visas här på bloggen inte, i alla fall inte allt...

 

  

 

På morgonen, innan barnen vaknat så smög jag upp ett paket till den där blivande maken, ett väl inslaget paket med ett väldigt personligt kort. Nu i efterhand har maken berättat att han blev väldigt rörd och väldigt glad över både kortet och albumet.

 

När vi kom ner i köket så hade givetvis även David ett paket till sin blivande hustru.

Ett litet, fyrkantigt paket som liksom skvallrade om ett smycke...

 

 

Älskade, älskade man va fin du är!

 

Så gick det alltså till med våra gåvor till varandra. På självaste bröllopsdagen.

 

 

 

 

Att ha blivit redigt blöt!

Jösses va det regnade idag på förmiddagen! 

Jag fick skjutsa Albin till skolan och när jag lämnade Emil på dagis (han skulle med på utflykt till återvinningen) så kom jag hem dyngsur trots regnjacka och gummistövlar. 

Skickade bilderna till David när jag kom hem för han skrev till mig att han var blöt ända in på kallingarna redan innan frukost! 

Jag fick till svar 

- Vilken söt fru jag har!

Här är alltså den söta och mycket blöta frun.

Regnet fortsatte till och från hela dagen och medan jag har bakat tårta så jag ungarna mest lekt inne. Dom var ute en sväng när det regnade som värst och hoppade studsmatta i badbrallorna men tillslut blev det nog lite kallt och dom kom in och stannade inne.

Jag fick finfin post idag med. 

Bröllopet - Ladan

Då kör vi väl på med andra delen i bloggserien bröllopet.

 

 

Rönnås Lada.

Varför bidde det där då?

 

Jo, alltså när David friat och vi började prata om hur vi ville ha det så var vi båda två fruktansvärt överens om vad vi inte ville ha. Ingen av oss ville ha det stort och flådigt, vi ville inte ha kyrka och vi va heller inte sugna på bygdegård. Vi var överens om att göra det till vårt, på vårt alldeles egna lilla vis.

Jag tror till och med att David sa

- Du gör ju aldrig någonting på det viset som man "ska", så då kan vi väl göra bröllopet på vårt sätt oxå?

 

Så det var precis vad vi gjorde!

Eftersom att både jag och David varit mycket nere i Rönnås och känner Pia & Bo-Inge så började vi där, med att fråga dom. Jag levererade en bröllopstårta dit förra året och det var så himla fint!

 

  

 

  

 

Finfina bilder som jag heligt stulit av Pia på facebook...

(Alla är klickbara)

När vi under middagen på festen fick in alla som jobbade för att applådera, så berättade Pia att jag redan för 5 år sedan, när Pia och Bo-Inge tog över gården, berättat att jag ville gifta mig där. Det minns inte jag men oj va roligt det var att hon minns det! Jag kar kännt Pia & Bo-Inge i en väldig massa år, sen jag var typ 12 tror jag och började plocka jordgubbar där som ett av mina första sommarjobb. 

 

När dom satte in det där finfina fönstret där uppe på loftet, för ett par år sedan, så vet jag att jag sa någonting om att det verkligen hade varit fint att vigas där uppe, framför fönstret och låta gäster sitta på halmbalar brevid.

Som tur är så är ju både Pia & Bo-Inge helt på vår önskan om ett riktigt lantligt bröllop med allt vad det innebär och gör verkligen allt för att vi ska få det som vi önskar.

 

 

David och barnen bygger till en liten extra bordsskiva till honörsbordet.

 

 

Pia har gjort det så himla fint för oss!

 

 

 

Loftet, alltså Loftet! Det blev så himla fint!

 

Jag hoppas att det kommer fler bilder från Marie, Fotografen, för hon var nämligen med där uppe på loftet, under vigseln. Sen hade vi borden dukade nere i ladan där Bo-Inge även byggt en scen och en liten bar under trappen. 

 

Vi är så himla glada att vi känner ett par så fina människor som Pia & Bo-Inge!

Att dom gjorde allt det här, vårat drömbröllop, möjligt för oss!

 

 

 

 

 

 

Att ha gjort sitt livs första konsert!

Jojomen, så är det!

Igår gjorde jag min livs första konsert, någonsin! 

Och varför inte börja ordentligt tänker jag och börjar med Metallica.

 

 

Nu kan man ju undra hur jag tänkte här, jag som egentligen inte gillar att vara tillsamman med en massa människor jag inte känner... 

 

Ja, jag har liksom en liten hangup där jag helst inte utsätter mig för att vara "instängd" bland en massa folk jag inte känner (typ, tåg, buss, flyg, båt, konserter mm) men nu fick jag en biljett av min långhåriga hårdrocksbästis och han hjälpte även till med att ordna ytterligare en biljett så jag kunde ge den till min blivande man.

 

Ja, för David fick ju en biljett av mig i för tidig bröllopspresent och jag vet ju att han gillar det här med konsertande, han har ju sett Metallica ett par gånger förr tex och har jobbat på Hultsfredsfestivalen på 90-talet.

 

 

Vi lämnade barnen hos mormor och morfar strax efter lunch i går och vid 14 kom Mariana, Oscar och ytterligare ett riktigt hårdrocksfan, Christian, hem till oss och sen körde vi till Göteborg och vi fick faktiskt parkering i Ullevigaraget. Vi mötte upp en kompis till Christian och promenerade till en Italiensk restaurang där vi åt och drack gott innan vi tog glass och kaffe på vägen till Ullevi.

 

 

 

 

 

Vi gick in ganska tidigt och stod hyfsat långt fram (tyckte jag som gärna stått absolut längst bak, men jag blev fett övertalad, för där varken ser man eller kan ta del av upplevelsen och fenomenet Metallica tydligen...)

Vädret var absolut på vår sida och det blev aldrig kyligt, inte ens på natten när vi gick hem.

 

 

 

David körde och efter konserten (när 63036 personer skulle ut!) så skulle vi alltså ta oss ut och till bilen. Det var nästan det värsta faktiskt, jäklars med folk som skulle ut! Det var massor med saker på marken och det var folk överallt. Jag höll krampaktigt i David hela tiden. Oscar och Mariana tappade vi bort precis i början men dom stod så fint och väntade där vi bestämt att vi skulle samlas. 

 

Christian, som stått längst fram, kom oxå ganska snabbt och det gick väldigt smidigt att ta sig ut från garaget och ut på motorvägen. Vi var hemma strax innan 1 på natten och jag somnade som en stock efter en dusch (jomen det var tvunget, så jävla trångt som man stått och svettats...)

 

Så jaa, hur sammanfattar man det här då?

Det var faktiskt jätteroligt! Bra musik, ont i fötterna och en upplevelse ut över det vanliga!

Tusen tack Hårdrockaren! Både för biljetterna men även för övertalningen...

Att få färdigt något...

Att färdigställa saker, det är något min man inte är sådär vansinnigt bra på faktikst...

 

Kommer ni ihåg det här inlägget?

Från i maj, med dessa bilderna.

Det var alltså en dag i maj, innan jag skulle åka till jobbet som David och grabbarna satte igång med ett projekt i trädgården. Vi hade nämligen pratat om en platsbyggd ställning för att hänga tvätt på.

Jag tycker att torkvindorna man köper och sätter ner mitt på gräsmattan är fasligt fula och dessutom hade vår gått lite sönder så den skrotade vi och skulle alltså få en ny. Platsbyggd.

 

Hela sommaren har gått och ja, jag känner ju min man så det är ju inte direkt så att jag varit förvånad av att den aldrig blivit klar... Men så var mamma här för någon vecka sedan, av någon anledning och jag har ingen aning om vad hon gjorde här eller varför det kom på tal. Jag tror att vi stod och pratade ute samtidigt som jag vek tvätten som hängt på en såndär liten portabel tvättställning man har inomhus (fast jag då ställt ut den i sommar).

 

Varpå mamma reagerade och undrade hur sjutton jag kunnat tvätta och hänga lakan på den där hela sommarn och det har jag ju inte kunnat så hur myket det än tagit emot (för det är ju verkligen något visst med sängkläder som torkat ute i sommarvinden) så har jag ju fått tumla alla sängkläder. Då fick han sig en lite pik, den där mannen, av sin svärmor och sen hände det grejor! 

 

Så, idag, för första gången i år, har jag lakanen ute, på tork!

 

 

Det ni! 

Lakan ute på tork i solen, kan vara det bästa som finns att krypa ner emellan på kvällen...

 

Det känns lite märkligt att både jag och Emil är lediga och det är liksom sommar, på riktigt, men Albin, han ska vi skicka iväg till skolan på morgonen...

 

 

Klockan var bara 9.15 och när Emil hoppade ner i poolen första gången idag och jag hade som sagt fått ut två maskiner tvätt däromkring oxå. Vilken härlig dag!

 

 

 

 

 

Konsten att kunna hitta lekar överallt...

Ja, alltså, ibland är mina ungar helt fantastiska på just att hitta på lekar av precis vad som helst!

 

Igår på kvällen, när Albin hade kommit hem, och Emil hade blivit avsläppt av farmor och pannkakorna låg som en härlig mjuk botten längst ner i magarna, då tog grabbarna fram cyklarna och började cykla i trädgården.

 

 

Grannen håller på att fixa i sin trädgård så det kör en hel del tunga maskiner förbi på gatan och då vill jag inte ha ungarna cyklandes på gatan så dom fick lov att hålla sig i trädgården och rätt som det var så hade dom gjort ett hopp av överblivna slanor.

 

 

 

 

Albin var riktigt, riktigt trött i går kväll och somnade på två röda. Det var väldigt, väldigt trötta ögon vid tandborstingen. Skolan började ju i onsdags och sen hade han crosskola på kvällen efter det och den är slut kl 20.00 så han är ju inte hemma och i säng innan ganska sent (sent för att vara honom i alla fall).

 

I går morse när jag hörde att han vaknade och gick upp för att säga god morgon så tittade han mest lite sömndrucket på mig och sa

- Men mamma, jag har inte sovit färdigt, jag skulle bara kissa...

 

Tyvärr var det liksom färdigsovit för hans del och dags att gå upp och åka till skolan, det var dessutom långdag i går. Men det går jättebra och han gillar skolan, precis som jag alltid gjort.

 

 

Det där med bästaste vänner...

Dom här grabbarna. 

Alla dessa fyra grabbarna är så himla goa kompisar! 

Som dom har skrattat och busat! 

Det är en fröjd att lyssna på.

Dom leker tillsammans alla fyra, hela tiden och är sams. Jag blir lika förvånad varje gång. Hur kommer det sig att det stämmer så bra med vissa? 

Det skiljer lite i ålder på dom, men det märks knappt när dom är tillsammans. Albin är snart 9 år, Oscar 8 år, Alex 6 år och Emil snart 5 år. 

Underbara ungar! 

Hittade dessutom min lilla Instagram-bild från i måndags, i tidningen Varbergs Posten igår. 

Igår började även skolan minsann och nu har vi en tredjeklassare här hemma!  Jag och Emil gjorde Albin sällskap till skolans första dag. Inte för att det behövdes, men vi ville. Och så kunde vi cykla om mormor på vägen, innan vi skulle till Angela och ha lite Festkommitémöte. 

Kvällen avslutades, för två av grabbarna med crosskola, medan Emil som blev helt förstörd av att inte få hänga med, fick åka med morfar hem. Morfar är nämligen väldigt svag för den lille brunögde och han råkade komma precis när David och Albin åkt och då rullade det stora krokodiltårar av orättvishet på Emils kinder... 

Bröllopet - Förberedelserna

Det kommer att vara precis helt omöjligt att sammanfatta Vår dag i ett enda inlägg här på bloggen så jag kommer dra ut på det lite grann och göra det i delar. Här kommer alltså första delen, som handlar om alla förberedelserna...

 

Förberedelserna började förra året, den 14 juli 2014. Då gick han alltså ner på knä och undrade om jag hade lust att bli hans hustru, och det hade jag ju såklart. Under augusti månad, samma år, så satte vi datumet och jag bokade även då upp Pia & Bo-Inge i Rönnås lada. Fotografen bokades och band preliminärbokades.

 

Sen hände det inte sådär jättemycket mer under hösten. 

Men i början på året tog vi tag i allt igen. Vi ringde och bokade vigselförrättare, frågade Tobbe & Linda om dom ville bli våra toastmasters. Vi frågade Julie om hon kunde sjunga, Camilla om hon ville läsa om kärlek och vi bytade band.

 

  

 

I mars skickade vi ut inbjudningarna och jag beställde hem lite kläder till barnen.

(bilderna är klickbara)

 

  

 

Det bidde dock inte kostymbyxorna jag köpt till barnen, inte för att dom inte passade i storleken, utan för att jag råkade springa på dessa, helt perfekta shortsen med hänslen! 

 

Det visade ju sig senare ha varit ett riktigt lyckodrag, det där med shorts, för vi fick ju årets hitills varmaste dag...

 

 

 

I April tog tjejerna med mig till Göteborg.

 

Vi hade ett mål, att köpa mig en klänning. Det klarade vi och det firades senare med en finfin vinluch.

Jag passade även på att beställa en klänning som var liiiite för liten, så att jag säkert skulle ha ett mål, något att kämpa för och som jag faktiskt klarade!

 

 

 

Jag kämpade, med både mat, träning och resonans!

 

  

 

Vi shoppade kläder till David på Kungsmässan och jag fick min gode vän hårdrockarn att beställa skor på NLY Man till David. 65 stycken vita knoppa lakan åkte jag upp till IKEA och hämtade hem för att sedan tvätta, tumla och vika ihop igen.

 

 

April bjöd på riktigt fint väder och jag som aldrig varit någon soldyrkare, passade på att sitta i solen så fort jag bara kunde och det visade sig vara ett bra drag, för resten av sommarn har det varit lite småsnålt med just sol.

 

I maj tog jag fram skorna och började gå in dom. 

Jäklars va obekväma dom var!

 

 

 

Innan sommarn kom på allvar, med semestrar och trafik så körde pappa & David ner till Tyskland och hämtade hem en faslig massa dricka till självaste festen.

 

 

 

Stackarna gick upp mitt i natten, typ vid 2 för att åka ner och vara hemma igen vid 4 på eftermiddagen. 

 

Samma dag som tysklandsresan så hade vi på kvällen bjudit våra toastmasters med respektive på en liten utekväll. Vi började bowla för att sedan käka på Lorensberg.

 

I Juni var det dags att påbörja det tunga arbetet med DANSEN!

 

 

 

Världens bästa toastmadame och vän, Linda, som passande nog jobbar som just dansinstruktör, hjälpte oss.

 

Vi valde musik och sen började själva dansandet. Eftersom både jag och min man är riktiga gröngölingar när det kommer till just dans så fick vi börja med att stega ordentligt innan vi fick bestämt koreografin och börjat öva på den. Dessa bilderna här ovan är från första gången, när vi övade i danslokalen, sen skulle det givetvis övas i ladan, med skor och hela fadderullan.

 

I Juni va även dagen då jag inte längre kunde hålla mig utan var tvungen att ge David vad som var tänkt att bli en liten överraskning till honom från mig.

 

 

Konsertbiljetter till Metallica!! Världens bästa hårdrockare hjälpte oss fixa såklart!

 

I Juli började det närma sig ordentligt och jag fick mamma med mig för att åka upp till Göteborg och hämta hem klänningen som äntligen kommit!

 

 

I Göteborg fick jag såklart prova klänningen och den gick att knäppa!! 

Dock med ganska mycket möda, så jag fick fortsätta kämpa med vikten (tyvärr satt den bara tight över ryggen och brösten och hur fint jag än minskade centimetrar över midja, lår och rumpa så var det inte helt lägg att minska just över ryggen...)

 

Jag har väl inte alltid varit överlycklig över mitt vansinnigt breda axel/rygg/bröst-parti men denna sommarn har jag ogillat det ordentligt och önskat mig i mer kvinnlig kropp massor med gånger! Nu gick det ju ändå och jag är galet stolt!

 

 

B = Bröst

M = Midja

S = Stuss

L = Lår

 

Sista mätningen gjorde jag den 31 Juli, då visste jag att jag skulle komma i klänningen utan problem men jag hade även som önskan att klara att gå ner i vikt, till under 70 kg och det klarade jag även det, då jag på fredagen vägde 68,9 kg!  

 

 

Resonerade mig stenhårt 5 gånger i veckan!

 

 

 

 

Pia på Rönnås Lada skickade menyförslag och beslutet om hindersprövning hanmade i brevlådan.

Jag pratade med vigselförrättaren och fick reda på vilka papper som skulle skickas vart.

Gitte, vår vigselförättare, var även på besök hos oss i Juli och vi fick visat Ladan och provsmakat lite muffins.

 

     

 

 

Grabbarna fick klippt sig och jag fick "tvingat" David att ta några puss-selfie för att ha till festhäftet.

Sista två veckorna var vi nästan nere i Rönnås varje dag och donade. Inte för att vi gjort sådär vansinnigt mycket men vi har kört ut med grejer, kollat, mätt, kört ut mer grejer och sånt.

 

  

 

Dagarna innan bröllopet stod jag och pyslade med tårtor, David körde ut kylar, dricka, festhäften, såpbubblor, vigselprogram, bordsplaceringar, vi provgick till musik och vi kollade läget.

 

Dagen innan bröllopet kände jag mig verkligen lugn. 

Allt kändes så bra, alla hade sådan koll och jag bara längtade.

 

 

Sen var det då dags, själva bröllopsdagen...

 

Men den tar vi i ett annat inlägg!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Strandhäng!

Från barnens badstrand i förmiddags. 

Idag på förmiddagen åkte jag och grabbarna in till stan efter att vi igår gjorde upptäckten att Albins innegympadojjor blivit för små och behövde jaga nya.

Det gick fort och vi gjorde ett besök på fyndmagasinet när vi ändå var i krokarna, det är kalas på G i nästa vecka. Bilderna här ovan är från när vi passade på att doppa fötterna medan vi väntade på pappan som skulle luncha med oss idag.

Grabbarna fick mersmak på havet så efter maten körde vi bara hem och packade en liten väska och fortsatte ner till Björkäng. 

Grabbarna älskar havet och stranden. 

Och mamman fick lite vila i solen. 

Ikväll har grabbarna varit på träning och jag fick äran att handla, fixa kvällsmat och ta hand om tvätten under tiden. 

Nu ska vi nana. I morrn är det vardag och skola igen som gäller.

Fru Larssons första inlägg

 

Bilden är stulen rakt av från Marie Hidvis instagram...

 

Idag (och igår, och en stund i lördags oxå såklart) är jag minsann någons hustru!

 

Inte vems som helst heller utan den där rackars stilige karln på bilden här ovan.

Dagarna och allt som ska pysslas med här nu i efterdyningarna av världens häftigaste bröllopsfest tar liksom all tid så det blir lite magert här nu och dessutom väntar jag galet spännt på bilderna från Fotografen oxå...

Dan före...

Nu är det jäklar i mig inte långt kvar till den femtonde... 

Idag har vi grejat, donat, grejat och donat. 

Idag på förmiddagen tog David barnen med sig in till stan för några ärenden och för att hålla sig undan tårtbaket som pågick för fullt hemma. 

Dom passade minsann på att mysa...

På eftermiddagen var jag hyfsat klar och medan jag och min blivande man satt i skuggan och drack kaffe så badade ungarna hejdlöst i poolen.

Totalt galna ungar! 

Vi har fått post idag igen. 

Underbara gamla vänner jag har! Som, trots att det gått alldeles för många år sen vi sågs, ändå tänker på oss. Älskade, älskade Jill!

Nähe, nu ska jag nana tänkte jag för i morrn är det dags för en av mina mest välplanerade dagar någonsin... 

Men först, jag ska bara få lov att sträcka på mig lite och stolt meddela att jag klarade det! 

Att väga under 70 kg har jag inte gjort sedan jag var tonåring, alltså typ, väldigt längesedan... 15-20 år sedan. Idag när jag vägde mig hos mamma så visade vågen 68,9kg!!

Helt galet! Jag är så stolt över mig själv och det jag åstadkommit. Från 89 kg i Spanien till under 70 kg nu!

Sa jag att jag är enveten och rätt målmedveten ;-)

Avslappnad!

Så här avslappnad har jag minsann varit idag... 

 

Ja, en knapp timme i alla fall. 

Njae, riktigt så avslappnad har jag inte varit hela dagen kanske, men en stund på eftermiddagen. 

Efter tårtförberedelser men före nagelfix.

Nu i kväll har jag fixat lite mer med tårtorna och så började jag visst kika på en skräckfilm men hua va jag ångrade det!! 

Nää, skräckisar är inget för mig... 

Nu ska jag nana, i morrn är en ny dag! 

Utflyktat!

Idag, på eftermiddagen cyklade hela familjen ut på en liten utflykt. Vi packade fika och cyklade först till Munkagårdsskolan. 

Sen tog vi bilen till Rönnås eftersom vi hade grejer med oss. För ute var vi tills det vart dags att åka hem och äta kvällsmat. 

Familjemys när det är som bäst! 

Vi har även hunnit med ett par omgångar sällskapsspel.

Albin vann båda gångerna... 

Choklad, maränger och bubblor!

Allt i förberedelsernas tecken givetvis. 

Minimaränger, smält choklad, penslad marängbotten och bröllopsbubblor!

Igår bakades det marängbotten på eftermiddagen och idag penslas den med choklad. Vi förbereder fler mousser och kylen är smällfull med ingredienser till sötsaker. 

Igår på morgonen tog jag min stora kille med mig till Gekås igen. Vi skulle inhandla det sista till på lördag. 

Nu behöver jag fortsätta med mina förberedelser men jag bjussar på en bild på mitt minsta busfrö. 

När storebror blir rastlös och cyklar iväg så hittar den här mannen alltid något att göra själv. Pilkastning till exempel.... 

Gullebollar, jordgubbar och mer prepp!

Idag var barnen inte alls överens på morgonen så Albin ringde mormor och stack dit på förmiddagen. Jag och Emil hängde i trädgården och käkade jordgubbar.

Vissa hann även med ett dopp...

På eftermiddagen kom mormor och Albin hitcyklandes och sen fortsatte vi på cyklarna ner till Rönnås. David och Emil åkte bil eftersom vi skulle ha ett par kylskåp med oss... 

Pia och Bo-Inge har kattungar. Det finns nog inget som smälter min mors hjärta så som kattungar.

Albin vill ha en med hem såklart och Bo-Inge tyckte minsann att vi kunde få ta allihop om vi ville. 

I kväll har jag pysslat vidare med några skyltar och grabbarna åkte till lagret och höll sig undan. 

I morrn fortsätter förberedelserna. Det lär vara förberedelser varje dag denna veckan

Sen kväll i Rönnås!

Ikväll har jag varit en sväng i Rönnås. Det blir sin vanligt en himla massa kackel mellan mig och Pia, vi är sååå lika. 

Det blir så himla fint! 

Jag är så spänd på att det hur det blir sen när det är färdigt. 

Jag och han som snart är min på riktigt. Idag har vi varit på utflykt minsann. Visserligen bara för att hämta ett par blocketfynd, men ändå. Några timmar själva, i bilen. 

Igår hann jag visst inte med någon blogg alls.

Jag förberedde tårtmousser och bakade en liten chokladkaka till kvällen. Vi var hos mamma och pappa och grillade tillsammans med min moster Eva. 

Chokladkaka med rice krispies och jordgubbar.

Albin var ute och tränade i lördags. Galet stolt crossmorsa här!

Förberedelserna fortsätter!

Idag har jag, på stränga order av frisören, tonat håret. Eller, alltså, inte jag!  Givetvis tog jag min lilla paket toning med mig bort till mammsen. Så hon har ju såklart hjälpt mig. 

När jag ändå var där så passade jag på att prova klänningen igen och jäklar va den sitter bra nu! Ett tag att den väl hårt men nu börjar det ordna till sig ordentligt. 

Innan det, så har vi varit mest hemma faktiskt. Jag har haft lite att rodda med. Grejer att beställa, mail att skicka, möten att boka och sånt. 

Barnen har lekt! 

Massor, hela dagen och jättebra tillsammans. 

Här leker dom en vanligt förekommande lek hemma hos oss. Dom kallar den "Jakob och Hubbe"...

Sen var det dags för Albin att åka på kalas till två av sina klasskompisar. Det var poolparty på G, så det packades nyinköpta badbrallor, handduk, vattengevär och givetvis presenter!

Min fina kalaskille!

Emil hängde i poolen igen, för hundrade gången idag, när Albin stack på kalas. Det är så roligt att se honom när han badar. Helt galen i vatten och hellre under vattenytan än över... 

Men han är lite kallare av sig så han behöver en nyligen torktumlad handduk och en varm mammafamn att krypa in i när han är klar.

Har man tur kanske man får sig en liten kindpuss och ett "jag älskar dig mamma"

Nu är det sådär sent igen och jag borde sova. 

Natti... 

Ännu en sommardag!

Härliga sommar!

Idag har vi gjort Gekås minsann!

Men vi var där redan halv nio på morgonen och hemma igen vid halv elva. 

Sen blev det en dag hemma. I trädgården. Barnen hade lite nya grejer som skulle lekas med och jag behövde svaka mig. 

När David kom hem i kväll tog jag och Albin och åkte på en liten utflykt. 

På väg! 

Mario Kart Race!

Albin och Oscar har länge pratat om att köra ett race och nu blidde det äntligen av. David och Emil skulle till morfar och meka.

Fick en finfin bild av David på vad dom gjort när vi var borta. Badat givetvis!  Igen! 

Nu ska jag ta kväll här. 

Natt natt! 

Throwback Thursday!

Eftersom att vi nu närmar oss det där bröllopet så måste jag ju bara slänga in en Throwback Thursday bild från vår förlovningsdag.

 

 

David är ju en överraskningarnas man så jag hade givetvis ingen aning om att det var det här som väntade mig när jag slog up mina ögon på julaftonsmorgon 2004, alltså snart 11 år sedan.

 

Han bettede sig lite märkligt den där morgonen och propsade på att jag skulle öppna ett paket hemma på morgonen, vilket jag inte alls var särskillt villigt inställd till. Jag håller hårt på mina invanda traditioner och här skulle då inte öppnas något paket!

 

Jag fick ge mig, under vissa protester givetvis och säkert en och annan blängande blick.

 

Innanför julklappspappret satt den lilla lappen, med ett rim på och sen inne i asken var där två vackra guldringar, graverade och klara. Den där ringen har jag inte haft av mig många dagar i mitt liv och snart har jag en till...

 

Gummibåten!

Nu har David tagit fram gummibåten visst. Till ungarnas stora förtjusning. 

Poolen har många användningsområden...

Annars har dagen inte bjudit på så mycket spännande alls faktiskt. Både jag och David har jobbat med bröllopsbestyr.

Fantastiska Strömstad och Daftö!

Vi är hemma nu. Kom hem strax innan elva nu i kväll. Vi har haft en helt magiskt bra dag även idag!  Spontansemester är den bästa semestern. 

Visst får vi rodda lite på hemmaplan från telefonluren men annars är det bara vi. Vi, barnen och allt det där roliga. Det där som är vi, vår familj tillsammans, görandes saker ihop. 

Bjuder på bildregn även idag känner jag, det blir sent som det blir (även om jag tiggde till mig en kaffe när vi stannade och tankade i Sandsjöbacka och därför inte alls känner mig särskilt trött...) 

Vi tog visst sovmorgon i husbilen allihop idag och vaknade inte innan halv åtta! 

På förmiddagen hade vi tyvärr inte samma tur med vädret som i går... 

Vi fick ta en ganska tidig förmiddagsfika och sitta under filtar en stund. 

Men sen klarnade det upp! 

Vi har klättrat....

... hoppat....

... kört radiobil... 

... och åkt flume ride!

Idag var det dessutom Jessicas födelsedag så vi blev bjudna på finfint fikakalas på eftermiddagen!

Allihopa. Viken (Fredrik), Jessica, Albin, Mike, David, Emil och John. 

Efter fikat gick vi ner till havet. Till badstranden, båtbryggan, krabbfisket och kärleken. Vilken fullträff det blev!  Ungarna hade precis hur roligt som helst och sen kom även vi vuxna igång och krabbfisket var en riktig hit!

Vid sju konstaterade vi allihop att det nog var tvunget att dra sig uppåt om kvällen inte skulle bli allt för sen så vi kramades hejdå med våra fina vänner och lovade att höras snart igen.

Jessica, Viken och barnen gick upp till sin stuga och vi gick upp till husbilen. Där bredde David lite mackor till kvällsmaten och jag började rulla hemåt. Vi hann inte ens 1 km så sov båda barnen och vi fick lov att väcka dom för att få i dom något ätbart. Det gick faktiskt, även om det var ruskigt trötta ögon vid ett par tillfällen. Sen tvärsomnade dom direkt efter kvällsmaten och sov gott hela vägen. Det var bara att lyfta in i sängarna nu i kväll när vi kom hem. 

Jag har laddat en maskin tvätt till i morrn och plockat in lite grann men nu tänker även jag följa alla andra grabbarnas exempel och sova gott! 

En dag på Daftö!

Shit vilken dag vi haft idag! 

Vi kom ju som ni vet, till Strömstad sent i går kväll och bor alltså på Daftö camping och har idag hängt på Daftöland och vid poolområdet. 

Jag är alldeles för trött för något längre inlägg nu men kan ge ett litet bildregn.

Morgon i husbilen. 

På väg till Daftöland! 

Massor med skoj!

Sen gick vi till poolområdet! 

Massa lek och bus bidde det!

Fikapaus är ett måste!

Innan middagen på kvällen cyklade vi ner till stranden och bryggan. Mysigt värre.

Vi mötte upp massa bekanta ansikten redan vid poolen. Ange, Nisse och barnen är oxå här så vi hade Oscar med oss ner till vattnet. 

Annars har vi hängt denna dagen med min vän Jessica från Borlänge, och hennes familj. Hennes grabbar, John och Mike, och våra grabbar hittade varandra. 

Efter gemensam grillning utanför vår husbil hittade grabbarna på diverse lekar. En del märkligare än andra. Här tex är det Albin och Emil som är nät åt John och Mike när dom spelar mjuktennis. Sen bytades dom om. 

Polisen dök upp oxå. Det visade sig att poliserna kände våra grannar tydligen så dom dök bara upp på visit, till alla ungars stora glädje.

Nu ska jag tvärsomna!

Natti natt! 

Vart är vi?

Jodå. Vi drog visst på en spontansemester med husbilen och hamnade i Strömstad, på Daftö camping. 

Finfin bro...

Vi fick lite brådis hemma eftersom receptionen stängde 23, men jag körde hela vägen och i ett kör så vi hann fram, med åtta minuter till godo. 

Nu ska jag krypa ner i min sköna säng i husbilen. Sover oftast väldigt skönt...