Att ha gjort IKEA
Det gick!
Och jag hade full syn åt höger.
Nu är allt hemma som ska vara ute i stugan, nu behöver vi bara bli klara med golv, väggar, målning mm mm
Att ha gjort äppelmos
Här om dagen kom grabbarna hem med massor av äpplen och en del var rätt så kantstötta så jag kunde liksom inte spara på det och då fick det bli äppelmos.
Det var första gången jag gjorde äppelmos på det viset, att koka precis allt i en gryta (skal, kärnhus, ja rubbet) och sen pressa det genom i sil.
Äpplena var dessutom på gränsen till omogna så moset blev sådär härligt syrligt.
Enligt David är det full pott på det!
Dessa två...
Där David är, där kan man oftast hitta Lolan också.
Vid matbordet sitter hon alltid brevid honom och om han ligger i soffan så ligger hon alltid ovanpå.
Tänk så bra det kunde bli, det där kattköpet.
Att se att det går framåt
Det tar sig.
I helgen fick vi alla vara med och hjälpa till.
Att ha provbakat hönökaka!
Enkelt och väldigt smarrigt!
Dessutom fick jag använda min nyinköpta kruskavel.
Att fortfarande kunna leka
Jag älskar när man hittar barnen såhär.
Snart sju och elva år, men fortfarande kan dom visst "leka" i sandlådan.
Det var tydligen först en crossbana men sen blev det något annat.
Våra ungar leker oftast väldigt bra ihop och många gånger så får lillebror hänga på när Albin åker iväg till kompisar, så himla fint gjort tycker jag. Det värmer i hjärtat.
Renoveringen av lillstugan fortsätter
Vi hittade ju lite grejer i golvet som inte riktigt va vad vi hade räknat med, så det blev en del mera jobb är planerat men som David säger, det är lika bra att få det gjort nu.
Vi hittade bland annat en flaska med något vitt pulver i.
Jag har googlat mig halvt fördärvad och kommit fram till att det är en gammal flaska fruktsalt/samarin.
Jag lyckas tyvärr inte få någon ordning på vilka år man sålde just den här flaskan men ja, den började tillverkas i början på 1900-talet.
Vi får väl se om jag kan hitta något mer, jag har nog inte grävt klart i det där riktigt än.
Förresten, vi hittade ju myror också...
Inte fullt lika trevligt men jag husmors-googlade och hittade knep som har visat sig effektiva så jag och Emil gjorde oss klara för krig mot myrorna.
Kanel och bakpulver (måste inte alls vara båda ihop men vi körde det eftersom det stod att dom inte gillar varken bakpulver eller kanel.
Det tog inte många timmar så var varenda lite myrlort borta! Sjukt effektivt måste jag säga.
Sen vet man ju inte vart dom flyttade hän istället i och för sig men det behöver man ju inte fundera på.
Att ha ramlat tillbaka ner en bit
Ja. Det gick inte så värst lysande förra veckan. Inte alls faktiskt.
Emil var ju dålig på tisdagen och sen var han bra igen på onsdagen.
Det tog en dag eller så att fullt återfå matlusten ordentligt men han var pigg och rastlös som tusan.
Han badade och hade det gött medan Albin bodde hos mormor ett par nätter.
Sen på fredagen så var David hängig och på kvällen visade det sig att han hade feber.
Han somnade på soffan och vaknade på natten och var kass i magen så han fick knalla ut och lägga sig i lägenheten. Men på lördagmorgonen så var han hur pigg som helst.
Så han tog ungarna med sig ut till crossbanan på träning.
Dom kom hem och han ställde sig och lagade mat.
Redan här började jag bli ganska dålig i min ångest, hade inte sovit på några nätter och kunde inte äta något alls. Så medan David gjorde mat satte jag mig ute på altanen och vilade.
Han ropade in grabbarna som satte sig och åt.
Efter bara ett par minuter kom David ut till mig på altanen med en filt på sig. Han hade en sån frossa som jag aldrig tidigare sett. Varenda muskel i hela hans kropp skakade okontrollerat och han kunde ingenting göra.
Jag började få ordentlig panikångest och ringde hit mamma och pappa.
Innan mamma och pappa kom så ringde jag 112 då han blev blekare och blekare och skakade bara mer och mer. Vi var båda livrädda att det var pancreatiten som kommit tillbaka...
Mamma och pappa kom, ambulansen kom, David började kräkas okontrollerat också och tillslut gav sig ambulansen iväg med min man och min pappa följde efter honom in. Mamma stannade med mig och Emil.
Albin åkte till Eddie och stannade även där över natten och Emil sov hos mormor.
Men det var ingen fara med David, han och pappa kom hem till kvällen och då var han hungrig och åt en massa innan han la sig. Vad detta var för något har ingen någon aning om tydligen.
Man gissar att han blev så himla dålig för att han fick feber som steg jättefort och ganska högt precis då när han hade lagat klart maten. Jättemärkligt...
Dagen efter, på söndagen, då var det inte mycket med mig.
Jag låg i sängen i stort sett hela dagen, med Lolan tätt brevid.
David piggnade på sig såpass att han tog Albin och Eddie med till Uddevalla VM och Emil var hos mormor och morfar hela dagen. Jag hade fått tillbaka varenda symptom jag hade i januari.
Symptom som jag då trodde berodde på den antidepressiva medicin jag blivit satt på.
Så var det alltså inte, utan alla de symptomen jag hade då, var symptom på panikångesten.
Så jag har ramlat en bit ner igen och denna veckan har David återigen fått vara hemma på morgonen och ta hand om barnen medan mormor återigen får åka och hämta Emil i skolan.
Denna gången känner jag ju igen allt och är inte lika rädd för att våga göra saker så även om jag inte kan äta något vidare och är yr, kallsvettig och lite lätt svimfärdig nästan jämt, så vågar jag vara uppe. Jag ligger inte bara. Jag har jobbat några timmar varje dag och jag tror att det kommer gå snabbare att återhämta sig denna gången. Sen kanske jag och Emil får börja om och det där med att David får ta morgonen och mamma eftermiddagarna, det kanske tar ett tag men jag tror att jag kommer vara i fysisk form fortare.
Bara idag till exempel, så har jag ätit lite omelett och broccoli som Marina lagade, det är första gången jag äter riktig mat på över en vecka. Jag har fått i mig lite yoghurt, någon macka, lite morötter och sånt, men varm, lagad mat var första gången.
Men som sagt. Jag har stöd. Massor med stöd och jag är så himla tacksam för det.
Min familj, David, mamma och pappa, jag fattar inte vad jag skulle gjort utan dom!
Mina vänner, dom bara vet vad jag behöver.
Tänk att just jag är så himla rik på kärlek...
Att ha det ljuvligaste av djur...
Våran älskade Lolan!
Jag kan inte tänka mig ett liv utan henne.
Så mycket kärlek det rymms i en sån liten varelse.
Hon berikar våra liv varje dag!
Att ha gjort svampskogen med mamma
En helt ljuvlig sommarkväll tog vi korgen med oss ut i skogen, jag och lilla mamma.
Tyvärr njuter inte jag fullt så mycket som henne av att gå i skogen då jag blir fullständigt sönerbiten av mygg.
Trots långbyxor, långarmad fleece och keps så biter dom sig igenom och jag har nu ca 10 rejält blaffiga myggbett som gör mig galen!
Men ljuvligt var det och kantareller hittade vi...
Att riva!
Vi håller ju på att renovera vår lillstuga för fullt nu när vi ska få en ny hyresgäst och när David är iväg och jobbar på dagarna så får jag göra sånt som jag kan bistå med när han är borta, tex riva tapeter.
Nu visade det ju sig att det var inte bara typ 7 lager olika tapeter utan det var även tapetserat skarvar och puts med gamla tidningar och jag bara älskar ju sånt!
Kolla här vad jag hittade!
Kolla här vad jag hittade!
För att inte tala om några av tapeterna jag hittade!
Ljuvligt!
Jag har hittat tidningar från slutet av -57 och början av -58 så gissningen är väl att någon form av renovering gjordes i början på -58. Men allra underst på några ställen satt en ännu mörkare tidning med ännu mera skirt papper och där stod det 1950 på det så det har nog gjorts om lite i omgångar tror jag.
Dessutom dök det upp en farbror här utanför i veckan och började ta kort på mitt hus varpå jag gick fram och frågade om jag kunde hjälpa honom med något.
Det visade sig att hans farfar & farmor (eller om det var mormor & morfar) hade bott här när han föddes på 40-talet och han hade sedan spenderat sina sommrar här i en väldig massa år.
Så himla tråkigt att detta hände just när Emil låg inne och kräktes så jag inte riktigt kunde koncentrera mig på honom, än mer komma ihåg va han hette trots att han presenterade sig typ tre gånger...
Det hade varit så roligt att få visa honom hur det ser ut nu och be honom berätta om huset.
Att ha haft översovare
Japp, för första gången har vi haft kompisar till barnen sovande över här.
Jag vet, det är verkligen ingen stor grej men för mig och med min fobi/sjukdomshistoria så är det faktiskt det.
Det är jättestort och det gick hur bra som helst.
Vi bäddade med en extra madrass på Albins rum och sen somnade båda grabbarna gott.
Det var visserligen en väldigt tidig morgon dagen efter. Vi väckte båda innan klockan ens slagit 5 eftersom det var crosstävling den dagen och vi skulle åka till Värnamo och hinna anmäla och besiktiga hojen mellan 7 & 7.30 på morgonen...
Båda grabbarna studsade upp och Lolan hade dessutom varit och lagt en disktrasa på Eddies kudde på natten, gulligt va?
Att ha vallat runt på dom här två
Min mamma och min moster.
Dom är ju bara för himla söta.
I helgen var ute på en lite heldagsutflykt kan man säga.
Vi åkte till Hede i Kungsbacka och gjorde även lite besök i några närliggande butiker, så himla mysigt!
Att ha plåstrat om årets andra getingstick...
På den här killen.
Men vi var nästan lika snabba som när Emil blev stucken med att trycka i en mosad alvedon i sticket och sen fick ha sitta med aloe vera gel på en stund som jag tejpade fast med lite plastfolie.
Det blev knappt ens någon rodnad och han kände ingentig alls efter bara några minuter.
Jag måste ha kommit på dunderkuren mot getingstick...
Att ha varit på cross!
Och inte vilken crosstävling som helst inte, utan en där Albin gick och VANN B-finalen!
Det här är en bild från kvalheatet och det är Albin längst bort i bild, mer än en hel hojlängd före alla andra! Han var så jäkla grym i helgen att vi knappt visste vart vi skulle ta vägen!
Han kom då alltså till B-Finalen och i det heatet gjorde han en lysande insats genom att ta starten lika jäkla överlägset som i kvalet och sen dessutom hålla den placeringen ända in i mål!
Det var en mycket lycklig kille som jag och Eddie mötte efter målgången i MX-Master tävlingen i Värnamo i söndags.
Grattis, världens bästa Albin till din första vinst!
Att ha "firat" en bröllopsdag
Ja, det där med att fira gick väl sådär kan vi säg...
Jodå, det är mycket riktigt en hink där brevid soffan och det sovande barnet.
Som tur var sov Albin över hos Eddie natten till i går för han är ju, precis som jag, väldigt rädd för kräk.
Emil vaknade med ont i magen och var hängig och bara låg på soffan hela förmiddagen.
Sen kom det, kräket och så.
Man kan säg att jag fick mig en rejäl dos av alldeles gratis terapi sådär mitt i middagen.
Jag ringde David som kom hem, men jag löste faktiskt allt upptorkande och annat mysigt själv.
Sen somnade ju barnet och Albin och Eddie gav sig iväg (dom var aldrig inne, bara ute och hoppade studsmatta).
Lagom till David kom hem satte det igång igen och denna gången var jag inte fullt så kaxig utan då satt jag ute på altanen och lyssnade på hur Emil grät efter mig, samtidigt som han både satt på toa och kräktes i en hink.
Den panikångesten där och då, inte att leka med alltså...
Nu har ju jag världens absolut bästa man så han bara lät mig sitta där och andas mig igenom medan han tog hand om Emil.
Han kom dessutom hem med dessa fantastiskt vackra blommor, trots sjukstuga.
Kvällen var sedan ganska lugn, Emil drack lite och fick pillat i sig lite rån som fick stanna kvar och sen har även natten varit lugn och idag har han ätit och är pigg. Lite rastlös och har sådär lite dagen-efter-sjukdoms-tråkigt som man kan ha när storebror flytt fältet och "flyttat" till mormor i minst 48 timmar...
Men Lolan är såklart hemma och ser till att alla i familjen har det så bra som möjligt.
Isglass har han nog fått i sig en tre-fyra stycken hitills och även middag så för hans del är det nog över nu. Nu väntar bara jag och David på att se vad detta kan ha varit för något spännande, kan bacilluskerna hoppat över även på oss tro? Vi får väl se vad morgondagen har att bjuda på...
Att ha fått en ny granne!
En pytteliten granne!
Vår nya granne, Ebba!
Att ha saftat och syltat!
På jobbet!
I veckan har jag kokat saft (54 liter!), kokat marmelader och gjort sylt så sockret nästan tog slut.
Men det är ju så vansinnigt roligt!
Jag tog med mig en massa plommon som jag plocka när jag var hemma hos mamma så det blev nya marmelader till B & B bland annat.
Älskar plommmon!
Att börja semestern
Ja, här sitter jag. I min hängstol.
Mätt i magen efter grillat och plommonpaj.
Varm i hjärtat när jag lyssnar på barnens skratt från studsmattan. Lagom trött efter att ha klivit upp 04.45 även i morse. Det är med kärlek jag kollar in för borta, i garaget, lite då och då för att få en liten skymt av maken. Det vankas crosstävling i helgen så nu mekas det för fullt för ute.
Att ha haft besök!
I början på veckan så var Frida, Linnea, Sandra och mamma här med sina barn och fikade lite.
Det är ju så mysigt att träffas ibland och nu när det nästan inte är några utav oss "gamla" kvar på ICA så är det roligt att träffas ibland.
Ljuvliga små ungar, dom växer så det knakar!
Att ha ett hett tips!
Tinitell!
Vi har köpt varsin "telefonklocka" till gossarna och det är så himla smidigt!
Albin har ju en telefon men är skitdålig på att använda den och vi är ju ganska mycket emot skärmar och skärmtid så detta är verkligen perfekt till oss.
Dom kan ringa oss och vi kan ringa dom.
Vi har programerat in 9-10 nummer (finns plats för 12 nummer) och så har vi valt att man inte kan ringa dom om man inte ligger på den förprogramerade listan.
Dessutom har den GPS som talat om vart ungen är! (förutsatt att ungen har klockan på sig)
Denna skärmdumpen tog jag när Albin var ute på Anneberg och Emil var hemma med mig, Som man kan se så har Emil inget batteri på sin och om jag klickar på Albins bild så kommer jag in på hans och kan se hur mycket batteri han har.
Tinitell alltså, ett hett tips!
När Vin & Vax-tjejerna drar på weekend!
Då kan det se ut såhär...
Nää, skämt åsido, vi hade en helt underbar liten mini-semester på Österlen och jag har en himla massa bilder men kommer lägga in de i små klickbara bilder så får man själv klicka upp de man vill kika närmare på.
Jag hämtade i alla fall upp Marina och Emma och sen begav vi oss ner till Mellby center där vi bestämt att vi skulle mötas. Stina hämtade upp Malin, Anna och Linnéa.
Bil ett (dvs, jag) var något snabbare så vi var nere en stund innan den andra bilen och knallade på ICA så Marina fick köpt några grejer hon glömt packa/inte hittade. Själv hittade jag resans första fynd, en stor glasburk. Huruvida det var ett fynd eller inte kanske kan diskuteras, men jag har varit på jakt efter en sån och då var det ett fynd.
När alla samlats och kramats och allt sånt där så körde vi mot Österlen och vårta första stop som blev Simrishamn.
Vi käkade ljuvligt god Pizza på Apotekarns till lunch och sen hade dom någon slags loppis i stan så det blev en lyckad runda efter det.
Fikat intog vi på ett Café som hette Café Annorlunda och det var faktiskt inte alls särskillt annolunda och var väl resans enda bottennapp egentligen.
Innan vi kom fram till vårt första B & B så lyckades jag även fynda en sopkvast så bilens bagage såg betydligt fullare ut än va det egentligen var.
Vår första övernattning gjorde vi på ett ställe som vad precis helt magiskt och hette Talldungen.
Utsikten där gick liksom inte av för hackor.
Jag och Malin camperar så himla bra ihop, jag är galet lättväckt och hon sover som en stock, jättetyst och jättestilla, helt perfekt kombo. dessutom behöver vi aldrig slåss och speglar och såntdär, jag använder ju inte sånt så hon har alltid allt sånt för sig själv.
Vi hade bokat in oss på deras kvällsmeny och det var så himla mycket och god mat!
Vi blev så himla mätta och eftersom kvällen var helt magiskt så tog vi med oss varsin filt och satt ute en stund innan vi la oss, supermysigt!
Jag sov ganska skönt, det är lite varmt med täcke när man, som jag, är van vid bara ett påslakan året om men jag fick sparkat av mig det och somnat om. Sen var jag tvungen att ta en morgondusch och sätta mig i trädgården med Mandelmanns bok innan frukosten öppnade och resten av gänget var klara.
Dag två gjorde vi bland annat Ystad.
Innan vi åkte vidare till vårt boende så tog vi en fika på berömda Olof Viktors.
Marina passade på att göra fikan till ett studiebesök och köpte in en av varje sorts fika!
Så himla gott det var!
Vidare sen så åkte vi till sista övernattningen, ett hotell som hette Blåsingsborg.
Det låg ju lika jäkla vackert det!
Den kvällen var helt magisk!
Maten var något så kopiöst god!
Sällskapet var ju det allra bästa och vi hade förberett lite "lekar" som vi körde.
Maten var något så kopiöst god!
Sällskapet var ju det allra bästa och vi hade förberett lite "lekar" som vi körde.
Tyvärr blev Emma dålig på kvällen och missade maten.
Jag fick en liten panikångest-attack då hon blev dålig men det avhjälptes med lite frisk luft och ett rumsbyte. Fantastiska tjejer alltså!
Sen var det då hemresan, som vi gjorde genom att köra om Kiviks Musteri och en lummig handelsträdgård bla.
Underbar weekend!
Mer sånt.
Mer sånt.
När luktärten blommar
Just nu blommar alla våra luktärtor för fullt och det är så himla vackert och doftar ljuvligt!
Synd att dom bara är ettåriga, jag hade så gärna velat ha någon perenn klätterväxt som doftar lika ljuvligt och är lika vacker.
Synd att dom bara är ettåriga, jag hade så gärna velat ha någon perenn klätterväxt som doftar lika ljuvligt och är lika vacker.
Att ha förberett ett bröllop
Har jag sagt att mitt jobb är sjukt omväxlande?
I fredags var jag på plats tidigt på jobbet för att börja förbereda för att bröllop. 80 gäster skulle ha kakbuffé, bröllopstårta (Strömmatårtan), grovbröd, fröknäcke, brytbröd mm
(Tårtan ska givetvis få dekorationer på sig,
men det fick dom inte fören på lördagen och det har jag inga bilder på)
Marina var såklart också på plats och förberedde ladan för fullt.
Nu laddar vi om för nästa bröllop på Strömma!
När saker blir så mycket större än det var tänkt från början...
Vår hyresgäst har flyttat och vi har hittat en ny, men innan han ska flytta in så var där några saker David skulle fixa, bland annat golvet i köket. Nu visade det sig att det där rackarns golvet inte var sådär jättehäftigt...
Så det slutade med att han fick riva upp allt och stomma om hela skiten. Lika bra att göra det ordentligt när vi ändå håller på tycker han, och så är det förstås.
I helgen las det in spångolv och hallen blev omgjuten så snart blir det golv!
Att ha haft en oförutsedd olycka
I lördags morse så spelade jag och barnen Twister och det slutade med att lilla Emil ramlade så himla illa på sin egen arm att han inte kunde röra den. Han ville själv inte in till sjukhuset och absolut inte träffa någon doktor, så han fick sitta i soffan med sitt stöd eller med armen på en kudde och vila, i hopp om att det kanske skulle gå över.
En isglass eller två han slinka ner, liksom ett gäng havrepannkakor till lunch innan han insåg att det här någ inte kommer gå. Jag, David och Albin var ute i lägenheten och donade men Emil hade telefonen precis brevid sig så vid tre-snåret ringde han mig och snyftade fram att nu ville han åka till doktorn.
Så David packade ihop sina saker och tog med Emil in till akuten.
Jag och Albin fick således en lördagseftermiddag alldeles för oss själva.
Vi spelade monopol, åkte till Motellet och åt kvällsmat och köpte sen med oss lite lördagsmys hem till kvällen.
David och Emil kom hem strax före oss och Emil hade inte brutit något utan det var en mjukdelsskada och han kommer ha ont i några dagar.
Så vi avslutade kvällen i soffan, till en film, med lite chips.
Nu börjar Emil kunna röra lite mer på sin arm och i går var han ute en hel del, tack och lov.
Att ha grillat lite
Eller alltså, det funkar sådär som på en hel massa ställen, jag gör klart allt och bär ut till grillen, David grillar och sen njuter hela familjen.
Givetvis var det bakat också, en nötkaka till kvällen...
Att fira!
I veckan firade vi hemma på Sandgatan minsann!
Efter att jag varit borta på Ica och lämnat min uppsägning så korkade vi upp en rosébubbel och drog igång grillen.
Ljuvligt. Helt underbart.
Att få uppdateringar hemifrån när man är borta
I helgen, när jag inte var hemma så skickar David massor med bilder till mig på vad dom hittar på.
Att se att dom cyklar till Munka och hälsar på djuren, att få se när dom plockar fram luftgeväret en solig sommarkväll och att få en tjuvkik på när Albin sover i min säng när jag är borta.
Att bli varmt välkomnad hem
Lillebror välkomnar hem med de godaste kindpussarna som finns.
Att få oförutsedda utgifter...
Lagom tills dess att jag skulle åka till Österlen så valde visst frysen att lägga av så nu behöver vi köpa nytt.
Det positiva är ju iofs att vi fick slängt det där som liksom legat en stund för länge i frysen och så att säga passerat bäst-före-datumet med råge...
Att vara sådär stolt nu igen
I helgen, när jag och tjejerna var på Österlen så gjorde Albin en MX-Master tävling i Halmstad och slutade tvåa i B-finalen. Pallplats och pokal minsann.
Att ha gjort Österlen
Jag hinner inte med något långt inlägg om den här resan, det kommer lite längre fram för jag laddade precis upp 189 bilder på driven som vi tagit i dagarna tre som Vin & Vax gjort Österlen.
Så ni får hålla till godo så länge.
Att ha en fantastisk hjälpreda
Jag är så himla glad att han tycker om att följa med mig till jobbet och vara med och baka.
Han studsar upp, även om klockan bara är 05.20 när jag väcker honom.
Älskade unge!
