Att ha haft besök!

Lilla Alvina och hennes föräldrar har varit i Tvååker i helgen!

Storkusinerna var faktiskt lite intresserade av henne.

 

Så på dagen på lördagen var jag och Emil hemma och donade lite inför kvällen.

Gjorde rabarberpaj, bakade kaka, plockade plommor, tvättade lakan och lite sånt.

 

 

Att ha gjort ännu en MX Master-tävling

Denna gången var det dags för tävling på hemma banan!

På lördagskvällen var han sjukt taggad och vi låg och kollade in listor på vilka mer som var anmälda, gick igenom banan mentalt och lite sånt.

Sen vaknade han på söndagen med magont och totalt magras...

 

 

Jag tyckte så synd om honom!

Hemmabana och allt!

 

Han tog sig igenom dagen och jag är så himla imponerad av honom.

Han åt knappt något på hela dagen men han drack jättebra. Det märktes ju på honom att han var lite trött men jäklar var han körde i heaten. Så himla stolt över vår kille!

Här började oron för mig. Att han inte mådde bra på hela den dagen var väldigt oroande och han hade magont till och från hela dagen faktiskt, även när han somnade på kvällen.

Varken Emil eller mormor ville följa med på tävlingen så dom stannade hemma och Emil sov över där mellan lördag och söndag.

 

Nu laddar vi om för tävling om några veckor i Kind.

 

 

Att ha haft crossbanehäng!

Jodå, jag har inte bara varit crossmorsa i helgen utan på torsdagen, på Kristi himmelsfärd var det ju såklart sidvagnscross ute på Anneberg i vanlig ordning.

David var ju där som funktionär och hade hand om depån tillsammans med sin parhäst Micke.

Jag, Pappa och Albin hade en jättemysig dag ute på banan.

 

 

Emi skulle följt med men ångrade sig på morgonen innan vi skulle åka så han fick hänga hemma hos mormor.

Albin hade med sig cykeln ut och alla hans crosskompisar var ju där ute men han tycker väldigt mycket om att titta och det var ju serietävlingar också den dagen så han kollade på riktigt duktiga killar som åkte och man riktigt ser hur han spanar in körstilar, hoppning, omkörningar, starter och hur dom väljer spår.

 

Det var inte utan att vi var lite lätt vidbrända när vi kom hem, i alla fall jag och David...

Att ha haft en långhelg

Innan bakslaget så hade vi ju faktiskt en helt fantastisk långhelg.

Det var en hel massa sol och värme.

 

På fredagen hade vi det riktigt skönt hemma i trädgården, jag och grabbarna.

Det var studsmattehoppning med vattenspridaren under, smoothie och kalvkorvsmacka på trappen, med blöta badbyxor på och sen på kvällen, givetvis uteduschande.

 

Härlig fredag som bakslagets mörka skuggar, men när jag ser bilderna så vet jag ju hur mycket jag njöt och hur härligt vi hade det.

 

 

Jag passade även på att baka en ny omgång knäckebröd, för som sagt, det går åt.

Att ha fått ett bakslag...

 

I går kom det. Bakslaget.

 

Barnen har inte mått helt hundra och det kom som en tjäftsmäll och skickade tillbaka mig ner i det djupa, mörka hålet av ångest, panik, maktlöshet, katastroftankar och mest bara mörker.

Mamma, pappa och David var ju såklart med och stöttade upp.

 

Kvällen igår var tung. Tungre än på många månader nu. 
Natten var lite bättre, jag fick sova en del. Mer än när det var som värst i alla fall.

Morgonen gick över förväntan och barnen mådde mycket bättre idag och fick vara hos mormor.

 

Nu återstår det att se hur långt ner i djupet det här jäkla bakslaget skickade mig för i morse fick ju David vara hemma igen. I morrn kommer han vara hemma igen och mamma kommer hämta på skolan.

Längre än så SKA jag inte tänka (för jag har ju liksom varit flera år framme i tiden och redan tänkt på VARENDA dag fram tills dess...). Jag ska bara tänka på nu och möjligtvis morgondagen.

 

Skit med.

 

Jag som ändå någonstans hoppats att det där bakslaget, som alla medicinskt kunniga personer pratat om, nog kanske ändå inte kommer drabba mig, eftersom det gått så himla bra nu en tid och jag kanske blivit lite övermodig...

 

Skit med.

 

Ja, nu har det första bakslaget i alla fall kommit och jag försöker rida ut det, med David, mamma & pappa. Det kommer tydligen komma flera bakslag, säger de som vet. Och nu vet jag åtminstonde hur det kändes. Nu kan jag kanske hantera nästa bakslag på ett bättre sätt.

 

Jag måste snart vila.

Hjärnan är trött. Väldigt, väldigt trött.

I morrn blir det nog bättre. Vi säger det va?

 

 

Att vara här...

 

På skolan. Hämtandes en älskad unge!

 

Nu roddar jag både lämningen på morgonen (ensam, David åker faktiskt iväg till jobbet) och hämtningen på eftermiddagen. Själv. Alla dagar.

Om inte jag har något planerat, då rycker mamma in och hjälper till.

 

I veckan var jag hos min läkare och fick min sista sjukskrivning.

I slutet på juni börjar jag jobba igen, efter 6 månaders sjukskrivning.

 

Men ni får inte se mig på ICA då utan jag ska testa på något nytt.

Jag ska få baka, och få betalt för det!!

Givetvis är det hos en älskad vän.

Marina på Strömma har tagit denna lite skadeskjutna fågel under sina vingar och erbjudit mig jobb.

Mina nuvarande arbetsgivare har givit mig en dryg månads tjänstledigt för att prova på det arbetet och se om det är det jobbet som tar mig tillbaka på arbetsmarknaden igen.

 

Så jag hoppas ni kommer och besöker Strömma i sommar och smaskar på alla godsaker jag ska baka till cafét.

Sa jag det, att jag ska få BETALT för att baka?

Helt galet!

 

 

 

Att ha bakat en riktig smarrig kaka

 

Den kändes lite sådär suspekt när jag gjorde den men det bidde asagobbagott, verkligen!

 

Pitekaka

 

1 st ägg

4 dl socker

8 dl vetemjöl

100 g smör

4 tsk bakpulver

4 tsk vaniljsocker

3 dl mjölk

 

Topping

200 g smör

2 dl socker

3 dl havregryn

3 tsk kanel

1 nypa Vaniljpulver

 

Gör så här:

1. Smält smöret (100g) och rör ihop det med ägget och sockret och tillsätt mjölken

2. Blanda ihop mjöl, bakpulver, vaniljsocker och häll i.

3. Rör ihop allting till en jämn smet och häll ut i en smörad långpanna.

4. Toppingen: Blanda ihop smör (200g) Socker (2dl) havregryn

och kanel I en kastrull och rör runt tills smöret smält

5. Häll toppingen över smeten och bred ut den.

6. Ställ plåten i mitten av ugnen på 225grader i ca en kvart.

 

Måste provas...

Att tjata lite

Alltså, jag vet att det blir lite tjatigt men vi är så himla kära i våran lilla Lolan.

 

 

Hon är precis helt underbar nästan jämt och kan liksom inte låta bli att gosa. 

Finns det en ledig famn så kommer hon och när man vaknar på morgonen så ligger hon vid fötterna som en liten pälsboll. Oftast med någon form av dammtrasa/disktrasa som hon hämtat under natten och burit upp till oss.

I onsdags morse när David gick upp så hittade han dammtrasor i alls våra sängar...

 

Nu kanske ni funderar på varför vi har dammtrasor liggande framme.

Det har vi inte. Eller alltså, jo, på sätt och vis har vi ju det men ändå inte.

Bakom dörren i tvättstugan har vi en korg med de städgrejer som vi använder oss av när vi städar ute i lägenheten som vi hyr ut och där i lägger vi trasorna när dom är tvättade och det går åt en hel del eftersom jag är så himla noga med att det ska vara en till varje rum/moment och i den korgen går hon och hämtar trasor på nätterna och placerar ut på, som hon tycker, mycket lämpligare ställen.

 

 

Såhär kan man också ligga. På en av de synliga takbjälkarna på övervåningen.

Knaskatt.

Men som vi älskar henne!

Att få påminnelser...

 

Jag älskar att facebook skickar ut små påminnelser om vad som hänt samma datum åren innan och häromdagen fick jag denna fantastiska bild.

 

Emil drygt tre år sitter och äter havregrynsgröt klockan 7.12 som hans storebror kokat åt honom medan jag fortfarande inte ens stigit upp. Älskade barn va ni gör mig stolta!

Att ha varit på det där smultronstället igen...

Mamma skickade meddelande en kväll i veckan och undrade om vi inte skulle ta och åka till Tjärby och gå en promenad. Sagt och gjort. Nu har det ju slagit ut ordentligt överallt och med oss hem fick vi en stor bukett liljekonvalj och jag fick lite myggbett, för dom rackarna har minsann också hittat dit och i vanlig ordning går jag med en liten svärm av diverse insekter surrande runt mig, de allra flesta med någonform av stickdoning...

 

 

 

Att ha testat att grilla paj igen

 

Så sjukt smidigt!

Efter att vi grillat hamburgare i förra veckan så hade jag kastat ihop en liten paj som vi kunde slänga på grillen efter att vi grillat klart hamburgarna.

Jag har således absolut inget recept att dela med mig av eftersom jag bara verkligen "kastade" ihop lite ingredienser i en bunke och smulade över lite rabarber och frysta hallon (rabarberna räckte liksom inte riktigt till). Till det hade vi vaniljglass och i vanlig ordning åts det tills det liksom tog slut...

 

 

Att cykla med galningar...

För mitt arma modershjärta är det förknippat med hjärtsnörp, nästan jämt.

 

Den store cyklar mer på ett hjul än på två och den lille försöker göra likadant med väldigt blandade resultat.

Så om någon undrar varför vi har försett våra kids med BMX Full Face-hjälmar så är det därför, för att dom aldrig bara cyklar som man ska.

Att ha sällskap i trädgården

Vi har en liten inneboende hos oss.

 

 

En liten igelkott.

Grabbarna är superdupersäkra på att det måste vara Prassel, Igelkotten som bodde under vår altan för några år sedan. Jag är inte helt övertygad om att det är samma, men det spelar mindre roll.

 

Lolan håller i alla fall utkik efter honom och när jag hällde upp lite kattmat och kattmjölk som jag gick ut med inför natten så passade hon på att provsmaka så det var gott. Högst ätbart blev betyget...

 

På morgonen var maten borta och Prassel lika så, men om det var han som satt i sig maten eller någon grannkatt, det får vi aldrig veta. Nu har han inte varit här på några dagar, eller i alla fall så har han inte visat sig.

Strykande åtgång!

På mina knäckebröd är det strykande åtgång och jag fick i helgen ställa mig och baka lite till.

 

 

Återigen på skrädmjöl och denna gången gjorde jag några med dill på. 

Min vän Malin önskade det och då gjorde jag några åt henne.

 

 

När någon är sjukt pepp!

En hel dag...

Eller i alla fall i över S E X timmar en förmiddag...

 

 

Lillebror var bjuden på kalas i helgen och det var han väldigt pepp på.

När han vaknade vid sex-isch så var det det första han frågade om, hur långt det var kvar till Hugos kalas började. Sen sprang han och kollade på klockan var tjugonde minut ungefär i S E X timmar innan det var dags att göra sig i ordning och han var ganska klar med hur han skulle se ut.

Mousse i håret = Viktigt.

 

Kalaset var en succé och han smider nu storslagna planer för sitt eget kalas, om lite drygt ett halvår eller så. Han har god framförhållning den där, det har han från mig tror jag.

Motocross!

I helgen var det MX Masters andra tävling för säsongen, i Getinge.

 

Det var ju superfint väder både lördag och söndag och Albin körde precis hur bra som helst!

Vi är så himla stolta över vår förstfödde. Han har utvecklats något enormt och han kör verkligen med huvudet, lyssnar på tips och råd, visar hänsyn och respekt.

Han har en makalös kondition som jag inte kan förstå vart den kommer ifrån.

 

På lördagen var det träningsdag och sen på söndagen var det tävling.

Vi valde att inte sova över denna helgen då det är sjukt dåligt med plats i depån i Getinge och faciliterna kring vatten, duschar och toaletter inte är direkt på topp.

 

Banan är perfekt för de lite mindre hojjarna och det är en sandbana vilket är finfin träning.

Förra säsongen låg Albin konstant i undre halvan av startfältet och körde B-final alla gånger och som mål för året hade han att antingen komma 1:a, 2:a eller 3:a i B-finalen eller att kanske till och med få köra en A-final.

Högst rimliga mål tyckte vi och i vinter har Albin faktiskt tränat massor med crosskörning eftersom vi inte haft särskillt mycket snö i södra Sverige och det finns gott om sandbanor som ofta har öppet även vintertid om vädret är ok. Så David och Albin har varit iväg en hel del och tränat, vilket säkert gjort att han underhållt sig kondition.

 

 

Tabellen här oven är säkert grekiska för de flesta men det är alltså resultatet i A-finalen.

Japp, ni läste rätt! Albin kom till A-Final och körde dessutom så jäkla bra att han blev 11 i mål.

Det var en fantastiskt nöjd unge vi mötte efter målgång igår.

 

Vi hade ju gjort oss ett fintfint litet tillhåll ute på halvmeters-gräs-åkern där vi camperade och vädret var ju som sagt perfekt för oss åskådare, sol hela dagen men inte för varmt och med lite vind.

Tyvärr så är det ju precis då man inte märker att vårsolen tar rätt bra, och man ju oftast är lite sådär vinterblek dessutom...

 

 

Så, ja.

Idag knäcker jag extra som rödljus kan vi säga.

Eftersom jag hade långarmadtröja på mig större delen av dagen så är det då bara fejjan så fått sig lite för mycket av det goda...

Men jag har sovit som en prinsessa i natt och räknar med att det i vanlig ordning lägger sig rätt snart.

 

När vi kom hem så hade Emil (som hängt med mormor hela dagen och natten) varit och plockat lijekonvalj till mig! Så nu doftar det precis helt ljuvligt i köket när man går förbi.

 

Det blir inte någon vila direkt utan vi laddar om för 3:e MX Master som är nu den kommande helgen och innan dess är det ju Sidvagnscross på Anneberg på torsdag och det kan man ju inte missa.

 

 

Lilla Lolan

 

Hon protesterar.

Ja, det kanske inte ser så ut men vi åkte hemifrån i går morse kl 6.10 och sen kom vi inte hem innan drygt 12 timmar senare och då var hon inte nöjd alls, den lilla hönan.

Så idag när grabbarna cyklat till skolan så kom hon till mig och skällde.

Först skällde hon på mig för att hon inte fått så mycket socialkontakt igår och sen ta hon sig tillrätta, så nära hon bara kunde och där låg hon.

 

Hon gjorde mycket klart, att hon minsann inte tänkte flytta på sig innan det var absolut nödvändigt, typ om det började brinna eller om jag möjligtvis höll på att kissa på mig...

 

Älskade lilla katt.

Att ha hittat något!

Hur underbart är inte det här?

Jag har hittat skrädmjöl!

 

Jag har givetvis redan dammsugit google på recept och bakat ljuvligt goda skrädmjölskäckebröd och en ugnspannkaka med skrädmjöl i. Nästa projekt är en mjuk kaka som heter Mårbackakaka som man bakar just på detta mjölet. 

Så himla gott!

Att hänga med en solstråle

I veckan hängde jag med Daisy en stund.

Vem vill inte hänga med en supergosig 11 månaders som allra helst vill sitta i famnen, ge blöta pussar med öppen mun och älskar att ta selfies?

Jag kan inte motstå i alla fall.

 

Ser dessutom på just dessa bilder att åldern börjar ta ut sin rätt och jag har fått rynkor runt ögonen när jag skrattar. Tycker faktiskt att det klär mig, åldern.

 

När ljuset är precis underbart

 

Och man går ut barfota på altanen klockan åtta på morgonen och det redan är varmt och skönt.

När det kommer en massa olika dofter med vindpustarna, lite hägg, lite spirea, lite körsbärsblommor, lite fuktigt gräs, basilika och oregano från kryddhyllan och snart, snart kommer min favorit, syrénen...

 

 

Att fundera på om det verkligen är sant!

Jomen ni förstår!

Såhär satt jag igår, ute i solen och åt en hembakat knäckebröd med rabarbermarmelad och ost.

Drack en kopp te, bläddrade i senaste nummret av hembakat (där jag för övrigt vill bara typ ALLT!) och småpratade med min minsting om ditt och datt.

Och jag njöt! Jag gjorde absolut ingenting vettigt, jag hade ingen ångest, inte ens i närheten av att ha ångest.

Emil åt också ett knäckebröd och funderade lite på hur man gjorde egen marmelad och varför man inte kan drick kanalvatten och hur det kommer sig att biet dör efter att den stuckit.

 

Så jag satt kvar.

Som man kan se på den lilla bilden.

Jag var absolut inte ute efter att sola eller så och jag är ju inte ens förtjust i att sitta i solen men just då, igår eftermiddag, så mådde jag helt plötsligt så himla bra där i min stol, med en tidning, ett knäckebröd och en unge. Nästan som innan jag blev sjuk. Nästan som om allt var som vanligt...

Den här alltså...

Den här behöver nog egentligen ingen förklaring, eller?

 

 

Meddelandekonversationen mellan mig och mamma i går morse när jag gått in på företagsmailen (pappas firma) och upptäckte att någon mailat därifrån!

Stoltheten i det här går att mäta med ens barns första steg och sånt där.

Go mamma!

Att ha fått lite ordning

 

Som alltid när vintern passerat och man har alla dessa tjocka ytterkläder som hänger ivägen överallt så är det galet skönt att få gjort ett litet ryck. Vi har ju som bekant en otroligt liten tvättstuga/groventré som absolut inte rymmer våra kläder, skor mm, så vi måste alltid sortera och hänga ut/in saker i förrådet efter hur årstiderna kommer och det är lite meckigt men efter att ha röjt i helgen känns det genast lite bättre.

 

Vi fick dessutom in en ny diskmaskin!

Mamma och pappa håller ju på att renovera sitt kök och då har dom ju beställt nya vitvaror och eftersom deras diskmaskin är betydligt yngre och fräschare än vår gamle så fick vi den!

 

Någon har humör...

 

Notera hur det kommer en foppatoffla flygande mitt i bild.

 

Här om dagen skulle jag och Albin cykla hem från mamma & pappa.

Eftersom vi är tävlingsmänniskor så det skriker om det båda två så var det liksom oundvikligt att det inte blev tävling av det och eftersom jag är snudd på den värsta av dom värsta tävlingsmänniskorna jorden någonsin skådat, så vann ju såklart jag.

 

Albin kom aldrig ikapp mig och var helt förstörd för detta och vägrade sen cykla hela vägen hem utan la sig vid boulebanan strax utanför och liksom var RÅFÖRBANNAD på sig själv för att han fått stryk av en gammal mamma. Det höll i sig ett tag men efter att han cyklat 5 (fem!) varv runt kvarterer så hade det tydligen lagt sig och han kunde komma in och var samma goa unge som vanligt.

 

Sen kanske det inte riktigt hjälper till att hans mamma dessutom är snudd på den absolut värsta typens vinnare också, som liksom var tvungen att göra like målgester och segerskrik när jag svängde in på uppfarten...

Jo, jag kanske ska jobba lite på det, jag är verkligen ingen dålig förlorare men jag är en ruskigt dålig vinnare :-D

Att ha den här tokungen

 

Han fick visst för sig att han också skulle vara katt en stund en dag och eftersom Lolan alltid dricker ur kranen så skulle han det med, Tokunge.

 

Men för det allra mesta är han väldigt enkel att ha hemma.

Speciellt när han är hemma själv. Han kan sysselsätta sig i timmar på sitt rum och bara leka, pyssla och greja.

 

 

Han har gjort mitt tillfrisknande så himla mycket enklare, älskade unge!

Att ha bakat knäckebröd!

 

Jomen visst ser ni!

I helgen fick jag för mig att jag skulle baka eget knäckebröd.

En dag i förra veckan när jag stod i duschen fick jag en sån snilleblixt att jag var tvugen att ropa ut till David som satt på kontoret (det ligger precis intill badrummet) att han skulle googla på att göra knäckebröd i pastamaskinen.

 

Som ni ser så gick det ypperligt! Det var busenkelt att få till riktigt tunna och fina knäckebröd.

Jag gjorde tre olika varianter. 

I den första (som ligger överst i bild) så hade jag hela solrosfrön i så det funkade inget vidare med pastamaskinen eftersom fröna liksom fastna så dom fick jag kavla ut men resten gick finfint.

 

I den första degen hade jag rågmjöl, rosmarin och solrosfrön.

I den andra hade jag bara grahamsmjöl och flingsalt (barnens favvo!)

I den tredje hade jag rågmjöl, mandelmjöl, gräslök och flingsalt.

 

Vilken fullträff! 

Nu har Albin bestämt att det blir hembakade knäckebröd och ostbricka när han fyller år nästa gång.

Att ha sin oas

 

Just precis här i vår trädgård, där har vi en oas.

 

Man kan inte tro att vår lummiga trädgård ligger mitt inne i samhället men det gör det alltså och våra grannar bidrar jättemycket till det. Våra grannar, Alf & Kerstin, bor inte här permanent utan kommer ner några gånger om året och deras trädgård är precis hur lummig och mysig som helst, dessutom är den jättestor och tillsammans har vi en hel massa växter, buskar och träd som fåglarna trivs i.

 

Det är precis underbart att sitta på vår altan och dricka morgonkaffet i solen...

 

H U R går det till?

Jag vet inte, men det är nog bara denna ungen som lyckas...

Han satt där i badet medan jag pratade med David och Albin i köket.

Tillslut tyckte jag det var märkligt att vattnet fortfarande rann där inne och kikade in, då satt han där med vatten så högt upp till kanten att det rann över...

 

Sen satt han där i, i över 2 (TVÅ!) timmar och grejade med sina saker.

Han är fenomenal på det sättet, han kan sysselsätta sig själv med precis vad som helst, hur länge som helst.

Att ha plockat årets första!

Blombukett!

 

Jag och mamma var i Tjärby och gick Englarperundan en kväll i helgen och det har slagit ut så himla mycket nu! Vi kunde till och med plocka med oss varsin bukett blommor och liljekonvaljen har kommit såpass att vi kunde plocka några och lukta!

 

 

I trädgården har vi även hägg som blommar för fullt nu och som gör att man aldrig vill gå in!

Sitter man ute så kommer det små väldoftande vindpustar då och då.

Som sagt, ljuvligt!

Att ha en hjälpreda

Vi har införskaffat oss en riktigt liten dammsugare att ha ute i lägenheten, så slipper vi släpa Davids stora byggdammsugare ut dit när vi ska städa. Emil var sjukt pepp över att få se en "riktig" dammsugare där en liten grej liksom följer efter när man dammsuger. Han var imponerad och jag inser att han nog aldrig sett en sådan förut då både vi och mamma & pappa har centraldammsugare och har haft så länge han levat.

 

David kom även hem med en fiffg liten apparat här om dagen.

 

 

Dan hade han fått av golvläggaren han jobbar med och jag var ju såklart tvungen att testa den på en gång och WOW! Vilken grej! Inte så mycket som en anda liten rand bidde det efter den på golvet!
Jag älskar! Den ska få arbeta hårt här hemma!

Att ha haft en riktig sommardag!

I brist på poolen så skapade sig kidsen visst någon egen form av pool idag.

Sandlådan ihop med vatten bidde skojsigt...

 

Jag konstaterade att det var väldans skönt att uteduschen är monterad och klar för säsongen för det där tänker jag då inte ta in. Även fikat och kvällsmaten fick intagas utomhus för de där båda smutsgrisarna.

 

Men alltså, det är galet var roligt dom där två kan ha ihop ibland.

Först var Emil lite sur för att jag sa åt honom att sätta upp håret när inte Albin behövde ha tofs, men som den stora storebror han är så sa han bara direkt

- Mamma, sätt upp tofsar på mig med då.

 

David gjorde något han aldrig tidigare gjort, grillade paj!

 

Det där bidde ju fasansfullt gott och totalt livsfarligt...

Vi kommer ju grilla för jämnan här hemma nu.

 

Vi införskaffade gjutgärnsformar för någon vecka sedan och nu var det alltså premiär.

Vi plockade av rabarberna, skivade upp och la i dom smörade formarna.

Hade på socker och potatismjöl och kokade sen ihop en ganska lös smet som vi hällde på.

Pajen fick alla tummar upp av oss alla och vi får nog införskaffa en större gjutgärnsform.

 

En skön hemmahelg!

Då ger vi oss på det igen... GRÄSET!

Japp, nu är det på gång igen...

Jag vet inte om ni kommer ihåg, men vi gör ju det här vareviga år, sår gräs.

Minns ni den här?

Nu är det samma veva igen. Efter vintern så är vår gräsmatta obefintlig på många ställen och jag har konstaterat att vi har på tok för liten tomt. Våra barn är ute och leker i trädgården så extremt mycket så det sliter ut gräsmattan fullständigt på vinterhalvåret och det blir återigen nödvändigt att så...

 

Om jag tror att det kommer något gräs?

Nope, inte detta året heller.

 

Det får aldrig, någonsin, vara ifred tillräckligt för att bli frodigt.

 

Men, jag får väl uppdatera er om några veckor så får vi se om det hänt något.

Nu är den klar!

Saften!

 

Rosenrispsaft och maskrossaft, MUMS!

Att ha gjort en vända på Strömma igen

 

Jag verkar visst alltid vara där och hälsa på när det är fint väder och det dessutom bjuds på fika...

Undrar hur det kommer sig? 

Igår bjöds det på Rawfoodkaka med lättvispad grädde och jordgubbar.

Det får bli helgens utflyktstips förresten, Strömma

 

Att ha haft fredagsmys!

När David kom hem så gjorde vi hemmagjord pizza!

 

Jag har hittat ett recept på pizzabotten som är galet gott och som går så himla smidigt att göra, degen behöver inte jäsa. Så jag svängde ihop botten, david fixade fram alla fyllningar och medan han la på grejerna så knallade jag ut i trädgården och hämtade basilika och oregano till våran pizza.

Som ni ser så har vi två olika, en till kidsen med ABSOLUT inget grönt på.

 

Det var riktigt, riktigt smarrigt och vi blev tokmätta hela bunten.

Albin gick och duchade direkt och åkte hem till mormor och morfar för övernattning och Emil sitter på sitt rum och grejar för fullt.

 

 

Jag och Lolan, vi myser...

(bilderna från i morse dock)

Ha en finfin fredagkväll på er.

Här blir det väldigt lugnt.

Jag ska strax hoppa in i duchen och sen blir det sängen, det är en trött mamma här hemma idag.

Då var den på plats och inkopplad!

 

Ja, vi gjorde det redan i helgen faktiskt och nu går vi och spånar på nästa projekt med den här uteduchen, en bröllopspresent som visade sig vara huvudet på spiken precis!

 

Vi ska ju ha någon form av skärmvägg eller liknande så även jag och David kan duscha ute på sommaren, utan att bjuda grannarna på nakenchock varje kväll och nu har vi nog en idé.

 

David har pratat med sina kontakter på något svets-tjofräs-företag och det blir nog något med gångjärn, kanske något bambuliknande som någon klängväxt kan få klättra lite på. Ja, vi får se när vi tänkt klart, men nu är den i alla fall äntligen inkopplad och vi väntar på nästa omgång varmt väder för att kunna inviga ordentligt.

Att ha haft en morgon, bara jag och Emil...

Det är sånt här som vi behöver. Jag och Emil.

 

 

I helgen sov Albin över hos mormor & morfar och det betydde ju att vi hade Emil alldeles ensam hemma i huset, jag och pappan. Vi låg och myste i sängen på kvällen, tills han somnade på pappans kudde, brevid mig.

 

På morgonen övade vi.

David åkte iväg och jobbade, tidigt, så för första gången så var jag och Emil ensamna hemma på morgonen. David var inte långt borta så det var ett perfekt övningstillfälle, även mamma och pappa var ju hemma och hade Albin hos sig.

 

Emil kom in till mig redan vid sex och undrade om han kunde få cykla till Albin men jag sa att det var lite tidigt, så vi somnade om en liten stund, brevid varandra, i våran säng.

 

Sen kom Lolan och tyckte det var himla mysigt med gos i sängen på morgonkvisten så hon gjorde oss sällskap en stund och det blev såklart ännu svårare att gå upp. Men till slut kom vi upp och vi åt frukost i lugn och ro.

Då upptäckte vi att Askungen gick på tv, så vi la oss tillrätta i kökssoffan och kollade på den filmen innan vi tog tag i dagens göromål.

För Emils del bestod morgonens "måste" av att ringa och kolla med mormor & morfar om han också fick komma bort och det fick han ju såklart.

 

 

Så där gav han sig iväg.

Nu cyklar han själv till mormor & morfar. Han är försiktig över storavägen.

 

Älskade unge, vad han underlättar för vårt "tillfrisknande".

Att ha två födelsedagsbarn idag!

Jomenvisst!

Idag fyller två väldigt älskade familjemedlemmar år!

 

 

Denna ljuvliga lilla varelse, som fullständigt stulit alla i familjens hjärtan fyller 1 år idag!

Vår älskade lilla Lolan. Det känns som om hon alltid varit i vår familj.

Hon passar så himla bra hos oss. Galet älskad av alla.

 

Grattis på födelsedagen, älskade lilla katt.

 

Sen har vi ju då yttligare ett litet födelsedags"barn".

Ett betydligt försiktigare och ängsligare födelsedagsbarn, men absolut inte mindre älskat.

 

 

LillMajsan!

 

Mammas älskade lilla katt som föddes en kväll för 15 år sedan på Slöinge Djursjukhus.

Jag och mamma var med när hon kom, då såg hon ut som en liten ko...

 

Nu är hon världens sötaste lilla Majsan.

 

 

Att ha hittat något nytt!

 

Den här!

Den hittade jag och mamma i Tjärby.

Eller tja, det var mamma som hittade den och jag som googlade fram vad det var.

 

Rosenrips heter den och när vi upptäckte att man dessutom kan göra saft på den så fick vi åka upp till Tjärby en sväng till och plocka lite.

 

 

Jag tog med hem och satte en omgång saft.

Än har jag inte silat den men det har en ljuvligt djuprödrosa färg och doftar underbart!

 

 

Jag får helt enkelt återkomma med resultatet.

 

 

Att ha gjort mormorns smultronställe i solnedgången

 

 

 

I helgen tog jag mamma med mig och åkte till Tjärby en kväll.

Det var ljuvligt väder, lagom temperatur, stilla och sådär tyst som det bara kan vara där.

 

Det doftade underbart, det började slå ut överallt och fåglarna kvittrade över våra huvuden.

 

 

 

 

Fler sådana kvällspromenader tror jag det får bli, det är balsam för själen det.

 

Att ha haft ännu mera kökstid!

 

Jag cyklade hem till mamma och pappa i helgen och snodde åt mig lite rabarber.

Det är så himla typiskt att mina egna aldrig verkar vilja växa till sig och bli sådär groteskt stora som vissa andra får sina rabarber... Jag hade ju haft precis hur mycket som helst att göra med mina...

 

 

 

Men som sagt, jag fick "sno" lite, för jag hade en plan...

 

 

Planen var att göra en rabarberkaka med lite nymortlad kardemumma på.

 

 

 

Jag gjorde två varianter, en i pajform med hackade rabarberbitar och en i långsmal form med stjälkarna på längden och sen ringde jag mamma och pappa och sa att det vore bra om dom kunde komma och fika lite.

 

Det blev en hel del över så David fick ta med till jobbet i morse, 

hans jobbarkompisar är inte alls ledsna för att jag mår bättre och bakar lite smått igen...

Att ha haft kökstid!

Jag och mamma åkte upp till Tjärby i helgen och plockade ramslök.

Jag har funderat en längre tid på vad man kan hitta på med just Ramslök.

 

 

 

Vi plockade några blad och sen fick dom ligga i kylen tills jag orkade med att ta hand om dom.

Det gick alldeles utmärkt att lägga dom i en påse i kylen, dom var precis lika fina när jag tog fram dom 1½ dygn senare.

 

 

Jag svängde ihop en liten pesto!

 

 

Som vi sen hade till pasta med halloumi.

Supergott!

 

 

 

Att ha något stort!

 

Det här!

För alla andra så är ju inte det här jättestort, men som jag skrev i veckan så har vi gjort det här.

Jag har hämtat Emil S J Ä L V i skolan och vi har cyklat hem och bara varit. Det är så stort!

 

Vi har dessutom ordnat till lite bakom huset, på vedboden så gästerna i stugan inte behöver titta ut på något som mest liknar ett skrotupplag utan nu är det lite hyllor, blommor, nyckelpigor och gamla vagnshjul där.

 

 

 

I fredags passade jag dessutom på att åka ut och ta en fika med tjejerna på Strömma och sen plocka lite maskrosor för att kunna sätta årets första maskrossaft, göra en god maskrosmarmelad och fick dessutom kokat en ljuvligt god maskrossirap som jag ska komma på något bra att använda den till.

 

 

 

 

Det är lite pyssligt att rensa men det är bra terapi för mig!

 

 

 

Maskrossirap och Maskrosmarmelad!

 

 

 

Grabbarna var ute och lekte med vatten i helgen, för första gången i år och efter bara någon timme, när dom kom upp och bytade badbyxor så hade solen tagit och dom börjar nu anta sin vanliga sommarfärg, pepparkaka.

 

 

Jag har haft en riktigt, riktigt bra helg, men ni får läsa mer om det i morrn!

Att ha haft besök

 

I måndags eftermiddag fick vi väldigt mysigt besök. En liten kise!

Vi kände inte honom alls men kunde lista ut vart han hörde hemma efter att ha läst halsbandet.

 

Han stannade här i flera timmar och gosade med barnen och låg och sov på en filt på vår altan innan hans familj kom och hämtade honom. Lolan såg honom ett par gånger och fräste till men oftast så såg hon inte honom alls. Speciellt myckte satt han i Emils famn.

Att ha ett sorgebarn...

Jag har ju, som bekant, varit nagelbitare i hela mitt liv.

Sedan några år tillbaka har jag varit ganska duktig och låtit bli, i alla fall stundtals. 

Nu har jag varit ordentlig ända sedan vi gifte oss och inte bitit något men så ibland går ju en nagel av och man är där och pillar precis HELA tiden! Även om jag inte biter längre, så är det ju ändå "pillet" med naglarna som gör att jag numera har ett litet sorgebarn bland mina fingrar. Ett stycke tumme som vägrar få längd...

 

 

 

Att känna att det går framåt

Ja, nu går det verkligen framåt och för första gången på ett halvår så har jag, denna veckan,

både skickat iväg barnen till skolan och hämtat Emil. SJÄLV!

 

Det är en sån seger så det kan ni inte ana!

Det som var så fruktansvärt långt bort i början på året har jag nu klarat av.

 

David har fortfarande inte släppt oss helt, utan han har varit kvar hemma tills vi alla har vaknat och klivit upp, men ändå, han har kommit iväg hemifrån innan sju och vi har för första gången i år, inte behövt hjälp av mamma eller svärmor med barnvaktande.

 

Att det är så himla fint ute hjälper säkert till en hel del men jag tar gladeligen emot all hjälp jag kan få så jag klagar inte. Inte ens när jag tycker att det börjar bli snudd på FÖR varmt för mig.

 

Denna veckan har jag tagit fram min flip flops och nu ställer jag minsann inte in dom innan i oktober och jag har redan blivit lite solbränd på fötterna så ränderna syns.

 

 

Grabbarna blir mer än lovligt pigga av detta vädret dom med och är uppe, ätna, packade och klara redan klockan tio över sju på morgonen. Då är det bra att ha trädgård och studsmatta att kunna skicka ut dom i.

Lolan är ute mest hela tiden hon med. Hon har sin sele och sin lina och så fort vi är hemma och ute så är hon det med.

 

 

Att ha varit på Crosskola!

 

Igår nådde vi yttligare ett mål på vägen mot ett friskare liv.

Vi åkte tillsammans, hela familjen, i samma bil, ut till Anneberg!

Tjoho! Det är definitivt ett stort steg för mig och jag är galet lycklig över att det gick så bra.

 

Emil var med ute på banan till en början men sen konstaterade han att det visst inte var så himla roligt och han hade dessutom hört att morfarn erbjudit sig att komma och hämta honom så han ringde och givetvis dök morfarn upp.

 

Sen kunde jag fokusera på bara Albin och jäklars va den ungen har utvecklats!

Han är så himla duktig och både jag och David stod där på sidan om banan och bara låg när Albin körde. 

 

 

Det är ändå tur att det står föräldrar utplacerade med jämna mellanrum för rätt var det är så kan någon slå en liten volt och det var precis vad denna lilla kille gjorde. Men han klarade sig bra, han haltade ner och var så himla tapper när vi kom ner för att kolla hur det var med honom.

 

Albin somnade ovaggad när han kom hem och hade duschat. Emil hade redan morfar tagit hand om så han låg så fint i sängen så när vi kom hem.

 

Nu laddar vi för nästa veckas crosskola och sen är det snart dags för yttligare två tävlingshelger.

Att ha besökt mormors smultronställe

Tjärby!

 

En dag i förra veckan åkte jag, mamma och Emil upp till Tjärby och kollade hur det såg ut med växligtheten på Englarperundan som vi alltid går när vi är där. 

Det är knoppar överallt nu, smultronen och blåbären kommer i år igen ser det ut som. 

Ramslöken börjar bli stor och fin nu.

Hallonen är på gång och lupinerna kommer komma som vanligt.

 

Mamma hade gjort smörgåsar som vi smaskade i oss och sen sökte mamma och Emil energi genom att krama träd och lapa sol i vanlig ordning...

 

 

 Tänk, snart är det alldeles grönt när vi går denna promenaden och man kommer inte längre behöva vinterjacka och mössa...

Att ha hälsat på en liten juvel

 

Alltså, den här lilla hönan har trollbundit sin faster fullständigt och jag kommer aldrig kunna säja nej till dom där små ögonen som det alltid ser så synd ut om...

Älskade lilla Alvina, vilken tur att just du kom till oss.

 

I helgen tog jag och mamma en liten roadtrip ner till Lund för att hälsa på detta lilla underverk.

 

 

 

 

Hon skrattar, flinar, pratar och är precis hur social som helst nu för tiden.

Det är liksom svårt att dra sig när man ska åka därifrån när hon är så go.

 

Farmor har det särskillt svårt med just det. Att åka därifrån...

 

 

Denna gången var hon dessutom dressad i klänning, löjligt göllig då såklart!

 

Jag och mamma gjorde dessutom vårat bästa för att se gulliga ut vi också, men jag tycker nog ändå inte vi lyckades helt bra, eller?

 

 

Så, nu dröjer det ett par veckor till vi får träffa godbiten Alvina igen.

Att ha haft tacofredag!

Ja, sen jag blev sjuk så har ju ingenting varit som vanligt

så bara en sådan sak som att reda ut att åka och handla själv!

Fattar ni?

I fredags var jag alltså och handlade själv. Och överlevde!

 

På fredagar hämtar Albin Emil eftersom dom slutar samtidigt så jag var hemma och donade.

Vilade, klappade katten och var så rasande nöjd över att jag handlat.

 

Albin gav sig iväg med Eddie som vanligt efter att han ätit och gjort sina läxor och det tycker Emil alltid är lite tråkigt men eftersom jag och han fortfarande har behovet av att göra roliga saker ihop så började vi med maten.

Emil är en klippa i köket och speciellt när det vankas tacos!

Självklart har vi en mycket sällskapssjuk katt med oss vad vi än gör.

 

Efter maten så bidde pappan tydligen så trött att han passade på att lägga sig lite på köksbänken och ta igen sig, samtidigt som han pratar i telefon.

 

En väldigt, väldigt bra fredag!

 

Att ha haft en första maj!

Visst är det härligt när maskrosorna gör sig ordentligt synliga och man bara måste gå runt med krokig rygg i flera timmar och dra upp jäkelskapet?!
För att inte tala om hur vackra fingrarna och knäna blir efter en vända...

Nu hade jag även sån tur att det var soligt och fint idag så tröjan åkte av och shortsen fram, får se om jag kanske till och med drog på mig en liten solbränna där på axlarna när jag gick omkring.

 

Undrar förresten var våra nya grannar tänker... Dom är flyktingar från Syrien och verkar supermysiga men har ju såklart en annan relion och mamman i familjen har alltid heltäckande kläder och slöja och så fort det blir varmt så slänger jag av mig kläderna och dammsuger gräsmattan på maskrosor i bara ett par korta shorts och en tubtop!

 

Nåja, vad dom tänker får vi nog aldrig veta, men det bjuder jag på.

 

David hade lovat grabbarna att ta med dom till BMX-parken så han, Albin, Fritjof och Emil körde in till stan medan jag roade mig med maskrosorna.

 

 

Jag fick filmer och bilder på löpande band och dom är otroligt duktiga!

Trixar, hoppar och kör med en väldig fart!

 

Fick även denna fina bild på mina båda brunögdingar

 

Ja, så firade vi in första maj.

Med BMX och maskrosplockning.

 

 

Att ha bakat lite.

Äntligen!

Jag har faktiskt bakat lite!

Känns så himla skönt att ha lite längtan efter saker igen.

 

 

När jag ändå var igång så svängde jag ihop en liten tårta också.

 

 

Nu är det klippt!

Han har varit galet långhårig länge nu och eftersom en biltur in till staden för mig med Emil, än så länge inte är något alternativ och hans frisör här i byn är sjukskriven så fick jag helt enkelt googla lite...

 

 

Efter att ha kollat på några tutorials på Youtube så tog jag helt enkelt tag i kökssaxen

och klippte bort en himla massa kluvna hårtoppar och trassel.

 

Om det bidde bra?

- Helt ok faktiskt!

Han har ju såntdär lockigt/vågit/burrigt hår så ojämnheterna syns liksom inte och han är nöjd med att slippa stå och reda ut trassel varje kväll efter att ha duschat.

Men jag känner inte att jag behöver göra det här till någon vana, alls!

Så Marie, bli frisk snart, familjen behöver dig :-)