Att ha haft översovare

Japp, för första gången har vi haft kompisar till barnen sovande över här.
Jag vet, det är verkligen ingen stor grej men för mig och med min fobi/sjukdomshistoria så är det faktiskt det.
Det är jättestort och det gick hur bra som helst.
 
 
Vi bäddade med en extra madrass på Albins rum och sen somnade båda grabbarna gott.
Det var visserligen en väldigt tidig morgon dagen efter. Vi väckte båda innan klockan ens slagit 5 eftersom det var crosstävling den dagen och vi skulle åka till Värnamo och hinna anmäla och besiktiga hojen mellan 7 & 7.30 på morgonen...
 
Båda grabbarna studsade upp och Lolan hade dessutom varit och lagt en disktrasa på Eddies kudde på natten, gulligt va?

Att ha plåstrat om årets andra getingstick...

 
På den här killen.
 
Men vi var nästan lika snabba som när Emil blev stucken med att trycka i en mosad alvedon i sticket och sen fick ha sitta med aloe vera gel på en stund som jag tejpade fast med lite plastfolie.
 
Det blev knappt ens någon rodnad och han kände ingentig alls efter bara några minuter.
Jag måste ha kommit på dunderkuren mot getingstick...

Att ha varit på cross!

Och inte vilken crosstävling som helst inte, utan en där Albin gick och VANN B-finalen!
 
 
Det här är en bild från kvalheatet och det är Albin längst bort i bild, mer än en hel hojlängd före alla andra! Han var så jäkla grym i helgen att vi knappt visste vart vi skulle ta vägen!
 
 
Han kom då alltså till B-Finalen och i det heatet gjorde han en lysande insats genom att ta starten lika jäkla överlägset som i kvalet och sen dessutom hålla den placeringen ända in i mål!
Det var en mycket lycklig kille som jag och Eddie mötte efter målgången i MX-Master tävlingen i Värnamo i söndags.
 
 
 
 
Grattis, världens bästa Albin till din första vinst!
 
 
 
 
 
 
 

Att ha ett hett tips!

Tinitell!
 
 
Vi har köpt varsin "telefonklocka" till gossarna och det är så himla smidigt!
Albin har ju en telefon men är skitdålig på att använda den och vi är ju ganska mycket emot skärmar och skärmtid så detta är verkligen perfekt till oss.
Dom kan ringa oss och vi kan ringa dom.
Vi har programerat in 9-10 nummer (finns plats för 12 nummer) och så har vi valt att man inte kan ringa dom om man inte ligger på den förprogramerade listan.
 
Dessutom har den GPS som talat om vart ungen är! (förutsatt att ungen har klockan på sig)
 
 
Denna skärmdumpen tog jag när Albin var ute på Anneberg och Emil var hemma med mig, Som man kan se så har Emil inget batteri på sin och om jag klickar på Albins bild så kommer jag in på hans och kan se hur mycket batteri han har.
 
 
Tinitell alltså, ett hett tips!

Att ha haft en oförutsedd olycka

 
I lördags morse så spelade jag och barnen Twister och det slutade med att lilla Emil ramlade så himla illa på sin egen arm att han inte kunde röra den. Han ville själv inte in till sjukhuset och absolut inte träffa någon doktor, så han fick sitta i soffan med sitt stöd eller med armen på en kudde och vila, i hopp om att det kanske skulle gå över.
 
 
En isglass eller två han slinka ner, liksom ett gäng havrepannkakor till lunch innan han insåg att det här någ inte kommer gå. Jag, David och Albin var ute i lägenheten och donade men Emil hade telefonen precis brevid sig så vid tre-snåret ringde han mig och snyftade fram att nu ville han åka till doktorn.
 
Så David packade ihop sina saker och tog med Emil in till akuten.
 
Jag och Albin fick således en lördagseftermiddag alldeles för oss själva.
 
 
 
 
Vi spelade monopol, åkte till Motellet och åt kvällsmat och köpte sen med oss lite lördagsmys hem till kvällen.
David och Emil kom hem strax före oss och Emil hade inte brutit något utan det var en mjukdelsskada och han kommer ha ont i några dagar.
 
Så vi avslutade kvällen i soffan, till en film, med lite chips.
Nu börjar Emil kunna röra lite mer på sin arm och i går var han ute en hel del, tack och lov.

Att få uppdateringar hemifrån när man är borta

I helgen, när jag inte var hemma så skickar David massor med bilder till mig på vad dom hittar på.
 
 
 
 
 
 
 
 
Att se att dom cyklar till Munka och hälsar på djuren, att få se när dom plockar fram luftgeväret en solig sommarkväll och att få en tjuvkik på när Albin sover i min säng när jag är borta. 

Att vara sådär stolt nu igen

 
 
 
 
I helgen, när jag och tjejerna var på Österlen så gjorde Albin en MX-Master tävling i Halmstad och slutade tvåa i B-finalen. Pallplats och pokal minsann. 
 

Att ha en fantastisk hjälpreda

 
 
Jag är så himla glad att han tycker om att följa med mig till jobbet och vara med och baka. 
Han studsar upp, även om klockan bara är 05.20 när jag väcker honom.
 
Älskade unge! 

Att ha haft det bästa jobbsällskapet!

 
Igår väckte jag honom 04.45 och han studsade upp.
Han hade verkligen laddat för att hänga med mig till jobbet och när vi stämplade in kvart över fem så började arbetsdagen direkt och han var så himla duktig.
 
I sex timmar var han med mig på jobbet innan mormorn kom och hämtade honom för att åka på utflykt.
Älskade Albin!

Att ha haft världens bästa hjälp

I onsdags, på jobbet, så blev ju Emil sjuk och blev hämtad av pappan.
Men Albin stannade kvar och hjälpte mig och han var jätteduktig!  Han har bestämt att han ska sommarjobba där sen. Hos mig. 
 
 
 
Mjöl all over, precis som det ska! 

Att ha gjort en tävling till

 
Jodå, i helgen var vi iväg på tävling med Albin igen.
Denna gången var det MX-Master i Ljungby och vi fick strålande fint väder och nästan 60 stycken startande i Albins klass. Han kom till B-Final där han blev 9:a, ett resultat att vara väldigt nöjd med!
 
Nu laddar vi om för nästa tävling som är i Halmstad tror jag, om ett par veckor.

Att plantera något fint

 
Våran alldeles egna lilla trädgårdsmästare har grävt och planterat två jättefina rosenbuskar som jag hoppas kommer att trivas och ta stöttning av spaljen (som ju vem som helst kan se är ett armeringsjärn, men ändå) och bli riktigt stora och fina så småningom.
 
Det är röda rosor och jag blev lite förälskad när jag såg dom. 
Jag ska visa hur det blev lite senare i sommar, när dom liksom tagit sig lite.

Att fortsätta träningen, fast det är uppehåll med crosskolan

Och dessutom få ett nytt sett kläder!
Han behöver dom verkligen, jäklar vad det sliter på kläderna det där med att köra cross.
Nu är det som sagt uppehåll med crosskolan men träna måste man ju ändå så dom där båda (pappan & Albin) tar alla chanser dom får att åka och köra lite.

Att få något vackert

 
I söndags hade Albin en kompis här och dom var ute och cyklade en massa under dagen, men rätt som det var kom dom hem och hade plockat denna ljuvligt spretiga sommarbukett till mig.
 
Goa, underbara och omtänksamma gossar.

Att ta igen sig lite sådär på eftermiddagen

Idag på eftermiddagen var både jag och Emil lite småtrötta så efter att Emil slagit sig lite på foten och inte tyckte att han kunde hoppa stundsmatta så la vi oss helt enkelt där i solen och vilade lite. 
 
Det var galet skönt faktiskt och jag måste nog fundera på det där med tält till studsmattan för varma sommarnätter ändå...
Det har ju blåst rätt ordentligt idag så när solen gick i moln var det skönt men en filt.
Albin tyckte vi var dödens tråkiga som bara låg där och filosoferade om vilka former molnen hade och vilka fåglat det var som flög förbi.
 
 

Att ha gjort en skolavslutning i totalt ösregn...

I går var det dags för Albin att sluta skolan och det var så rysligt dåligt väder så jag fick skjutsa bort honom till skolan för att det regnade så himla mycket och han ville vara lite fin även när han kom fram (annars skjutsar jag aldrig, dom får cykla om det så är driv-is och hagel).
 
Jag och mamma cyklade bort, trots att himlen fullständigt öppnat sig och vi var precis dyngeblöta när vi kom fram. Det är så himla svårt att få parkering runt kyrkan ändå så vi hade i alla fall fått parkera och gå och då kändes det inte som om det spelade så himla stor roll.
 
 
Vi stod längst bak på läktaren och kikade ner på Albin där han satt i bänken och direkt efter avslutningen i skolan så skyndade vi oss hem, fortfarande i ÖSREGN.
 
 
 
Det troppar från hakan...
 
 
Tokblöta men glada över att det äntligen är sommarlov!
 

När det här händer

Att han vill ligga brevid mig.
 
Det är inte ofta och jag får oftast be om det, men när Emil sover hos mormor och man är lite orolig för något då kan det vara ganska skönt att få ligga brevid mamma och somna. 
Men som sagt, det är ganska sällsynt.
 
 

Att ha gjort ännu en MX Master-tävling

Denna gången var det dags för tävling på hemma banan!
På lördagskvällen var han sjukt taggad och vi låg och kollade in listor på vilka mer som var anmälda, gick igenom banan mentalt och lite sånt.
Sen vaknade han på söndagen med magont och totalt magras...
 
 
Jag tyckte så synd om honom!
Hemmabana och allt!
 
Han tog sig igenom dagen och jag är så himla imponerad av honom.
Han åt knappt något på hela dagen men han drack jättebra. Det märktes ju på honom att han var lite trött men jäklar var han körde i heaten. Så himla stolt över vår kille!
Här började oron för mig. Att han inte mådde bra på hela den dagen var väldigt oroande och han hade magont till och från hela dagen faktiskt, även när han somnade på kvällen.
Varken Emil eller mormor ville följa med på tävlingen så dom stannade hemma och Emil sov över där mellan lördag och söndag.
 
Nu laddar vi om för tävling om några veckor i Kind.
 
 

Att ha haft crossbanehäng!

Jodå, jag har inte bara varit crossmorsa i helgen utan på torsdagen, på Kristi himmelsfärd var det ju såklart sidvagnscross ute på Anneberg i vanlig ordning.
David var ju där som funktionär och hade hand om depån tillsammans med sin parhäst Micke.
Jag, Pappa och Albin hade en jättemysig dag ute på banan.
 
 
Emi skulle följt med men ångrade sig på morgonen innan vi skulle åka så han fick hänga hemma hos mormor.
Albin hade med sig cykeln ut och alla hans crosskompisar var ju där ute men han tycker väldigt mycket om att titta och det var ju serietävlingar också den dagen så han kollade på riktigt duktiga killar som åkte och man riktigt ser hur han spanar in körstilar, hoppning, omkörningar, starter och hur dom väljer spår.
 
Det var inte utan att vi var lite lätt vidbrända när vi kom hem, i alla fall jag och David...

Att cykla med galningar...

För mitt arma modershjärta är det förknippat med hjärtsnörp, nästan jämt.
 
Den store cyklar mer på ett hjul än på två och den lille försöker göra likadant med väldigt blandade resultat.
Så om någon undrar varför vi har försett våra kids med BMX Full Face-hjälmar så är det därför, för att dom aldrig bara cyklar som man ska.

Tidigare inlägg
RSS 2.0