Att ha gjort en tävling till

 
Jodå, i helgen var vi iväg på tävling med Albin igen.
Denna gången var det MX-Master i Ljungby och vi fick strålande fint väder och nästan 60 stycken startande i Albins klass. Han kom till B-Final där han blev 9:a, ett resultat att vara väldigt nöjd med!
 
Nu laddar vi om för nästa tävling som är i Halmstad tror jag, om ett par veckor.

Att plantera något fint

 
Våran alldeles egna lilla trädgårdsmästare har grävt och planterat två jättefina rosenbuskar som jag hoppas kommer att trivas och ta stöttning av spaljen (som ju vem som helst kan se är ett armeringsjärn, men ändå) och bli riktigt stora och fina så småningom.
 
Det är röda rosor och jag blev lite förälskad när jag såg dom. 
Jag ska visa hur det blev lite senare i sommar, när dom liksom tagit sig lite.

Att fortsätta träningen, fast det är uppehåll med crosskolan

Och dessutom få ett nytt sett kläder!
Han behöver dom verkligen, jäklar vad det sliter på kläderna det där med att köra cross.
Nu är det som sagt uppehåll med crosskolan men träna måste man ju ändå så dom där båda (pappan & Albin) tar alla chanser dom får att åka och köra lite.

Att få något vackert

 
I söndags hade Albin en kompis här och dom var ute och cyklade en massa under dagen, men rätt som det var kom dom hem och hade plockat denna ljuvligt spretiga sommarbukett till mig.
 
Goa, underbara och omtänksamma gossar.

Att ta igen sig lite sådär på eftermiddagen

Idag på eftermiddagen var både jag och Emil lite småtrötta så efter att Emil slagit sig lite på foten och inte tyckte att han kunde hoppa stundsmatta så la vi oss helt enkelt där i solen och vilade lite. 
 
Det var galet skönt faktiskt och jag måste nog fundera på det där med tält till studsmattan för varma sommarnätter ändå...
Det har ju blåst rätt ordentligt idag så när solen gick i moln var det skönt men en filt.
Albin tyckte vi var dödens tråkiga som bara låg där och filosoferade om vilka former molnen hade och vilka fåglat det var som flög förbi.
 
 

Att ha gjort en skolavslutning i totalt ösregn...

I går var det dags för Albin att sluta skolan och det var så rysligt dåligt väder så jag fick skjutsa bort honom till skolan för att det regnade så himla mycket och han ville vara lite fin även när han kom fram (annars skjutsar jag aldrig, dom får cykla om det så är driv-is och hagel).
 
Jag och mamma cyklade bort, trots att himlen fullständigt öppnat sig och vi var precis dyngeblöta när vi kom fram. Det är så himla svårt att få parkering runt kyrkan ändå så vi hade i alla fall fått parkera och gå och då kändes det inte som om det spelade så himla stor roll.
 
 
Vi stod längst bak på läktaren och kikade ner på Albin där han satt i bänken och direkt efter avslutningen i skolan så skyndade vi oss hem, fortfarande i ÖSREGN.
 
 
 
Det troppar från hakan...
 
 
Tokblöta men glada över att det äntligen är sommarlov!
 

När det här händer

Att han vill ligga brevid mig.
 
Det är inte ofta och jag får oftast be om det, men när Emil sover hos mormor och man är lite orolig för något då kan det vara ganska skönt att få ligga brevid mamma och somna. 
Men som sagt, det är ganska sällsynt.
 
 

Att ha gjort ännu en MX Master-tävling

Denna gången var det dags för tävling på hemma banan!
På lördagskvällen var han sjukt taggad och vi låg och kollade in listor på vilka mer som var anmälda, gick igenom banan mentalt och lite sånt.
Sen vaknade han på söndagen med magont och totalt magras...
 
 
Jag tyckte så synd om honom!
Hemmabana och allt!
 
Han tog sig igenom dagen och jag är så himla imponerad av honom.
Han åt knappt något på hela dagen men han drack jättebra. Det märktes ju på honom att han var lite trött men jäklar var han körde i heaten. Så himla stolt över vår kille!
Här började oron för mig. Att han inte mådde bra på hela den dagen var väldigt oroande och han hade magont till och från hela dagen faktiskt, även när han somnade på kvällen.
Varken Emil eller mormor ville följa med på tävlingen så dom stannade hemma och Emil sov över där mellan lördag och söndag.
 
Nu laddar vi om för tävling om några veckor i Kind.
 
 

Att ha haft crossbanehäng!

Jodå, jag har inte bara varit crossmorsa i helgen utan på torsdagen, på Kristi himmelsfärd var det ju såklart sidvagnscross ute på Anneberg i vanlig ordning.
David var ju där som funktionär och hade hand om depån tillsammans med sin parhäst Micke.
Jag, Pappa och Albin hade en jättemysig dag ute på banan.
 
 
Emi skulle följt med men ångrade sig på morgonen innan vi skulle åka så han fick hänga hemma hos mormor.
Albin hade med sig cykeln ut och alla hans crosskompisar var ju där ute men han tycker väldigt mycket om att titta och det var ju serietävlingar också den dagen så han kollade på riktigt duktiga killar som åkte och man riktigt ser hur han spanar in körstilar, hoppning, omkörningar, starter och hur dom väljer spår.
 
Det var inte utan att vi var lite lätt vidbrända när vi kom hem, i alla fall jag och David...

Att cykla med galningar...

För mitt arma modershjärta är det förknippat med hjärtsnörp, nästan jämt.
 
Den store cyklar mer på ett hjul än på två och den lille försöker göra likadant med väldigt blandade resultat.
Så om någon undrar varför vi har försett våra kids med BMX Full Face-hjälmar så är det därför, för att dom aldrig bara cyklar som man ska.

Motocross!

I helgen var det MX Masters andra tävling för säsongen, i Getinge.
 
Det var ju superfint väder både lördag och söndag och Albin körde precis hur bra som helst!
Vi är så himla stolta över vår förstfödde. Han har utvecklats något enormt och han kör verkligen med huvudet, lyssnar på tips och råd, visar hänsyn och respekt.
Han har en makalös kondition som jag inte kan förstå vart den kommer ifrån.
 
På lördagen var det träningsdag och sen på söndagen var det tävling.
Vi valde att inte sova över denna helgen då det är sjukt dåligt med plats i depån i Getinge och faciliterna kring vatten, duschar och toaletter inte är direkt på topp.
 
Banan är perfekt för de lite mindre hojjarna och det är en sandbana vilket är finfin träning.
Förra säsongen låg Albin konstant i undre halvan av startfältet och körde B-final alla gånger och som mål för året hade han att antingen komma 1:a, 2:a eller 3:a i B-finalen eller att kanske till och med få köra en A-final.
Högst rimliga mål tyckte vi och i vinter har Albin faktiskt tränat massor med crosskörning eftersom vi inte haft särskillt mycket snö i södra Sverige och det finns gott om sandbanor som ofta har öppet även vintertid om vädret är ok. Så David och Albin har varit iväg en hel del och tränat, vilket säkert gjort att han underhållt sig kondition.
 
 
Tabellen här oven är säkert grekiska för de flesta men det är alltså resultatet i A-finalen.
Japp, ni läste rätt! Albin kom till A-Final och körde dessutom så jäkla bra att han blev 11 i mål.
Det var en fantastiskt nöjd unge vi mötte efter målgång igår.
 
Vi hade ju gjort oss ett fintfint litet tillhåll ute på halvmeters-gräs-åkern där vi camperade och vädret var ju som sagt perfekt för oss åskådare, sol hela dagen men inte för varmt och med lite vind.
Tyvärr så är det ju precis då man inte märker att vårsolen tar rätt bra, och man ju oftast är lite sådär vinterblek dessutom...
 
 
Så, ja.
Idag knäcker jag extra som rödljus kan vi säga.
Eftersom jag hade långarmadtröja på mig större delen av dagen så är det då bara fejjan så fått sig lite för mycket av det goda...
Men jag har sovit som en prinsessa i natt och räknar med att det i vanlig ordning lägger sig rätt snart.
 
När vi kom hem så hade Emil (som hängt med mormor hela dagen och natten) varit och plockat lijekonvalj till mig! Så nu doftar det precis helt ljuvligt i köket när man går förbi.
 
Det blir inte någon vila direkt utan vi laddar om för 3:e MX Master som är nu den kommande helgen och innan dess är det ju Sidvagnscross på Anneberg på torsdag och det kan man ju inte missa.
 
 

Någon har humör...

 
Notera hur det kommer en foppatoffla flygande mitt i bild.
 
Här om dagen skulle jag och Albin cykla hem från mamma & pappa.
Eftersom vi är tävlingsmänniskor så det skriker om det båda två så var det liksom oundvikligt att det inte blev tävling av det och eftersom jag är snudd på den värsta av dom värsta tävlingsmänniskorna jorden någonsin skådat, så vann ju såklart jag.
 
Albin kom aldrig ikapp mig och var helt förstörd för detta och vägrade sen cykla hela vägen hem utan la sig vid boulebanan strax utanför och liksom var RÅFÖRBANNAD på sig själv för att han fått stryk av en gammal mamma. Det höll i sig ett tag men efter att han cyklat 5 (fem!) varv runt kvarterer så hade det tydligen lagt sig och han kunde komma in och var samma goa unge som vanligt.
 
Sen kanske det inte riktigt hjälper till att hans mamma dessutom är snudd på den absolut värsta typens vinnare också, som liksom var tvungen att göra like målgester och segerskrik när jag svängde in på uppfarten...
Jo, jag kanske ska jobba lite på det, jag är verkligen ingen dålig förlorare men jag är en ruskigt dålig vinnare :-D

Att ha varit på Crosskola!

 
Igår nådde vi yttligare ett mål på vägen mot ett friskare liv.
Vi åkte tillsammans, hela familjen, i samma bil, ut till Anneberg!
Tjoho! Det är definitivt ett stort steg för mig och jag är galet lycklig över att det gick så bra.
 
Emil var med ute på banan till en början men sen konstaterade han att det visst inte var så himla roligt och han hade dessutom hört att morfarn erbjudit sig att komma och hämta honom så han ringde och givetvis dök morfarn upp.
 
Sen kunde jag fokusera på bara Albin och jäklars va den ungen har utvecklats!
Han är så himla duktig och både jag och David stod där på sidan om banan och bara låg när Albin körde. 
 
 
Det är ändå tur att det står föräldrar utplacerade med jämna mellanrum för rätt var det är så kan någon slå en liten volt och det var precis vad denna lilla kille gjorde. Men han klarade sig bra, han haltade ner och var så himla tapper när vi kom ner för att kolla hur det var med honom.
 
Albin somnade ovaggad när han kom hem och hade duschat. Emil hade redan morfar tagit hand om så han låg så fint i sängen så när vi kom hem.
 
Nu laddar vi för nästa veckas crosskola och sen är det snart dags för yttligare två tävlingshelger.

Att ha haft en hemmadag med en slagen hjälte...

 
Efter att Albin spenderat halva natten på akuten och inte kunde följa med klassen på idrottsresan dagen efter så stannade han hemma med mig och Lolan nu i veckan.
Vi tog det väldigt lugnt. Började dagen med en ordentlig frukost och sen satt vi ute i solen och kollade på när Lolan jagade insekter.
 
Eftersom han klarade av att cykla men inte gå på foten så cyklade han brevid mig och så tog vi en promenad innan middagen. Efter middagen la han sig på studsmattan och vilade med lite filtar och mys, för det blåste ändå lite kallt. 
Lolan inspekterade träd, åt gräs och trasslade in sig i sin lina, vart hon än gick...
 
Sådana oväntade dagar kan bli rätt mysiga på något vis.

Att ha haft en olycka i veckan

 
Jomen visst ser ni.
Här ligger han, med foten i högläge, hårt lindad med en ispåse runt efter att ha landat jättefel när han trixade med sparkcykeln en kväll i veckan.
Ju längre tiden gick, desto ondare fick han och han kunde inte stödja det minsta på foten så vid halv nio på kvällen åkte han och David in till akuten.
 
Efter nästan fem timmar kom dom hem, mitt i natten och som tur va, så var det ingen fraktur så Albin har fått ta det lite lugnare nu ett par dagar och har fått hoppa över gympan i skolan och så men nu idag har han kunnat vara med och köra cross på förmiddagen.
 
Eftersom hans klass skulle iväg på en idrottsutflykt dagen efter så fick han stanna hemma och vila.
Vad passar bättre då än att bli lite bortskämd med lyxig frukost på morgonen.
 
 
En katt att gosa med och en mamma som steker fattiga riddare till frukost!

Tävlingspremiär!

 
I helgen var det tävlingspremiär för säsongen. 
Det var första tävlingen i MX Masters som gick av stapeln i Uddevalla (där vi även kommer vara senare i sommar och titta på VM) och Albin var med både på träningsdagen på lördagen och sen på tävlingen på söndagen.
 
 
Han är precis hur grym som helst, våran stora kille!
Jag är såklart rätt partisk men jag är djupt imponerad över hur han tar sig ann tävlandet.
David och pappa är alltid med och stöttar med den tekniska biten men ju mer vi är ute med Albin på både tävlingar och träningar så konststerar David att han behöver mig också.
Jag är alltid den som tar mig in i Albins psyke, ser till att han tänker "rätt", att han hanterar svårigheter och motgångar på ett bra sätt och sen sätter fokus på det som han är riktigt bra på
(vilket är starter, kurvteknik och att välja spår).
 
 
 
Efter kvalheatet till exempel så var det en vansinnig grabb som körde ut ut depån och gick med illskna steg mot vårt "läger". Han slängde glasögonen, svor och var nära att ge upp. Jag fick sprungit ikapp honom på vägen till husbilen, tog crossen och förhörde mig om vad som hänt. 
Pappa var redan framme vid husbilen så han tog hand om grejerna så jag kunde sätta mig lite med Albin.
 
Han är så himla ansvarstagande, omtänksam och hänsynsfull så han tränger sig aldrig, följer ALLTID ALLA regler och har svårt för när andra beter sig annolunda mot honom. Man förväntar ju sig samma typ av respekt och bemötande som man själv ger, eller?
 
 
Det är den svåra biten.
Att försöka förklara för honom när man själv inte föstår.
När det finns regler att följa och sen ser man att vissa inte följer reglerna. Att vissa föräldrar trimmar sina barns crossar trots att det inte är tillåtet och sen ber ungen "mörka" trimmet så dom inte ska bli påkommna eller kanske till och med bli anmälda med protester.
Det där är galet svårt för både mig och David att förklara för våra barn.
 
Jag, Albin, Emil och pappa gick upp på en liten skog/bergskulle och tittade på resterande heat och då fick vi pratat en massa bra. Pappa visade honom en massa ställen på banan med exempel på hur dom andra förarna körde och hur det gjorde för deras fart/placeing och när vi gick ner för att äta lunch så var det en makalöst peppad grabb vi hade med oss.
 
 
Eftersom han körde vält på ett par ställen i kvalheatet så ville han att David skulle stå vid de svåraste ställena på banan under racet medan pappa stod vid depån och tog emot efteråt.
Finalen gick som en dans! Han gjorde en segergest när han gled i mål och vi kunde återigen konstatera att han är ruskigt startsnabb. Trots att han inte alls har någon ny hoj (till skillnad från de flesta andra som kör med nya eller bara årsgamla hojar), något trim eller är särskillt stor. Han har utvecklats något enormt och vi är så himla stolta över honom.
 
 
Efter heatet tog, i vanlig ordning, pappa emot hojen och knallade bort till husbilen medan jag, David och lillebror kramades, berömmde och klappade om vår hjälte som blev 9:a i mål vilket han var supernöjd med och såklart även vi.
 
Vi stannade kvar en liten stund efter Albins final för att kolla på de andra från Varberg och givetvis hejja fram Albins kompis Fritjof som hade sin final några heat senare.
 
 
Vi summerar en fantastiskt bra första tävlingshelg och ser galet mycket fram emot nästa som är Getinge om ett par veckor.
 

Att ha ordnat både hatt och frisyr!

Jodå, grabbarna har införskaffat sig varsin hatt.
 
 
 
Eventuellt kanske det blir hatt på skolavslutningen, vi får se lite vad som kan hittas på innan dess, det är ju ett tag kvar och mina kids är ombytliga, i alla fall den där minstingen.
 
Albin har varit galet långhårig nu ett bra tag och på påsklovet gjorde vi slag i saken och klippte honom!
 
 
Det bidde fantastiskt fint och nu slipper den där sneluggen hänga ända ner till näsan.
Emil får vi se om vi lyckas lösa en klipptid till, annars får jag väl försöka själv tänker jag, kan väl inte vara så svårt ;-)

Våran Albin

 
Våran Albin!

Han har blivit så himla stor!
Jag vet, jag tjatar om det men det känns som om tiden bara flyger iväg med den här grabben just nu.
Han är aldrig still, ute och cyklar med sina kompisar för jämnan, pratar med tjejer, satsar på crossen, gör sina läxor, tar ansvar för sin lillebror på vägen till skolan och hänger med mig när jag lagar mat.
 
 
Om tiden kommer gå lika fort som den har gjort det senaste året så är han ju för sjutton snart tonåring!
 
Vår fina, stora kille!
 
 
Världens bästa storebror!

Våra fina

 
Jag har ju inte studion kvar längre men delar av materialet finns kvar i Davids gömmor och när Albin ville ta nya bilder på sig och crossen så letade David fram den svarta papprullen och häftade upp den på väggen ute på altanen. Det gick ju precis hur bra som helst att göra så och eftersom jag vart minst sagt ur form ett bra tag nu så har kameran haft semester i många månader men i helgen fick den faktikst komma fram och dammas av.
 
 
Mina grabbar är visst så himla vana vid det här med att bli fotograferade så dom säger inte ett ljud.
Jag ropade åt dom att kamma sig och ta på sig varsin stickad tröja och komma ut, då gör dom det, båda två, helt utan protester och sen sätter dom på sig sina smajl.
 
 
Jodå, båda två har fotograferings-smajl, men helst vill man ju ha dom så naturliga som möjligt när man fotar men herregud va jag är stolt över dom här båda. Det är precis som om dom vet att om dom gör exakt som jag säger till dom, så går det undan. Det tar typ fem minuter och då har jag hunnit knäppa av runt hundra bilder och sen kan dom fortsätta leka. Galet duktiga.
 
 
 
Dom är ju så olika som två ungar kan vara men dom har så fantastiskt roligt ihop för det mesta.
Det klart det Kan bråkas och gnabbas även hemma hos oss men dom håller väldigt ofta sams och gör saker ihop. Det märks dessutom att dom längtar efter varandra om det gått för lång tid sedan dom träffades, till exempel om någon av dom sovit borta. 

Jag är så himla stolt över att få vara mamma till dessa båda.

Den nya outfiten!

 
Äntligen har alltså dom nya kläderna kommit!
 
Inför varje säsong så behöver man tydligen ha en ny uppsättning kläder som ska matcha hjälm, dekaler på hojen och stövlar. Stövlarna och hjälmen kan han fortfarande ha men crosskläderna sliter han faktiskt rätt bra på, på en säsong så det behöver förnyas.
 
 
Dekalerna fick han i julklapp av brorsan och Julie
(tror mamma och pappa var med en sväng på dom med, det är inte gratis med dekaler liksom...)
och kläderna har han varit med och valt ut själv.
 
 
 
Helt plötsligt ser han så jäkla stor ut, min Albin,
Va sjutton hände där liksom, han började väl nyss skolan?
 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0