Att ha "firat" en bröllopsdag

Ja, det där med att fira gick väl sådär kan vi säg...
 
 
Jodå, det är mycket riktigt en hink där brevid soffan och det sovande barnet.
Som tur var sov Albin över hos Eddie natten till i går för han är ju, precis som jag, väldigt rädd för kräk.
Emil vaknade med ont i magen och var hängig och bara låg på soffan hela förmiddagen.
 
Sen kom det, kräket och så.
Man kan säg att jag fick mig en rejäl dos av alldeles gratis terapi sådär mitt i middagen.
Jag ringde David som kom hem, men jag löste faktiskt allt upptorkande och annat mysigt själv.
Sen somnade ju barnet och Albin och Eddie gav sig iväg (dom var aldrig inne, bara ute och hoppade studsmatta).
 
Lagom till David kom hem satte det igång igen och denna gången var jag inte fullt så kaxig utan då satt jag ute på altanen och lyssnade på hur Emil grät efter mig, samtidigt som han både satt på toa och kräktes i en hink. 
Den panikångesten där och då, inte att leka med alltså...
 
Nu har ju jag världens absolut bästa man så han bara lät mig sitta där och andas mig igenom medan han tog hand om Emil.
 
 
Han kom dessutom hem med dessa fantastiskt vackra blommor, trots sjukstuga.
 
Kvällen var sedan ganska lugn, Emil drack lite och fick pillat i sig lite rån som fick stanna kvar och sen har även natten varit lugn och idag har han ätit och är pigg. Lite rastlös och har sådär lite dagen-efter-sjukdoms-tråkigt som man kan ha när storebror flytt fältet och "flyttat" till mormor i minst 48 timmar...
 
 
 
 
Men Lolan är såklart hemma och ser till att alla i familjen har det så bra som möjligt.
 
 
Isglass har han nog fått i sig en tre-fyra stycken hitills och även middag så för hans del är det nog över nu. Nu väntar bara jag och David på att se vad detta kan ha varit för något spännande, kan bacilluskerna hoppat över även på oss tro? Vi får väl se vad morgondagen har att bjuda på...
 

Att ha ett hett tips!

Tinitell!
 
 
Vi har köpt varsin "telefonklocka" till gossarna och det är så himla smidigt!
Albin har ju en telefon men är skitdålig på att använda den och vi är ju ganska mycket emot skärmar och skärmtid så detta är verkligen perfekt till oss.
Dom kan ringa oss och vi kan ringa dom.
Vi har programerat in 9-10 nummer (finns plats för 12 nummer) och så har vi valt att man inte kan ringa dom om man inte ligger på den förprogramerade listan.
 
Dessutom har den GPS som talat om vart ungen är! (förutsatt att ungen har klockan på sig)
 
 
Denna skärmdumpen tog jag när Albin var ute på Anneberg och Emil var hemma med mig, Som man kan se så har Emil inget batteri på sin och om jag klickar på Albins bild så kommer jag in på hans och kan se hur mycket batteri han har.
 
 
Tinitell alltså, ett hett tips!

Att ha haft en oförutsedd olycka

 
I lördags morse så spelade jag och barnen Twister och det slutade med att lilla Emil ramlade så himla illa på sin egen arm att han inte kunde röra den. Han ville själv inte in till sjukhuset och absolut inte träffa någon doktor, så han fick sitta i soffan med sitt stöd eller med armen på en kudde och vila, i hopp om att det kanske skulle gå över.
 
 
En isglass eller två han slinka ner, liksom ett gäng havrepannkakor till lunch innan han insåg att det här någ inte kommer gå. Jag, David och Albin var ute i lägenheten och donade men Emil hade telefonen precis brevid sig så vid tre-snåret ringde han mig och snyftade fram att nu ville han åka till doktorn.
 
Så David packade ihop sina saker och tog med Emil in till akuten.
 
Jag och Albin fick således en lördagseftermiddag alldeles för oss själva.
 
 
 
 
Vi spelade monopol, åkte till Motellet och åt kvällsmat och köpte sen med oss lite lördagsmys hem till kvällen.
David och Emil kom hem strax före oss och Emil hade inte brutit något utan det var en mjukdelsskada och han kommer ha ont i några dagar.
 
Så vi avslutade kvällen i soffan, till en film, med lite chips.
Nu börjar Emil kunna röra lite mer på sin arm och i går var han ute en hel del, tack och lov.

Att få uppdateringar hemifrån när man är borta

I helgen, när jag inte var hemma så skickar David massor med bilder till mig på vad dom hittar på.
 
 
 
 
 
 
 
 
Att se att dom cyklar till Munka och hälsar på djuren, att få se när dom plockar fram luftgeväret en solig sommarkväll och att få en tjuvkik på när Albin sover i min säng när jag är borta. 

Att bli varmt välkomnad hem

 
Lillebror välkomnar hem med de godaste kindpussarna som finns. 

Att ha en liten sjukling

 
När han somnar på soffan strax efter fem, då vet man.
Barnen har varit med mig ute på jobbet idag eftersom vi inte hade någon barnvakt. Morgonen och förmiddagen gick hur bra som helst men sen efter middagen så fick Emil plötsligt jätteont i magen så David fick åka hem från jobbet och hämta honom.
 
 
Han låg på en filt i skuggan i väntan på pappan. 
Han hade ont i magen hela eftermiddagen och sen somnade han då som sagt. 
 
 
Jag bar upp honom till sängen och så får vi väl se hur det går i natt. Jag tror det är feber på gång och han får ju ont i magen och mår illa av det så vi håller tummarna att han vaknar superfrisk i morrn. 

Att ha något ljuvligt

Som den här till exempel. 
Hur ljuvlig?

Att få små glimtar

Nu när vi jobbar så är ju barnen (mest Emil då, Albin är ju runt med sina kompisar mest hela tiden, dom bara cyklar hem till mamma och äter) hos mormor en himla massa, typ jämt.
Ska vi dessutom börja sådär ruskigt tidigt som vi gör ibland så sover dom över där.
 
Det värmer i hjärtat när jag får små bilder från deras dagar, som tex det här.
 
 
Igår var Emil och mormor i svampskogen i över tre timmar så när jag kom hem från jobbet och hade duschat så bjöds det på smörgås med stekta kantareller och Emil åt kantareller som aldrig förr!
Emil älskar att hänga i skogen med sin mormor och hon är så himla glad att hon får sällskap när hon ska dit så det är verkligen win-win på den.

Att ha något att längta efter

 
Det här. 
Alltså, det här. 
 
 
När grabbarna sovit borta flera nätter på helgen och man sen jobbar hela dagarna, då är det just precis det här jag längtar efter. 
Att få krypa ner i sängen med barnet (såklart med barnEN, men Albin är inte lika lätt att övertala) och på köpet få ett stycke katt emellan sig. 
 
Det är livet det. 
Lätt!

Att uppdatera om läget för en prickigkorv...

 
Just nu är han ganska pigg. Han ligger i stormen ute på gräsmattan och äter isglass.
Han bekymras inte jättemycket av kopporna han har på kroppen, och han har ganska mycket. 
Det kliar i på de han har i hårbottnen och sen har han haft väldigt ont av de han har på insidan av ögonlocken och i munhålan/halsen.
 
Det poppar fortfarande upp koppor men sålänge det inte blir värre än såhär så ska vi nog reda ut det.
Han är så himla tapper. I går morse kunde han inte få upp någon av ögonen, helt ihopklistrade av var från kopporna. Idag var det nog något bättre, men ögonfransarna satt helt ihop av stora torkade varkakor.
 
Visste inte att man kunde få koppor på sånna ställen.
Han har inne i öronen, inne i näsan, på läpparna, inne i rumpan, i handflatorna och på det mest märkliga ställen, men som sagt, han verkar reda ut det bra.
 

Att ha en liten prickig...

Vattkopporna har hittat till Sandgatan.
Lillebror är det som ser ut som en prickigkorv här hemma.
 
Än så länge är han vid gott mod, lite tröttare än vanligt bara och så svider det i ögonen då han har koppor på insidan av båda ögonlocken. Vi håller tummarna att det inte blir så mycket värre än såhär.

När man ätit upp och det är sås kvar på tallriken...

 
Tror inte denna bilden kräver någon direkt utläggande text va?
 
Här har ni en unge som gillar sås.
I detta fallet är det inte ens en riktig sås, utan till den grillade kasslern, grillade ananasen och färskpotatisen hade han grädde och lingon. Men, det går ju ändå inte att låta bli det där sista på tallriken...

Att ha gjort sin allra första skolavslutning

 
Våran älskade minsting!
 
 
 
 
 
Igår kväll hade han sin första skolavslutning, av många.
Det var flaggor, det var kyrkan, det var den blomstertid nu kommer och det var fina kläder.
Någon var galet stolt och vinkade sådär ljuvligt där längst fram i kyrkan när han fick syn på oss som stod längst bak.
 
 
 
Nu väntar ett långt, härligt sommarlov för vår lilla kille och han började första dagen på lovet med att äta en sen frukost, i bara kalsongerna, med Lolan brevid sig på bordet efter att Albin gett sig av till skolan, för han slutade nämligen inte innan idag.
 
 
 
 

Att bli så stolt!

Denna bilden fick jag av Emils fröken på mailen en dag i förra veckan när dom varit på utflykt med skolan på munkagårdsskolan. Han klappar en orm och är hur cool som helst med det.
 
Han hade ätit upp hela sin matsäck och hade precis hur mycket som helst att berätta.
Älskade unge!
 

Att ha väckt liv i en gammal (O)goding...

Emil har, av någon anledning, hittat en väldigt gammal goding som han skrattar H Ö G T åt.
Givetvis har han hittat den hos mormor...
 
Kommer ni ihåg?

Du Daniel! När vi ändå är i Indien
Så kan vi väl gå på tigerjakt
Du vet, tigrar är farliga djur
Så det gäller att man är skärpt
Och håller tungan rätt i mun
Och det är framför nedre tandraden
Så här! Såja! Ja, då blir man skärpt
Kom så går vi!

Nu ska vi gå på tigerjakt
(Nu ska vi gå på tigerjakt)
Vi kommer till nåt gräs
(Vi kommer till nåt gräs)
Vi kan inte gå runt det
(Vi kan inte gå runt det)
Vi kan inte gå under det
(Vi kan inte gå under det)
Vi måste gå igenom det
(Vi måste gå igenom det)

Vi kommer till ett kärr
(Vi kommer till ett kärr)
Eller är det ett träsk
(Eller är det ett träsk)
Vi kan inte gå runt det
(Vi kan inte gå runt det)
Vi kan inte gå under det
(Vi kan inte gå under det)
För det finns mycket grodor där
(För det finns mycket grodor där)

Ej öron, ej öron
Ej svansar hava det
Ej öron, ej öron
Ej svansar hava det

Vi kommer till ett träd
(Vi kommer till ett träd)
Vi kan inte gå runt det
(Vi kan inte gå runt det)
Det är mycket konstigt
(Det är mycket konstigt)
Vi måste klättra upp i det
(Vi måste klättra upp i det)

Vi tittar oss omkring
(Vi tittar oss omkring)
Vi kan ju inte se nånting
(Vi kan ju inte se nånting)
Måste klättra ner igen
(Måste klättra ner igen)

Vi kommer till en bro
(Vi kommer till en bro)
Vi kan inte gå under den
(Vi kan inte gå under den)
Vi kan inte gå under den
(Vi kan inte gå under den)
Vi måste ju gå över den
(Vi måste ju gå över den)

Vi kommer till en grotta
(Vi kommer till en grotta)
Det är alldeles mörkt
(Det är alldeles mörkt)
Vi känner oss omkring
(Vi känner oss omkring)
Vi känner något mjukt
(Vi känner något mjukt)
Vi känner något skönt
(Vi känner något skönt)

En tiger!!

Äntligen hemma!

En gammal goding alltså.
 

Att ha den bästa av städhjälper

 
Den här lille killen kan vara den bästa av alla städhjälper där ute.
I lördags morse hjälpte han mig med tvätt, städning av lägenheten, ruskning av täcken, smetslickning från slickepottar och annat dödsviktigt.

Att ha haft besök!

Lilla Alvina och hennes föräldrar har varit i Tvååker i helgen!
Storkusinerna var faktiskt lite intresserade av henne.
 
Så på dagen på lördagen var jag och Emil hemma och donade lite inför kvällen.
Gjorde rabarberpaj, bakade kaka, plockade plommor, tvättade lakan och lite sånt.
 
 

När någon är sjukt pepp!

En hel dag...
Eller i alla fall i över S E X timmar en förmiddag...
 
 
Lillebror var bjuden på kalas i helgen och det var han väldigt pepp på.
När han vaknade vid sex-isch så var det det första han frågade om, hur långt det var kvar till Hugos kalas började. Sen sprang han och kollade på klockan var tjugonde minut ungefär i S E X timmar innan det var dags att göra sig i ordning och han var ganska klar med hur han skulle se ut.
Mousse i håret = Viktigt.
 
Kalaset var en succé och han smider nu storslagna planer för sitt eget kalas, om lite drygt ett halvår eller så. Han har god framförhållning den där, det har han från mig tror jag.

Att ha den här tokungen

 
Han fick visst för sig att han också skulle vara katt en stund en dag och eftersom Lolan alltid dricker ur kranen så skulle han det med, Tokunge.
 
Men för det allra mesta är han väldigt enkel att ha hemma.
Speciellt när han är hemma själv. Han kan sysselsätta sig i timmar på sitt rum och bara leka, pyssla och greja.
 
 
Han har gjort mitt tillfrisknande så himla mycket enklare, älskade unge!

H U R går det till?

Jag vet inte, men det är nog bara denna ungen som lyckas...
Han satt där i badet medan jag pratade med David och Albin i köket.
Tillslut tyckte jag det var märkligt att vattnet fortfarande rann där inne och kikade in, då satt han där med vatten så högt upp till kanten att det rann över...
 
Sen satt han där i, i över 2 (TVÅ!) timmar och grejade med sina saker.
Han är fenomenal på det sättet, han kan sysselsätta sig själv med precis vad som helst, hur länge som helst.

Tidigare inlägg
RSS 2.0