Jag vet att jag pratat om min vän Marina förr och allt hon hittar på och nu kommer yttligare ett litet tips.

Hon har nämligen öppnat ett sommarcafé i sitt älskade Strömma. Där köper du världens godaste hembakade fika, kaffe eller saft och sätter dig var du vill i den underbara naturen och fikar/njuter.

Barnen kan springa runt och leka, det finns jättestora ytor!

 

Jag, Anna & Lina med våra 6 ungar var ute och fikade där igår, på självaste premiärdagen!

 

Denna bloggen handlar ju inte alls om David och faktum är att han har valt att inte vara inblandad i den så mycket och det respekterar jag men nu är ju läget lite annnat och jag vet att ni är många som undrar hur det går.

 

I går var jag med på sjukhuset och fick träffa läkaren.

Det är gjort en röntgen och man har då konststerat att det är stenar från gallblåsan som gjort att han fått akut pancreatit, bukspottkörtel inflammation. Så när bukspottkörteln läkt (vilket den gör av sig själv medan David får fasta, dropp och smärtlindring) kommer dom att gå in och operera bort gallblåsan direkt. Dom kommer alltså inte att skicka hem honom i mellan, utan vill oprera direkt.

 

Nu blev det inte sådär komplikationsfritt som dom hoppats på eftersom han fick feber i går eftermiddag och därför nu har satt in antibiotika och tagit en massa nya prover, odlingar och grejer.

Jag har inte pratat med honom än idag men ska givetvis in lite senare. Om inte annat så för att sitta och hålla honom i handen när han sover, eller killa honom i håret när han försöker sitta upp lite så han inte får så ont i ryggen. När jag fick beskedet om febern så styrde jag upp med barnvakt och skjuts för Albin från fotbollsträningen, så jag kunde åka in. När jag kom in hade han fått medicin så febern gått ner och sen gick vi några varv runt i matsalen innan han gick och la sig igen och jag kunde åka hem och lägga grabbarna som haft morfar hos sig.

 

Morfar, som förresten kom redan på eftermiddagen och klippte gräsmattan, vattnade och donade i flera timmar.

 

För någon vecka sedan eller så så var jag och grabbarna på utflykt (igen...)

 

Öströö Fårfarm är alltid ett tacksamt utflyktsmål.

Massor att göra och när man stått i en halv evighet och tittat på får och lamm från läktaren så väntar såklart en gofika från deras fik på en filt i gröngräset.

 

Albin var ju i gigantiskt stort behov av att gå till frisören.

Vi hade ju en tid bokad på påsklovet, men eftersom den där sjukan vi inte nämner vid namn, kom i vägen så har tiden gått och hans hår har vuxit som ogräs.

 

Förra helgen var det kalasdags och då tyckte pappan i familjen att såhär kan vi bara inte ha det så innan kalaset började drog vi in till stan och gjorde ett besök på dropp in och fixade frillan på storebror.

 

Jag är ju ingen pressare egentligen, alls faktiskt...

 

Men i slutet av april, när det var så himla fint väder så passade jag på att vara ute en hel del.

Jag kunde konstatera att det är ju helt perfekt väder för mig att vara ute i. Sol så man får lite färg på näsan men inte sommarvärme så man håller på att avlida av värmeslag.

Det var sköna dagar på gräsmattan det.

 

Ingen har väl missat att jag gillar skog misstänker jag.

 

För någon vecka sedan tog jag och min vän Li med oss barnen till bokskogen. Vi packade fika och drog på utflykt.

Åkulla bokskogar har massor av fantastiska vandringsstigar.

 

Jag hade verkligen inte tänkt att ta upp det här med viktnedgången och sånt för det är inte särskillt betydelsefullt för mig. Kilon har aldrig varit det. Välmående däremot har, och är, givetvis viktigt.

Men nu är ni ganska många som undrat hur, var och när och då kanske det är enklare att ta det i ett eget litet inlägg tänker jag.

 

Jag har inte gjort några drastiska förändringar, alls.

Inga dieter eller så utan jag bara bestämde mig. Från en dag til en annan så hade jag bestämt mig för att inte fika, rör på mig lite mer, äta mindre portioner och undvika sötsaker.

Jag är så jäkla bestämd så när jag väl bestämt mig så bara är det så och då finns det liksom inget mellanting. Som jag sagt innan, jag går all-in i allt jag gör när jag väl bestämt mig.

 

 

 

 

 

 

Dom här ungarna alltså!

Det är två härliga, helt vansinnigt olika personer men lika älskade.

 

 

Nu var det illa. Som den nagelbitare jag är så vet jag ju att perioder av stress gör att jag fullständigt gnager sönder mina stackars fingrar och senaste tidens sjukdommar bla gör ju att jag varit som en nervvrak emellanåt.

 

När jag kom in till Anna så tittar hon på mina naglar, sen tittar hon upp på mig och säger

- Men hur sönderstressad har du varit människa?

 

Jo, alltså Anna känner mig och mina naglar. Jag har varit hos henne i flera år och fixat naglarna. Ibland lyckas jag hålla dom fina i flera år faktikst men ibland går det inte alls och nu var det lite för längesedan jag var där. Allt handlar ju om att bryta ett mönster, bryta ovanan liksom.

 

Kommer ni ihåg hur dom såg ut innan?

 

Det här med att prioritera alltså...

 

Just nu är det så himla mycket som händer runt omkring mig och jag försöker att lägga tid på alltihopa på samma gång och det går ju sådär bra...

 

Jag försöker promenera så ofta jag kan och gärna en längre runda då i hyfsat tempo och då får jag helt enkelt ta det när David kommer hem från jobbet så bloggen får stå lite tilbaka nu när det varit fint väder och det har funnits möjligheter att gå långa härliga kvällspromenader.

För jag är inte den som gärna promenerar en mil eller så i ösregn eller storm, näää, någon måtta för det vara liksom.

 

 

 

Jag har haft bloggpaus igen märker jag :-)

 

Jag har varit på ett par dagars kurs igen och igår fick jag mitt intyg och min "pin".

Nu ska jag bara komma in i min roll som Skyddsombud på min arbetsplats.

 

Det är helt galet vad roligt det är att läsa och lära sig saker nu. I vuxen ålder menar jag.

Jag har alltid älskat skolan, i alla år , men det här är ju något helt annat. Jag har lärt mig så himla mycket det här sista halvåret och alla kurser jag varit på har varit otroligt lärorika och inspirerande.

Massor och åter massor med härliga människor har jag lärt känna och att utbyta erfarenheter från våra olika arbetsplatser är otroligt givande.

 

Jag har tagit ett skutt i min egen personliga utvecklig också och vet med mig att jag har en hel del att jobba med och det är också väldigt roligt. Familjen stöttar mig på bästa sätt och det är inte alltid det är helt lätt att få ihop det med barnvakter och alla andra praktiska saker men det går och det är jag så tacksam för.

 

Jag kan inte göra något halvhjärtat.

Jag går "all in" i allt jag gör.

På gott och ont ibland och därför får en del saker stå lite tillbaka när jag är helt uppe i en sak. Men det löser sig det med och nu har jag massa roliga saker att se fram emot i vår/sommar och sen nya projekt och utmaningar till hösten.