Våran Emil

 
Detta lilla bustrollet alltså!

Vad ska det bli av honom tro? 
Han har så himla mycket frågor och funderingar denna, så några timmar ensam med honom är definitivt aldrig tysta och långtråkiga. När han kommer att tänka på något så är det lika bra att ha google till hands för är det något svar han aldrig nöjer sig med så är det "för att det bara är så".

Det går han aldrig med på! Man ska svara in i minsta detalj om allt! 
Det kan vara allt från vulkaner, dinosaurier, förlossningar, matlagning, tornados, valar och hastighetsbegränsningar till stora frågor som universum, döden, krig och kärlek.
 
 
Våran nyfikna och helt fantastiska unge som läser på allt han kommer över!
Han ritar ritningar och teckningar som han skriver berättelser på och häftar ihop till små böcker. Han gör hyss och har ALLTID ett svar på varför han gjorde just det hysset och han ska alltid kramas och gosa innan han lägger sig.
 
 
Han har korkskruvar i håret när det är nytvättat och svinto när han vaknar på morgonen.
Han har en liten kort lugg efter att ha frisserat sig alldeles själv i höstas.
Han har dom brunaste ögonen och är stark som en oxe!
 
Han håller stenhårt på rättvisa, regler och lagar, precis som sin bror och vet att alla människor är lika mycket värda. Min lilla Emil, han är klok som en bok.
 
 
 

Våran Albin

 
Våran Albin!

Han har blivit så himla stor!
Jag vet, jag tjatar om det men det känns som om tiden bara flyger iväg med den här grabben just nu.
Han är aldrig still, ute och cyklar med sina kompisar för jämnan, pratar med tjejer, satsar på crossen, gör sina läxor, tar ansvar för sin lillebror på vägen till skolan och hänger med mig när jag lagar mat.
 
 
Om tiden kommer gå lika fort som den har gjort det senaste året så är han ju för sjutton snart tonåring!
 
Vår fina, stora kille!
 
 
Världens bästa storebror!

Våra fina

 
Jag har ju inte studion kvar längre men delar av materialet finns kvar i Davids gömmor och när Albin ville ta nya bilder på sig och crossen så letade David fram den svarta papprullen och häftade upp den på väggen ute på altanen. Det gick ju precis hur bra som helst att göra så och eftersom jag vart minst sagt ur form ett bra tag nu så har kameran haft semester i många månader men i helgen fick den faktikst komma fram och dammas av.
 
 
Mina grabbar är visst så himla vana vid det här med att bli fotograferade så dom säger inte ett ljud.
Jag ropade åt dom att kamma sig och ta på sig varsin stickad tröja och komma ut, då gör dom det, båda två, helt utan protester och sen sätter dom på sig sina smajl.
 
 
Jodå, båda två har fotograferings-smajl, men helst vill man ju ha dom så naturliga som möjligt när man fotar men herregud va jag är stolt över dom här båda. Det är precis som om dom vet att om dom gör exakt som jag säger till dom, så går det undan. Det tar typ fem minuter och då har jag hunnit knäppa av runt hundra bilder och sen kan dom fortsätta leka. Galet duktiga.
 
 
 
Dom är ju så olika som två ungar kan vara men dom har så fantastiskt roligt ihop för det mesta.
Det klart det Kan bråkas och gnabbas även hemma hos oss men dom håller väldigt ofta sams och gör saker ihop. Det märks dessutom att dom längtar efter varandra om det gått för lång tid sedan dom träffades, till exempel om någon av dom sovit borta. 

Jag är så himla stolt över att få vara mamma till dessa båda.

Att bli distraherad

 Idag har jag jobbat. Mest hela dagen faktiskt.
Kanske har jag inte jobbat mitt absolut snabbaste idag eftersom det ibland kommer en liten liten hårboll och vill ha lite uppmärksamhet. 
 
 
Men det går ju bra så här med, jag kan jobba bra med en arm.
Dagens Viola har annars hittills bjudit på sötdöden flera gånger idag. 
 
 
 
 
 
 
Hon har smält allas hjärtan och även Kajsa börjar vänja sig nu och fräser inte längre. 
 
 
 
 
Grabbarna har varit ute och lekt hela förmiddagen men sen blev det lite tjafsigt och då fick Albin åka med mormor till svampskogen medan Emil fick leka med grannpojken. Albin kom hem med en hel korg svamp som han plockat och rensat helt själv i skogen. 
 
Det bidde en hel gryta att förvälla och sen fick vi givetvis äta kantarellstuvningsmacka till kvällen. 
 
Sen har jag fortsatt med det här. 
 
 
Nu ska jag nana. 
I morrn ska det bakas, lagas mat till kvällens gäster och förhoppningsvis hinner jag redigera en sväng till.
 

Lycka!

 
Idag har jag hängt med Frida och Anton större delen av dagen. Deras stora dag.
Herr & Fru Samuelsson.
 
Jag lyckades fylla 3 minneskort så jag har att göra ett bra tag framöver men det är ju så jäkla roligt och man blir så himla varm i hjärtat bara av att titta på bilderna som är så fulla med kärlek.
 
 
Nu önskar jag Anton och Frida världens bästaste bröllopsfest
medan jag själv ska gå och lägga mig i tid ;-)

Att ha sett underbar vår!

I lördags, när jag var ute på Munkagårdsskolan och fotograferade en fin liten familj, så hade jag lite tid innan dom dök upp och jäklars alltså, va fint det är!
 
Jag tror jag brukar säga det flera gånger varje år va?
Men jag kan knappt smälta vilken underbar guldgruva vi har där bort, så himla nära.
 
 
 
 
 
Sen när jag kom hem, då hittade jag maken såhär...
 
 
 
Vi fick visst lite nya blomsterlådor.
För vad gör man annars när man har material över liksom...

Ny hemsida!

Jag har ju glömt berätta!
 
Jag har gjort en helt ny hemsida jue!
 
 
In och kikilikika med er!

Det där med att kunna säga nej...

Det är verkligen inte min grej, det där med att tacka nej.
Jag vill nog påstå att jag blivit lite, lite bättre de senaste åren men ibland kommer det grejer som jag kanske igentligen borde sagt nej till men som jag tycker är så förbaskat roliga att göra så det bara gick inte.
 
Denna helgen till exempel. 
Jag jobbar på Ica, torsdag, fredag, lördag och söndag. 
Så dyker det upp en fasligt rolig beställning på tårtor som jag inte vill missa och en familjefotografering som heller inte går att säga nej till och sen har vi fyllt dagarna, med råge.
Man jag gillar det! Jag funkar som bäst om jag har mycket, helst upp över öronen, att göra.
 
Jag menar, även om jag ska jobba 13-21.15 på Ica, så vill man ju inte missa en fotografering med en helt fantastisk familj så den knör jag in på förmiddagen.
 
 
 
 
Vem skulle liksom säga nej till att börja sin söndag på det här viset? 
Underbara Skrea Strand i klarblå himmel, med tyllkjolar och lila blommor.
 
Nu sitter jag här och funderar på om jag nog inte borde gå och lägga mig ändå. I morrn är det både styrelsemöte, två fotogreferingar och packning inför ett par dagars kurs på Viskadalen på schemat.
Men jag ska erkänna, det är svårt att slita sig när bilderna är så himla fina och jag bara älskar att fota utomhus.
 
Nää, det får nog bli sängen ändå. 
Bjussar på bilder från Axels tårta som jag bakat till helgen.

Kärleken, på bild...

Jodå, jag tror bannemig att jag lyckades fånga självaste kärleken på bild igår.
 
 
Min långhåriga hårdrocksvän och hans ljuvligt söta sambo kom hit igår, lagom till eftermiddagskaffet.
Eftersom inte David var hemma så passade vi på att sitta en stund i solen, dricka kaffe och prata lite om bröllop.
Jo, det blir visst väldigt ofta så nu för tiden, att man pratar om just bröllop.
 
Oscar & Mariana ska på ett par bröllop i augusti dom också, så jag och Mariana hann vädra lite om kläder, presenter, rehearsal dinners (no no, vi ska inte ha, no no) och annat spännande.
 
När David kom hem så tog jag kameraväskan på armen och packade in mina söta små turturduvor i bilen och körde mot Munkagårdsskolan. Ja, har ni inte varit där någongång så är det definitivt värt ett besök. Alla dagar om året typ.
Där finns allt man kan tänkas vilja ha som bakgrund när man fotar, grönska, damm, brygga, bro, spalje, böljande vetefält och motljus... Underbara motljus...
 
 
Jag hade en hel del crazy idéer för mig och ingen av dessa båda är ju några bangare, så dom gick med på precis allt jag bad dom göra, underbara människor!
  
  
 
Vi gick runt på området och hittade den ena platsen, finare än den andra och jag lyckades knäppa av en bit över 1200 bilder! Som efter första gallringen blev 200...
 
Sen när vi var klara och jag hade packan in kamera väska och turturduvor i bilen igen, så åkte vi hem, kramades hej då och lovade att höras och synas snart igen. 
Jag var ju galet ivrig och förväntansfull på resultatet i kameran och kunde liksom inte hejda mig så jag satte mig på en gång när jag kom hem och började kika.
 
 
 
 
 
När jag hade blivit lite varm i kläderna och insåg att jag nog inte skulle kunna slita mig ifrån alla dessa underbara bilder, så bad jag David ta barnen och stoppa dom i säng, medan jag kilade ner och hämtade ett glas vin, vindruvor och några kex med ost på... Sämre arbetspass har jag ju haft.
 
  
  
 
Så, ja.
Jag satt alltså uppe till typ en halvtimme eller något efter midnatt innan jag tackade för mig och kröp ner brevid hårt sovande sambo (snart make). Men det är en fröjd när man får jobba så, med bilder där man liksom känner kärleken ut genom datorskärmen och bild efter bild bara blir bättre och bättre, man vill ju bara inte sluta.
 
 
 
 
 
Kärleken alltså, jag fick den på bild... De ni!
 
Till Oscar & Mariana, underbara, underbara ni!
Tusen, tusen tack för att ni ställde upp på alla mina konstigheter.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Åssså va det den där Emil...

 
Emil fick ju stanna med mig en stund i studion medan David stack och gjorde ett ärende, när vi var i studion i helgen och jag tyckte det var ett alldeles ypperligt tillfälle att fota honom lite.
Han tyckte annorlunda...
 
Han gör ofta det. Tycker annorlunda alltså.
Han är ju i alla fall våran minsting. Vårat bustroll som vi inte kan vara utan och som ger oss nya, gråa hårstrån varje dag. Han är så full av nyfikenhet att det inte är klokt!
 
När vi fotat klart i crosskläderna så tyckte ju då jag att vi kunde ta lite andra häftiga kort.
Jomenvisst, försök bestämma över den ungen...
 
 
 
 
Han kan bli arg som ett bi, men oftast är han faktiskt glad och full av positiv energi!
 
Det känns tryggt på något vis. Jag tror ingen kommer sätta sig på honom i alla fall.
Världens bästa Emilunge!
 
 
 

Där däringa Albin alltså...

Men hallå! 
Vi var ju i studion i helgen och fotade lite och när jag kommer hem och kikar igenom bilderna så är det inte utan att jag måste undra för mig själv vart min lilla unge tagit vägen? Han ser ju så stor ut...
 
 
 
 
 
 
Ja, hur som helst. Världens finaste Albin. Liten eller stor, fin är han.
 
 

Mannen, Myten, Muraren...

 
Det är ju konstigt egentligen. Hur han bara ställer upp på alla mina galenskaper och idéer jämt.
 
Jag menar, denna mannen är begåvad med så mycket tålamod att jag blir alldeles varm i hela hjärtat.
Jag har ju noll tålamod, nästan till och med lite minus tror jag. David har massor, mer än jag trodde var möjligt.
 
I går till exempel, när jag höll på att fota grabbarna och deras hojar, så fick jag för mig att David också skulle vara med på ett hörn. Han protesterade väl lite grann sådär, men vet ju egentligen att det inte är någon idé, har jag fått för mig en sak, ja, då är det liksom så.
 
Han försökte lite med det där att han ju hade jobbarkläder på sig och dessutom är bara några dagar från att klippa sig, så kunde vi inte liksom vänta?
 
Vänta? VÄNTA? Jag?
Näääää!
 
 
Så, ja. Han fick vackert kliva in i rampljuset en stund.
 
Den mannen alltså. Tur att jag har honom...
 
 
 
 
 
 

Change of plans

Dagen idag blev inte riktig som planerat. Alls.
 
Jag och David skulle vart iväg på äventyr men det bliev ändrade planer på det och när denna familjen får en liiiiten, liten stund över så fylls det med annat direkt. Idag hittade vi ett fönster på knappt 1½ timma, så vi packade crossar, kläder, skydd, hjälmar, ungar och kameran i bilen och stack iväg till studion en sväng.
 
 
Albin ha sagt ett tag att han vill ta bilder med sin nya hoj och Emil vill ju såklart gärna ta med den lille hojen, även om han inte kör den än. Han håller sig fortfarande på fyra hjul (men tro mig, hjärtat är minst lika högt upp i halsgropen för det!). I förra veckan kom dessutom en ny laddning kläder och stövlar till honom, för han växer som ogräs den där pajken, och se så stilig han blev!
 
 
Emil tyckte i vanlig ordning att det liksom borde gå på bara någon sekund att knäppa av dom där rackars korten, så vill man ha något på honom så får man vara ruskigt snabb. 
Tur för oss att hans mamma är minst lika otålig som han...
 
 
Efter fotograferingen körde vi hem och lagade middag. 
Sen fick vi träffat en efterlängtad farbror (Ja, inte min då, jag har ingen). Jonas och John kom förbi och med sig hade dom en stor rackarns bil. Jonas har äntligen kommit efter typ 1½ år i Japan och nu ska möbler och lådor som förvarats på lite olika ställen, samlas ihop och flyttas tillbaka hem.
 
Jag och Albin fick världens bästa idé, vi tog och drog till Gekås! Så har vi så gott som allt klart ute i lägenheten. Vi väntar på en loftstege och ett litet kylskåp bara, men det borde komma til veckan. Jag har fixat och piffat som en dåre idag och nu i kväll beställt lite grejer att hänga på väggarna.
 
Nu är det sent och jag har suttit på kontoret så ögonen snart blir fyrkantiga.
I morrn har vi oxå en fullspäckad dag framför oss, så det kanske är bäst att jag tar och lägger mig...
 

Fotograferat i studion

Med fjärrutlösare...
 
 
 
 
Provar nytt ljus...
 

Det blomstrar...

I helgen, när jag och Emil var på Munkagårdsskolan så passade jag på att fota alla underbara blommor som blommade och dofta lite överallt. Det är egentligen helt fantastiskt att vi har detta, så nära!
 
Vi värdesätter det så himla dåligt! Nu kanske skolan är på väg att försvinna och då kommer där ju inte finnas några djur och vem ska ta hand om parken, alla växter mm?
 
 
 
 

Mormorn i studion!

I helgen hade jag en massa kläder att fota åt Blingcity och mamma var här och hjälpte mig.
Vi passade på att ta några bider med dom nya bakgrunderna.
 
 
 
 
 
 

Barnen i studion

Igår fick jag med mig barnen ut i studion.
Det var ovanligt tramsigt men dom är ju kanske lite trötta på att vara med mig där.
 
 
 
 
 
 
 
 

Vid symaskinen!

Idag har jag suttit en stund vid symaskinen!
 
 
Det bidde mössor, till hela familjen (jodå, både mössa och pannband till mamman i samma tyg).
Det var en liten tygbit jag kom över på nätet som jag tänkte kunde bli mössor och det blev det oxå!
 
David och grabbarna har vart iväg och kört cross på förmiddagen så jag fick sitta ostört en stund. Det blidde även en blå fleecemössa och en grön mössa med fleecefoder.
 
Igår var jag förkyld, rätt rejält så det blev inte skitmycket gjort.
Jag levererade en tårta på förmiddagen, eller två faktiskt. Det var två likadana doptårtor som Patrik och Maria var här och hämtade till lilla Sannas dop som är i dag. Sanna, hon tog det hela med ro och sov sig igenom hela besöket.
 
 
David och Albin var inne på lekstugan i stan och hade barnkalas.
Det var Albin och hans kompis David W som hade kalaset och dom hade bjudit alla killar i klassen så det var high life tydligen, när 14 killar busar, leker och äter pannkakor med glass.
 
När dom kom hem igen, på eftermiddagen, hade han en hel gekåspåse med sig hem, men presenter!
Han hade fullt upp resten av eftermiddagen sen, med alla bygga ihop alla saker.
 
 
Det var en mycket lycklig kille som kom hem med alla dessa grejerna (och håret helt på svaj efter att ha haft mössan på det genomsvettiga håret...). Han tackar och bockar så hemskt mycket för att alla kunde komma och busa med honom och David på kalaset!
 
Eftersom jag inte orkade med några större utmaningar i går så spenderade jag eftermiddagen på kontoret och fick uppdaterat hemsidan med nyheter, ny kategori i bildgalleriet och lite andra inställningar.
 

Kika gärna in!
 
Nu ska jag fixa lite mat och sen städa i ordning i studion för det väntas stort besök i eftermiddag!
 
 
 

Grattis, vår älskade, älskade unge!

 
Idag är det Albins dag! Idag har vi haft vår kille hos oss i sju år (14.35).
Igår på morgonen tog vi med crossen ut i studion och Albin fick slänga på sig sina crosskläder så fotade vi lite, medan hojen fortfarande är ren och fin.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Modellmamman!

Och då är det givetvis inte mig jag pratar om!
 
Snälla mamma ställer upp och hjälper mig med fotograferingen av Blingcitys nya kläder!
Det är Please Jeans, lättviktsjackor från 48-7 Sweden och massa annat!
 
 
Nu ska jag se om jag kan få något mer gjort i kväll eller om jag ska nöja mig...

Tidigare inlägg
RSS 2.0