Att ha gjort en tävling till

 
Jodå, i helgen var vi iväg på tävling med Albin igen.
Denna gången var det MX-Master i Ljungby och vi fick strålande fint väder och nästan 60 stycken startande i Albins klass. Han kom till B-Final där han blev 9:a, ett resultat att vara väldigt nöjd med!
 
Nu laddar vi om för nästa tävling som är i Halmstad tror jag, om ett par veckor.

Att fortsätta träningen, fast det är uppehåll med crosskolan

Och dessutom få ett nytt sett kläder!
Han behöver dom verkligen, jäklar vad det sliter på kläderna det där med att köra cross.
Nu är det som sagt uppehåll med crosskolan men träna måste man ju ändå så dom där båda (pappan & Albin) tar alla chanser dom får att åka och köra lite.

Att ha gjort ännu en MX Master-tävling

Denna gången var det dags för tävling på hemma banan!
På lördagskvällen var han sjukt taggad och vi låg och kollade in listor på vilka mer som var anmälda, gick igenom banan mentalt och lite sånt.
Sen vaknade han på söndagen med magont och totalt magras...
 
 
Jag tyckte så synd om honom!
Hemmabana och allt!
 
Han tog sig igenom dagen och jag är så himla imponerad av honom.
Han åt knappt något på hela dagen men han drack jättebra. Det märktes ju på honom att han var lite trött men jäklar var han körde i heaten. Så himla stolt över vår kille!
Här började oron för mig. Att han inte mådde bra på hela den dagen var väldigt oroande och han hade magont till och från hela dagen faktiskt, även när han somnade på kvällen.
Varken Emil eller mormor ville följa med på tävlingen så dom stannade hemma och Emil sov över där mellan lördag och söndag.
 
Nu laddar vi om för tävling om några veckor i Kind.
 
 

Att ha haft crossbanehäng!

Jodå, jag har inte bara varit crossmorsa i helgen utan på torsdagen, på Kristi himmelsfärd var det ju såklart sidvagnscross ute på Anneberg i vanlig ordning.
David var ju där som funktionär och hade hand om depån tillsammans med sin parhäst Micke.
Jag, Pappa och Albin hade en jättemysig dag ute på banan.
 
 
Emi skulle följt med men ångrade sig på morgonen innan vi skulle åka så han fick hänga hemma hos mormor.
Albin hade med sig cykeln ut och alla hans crosskompisar var ju där ute men han tycker väldigt mycket om att titta och det var ju serietävlingar också den dagen så han kollade på riktigt duktiga killar som åkte och man riktigt ser hur han spanar in körstilar, hoppning, omkörningar, starter och hur dom väljer spår.
 
Det var inte utan att vi var lite lätt vidbrända när vi kom hem, i alla fall jag och David...

Motocross!

I helgen var det MX Masters andra tävling för säsongen, i Getinge.
 
Det var ju superfint väder både lördag och söndag och Albin körde precis hur bra som helst!
Vi är så himla stolta över vår förstfödde. Han har utvecklats något enormt och han kör verkligen med huvudet, lyssnar på tips och råd, visar hänsyn och respekt.
Han har en makalös kondition som jag inte kan förstå vart den kommer ifrån.
 
På lördagen var det träningsdag och sen på söndagen var det tävling.
Vi valde att inte sova över denna helgen då det är sjukt dåligt med plats i depån i Getinge och faciliterna kring vatten, duschar och toaletter inte är direkt på topp.
 
Banan är perfekt för de lite mindre hojjarna och det är en sandbana vilket är finfin träning.
Förra säsongen låg Albin konstant i undre halvan av startfältet och körde B-final alla gånger och som mål för året hade han att antingen komma 1:a, 2:a eller 3:a i B-finalen eller att kanske till och med få köra en A-final.
Högst rimliga mål tyckte vi och i vinter har Albin faktiskt tränat massor med crosskörning eftersom vi inte haft särskillt mycket snö i södra Sverige och det finns gott om sandbanor som ofta har öppet även vintertid om vädret är ok. Så David och Albin har varit iväg en hel del och tränat, vilket säkert gjort att han underhållt sig kondition.
 
 
Tabellen här oven är säkert grekiska för de flesta men det är alltså resultatet i A-finalen.
Japp, ni läste rätt! Albin kom till A-Final och körde dessutom så jäkla bra att han blev 11 i mål.
Det var en fantastiskt nöjd unge vi mötte efter målgång igår.
 
Vi hade ju gjort oss ett fintfint litet tillhåll ute på halvmeters-gräs-åkern där vi camperade och vädret var ju som sagt perfekt för oss åskådare, sol hela dagen men inte för varmt och med lite vind.
Tyvärr så är det ju precis då man inte märker att vårsolen tar rätt bra, och man ju oftast är lite sådär vinterblek dessutom...
 
 
Så, ja.
Idag knäcker jag extra som rödljus kan vi säga.
Eftersom jag hade långarmadtröja på mig större delen av dagen så är det då bara fejjan så fått sig lite för mycket av det goda...
Men jag har sovit som en prinsessa i natt och räknar med att det i vanlig ordning lägger sig rätt snart.
 
När vi kom hem så hade Emil (som hängt med mormor hela dagen och natten) varit och plockat lijekonvalj till mig! Så nu doftar det precis helt ljuvligt i köket när man går förbi.
 
Det blir inte någon vila direkt utan vi laddar om för 3:e MX Master som är nu den kommande helgen och innan dess är det ju Sidvagnscross på Anneberg på torsdag och det kan man ju inte missa.
 
 

Att ha varit på Crosskola!

 
Igår nådde vi yttligare ett mål på vägen mot ett friskare liv.
Vi åkte tillsammans, hela familjen, i samma bil, ut till Anneberg!
Tjoho! Det är definitivt ett stort steg för mig och jag är galet lycklig över att det gick så bra.
 
Emil var med ute på banan till en början men sen konstaterade han att det visst inte var så himla roligt och han hade dessutom hört att morfarn erbjudit sig att komma och hämta honom så han ringde och givetvis dök morfarn upp.
 
Sen kunde jag fokusera på bara Albin och jäklars va den ungen har utvecklats!
Han är så himla duktig och både jag och David stod där på sidan om banan och bara låg när Albin körde. 
 
 
Det är ändå tur att det står föräldrar utplacerade med jämna mellanrum för rätt var det är så kan någon slå en liten volt och det var precis vad denna lilla kille gjorde. Men han klarade sig bra, han haltade ner och var så himla tapper när vi kom ner för att kolla hur det var med honom.
 
Albin somnade ovaggad när han kom hem och hade duschat. Emil hade redan morfar tagit hand om så han låg så fint i sängen så när vi kom hem.
 
Nu laddar vi för nästa veckas crosskola och sen är det snart dags för yttligare två tävlingshelger.

Att lyssna på kroppen... och mannen...

I helgen var det ju crosstävling, som jag rapporterade om igår.
David och barnen körde ju upp på fredagskvällen och jag hade nästan tänkt att jag skulle följa med eller åtminstonde köra upp själv på lördagen.
Men jag hade några intensiva och tuffa dagar i förra veckan så jag var faktikst väldigt, väldigt trött och behövde verkligen vila. Jag vet att jag sagt det förut, men min man alltså, han är fantastisk!
 
Han åker iväg med allt, roddar allt, fixar, packar, handlar och bara gör! ...medan jag inte gör...
Jag hade tänkt åka på lördagen men efter ett samtal med maken så sa han bara till mig att stanna kvar hemma, ta hand om Lolan och fortsäta vila mig, han hade koll och alla mådde prima.
Att han kan känna mig så väl, där där mannen...
 
 
Hur som helst.
Vi bildbombar ju alltid varandra om vi är ifrån varandra och så även dessa dagarna.
Jag fick bilder på skitiga och lyckliga barn, crossträningar, cykeltrix, morgon och kväll i husbilen och hur någon hittat en finfin handelströja hängande där inne i som tydligen var oerhört skön att ha på sig.
 
Jag skickade bilder på lugnet från trädgården och hur det ser ut när jag kvällspysslar lite med Lolan ständigt brevid mig...
 

Tävlingspremiär!

 
I helgen var det tävlingspremiär för säsongen. 
Det var första tävlingen i MX Masters som gick av stapeln i Uddevalla (där vi även kommer vara senare i sommar och titta på VM) och Albin var med både på träningsdagen på lördagen och sen på tävlingen på söndagen.
 
 
Han är precis hur grym som helst, våran stora kille!
Jag är såklart rätt partisk men jag är djupt imponerad över hur han tar sig ann tävlandet.
David och pappa är alltid med och stöttar med den tekniska biten men ju mer vi är ute med Albin på både tävlingar och träningar så konststerar David att han behöver mig också.
Jag är alltid den som tar mig in i Albins psyke, ser till att han tänker "rätt", att han hanterar svårigheter och motgångar på ett bra sätt och sen sätter fokus på det som han är riktigt bra på
(vilket är starter, kurvteknik och att välja spår).
 
 
 
Efter kvalheatet till exempel så var det en vansinnig grabb som körde ut ut depån och gick med illskna steg mot vårt "läger". Han slängde glasögonen, svor och var nära att ge upp. Jag fick sprungit ikapp honom på vägen till husbilen, tog crossen och förhörde mig om vad som hänt. 
Pappa var redan framme vid husbilen så han tog hand om grejerna så jag kunde sätta mig lite med Albin.
 
Han är så himla ansvarstagande, omtänksam och hänsynsfull så han tränger sig aldrig, följer ALLTID ALLA regler och har svårt för när andra beter sig annolunda mot honom. Man förväntar ju sig samma typ av respekt och bemötande som man själv ger, eller?
 
 
Det är den svåra biten.
Att försöka förklara för honom när man själv inte föstår.
När det finns regler att följa och sen ser man att vissa inte följer reglerna. Att vissa föräldrar trimmar sina barns crossar trots att det inte är tillåtet och sen ber ungen "mörka" trimmet så dom inte ska bli påkommna eller kanske till och med bli anmälda med protester.
Det där är galet svårt för både mig och David att förklara för våra barn.
 
Jag, Albin, Emil och pappa gick upp på en liten skog/bergskulle och tittade på resterande heat och då fick vi pratat en massa bra. Pappa visade honom en massa ställen på banan med exempel på hur dom andra förarna körde och hur det gjorde för deras fart/placeing och när vi gick ner för att äta lunch så var det en makalöst peppad grabb vi hade med oss.
 
 
Eftersom han körde vält på ett par ställen i kvalheatet så ville han att David skulle stå vid de svåraste ställena på banan under racet medan pappa stod vid depån och tog emot efteråt.
Finalen gick som en dans! Han gjorde en segergest när han gled i mål och vi kunde återigen konstatera att han är ruskigt startsnabb. Trots att han inte alls har någon ny hoj (till skillnad från de flesta andra som kör med nya eller bara årsgamla hojar), något trim eller är särskillt stor. Han har utvecklats något enormt och vi är så himla stolta över honom.
 
 
Efter heatet tog, i vanlig ordning, pappa emot hojen och knallade bort till husbilen medan jag, David och lillebror kramades, berömmde och klappade om vår hjälte som blev 9:a i mål vilket han var supernöjd med och såklart även vi.
 
Vi stannade kvar en liten stund efter Albins final för att kolla på de andra från Varberg och givetvis hejja fram Albins kompis Fritjof som hade sin final några heat senare.
 
 
Vi summerar en fantastiskt bra första tävlingshelg och ser galet mycket fram emot nästa som är Getinge om ett par veckor.
 

Den nya outfiten!

 
Äntligen har alltså dom nya kläderna kommit!
 
Inför varje säsong så behöver man tydligen ha en ny uppsättning kläder som ska matcha hjälm, dekaler på hojen och stövlar. Stövlarna och hjälmen kan han fortfarande ha men crosskläderna sliter han faktiskt rätt bra på, på en säsong så det behöver förnyas.
 
 
Dekalerna fick han i julklapp av brorsan och Julie
(tror mamma och pappa var med en sväng på dom med, det är inte gratis med dekaler liksom...)
och kläderna har han varit med och valt ut själv.
 
 
 
Helt plötsligt ser han så jäkla stor ut, min Albin,
Va sjutton hände där liksom, han började väl nyss skolan?
 
 
 

Då är säsongen igång!

 
I helgen som var, så var det träningsläger för Albin nere i Landskrona, Saxtorp.
David, Albin och Emil tog med sig barnas farbror Jonas ner som stand-in för mig.
 
Ja, det känns lite surt att inte vara där men som sagt, saker och ting måste få ta sin tid och jag vet att jag är lite väl skyndsam ibland och detta är inte lika viktigt som första tävlingen och den vill jag ju så himla gärna kunna se på, i alla fall en stund.
 
 
 
 
Emil var inte helt kurant när dom var där nere så på lördagen var han frusen och trött. 
Men han var vid gott mod och jag älskar när jag får bilduppdateringar från vad dom hittar på när jag är på hemmaplan.

Att ha startat en efterlängtad säsong...

Crossen!
 
Nu är säsongen igång på riktigt.
Denna helgen är det träningsläger i Saxtorp och sen är första tävlingen den 22-23 april och där emellan är det klubbmästerskap, crosskolan och vanliga träningar så nu börjar själva livet...
Nya kläder för säsongen är beställda och hojen är pimpad med dom nya dekalerna.
Vill man följa Albin så kommer han att köra med 999 och 998 (det är 999 som är "hans" nummer men dom har startat en ny cup som han ska köra och där fanns inte 999 ledigt...)
 
Crosskalendern ser ut som följer
(De båda kursiva tävlingshelgerna ska inte Albin tävla på utan det är SM och VM
som familjen givetvis ska vara med på, som funktionärer på SM och åskådare på VM)
 
1-2 april - Träningsläger Saxtorp
22-23 april - MX Master Uddevalla
13 maj - VMX Alingsås
20-21 maj - MX Master Getinge MK
27-28 maj - MX Master Varbergs MK
17 juni - VMX Kinds
1 juli - VMX Lerum
8-9 juli - MX Master SMK Ljungby
15-16 juli - SM Varberg
29-30 juli - MX Master MCK Hallandia
12-13 augusti - MX Master SMK Värnamo
19-20 augusti - VM i Uddevalla
26 augusti - VMX Getinge
2 september - VMX Stenungsund
9-10 september - MX Master Smålandsstenar MK
23 september - VMX Älvängen
30 september - VMX Hökensås
7-8 oktober - MX Master Kinds MK
 
Ja, som man kanske kan se här så lever och andas denna familjen cross...
 
Bilderna här ovan är från förra helgen när Albin var och tränade i Veinge.
 
 

Superfinal i Uddevalla!

 
Idag har vi varit på en härlig superfinal av VMX-Cupen i Udevalla!
 
Albin och David åkte upp redan igår eftersom det var anmälan och besiktning då men jag jobbade ju till 19.00 och så länge kunde dom inte vänta, då hade vi inte hunnit upp innan anmälan stängde så jag fick stanna hemma. Eftersom vi åkte redan klockan 6 i morse och Emil inte ville hänga med så fick han sova hos mormor.
 
Superduperknasigt att sova helt ensam hemma.
 
Vi åkte som sagt upp tidigt och var framme en stund innan träningen började.
 
 
 
Det gick jättebra för Albin idag och han var själv supernöjd med sin insats och det är ju det absolut viktigaste. En 11:e plats i B-finalen och ännu en pokal till samlingen bidde det.
 
 
 
 
 
Det är race även i morrn men inte för Albin så jag kände att jag fick åka hem idag och ta hand om lillebror och katterna men David och Albin är kvar där uppe och ska hejja fram kompisarna under morgondagen.
 
Jag har ju jobbat både torsdag och fredag så jag har en hel del papper som ska fixas i ordning under morgondagen tänkte jag för sen drar veckan igång i full fart på måndag.
 
Men alltså, en lördagkväll, ensam med denna busungen är verkligen inte fy skam.
 
 
 
Som ni ser har vi alltså ägnat delar av den med att pärla pärlplattor i myskläder på golvet.
 
Nu är denna mamman mer än lovligt trött och hoppas innerligt att lillebror är det oxå så vi kan gå och lägga oss ;-)

Att ha gjort VMX-tävling i Getinge!

 
Alltså denna killen!
Han gör sina föräldrar så stolta så vi nästan spricker.
 
Idag var det dags för näst sista tävlingen i VMX-cupen för i år, i Getinge.
Nästa helg drar vi till Uddevalla för Superfinalen!
 
Albin & David stack hemifrån tidigt i morse, medan jag och Emil fortfarande snarkade gott (eller ja, gott och gott, Lolan var ju jätterastlös efter att grabbarna åkt så hon kom upp och lekte med mitt hår...).
När vi ätit frukost och packat in allt i bilen så åkte vi vidare och hämtade morfarn för att möta upp brorsan i Getinge och kolla på när världens absolut bästa unge kör cross (ja, lite partisk är jag nog allt).
 
 
 
Vi var nere i Getinge vid halv nio och vid nio var det dags för träning, följt av förarmöte och tidskval.
Albin kvalade så han fick välja som nummer 6 på grinden och döm om vår förvåning när han drar iväg och är tvåa i starten! 
 
Han höll sedan en tredje plats nästan hela heatet innan han blev omkörd och hamnade fyra för att sedan sluta femma efter att ha blivit omkörd när det flaggades gulflagg, vilket är förbjudet, man får inte lov att köra om på gulflagg så det var en ledsen och väldigt frustrerad kille som kom in i depån efter målgång.
Han är så himla lik mig på det där. Det finns få saker jag ogillar så mycket som fusk och när folk inte kan hålla sig till reglerna! Jag är väldigt (VÄLDIGT) nöjd med att jag lyckades hålla mig ifrån att gå fram till personen i fråga och dennes förälder och fråga om denne inte kan reglerna...
 
 
Vi tog matpaus och peppade så gott vi kunde men jag märkte på honom att det stack som en tagg i honom att han blev orättvist behandlad. 
 
I andra heatet gjorde han en favorit i repris och tog sig fram så han var tvåa i starten!
Herregud va vi hejjade på honom från bakom staketet där vi stod men redan efter ett par varv så tappade han mer och mer och vi fattade ju att det var något.
 
 
När han kom in var han väldigt besviken.
Mest på sig själv tror jag för han är en sån galen tävlingsmänniska och han sätter så himla höga krav på sig själv så det är inte klokt. Denna underbara lilla varelse som tar så mycket ansvar, alltid kommer i tid, glömmer aldrig saker och håller så hårt på regler och principer.
 
Jag och morfarn körde hemåt strax innan David och grabbarna, för dom skulle vänta på prisutdelningen och vi ville komma ut innan alla andra skulle ut och ner för samma slingriga lilla grusväg.
Jag fick bilder från prisutdelningen när jag kommit hem.
 
 
Jag bestämde mig för att skämma bort lite extra så när grabbarna kom hem hade jag förberett två paket till båda på trappen. Himla bra att samla på sig lite smågrejer när man är på Gekås...
 
Jag skrev två små lappar och hängde om paketen och Albin läste högt för dom båda när dom kom hem.
Två mindre paket Super Heroes-Lego fick dom.
Emil ville inte gärna följa med, han är ju inte superintresserad av tävlingen och lallar lixom mest runt för sig själv, kollar läget med grannarna, fyller på vatten, hänger på storebrorsan ibland och vill mest bara fika och äta jämt. 
Men idag fanns det ju inte val, mormorn jobbar och det var fint väder så då kan man gott hänga ute hela dagen lång.
 
  
 
Det var två mycket trötta killar den där pappan kom hem med...
 
Efter att ha vaknat till liv och byggt ihop sina legogrejer så stack dom över till grannen och har lekt ute med grannbarna till halv nio i kväll och då var det inga rena barn jag fick in.
Nu har dom ätit sen kvällsmat och ska strax kila i säng.
Jag och maken passade på att ta en kvällsmat på tu man hand medan grabbarna var ute och lekte.
 
I morrn har jag pappersarbete och sen har vi utcheckande gäster så det blir tvätt och städ, ett pass på simskolan och lämna bilen på verkstan med men annars hoppas jag på en lugn dag, med familjen och en god söndagsmiddag.
 

En kväll på crossbanan!

 
Idag har livet varit precis lika fullproppat som det brukar nu för tiden. Jobb på Handels hela dagen och sen hem och racer-packa för en kväll ute på crossbanan. Det är tredje gången denna vecka jag är ute på Anneberg. Tur man gillar cross, damm, avgaser och högt tempo.
 
 
 
 
 
 
 
Emil ville inte hänga med idag så morfar förbarmade sig och hängde med honom. Han låg så fint i sängen, duschad och klar, när vi kom hem. 
 
 
Alltså denna stjärnan!
I morse skulle han tvunget ha dessa leggings på sig till skolan. Albin varnade förbarmande, på en storebrors vis, om att andra barn kanske kan komma att ha åsikter om Emils byxor. Men han bryr sig inte. H a n är så skön, vår minsting. 
 
 
Även denna minsting är rätt skön...
Hon bara måste vara med! 
 
Nu måste jag försöka sova lite. I morrn är det beställningar, bakning, styrelsemöte, medlemsmöte och sen jobb till 21.15.

Galet varmt!

Jävlar i havet va hett det har varit idag! 
Jag började min arbetsdag kl 8 i morse med att köra ner till Halmstad och avdelningen för att starta igång gruppen och sen körde jag och min kollega för dagen till Varberg där jag hållit till och jobbat resten av dagen. 
 
När jag slutat kl 17, så räjsade jag hem, hämtade 3 paket på två olika ställen och sen snabbt hem, lämna av paketet, slänga i mig en drickyoghurt och sen direkt ut till banan där familjen var och tränade. Alla tre faktiskt. Tränade alltså. 
 
 
Jo, David har lånat en hoj som han körde med. 
Albin körde riktigt bra idag och Emil fixar numera lilla banan utan några som helst bekymmer. En gång fick jag springa bort och hjälpa honom upp och kicka igång och det var när han kört vält i uppförsbacken.
 
 
 
 
 
 
Vädret var varmt. Lite väl varmt kanske... 
 
Nu måste jag nana. Är döds trött. 

VMX i Älvängen!

 
Igår var vi i Älvängen hela långa dagen.
Dagen för mig och barnen började strax efter kl 5 på morgonen, för mannen startade den ännu tidigare.
 
Det var finfint väder och bra stämning. 
David, pappa och barnen åkte upp vid halv 6 på morgonen, jag åkte strax efter 7 i egen bil, eftersom jag skulle dra så fort det var klart för att hinna på en tjejfest på kvällen.
 
Albin var nog lite nervös inför första heatet men jag tror nog att jag lyckades peppa ganska bra. David och pappa har nog att göra med sin egen nervositet så jag får ta mig med det där peppet. 
Efter varje heat/träning/kval så tog jag av Albin tröjan och skydden och masserade armarna med den finfina bäversalvan (någon sorts liniment alltså) vi köpte åt mina lår i Österrike.
 
 
 
 
Det gick jättebra för Albin, han hamnade på en 12 placering i totalen i B-finalen som han är nöjd med och såklart även vi. Albin är väldigt analyserande och tänkande i sitt körande och han tar mycket hänsyn när han kör vilket vi tycker är bra nu i början. Han tuffar till sig lite varje gång och det lär komma med tiden, det där galna, så det känner vi ingen brådska med att skynda på direkt.
 
Emil då. Jo, men Emil, han är ju som han är. Eftersom han liksom är uppvuxen på diverse crossbanor så håller han sällan koll på själva race'en, han är alltid väldigt upptagen med att göra annat...
 
Igår tex hittade han en finfin skog och kom och fyllde på min hand med kantareller där jag stod.
 
 
 
När Albin kört klart sitt heat och såg vad jag hade i näven så knallade även han med Emil upp i skogen (det var alltså precis intill banan, jag såg dom hela tiden från där jag stod) och vi fick knyta ihop hans tröja för att dom skulle ha något att plocka i.
 
 
 
 
Jag kom inte iväg alls lika tidigt som jag planerat och efter noga övervägande av lite olika faktorer så kom jag fram till att jag nog ändå fick bli hemma och det var nog ett väldigt rätt beslut eftersom hela familjen somnade kl 21...
 
På fredagen var vi ju dessutom på galej/höstevent på Gustavssons Byggmaterial här i Tvååker med god mat, härlig musik, poängpromenad, finfina utställare och riktigt god stämning! 
Vi fick dessutom det skönaste jäkla väder man kan tänka sig!
 
 
Mamma poserar i solen efter en runda poängpromenad i väntan på maten.
 
Det var så himla fint ordnat och efter middagen på kvällen var det prisutdelning och finfina priser delades ut.
Morpegrisen hade en egen liten utlottning av sina riktigt eftertraktade underkläder med tryck och gissa vem som plockade hem en av de vinsterna, jodå, lilla papps!
 
 
Vi stannade ju inte så länge eftersom vi hade massor att dona med inför lördagens tävling.
David hade lite mek kvar och jag hade maten att ta hand om. Pastasallad att göra, mackor att bre och förbredelser med packning och annat.
 
Nu ska jag dessutom iväg och jobba om en knapp timme och sen väntar fackligt arbete i så gott som hela nästa vecka.
 
 
 

Att ha mycket för mig

I dag knallade vi bort till skolan i vanlig ordning i morse och när jag kom hem fick ju jag bara precis tagit hand om några grejer på kontoret innan jag slängde på mig Handels-tröjan och åkte till Gekås för några timmars jobb med mina kollegor där.
 
Efter det fick jag snabbat mig hem (och löst lite barnvakt med pappa i telefon på vägen) och snabbt som ögat bytat om till cross-morsa-outfiten för det var bara att åka direkt när jag kom hem. 
 
 
 
 
Stolt som en tupp,  i vanlig ordning, åkte jag lite tidigare hem från crosskolan för att hämta upp Emil hos morfar och få honom i säng i tid.
 
När jag fått båda kidsen i säng och även hunnit vända mig i duschen själv var det dags att rapportera in dagens arbete. 
 
Nu är jag galet trött och ska dessutom ladda för att jobba på Ica i morrn, för första gången sen innan midsommar, så jag lär behöva min sömn. 

Att ha jobbat undan!

 
Idag jag jag varit på Handels och jobbat undan en jättehög (högen på bilden är ungefär en tredjedel av hela högen) inför kampanjen som drar igång nästa vecka.
 
Lite lätt stressad när jag körde därifrån för att hinna hem innan David och Albin skulle iväg och träna, så blir det extra frustrerande när dom ÅTERIGEN grejar med E6an mellan Varberg-Halmstad...
 
 
Väl hemma fick jag och Emil ta hand om lite vardagspyssel som tvätt, disk och handling. Vi blev uppdaterade från Älvängen på hur det gick. 
 
 
 
Det blev rätt sent innan dom kom hem så det kan bli en trött kille som ska upp i morrn. 

Sen sist...

 
Älskade katter!
 
Vår stora, älskade tös Kajsa har varit sjuk så jag har spenderat en ansenlig mängd med tid på olika djurkliniker/sjukhus tillsammans med henne de senaste dagarna men för att göra en lång historia något kortare så är hon hemma och redan efter första omgången antibiotika (igår kväll) så är hon mycket bättre och vi känner att vi fått vår älskade Kajsa tillbaka!
 
Hon har sedan i början av veckan "väst" onormalt mycke när hon andas. Hon är ju kort i nosen som hon är så hon låter alltid lite och har alltid gjort men nu var mer än vanligt och hon gjorde konstiga grejer med munnen, som om hon klykte sig. Hon gick även undan och la sig på konstiga ställen och låg ner mer än vanligt.
Efter att ha röntgats två gånger, tagit 5 (FEM!) rör blod på två dagar (givetvis inte lika stora rör som till oss) så hoppas vi att det är en mildare variant av någon slags övre luftvägsinfektion.
 
Antibiotika, morgon och kväll i 8 dagar och en återbesökstid i nästa vecka.
Men som sagt, hon är redan våran gamla goa katt. 
I natt hoppade hon upp till oss i sängen, la sig bredvid Davids kudde och satte igång att spinna som en gammal skördetröska och det har hon inte gjort sedan i onsdags! Dom konstiga lätena är borta och även klykningarna. Hon äter glatt sin medicin inlindad i en bit skinka och ligger inte ner som innan.
 
Sen har vi ju det lilla yrvädret.
 
 
Hon som kan somna överallt, hur som helst och när som helst.
 
 
 
 
 
Idag har jag hållt på med förberedelser inför en stor bröllopstårta så jag har stått i köket precis hela dagen och donat och då passade det extra bra att grabbarna stack och tränade en sväng så jag fick vara i fred i alla fall en stund.
 
Det hade gått jättebra för Albin idag, trots två vurpor.
 
 
Nu tar vi natt här hemma.
Jag ska bara få lilla Viola med på noterna, hon är nämligen på värsta bushumöret...
 
 

Crosskolans första dag!

 
Japp, nu är det verkligen igång!

Crosskolans första dag har varit idag och maken är precis inkomen efter att ha lastat ur och grejat klart.
Emil var med ute och körde idag men eftersom jag fortfarande vill att han kommer i säng i tid så följde jag efter i min bil så vi kunde åka hem lite tidigare.
 
 
 
 
 
Albin körde på som bara den och det är så jäkla härligt att se hur ungen suger åt sig av vad tränaren säger.
Idag var det galet mycket fokus på innerkurvor och just innerkurvor blir ju gärna spåriga och det gillar inte Albin men idag var det just precis det som det var fokus på och Albin gjorde det så himla bra! 
Man märker verkligen att han lyssnar, tar åt sig och kör så som han blir tillsagd.
 
 
Min stora.
Min älskade, stora unge. 
Vilken kämpe han är. Han ger sig aldrig (ja, det kan vara så att det finns i generna på båda sidor)! Han kämpar och sliter. Han gnäller sällan, är galet självkritiskt och tar enormt med ansvar, så denne behöver man överösa med kärlek...
 
Emil var ju också med ute idag och körde!
 
 
 
 
 
 
Han kör inte med crosskolan än, han behöver känna in bromsar och få bättre koll på jämnare gas bla men idag tycker jag han fick kläm riktigt ordentligt mot tidigare!
Han får en bana som vi bygger upp av koner, med både långa kurvor, skarpare kurvor (serpentiner), raksträcka och ett ställe där han måste bromsa med bakbromsen. Så idag gick det som hejsan!
 
I de stora grabbarnas paus fick han både publik och ett och annat expertråd.
 
 
Nu ska vi knyta oss här hemma strax. Jäklars va trött man blir av några timmar ute på banan.
Jag brukar försöka vara med så mycket jag kan, vi föräldrar behövs som flaggvakter men även ute på banan när någon vurpar. Jag brukar försöka ta med mig kameran ut, tycker det är roligt att det finns bilder på ungarnas aktiviteter.
 
 
Måste även slå ett slag för den här.
 
Vilken make alltså.
Jag valde rätt (eller om valde mig, det är lite oklart det där ;-)).
Så hängiven, så engagerad och så genomsnäll!
Han har lite för många bollar i luften ibland och då sviker minnet men alltså, han är en 10, helt klart!
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0