Jag undrar ändå om inte det är värst för mig, det här med dagis... Jag har ont i magen hela dagen när jag vet att han ska dit/är där! Hur som helst så hade vi det supermysigt i morse, vi var uppe i tid (är vi inte alltid det?) och passade på att tända ljus och öppna kalendrarna medan pappan fortfarande var hemma och när han hade åkt till jobbet så förberedde vi oss för en tur till Gekås! Vi rullade nog hemifrån redan vid 7.20 och var uppe bara någon minut innan dom öppna. Det är helt underbart att gå där på morgonen, väl påfyllt och städat, inte massa folk att trängas med och ingen kö ut!

Idag fick vi med oss en hel del (som vanligt...)
Hittade 5 julklappar till, Albin fick ett par jättefina jeans, ett alldeles för stort lusselinne och ett set med strut och stjärna. Jag köpte ett för stort linne med flit eftersom dom ska ha lussetåget ute på dagis, för föräldrar mm. Jag kommer att få lägga upp det minst 20 cm på längden och vika upp armarna lite men sen kan ha det i många år!

Till mig blev det 2 par leggings och lite tillbehör till den stundande julgodistillverkningen. Sen köpte jag två små stjärnor (lampor) i porslin till Albins rum eftersom han helt plötsligt har 2 fönster där i år. Såklart slank det ner både toapapper, kattmat, fågelfrö och annat smått och gott som behövs i huset.

När vi kom hem plockade vi först upp alla våra saker och sen slog vi in julklapparna och vips så var det dax för dagis! Han ahde pratat en del om att han skulle leka med Olle idag på dagis så han visste ju om att han skulle dit men ändå så kom tårarna när vi satte oss i bilen och jag försökte på alla sätt att prata bort det, men det gick inge bra...

Han ville inte ens hoppa ur bilen på parkeringen men jag fick lirkat med mig honom fast att han grät hela tiden. När vi kom in så var alla barnen och hade samling så det var bara en fröken som mötte upp oss och det luktade pepparkakor i hela huset så jag försökte prata om det men så fort jag reste mig upp så kom paniken i hans ögon! Han skrek på mig med en röst full av panik som jag aldrig hört innan (förutom vid tidigare lämningar då) och fröken fick hålla honom för att han inte skulle springa efter mig, men jag hör ju fortafarande bara den hemska rösten som ropar "MAMMA"!

Jag sitter här och väntar på att få åka och jobba och kommer på mig själv gång på gång med att önska att klockan snart kan få vara 4 så David kommer och hämtar honom...

I morrn ska vi åka och bada och sen fika med Anna & Ella och efter det ska vi åka och inhandla yttligare en julklapp som jag sett ut, sen kanske det blir julbak med mormorn, vi får se vad fredagen har att bjuda på!