Jag vet att det är fult att skryta men nu måste jag göra det lite för mitt arma modershjärta svämmar över av kärlek och stolthet!

I morse hade vi det så mysigt, han ville att jag skulle ligga bredvid honom när han titta på tv till vällingen och sen låg han kvar där, under ullfilten och tittade på Dora, jag låg brevid och han vände sig mot mig flera gånger och sa "mysta" (=mysa/mysigt) varpå jag klappa honom över håret och han gjorde lika dant på mig!!

Sen gick jag upp och började på frukosten och Albin är inne i en VÄLDIGT kan-själv-period nu så han fick ett kokt ägg som han skalade helt själv och åt upp hela med! Macka åt han bara hälften på men jag är så glad att han satt still i säkert 10 minuter vid bordet, det händer sällan, han har sånna myror i rumpan den ungen!



När vi var klara med frukosten så gick vi upp, jag behövde betala några räkningar åt föreningen och Albin följde snällt med och satt på golvet hela tiden och ritade i ett block (fattar inte ens det själv!), rätt var det var kom han på att han var bajsenödig, han har ju ingen blöja längre, och vi hann. Vi satt säkert på toan i 10 minuter så jag hann torka av golvet där inne under tiden. Han vill helst inte sitta på toan själv så vi brukar räkna, rabbla alfabetet och sånt.

När vi var klara på toan och datorn så gick vi ner och skalade potatis, motötter och lök. Albin fick en egen potatisskalare och han gjorde så gott han kunde, utan att tappa tålamodet (helt otroligt, är det ens samma unge?) men det roligaste var helt klart att skala löken så vi tog dom minsta vi kunde hitta och så roade han sig med det medan jag skalade och skivade klart. När vi skulle göra gratängen så var det Albin som gjorde nästan allt, jag fick inte hjälpa till, allting kunde han själv, han varavade potatis och lök så fint, saltade och pepprade på alla lager och hällde på all grädde... Lite hamnade ju utanför men jag kunde faktiskt förbise det, han var så glad att han fick hjälpa till och jag var ännu gladare att han ville, han brukar aldrig vilja hjälpa till, han har inte tålamod att stå still på sin stol och skala potatis så jag fattar inte vad som hänt!



När vi hade pyttsat in steken i ugnen (Albin saltade och pepprade så det är nog välkryddad...) så tyckte jag att vi kunde nana men jag hade råkat säja att vi skulle handla först så det var bara att göra det, han sa iofs att han var "tött" men att vi skulle handla först, så vi åkte bort och handlade och på vägen hem så sa han "nystå nana!" = Nu så, nana!

När vi kom in satte han på tv:en direkt och tryckte ner mig i soffan, la sig tillrätta i min famn, tittade på mig och sa "tött"... Så somnade han, mitt ljuvligaste lilla hjärtebarn!! Jag bar upp honom och nu sitter jag här med steken och potatisgratängen i ugnen, ska strax ta upp lite broccoli och lägga i en kastrull och sen borde nog steken vara klar om några