Ja, alltså, när jag försöker mig på att förklara för David hur jag tänkt mig, så når det nog aldrig riktigt fram tror jag.

Eller, det kanske når fram men hur jag än säger så gör han alltid på sitt eget lilla vis.

 

Vi har lagt om stengången från parkeringen och fram till huset (ja, alltså David har lagt om den). Vi behövde höja upp den en aning och eftersom vi aldrig lyckats få till ordentligt med gräs precis intill så har vi (läs återigen: David) hämtat nu jord och håller på att så nytt gräs.

 

Våra ungar är ju ute jämt så vem som helst kan ju räkna ut att den där stackars jorden med frön på får ju aldrig vara ifred och så har det ALLTID varit. För, tro mig, vi har försökt så gräs där typ varenda år och för varje år som går så blir jag ännu mer frustrerad över att det aldrig blir något gräs och framför allt, varför kan vi inte bara rulla ut lite färdig gräsmatta, från rulle?

 

Nädå, vi gör ett nytt försök i år och jag var nog inte helt vänlig i min framtoning när jag med min bestämdaste röst gjorde väldigt klart för min andra hälft att jag minsann inte tänker ta yttligare en sommar där barnen springer från poolen, över gräset och tar några steg i JORD innan dom kliver in! Ni kan ju själva tänka er hur det ser ut!

Jag föreslog, å det bestämdaste att det hade varit bra med en såndär fiberduk över, så förstår ju alla att där på ska/kan man ju inte gå, och pinnar att sätta fast den med borde ju inte vara några större problem.

 

Nu till det när med att nå fram...

 

Vi hade inte någon fiberduk och David såg sin egen lösning på problemet...