Lägesrapport

Idag (än så länge...) har vi det riktigt bra!
 
Igår var det en väldigt seg dag. Jag hade en djävulsk huvudvärk hela dagen som dessutom blev värre ju längre dagen gick så när jag gick och la mig så var det enda som funkade att ligga jättestill.
 
Emil piggnade oxå på sig och alla har mått bra sedan dess men vi har varit lite hårdare med vad Emil får äta och inte. Han är ju så jäkla bestämd så har han bestämt vad han ska äta och inte ska äta, då går det liksom inte att få honom att ändra sig (tro mig, vi har försökt!) men nu har vi varit såpass "hårda" att vi ställer fram det han får lov att äta för sin mage och vill han inte ha det så får han inget annat. Jag menar, är han hungrig så äter han ju det vi ställer fram, det är ju inte så att vi ger honom sånt vi vet att han inte gillar.
 
Men Blåbärssoppa, vitt bröd, riskakor, skorpor, bananer mm får han gärna äta och det har han gjort oxå, nu får vi ju se hur det fortsätter och jag ropar inte hej än på några dagar. Konstigt bara hur vi andra 3 blev "friska" på bara några timmar medan han håller på i flera dagar?
 
Över till något helt annat!
I morse, innan frukosten så hörde jag att det var någon utanför som förde liv, men jag såg ingen. David kom hem och hämtade några papper och sa att det gick en redigt full kille längre bort på gatan. Jag reflekterade inte så mycket över det hela men sen när David åkt igen (han jobbar, ensam, utomhus...;-)) så hörde jag skrik igen och då står den här fullständigt asberusade killen mitt i gatan utanför vårat hus!
 
Han var SÅÅ full! Helt borta!
Vinglade runt. Han hade inge skor på fötterna och var både smutsig och väldigt blöt. Inte såg han särskillt gammal ut heller, max 18-20 år. Jag ringde polisen och eftersom någon ringt före mig så var polisen redan på väg men hon ville gärna ha kvar mig i luren eftersom jag kunde se honom hela tiden så jag stannade kvar i luren tills polisen kom fram och vid det laget så hade han ömsom vinglat, ömsom krupit runt inne på grannens tomt..
 
 
Det kändes skönt i hjärtat när Polisen kom och hämtade honom för han var verkligen inte kapabel att ta hand om sig själv. Vilken tur att dom hade tid att komma!
 
Nu ska vi försöka få denna dagen att gå, här hemma...
Det blir till att gå ut och fördriva tiden!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0