Jo, men efter att ha gjort pasta några gånger nu, utan att ha haft en pastamaskin, med väldigt lyckat resultat, så insåg både jag och David att det nog ändå var dags att skaffa en.

Inte ens David tyckte det var värt besväret att kavla halvt ihjäl sig, även om pastan blev väldigt god.

 

Så vi har alltså investerat i en pastamaskin och i helgen invigdes den.

Eftersom jag än så länge inte litar riktigt på min egen förmåga och därför känner att jag inte vill vara själv i köket, om det händer något, så involveras hela familjen.

 

Vilket igentligen är en fantastisk vinning för denna familjen, jag som alltid tyckt att det har varit väldigt jobbigt att ha andra människor omkring mig i köket när jag bakar/lagar mat och oftast kört ut dom, har nu fått sällskap och det blir en helt annan gemenskap när alla hjälper till. Och framför allt att jag och David pysslar i köket ihop...

 

Degen hade fått vila i kylen i några timmar innan vi tog ut den och satte fart och invigde maskinen. Emil var galet exalterad och var djupt engagerad i varenda moment, inklusive provsmakning på varenda längd.

Pastakungen himself, Albin, såg vi inte röken av, han var ute med sina kompisar och cyklade så han var inte med (vilket vi sen fick reda på att han var "fett" besviken över att han missat).

 

Vi bestämde oss för att göra fettuccine, bandpasta, och till det en fläskfilégryta med sting (gjord på cantadous förskost med fyra sorters peppar, oslagbar i alla typer av såser).

Hela familjen åt så det nästan sprutade fläskfilé och bandpasta ur öronen och vi får nog ta en dag och göra rejält med hemmagjord pasta att lägga på tork, för det var den godaste pastan kidsen ätit sa dom!