Att hämta in sin frukost från trädgården

 
Vilken lyx!
Att kunna kila ut i bara tofflor och för stor fleecetröja och plocka in precis så många blåbär som man behöver till sin turkiska yoghurt och granola. Att dessutom hitta några mogna björnbär att kunna blocka med in och lägga bredvid barnens gröttallrikar gör frukosten mycket med spännande.
 
Våra blåbärsbuskar som vi planerade för typ 5 år sedan har för första gången, äntligen producerat bär!
Och massor med bär dessutom!
 
Att efter frukosten kila upp på kontoret för att plöja dagens mail och kika förbi grabbarnas rum och får syn på detta, får en att dra lite på mungiporna.
 
 
Dom bäddar lite olika, våra grabbar.
 
Emil tycker verkligen inte att bäddningen är viktig. Inte för fem öre.
För Albin är det liksom lika självklart som att klä på sig, gå på toa och äta frukost.
Albin, har så länge jag minns, bäddat sin säng. Sen han fick stor säng typ, och jag hjälpte förmodligen honom i början, men alltså, han har alltid bäddat, för det ska man.
 
Men med den där lille, vet jag inte riktigt vad som gick snett.
Min man säger att det är för att jag blivit så svag för den där lille och hans städiga svar-på-tal.
Jag håller inte riktigt med. Jag tycker ändå att jag uppfostrar dom likt, men det kanske jag inte gör ändå.
 
Hur som haver. Emil måste också, varje morgon såklart, bädda sin säng.
Ibland struntar han i det, trots att jag påminnt honom innan han äter frukost men då får han vackert kila upp och göra det när mamman upptäcker att han missat. Men som sagt, det skiljer lite på kvalitén i själva bäddningen kan jag tycka. Det där med att vända täcket på rätt håll så det liksom stämmer bättre verkar inte vara nödvändigt tydligen...
 
 
 

Att ha ätit sig galet mätt

Igår va vi ute och käkade.
Jo, men jag vet! Va sjutton har hänt med oss, mig och mannen? Så mycket som varit ute på saker tillsammans denna sommaren har vi nog aldrig varit. Tur vi har mormor och morfar som oftast kan komma och det dessutom men ganska kort varsel...
Tror det här med vårat ökade göra-saker-ihopandet har med han den där hårdrockaren och hans sambo att göra. Dom undrar om vi vill hänga på och oftast är vi alltid på när det gäller sånt så får man bara frågan så blir det liksom av men om man ska vänta på att vi ska fråga, ja då kan man få vänta.... länge...
 
Hur som helst. Igår var vi alltså och käkade, på Wild West Steakhouse i Halmstad.
 
 
 
 
Jävlar-i-min-lilla-låda va gott det va!!
 
David hade laddat genom att äta extremt lite under dagen och så även Oscar, så dom var galet hungriga.
Jag visste inte riktigt vad som väntade, men alltså, kött, kött och mera kött (mamma, vi MÅSTE ta med pappa hit!!) kan aldrig bli fel och det var det inte.
 
Jag tog in kycklig (mittenbilden här ovan) och konststerade att det hade räckt gott och väl med en kyckligfilé istället för tre, men jag lyckades klämma ner i alla fall två, galet goda och saftiga filéer med dollarchips, coleslaw och allt det andra. Den sista filéen skickade jag över till min man, som alltid (ALLTID) har plats för mer mat. Som ni kan se på den översta bilden (och den lite suddigare, nedersta bilden) så tog David och Oscar in varsin 300 grams oxfilé bit som dom själva grillade till på en 400 grader varm vulkanisk sten som låg mitt på tallriken. Det var tydligen en riktig (RIKTIG!) hit för jäklar va dom satt och "hummade" förnöjt mellan tuggorna och "jävlar va gott!".
 
Det var lite trubbadur (behaglig sådan i lagom volym) och lite dansuppträdande av servitriserna emellan varven. Tyvärr var jag så inne i dansen så jag lyckades aldrig återfå fattningen och få upp telefon för att fota, men jäklars va duktiga tjejerna va! 
 
Tydligen var vi inte helt mätta efter typ varsitt halvkilo kött med tillbehör så tre av oss beställde in Créme brûlée och David tog in en hel jäkla båt med Banan split. 
Vi var mätta och belåtna när vi åkte hem kan man säga. Fruktansvärt gott. Alltihop.
 
 

Inte riktigt lika blött...

 
Idag på morgonen satt jag till och med ute en sväng och tog en kopp kaffe.
 
Det har ju inte varit helt torrt iofs men en aning torrare än igår.
Vi cyklade till dagis, skola och affären idag. 
Emil börjar ju på riktig nästa vecka så jag frågade om han fick lov att komma på en liten "inskolning" efter att ha varit hemma i tre månader och då fick han komma en sväng idag. 
 
Jag passade på att handla lite och komma ikapp med min egen bokföring som liksom hamnar underst av någon märklig anledning, hela tiden.
 
Nu har jag suttit och kikat på vinterskor till barnen och blir sådär lite ledsen att crocs inte längre levererar till Sverige, deras vinterkängor har ju varit så fantastiskt bra!
 
Jag ska kila ner och äta lite innan det är dags att ta emot grabbarna som är iväg på crosskolan och jag gissar att det är duktigt lerigt där ute idag så det får förmodligen bli raka vägen in i duschen med alla tre (här kommer uteduschen vi fick i bröllopsbresent extremt väl till pass sen, när den är inkopplad...).
 
Just det! Jag har ju bakat tårta nu igen, mitt söta lilla kusinbarn Leia fyller 5 år idag!
 
 
 

Bröllopet - Det där med gåvor till varandra

Ja, hur va det nu med gåvorna?
Både jag och David var vilsnare än vilsnast när det gällde det här med gåvor. 
 
Morgongåva, hur va det nu? Skulle den ges på bröllopsdagens morgon, eller morgonen efter?
Är det bara bruden som ska få det eller brudgummen också?
 
Som sagt, frågetecknena var många och eftersom vi liksom ändå gjort det här bröllopet till vårat alldeles egna, utan direkt inblandning av seder, vett & ettikett och annat så fortsatte vi i samma stil.
 
Jag hade nog mest huvudbry tror jag, för vad sjutton ger man till någon som har allt eller som kan köpa det han vill ha själv? Det var ju galet svårt och jag lyckades inte komma på en enda bra grej.
Sen kom jag på en sak! Metallica biljetten! Jag var så glad när världens bästaste hårdrockare hjälpte mig att fixa fram en biljett till och eftersom konserten var bara sju dagar efter bröllopet så ville jag ge honom den innan, så han skulle hinna smälta och förbereda sig lite.
 
 
I slutet på Juni fick han alltså reda på att vi minsann skulle på hårdrockskonsert tillsammans!
 
Men jag kände ändå att jag ville ge honom något. Något man liksom kan ta på, något man har kvar.
Idén i huvudet var egentligen helt galen!
Men jag finns ju liksom inte med på ett enda foto någonstans, det är lite instagram selfies då bara.
 
Hur som. Jag funderade på att göra en boudoirfotografering...
Jag vet! Helt galet!
Jag snurrade runt med den här tanken hur många varv som helst och bestämde mig för att göra ett försök själv. Jag ville vara ute, jag har ju kamera, stativ och fjärrutlösare.
Men vart sjutton skulle jag hålla hus? Och hur skulle jag praktisk lösa det här själv?
Jag insåg att jag nog behövde lite hjälp ändå... 
 
Jag frågade Marina lite försynt om hon kände till någon bra plats och hon hade ju ungefär en miljon bra platser i huvudet för en sån typ av fotografering. 
Så, jag packade en liten väska med rekvisita och försökte göra allt jag kunde för att inte David skulle märka vad jag hade med mig när jag sa till honom att jag skulle åka en sväng och träffa Marina på Strömma.
 
Resultatet?
Ja, det är inget som ska visas här på bloggen inte, i alla fall inte allt...
 
  
 
På morgonen, innan barnen vaknat så smög jag upp ett paket till den där blivande maken, ett väl inslaget paket med ett väldigt personligt kort. Nu i efterhand har maken berättat att han blev väldigt rörd och väldigt glad över både kortet och albumet.
 
När vi kom ner i köket så hade givetvis även David ett paket till sin blivande hustru.
Ett litet, fyrkantigt paket som liksom skvallrade om ett smycke...
 
 
Älskade, älskade man va fin du är!
 
Så gick det alltså till med våra gåvor till varandra. På självaste bröllopsdagen.
 
 
 
 

Att ha blivit redigt blöt!

Jösses va det regnade idag på förmiddagen! 
Jag fick skjutsa Albin till skolan och när jag lämnade Emil på dagis (han skulle med på utflykt till återvinningen) så kom jag hem dyngsur trots regnjacka och gummistövlar. 





Skickade bilderna till David när jag kom hem för han skrev till mig att han var blöt ända in på kallingarna redan innan frukost! 

Jag fick till svar 
- Vilken söt fru jag har!


Här är alltså den söta och mycket blöta frun.

Regnet fortsatte till och från hela dagen och medan jag har bakat tårta så jag ungarna mest lekt inne. Dom var ute en sväng när det regnade som värst och hoppade studsmatta i badbrallorna men tillslut blev det nog lite kallt och dom kom in och stannade inne.


Jag fick finfin post idag med. 

Bröllopet - Ladan

Då kör vi väl på med andra delen i bloggserien bröllopet.
 
 
Rönnås Lada.
Varför bidde det där då?
 
Jo, alltså när David friat och vi började prata om hur vi ville ha det så var vi båda två fruktansvärt överens om vad vi inte ville ha. Ingen av oss ville ha det stort och flådigt, vi ville inte ha kyrka och vi va heller inte sugna på bygdegård. Vi var överens om att göra det till vårt, på vårt alldeles egna lilla vis.
Jag tror till och med att David sa
- Du gör ju aldrig någonting på det viset som man "ska", så då kan vi väl göra bröllopet på vårt sätt oxå?
 
Så det var precis vad vi gjorde!
Eftersom att både jag och David varit mycket nere i Rönnås och känner Pia & Bo-Inge så började vi där, med att fråga dom. Jag levererade en bröllopstårta dit förra året och det var så himla fint!
 
  
 
  
 
Finfina bilder som jag heligt stulit av Pia på facebook...
(Alla är klickbara)

När vi under middagen på festen fick in alla som jobbade för att applådera, så berättade Pia att jag redan för 5 år sedan, när Pia och Bo-Inge tog över gården, berättat att jag ville gifta mig där. Det minns inte jag men oj va roligt det var att hon minns det! Jag kar kännt Pia & Bo-Inge i en väldig massa år, sen jag var typ 12 tror jag och började plocka jordgubbar där som ett av mina första sommarjobb. 
 
När dom satte in det där finfina fönstret där uppe på loftet, för ett par år sedan, så vet jag att jag sa någonting om att det verkligen hade varit fint att vigas där uppe, framför fönstret och låta gäster sitta på halmbalar brevid.
Som tur är så är ju både Pia & Bo-Inge helt på vår önskan om ett riktigt lantligt bröllop med allt vad det innebär och gör verkligen allt för att vi ska få det som vi önskar.
 
 
David och barnen bygger till en liten extra bordsskiva till honörsbordet.
 
 
Pia har gjort det så himla fint för oss!
 
 
 
Loftet, alltså Loftet! Det blev så himla fint!
 
Jag hoppas att det kommer fler bilder från Marie, Fotografen, för hon var nämligen med där uppe på loftet, under vigseln. Sen hade vi borden dukade nere i ladan där Bo-Inge även byggt en scen och en liten bar under trappen. 
 
Vi är så himla glada att vi känner ett par så fina människor som Pia & Bo-Inge!
Att dom gjorde allt det här, vårat drömbröllop, möjligt för oss!
 
 
 
 
 
 

Att ha gjort sitt livs första konsert!

Jojomen, så är det!
Igår gjorde jag min livs första konsert, någonsin! 
Och varför inte börja ordentligt tänker jag och börjar med Metallica.
 
 
Nu kan man ju undra hur jag tänkte här, jag som egentligen inte gillar att vara tillsamman med en massa människor jag inte känner... 
 
Ja, jag har liksom en liten hangup där jag helst inte utsätter mig för att vara "instängd" bland en massa folk jag inte känner (typ, tåg, buss, flyg, båt, konserter mm) men nu fick jag en biljett av min långhåriga hårdrocksbästis och han hjälpte även till med att ordna ytterligare en biljett så jag kunde ge den till min blivande man.
 
Ja, för David fick ju en biljett av mig i för tidig bröllopspresent och jag vet ju att han gillar det här med konsertande, han har ju sett Metallica ett par gånger förr tex och har jobbat på Hultsfredsfestivalen på 90-talet.
 
 
Vi lämnade barnen hos mormor och morfar strax efter lunch i går och vid 14 kom Mariana, Oscar och ytterligare ett riktigt hårdrocksfan, Christian, hem till oss och sen körde vi till Göteborg och vi fick faktiskt parkering i Ullevigaraget. Vi mötte upp en kompis till Christian och promenerade till en Italiensk restaurang där vi åt och drack gott innan vi tog glass och kaffe på vägen till Ullevi.
 
 
 
 
 
Vi gick in ganska tidigt och stod hyfsat långt fram (tyckte jag som gärna stått absolut längst bak, men jag blev fett övertalad, för där varken ser man eller kan ta del av upplevelsen och fenomenet Metallica tydligen...)
Vädret var absolut på vår sida och det blev aldrig kyligt, inte ens på natten när vi gick hem.
 
 
 
David körde och efter konserten (när 63036 personer skulle ut!) så skulle vi alltså ta oss ut och till bilen. Det var nästan det värsta faktiskt, jäklars med folk som skulle ut! Det var massor med saker på marken och det var folk överallt. Jag höll krampaktigt i David hela tiden. Oscar och Mariana tappade vi bort precis i början men dom stod så fint och väntade där vi bestämt att vi skulle samlas. 
 
Christian, som stått längst fram, kom oxå ganska snabbt och det gick väldigt smidigt att ta sig ut från garaget och ut på motorvägen. Vi var hemma strax innan 1 på natten och jag somnade som en stock efter en dusch (jomen det var tvunget, så jävla trångt som man stått och svettats...)
 
Så jaa, hur sammanfattar man det här då?
Det var faktiskt jätteroligt! Bra musik, ont i fötterna och en upplevelse ut över det vanliga!
Tusen tack Hårdrockaren! Både för biljetterna men även för övertalningen...

Att få färdigt något...

Att färdigställa saker, det är något min man inte är sådär vansinnigt bra på faktikst...
 
Kommer ni ihåg det här inlägget?
Från i maj, med dessa bilderna.
Det var alltså en dag i maj, innan jag skulle åka till jobbet som David och grabbarna satte igång med ett projekt i trädgården. Vi hade nämligen pratat om en platsbyggd ställning för att hänga tvätt på.
Jag tycker att torkvindorna man köper och sätter ner mitt på gräsmattan är fasligt fula och dessutom hade vår gått lite sönder så den skrotade vi och skulle alltså få en ny. Platsbyggd.
 
Hela sommaren har gått och ja, jag känner ju min man så det är ju inte direkt så att jag varit förvånad av att den aldrig blivit klar... Men så var mamma här för någon vecka sedan, av någon anledning och jag har ingen aning om vad hon gjorde här eller varför det kom på tal. Jag tror att vi stod och pratade ute samtidigt som jag vek tvätten som hängt på en såndär liten portabel tvättställning man har inomhus (fast jag då ställt ut den i sommar).
 
Varpå mamma reagerade och undrade hur sjutton jag kunnat tvätta och hänga lakan på den där hela sommarn och det har jag ju inte kunnat så hur myket det än tagit emot (för det är ju verkligen något visst med sängkläder som torkat ute i sommarvinden) så har jag ju fått tumla alla sängkläder. Då fick han sig en lite pik, den där mannen, av sin svärmor och sen hände det grejor! 
 
Så, idag, för första gången i år, har jag lakanen ute, på tork!
 
 
Det ni! 
Lakan ute på tork i solen, kan vara det bästa som finns att krypa ner emellan på kvällen...
 
Det känns lite märkligt att både jag och Emil är lediga och det är liksom sommar, på riktigt, men Albin, han ska vi skicka iväg till skolan på morgonen...
 
 
Klockan var bara 9.15 och när Emil hoppade ner i poolen första gången idag och jag hade som sagt fått ut två maskiner tvätt däromkring oxå. Vilken härlig dag!
 
 
 
 
 

Konsten att kunna hitta lekar överallt...

Ja, alltså, ibland är mina ungar helt fantastiska på just att hitta på lekar av precis vad som helst!
 
Igår på kvällen, när Albin hade kommit hem, och Emil hade blivit avsläppt av farmor och pannkakorna låg som en härlig mjuk botten längst ner i magarna, då tog grabbarna fram cyklarna och började cykla i trädgården.
 
 
Grannen håller på att fixa i sin trädgård så det kör en hel del tunga maskiner förbi på gatan och då vill jag inte ha ungarna cyklandes på gatan så dom fick lov att hålla sig i trädgården och rätt som det var så hade dom gjort ett hopp av överblivna slanor.
 
 
 
 
Albin var riktigt, riktigt trött i går kväll och somnade på två röda. Det var väldigt, väldigt trötta ögon vid tandborstingen. Skolan började ju i onsdags och sen hade han crosskola på kvällen efter det och den är slut kl 20.00 så han är ju inte hemma och i säng innan ganska sent (sent för att vara honom i alla fall).
 
I går morse när jag hörde att han vaknade och gick upp för att säga god morgon så tittade han mest lite sömndrucket på mig och sa
- Men mamma, jag har inte sovit färdigt, jag skulle bara kissa...
 
Tyvärr var det liksom färdigsovit för hans del och dags att gå upp och åka till skolan, det var dessutom långdag i går. Men det går jättebra och han gillar skolan, precis som jag alltid gjort.
 
 

Det där med bästaste vänner...

Dom här grabbarna. 
Alla dessa fyra grabbarna är så himla goa kompisar! 


Som dom har skrattat och busat! 

Det är en fröjd att lyssna på.
Dom leker tillsammans alla fyra, hela tiden och är sams. Jag blir lika förvånad varje gång. Hur kommer det sig att det stämmer så bra med vissa? 

Det skiljer lite i ålder på dom, men det märks knappt när dom är tillsammans. Albin är snart 9 år, Oscar 8 år, Alex 6 år och Emil snart 5 år. 




Underbara ungar! 

Hittade dessutom min lilla Instagram-bild från i måndags, i tidningen Varbergs Posten igår. 

Igår började även skolan minsann och nu har vi en tredjeklassare här hemma!  Jag och Emil gjorde Albin sällskap till skolans första dag. Inte för att det behövdes, men vi ville. Och så kunde vi cykla om mormor på vägen, innan vi skulle till Angela och ha lite Festkommitémöte. 

Kvällen avslutades, för två av grabbarna med crosskola, medan Emil som blev helt förstörd av att inte få hänga med, fick åka med morfar hem. Morfar är nämligen väldigt svag för den lille brunögde och han råkade komma precis när David och Albin åkt och då rullade det stora krokodiltårar av orättvishet på Emils kinder... 



Bröllopet - Förberedelserna

Det kommer att vara precis helt omöjligt att sammanfatta Vår dag i ett enda inlägg här på bloggen så jag kommer dra ut på det lite grann och göra det i delar. Här kommer alltså första delen, som handlar om alla förberedelserna...
 
Förberedelserna började förra året, den 14 juli 2014. Då gick han alltså ner på knä och undrade om jag hade lust att bli hans hustru, och det hade jag ju såklart. Under augusti månad, samma år, så satte vi datumet och jag bokade även då upp Pia & Bo-Inge i Rönnås lada. Fotografen bokades och band preliminärbokades.
 
Sen hände det inte sådär jättemycket mer under hösten. 
Men i början på året tog vi tag i allt igen. Vi ringde och bokade vigselförrättare, frågade Tobbe & Linda om dom ville bli våra toastmasters. Vi frågade Julie om hon kunde sjunga, Camilla om hon ville läsa om kärlek och vi bytade band.
 
  
 
I mars skickade vi ut inbjudningarna och jag beställde hem lite kläder till barnen.
(bilderna är klickbara)
 
  
 
Det bidde dock inte kostymbyxorna jag köpt till barnen, inte för att dom inte passade i storleken, utan för att jag råkade springa på dessa, helt perfekta shortsen med hänslen! 
 
Det visade ju sig senare ha varit ett riktigt lyckodrag, det där med shorts, för vi fick ju årets hitills varmaste dag...
 
 
 
I April tog tjejerna med mig till Göteborg.
 
Vi hade ett mål, att köpa mig en klänning. Det klarade vi och det firades senare med en finfin vinluch.
Jag passade även på att beställa en klänning som var liiiite för liten, så att jag säkert skulle ha ett mål, något att kämpa för och som jag faktiskt klarade!
 
 
 
Jag kämpade, med både mat, träning och resonans!
 
  
 
Vi shoppade kläder till David på Kungsmässan och jag fick min gode vän hårdrockarn att beställa skor på NLY Man till David. 65 stycken vita knoppa lakan åkte jag upp till IKEA och hämtade hem för att sedan tvätta, tumla och vika ihop igen.
 
 
April bjöd på riktigt fint väder och jag som aldrig varit någon soldyrkare, passade på att sitta i solen så fort jag bara kunde och det visade sig vara ett bra drag, för resten av sommarn har det varit lite småsnålt med just sol.
 
I maj tog jag fram skorna och började gå in dom. 
Jäklars va obekväma dom var!
 
 
 
Innan sommarn kom på allvar, med semestrar och trafik så körde pappa & David ner till Tyskland och hämtade hem en faslig massa dricka till självaste festen.
 
 
 
Stackarna gick upp mitt i natten, typ vid 2 för att åka ner och vara hemma igen vid 4 på eftermiddagen. 
 
Samma dag som tysklandsresan så hade vi på kvällen bjudit våra toastmasters med respektive på en liten utekväll. Vi började bowla för att sedan käka på Lorensberg.
 
I Juni var det dags att påbörja det tunga arbetet med DANSEN!
 
 
 
Världens bästa toastmadame och vän, Linda, som passande nog jobbar som just dansinstruktör, hjälpte oss.
 
Vi valde musik och sen började själva dansandet. Eftersom både jag och min man är riktiga gröngölingar när det kommer till just dans så fick vi börja med att stega ordentligt innan vi fick bestämt koreografin och börjat öva på den. Dessa bilderna här ovan är från första gången, när vi övade i danslokalen, sen skulle det givetvis övas i ladan, med skor och hela fadderullan.
 
I Juni va även dagen då jag inte längre kunde hålla mig utan var tvungen att ge David vad som var tänkt att bli en liten överraskning till honom från mig.
 
 
Konsertbiljetter till Metallica!! Världens bästa hårdrockare hjälpte oss fixa såklart!
 

I Juli började det närma sig ordentligt och jag fick mamma med mig för att åka upp till Göteborg och hämta hem klänningen som äntligen kommit!
 
 
I Göteborg fick jag såklart prova klänningen och den gick att knäppa!! 
Dock med ganska mycket möda, så jag fick fortsätta kämpa med vikten (tyvärr satt den bara tight över ryggen och brösten och hur fint jag än minskade centimetrar över midja, lår och rumpa så var det inte helt lägg att minska just över ryggen...)
 

Jag har väl inte alltid varit överlycklig över mitt vansinnigt breda axel/rygg/bröst-parti men denna sommarn har jag ogillat det ordentligt och önskat mig i mer kvinnlig kropp massor med gånger! Nu gick det ju ändå och jag är galet stolt!
 
 
B = Bröst
M = Midja
S = Stuss
L = Lår
 
Sista mätningen gjorde jag den 31 Juli, då visste jag att jag skulle komma i klänningen utan problem men jag hade även som önskan att klara att gå ner i vikt, till under 70 kg och det klarade jag även det, då jag på fredagen vägde 68,9 kg!  
 
 
Resonerade mig stenhårt 5 gånger i veckan!
 
 
 
 
Pia på Rönnås Lada skickade menyförslag och beslutet om hindersprövning hanmade i brevlådan.
Jag pratade med vigselförrättaren och fick reda på vilka papper som skulle skickas vart.
Gitte, vår vigselförättare, var även på besök hos oss i Juli och vi fick visat Ladan och provsmakat lite muffins.
 
     
 
 
Grabbarna fick klippt sig och jag fick "tvingat" David att ta några puss-selfie för att ha till festhäftet.

Sista två veckorna var vi nästan nere i Rönnås varje dag och donade. Inte för att vi gjort sådär vansinnigt mycket men vi har kört ut med grejer, kollat, mätt, kört ut mer grejer och sånt.
 
  
 
Dagarna innan bröllopet stod jag och pyslade med tårtor, David körde ut kylar, dricka, festhäften, såpbubblor, vigselprogram, bordsplaceringar, vi provgick till musik och vi kollade läget.
 
Dagen innan bröllopet kände jag mig verkligen lugn. 
Allt kändes så bra, alla hade sådan koll och jag bara längtade.
 
 
Sen var det då dags, själva bröllopsdagen...
 
Men den tar vi i ett annat inlägg!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Strandhäng!







Från barnens badstrand i förmiddags. 

Idag på förmiddagen åkte jag och grabbarna in till stan efter att vi igår gjorde upptäckten att Albins innegympadojjor blivit för små och behövde jaga nya.

Det gick fort och vi gjorde ett besök på fyndmagasinet när vi ändå var i krokarna, det är kalas på G i nästa vecka. Bilderna här ovan är från när vi passade på att doppa fötterna medan vi väntade på pappan som skulle luncha med oss idag.

Grabbarna fick mersmak på havet så efter maten körde vi bara hem och packade en liten väska och fortsatte ner till Björkäng. 



Grabbarna älskar havet och stranden. 


Och mamman fick lite vila i solen. 

Ikväll har grabbarna varit på träning och jag fick äran att handla, fixa kvällsmat och ta hand om tvätten under tiden. 

Nu ska vi nana. I morrn är det vardag och skola igen som gäller.

Fru Larssons första inlägg

 
Bilden är stulen rakt av från Marie Hidvis instagram...
 
Idag (och igår, och en stund i lördags oxå såklart) är jag minsann någons hustru!
 
Inte vems som helst heller utan den där rackars stilige karln på bilden här ovan.
Dagarna och allt som ska pysslas med här nu i efterdyningarna av världens häftigaste bröllopsfest tar liksom all tid så det blir lite magert här nu och dessutom väntar jag galet spännt på bilderna från Fotografen oxå...

Dan före...

Nu är det jäklar i mig inte långt kvar till den femtonde... 

Idag har vi grejat, donat, grejat och donat. 

Idag på förmiddagen tog David barnen med sig in till stan för några ärenden och för att hålla sig undan tårtbaket som pågick för fullt hemma. 


Dom passade minsann på att mysa...

På eftermiddagen var jag hyfsat klar och medan jag och min blivande man satt i skuggan och drack kaffe så badade ungarna hejdlöst i poolen.





Totalt galna ungar! 


Vi har fått post idag igen. 

Underbara gamla vänner jag har! Som, trots att det gått alldeles för många år sen vi sågs, ändå tänker på oss. Älskade, älskade Jill!

Nähe, nu ska jag nana tänkte jag för i morrn är det dags för en av mina mest välplanerade dagar någonsin... 


Men först, jag ska bara få lov att sträcka på mig lite och stolt meddela att jag klarade det! 

Att väga under 70 kg har jag inte gjort sedan jag var tonåring, alltså typ, väldigt längesedan... 15-20 år sedan. Idag när jag vägde mig hos mamma så visade vågen 68,9kg!!

Helt galet! Jag är så stolt över mig själv och det jag åstadkommit. Från 89 kg i Spanien till under 70 kg nu!

Sa jag att jag är enveten och rätt målmedveten ;-)

Avslappnad!

Så här avslappnad har jag minsann varit idag... 

 

Ja, en knapp timme i alla fall. 

Njae, riktigt så avslappnad har jag inte varit hela dagen kanske, men en stund på eftermiddagen. 
Efter tårtförberedelser men före nagelfix.

Nu i kväll har jag fixat lite mer med tårtorna och så började jag visst kika på en skräckfilm men hua va jag ångrade det!! 

Nää, skräckisar är inget för mig... 
Nu ska jag nana, i morrn är en ny dag! 

bloglovin
RSS 2.0