Att få uppdateringar från Holland

Grabbarna har det så himla roligt i Holland och det är såååå himla tråkigt att inte jag kunde vara med men dom men jag får ständiga uppdateringar.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Det ska ändå bli vansinnigt skönt när dom är hemma igen och jag får krama om dom. Eller när maken ligger brevid i sängen och bara finns, det ska jag njuta av. 
 
Igår firade vi midsommar hos mamma, Jag och Julie tillsammans med Mamma och Eva. Super supermysigt! 
 
 
Men det var inte utan att det var lite läskigt att promenera hem alldeles själv mitt i natten. 
 
Idag har jag bla varit ute på uppdrag med kameraväskan, lika jäkla roligt som vanligt! 
 
 
Vi hade riktigt perfekt väder. 
 
 

Det här med egentid..

Som jag avskyr. Inte bara ordet "egentid" utan just faktiskt det här att vara ensam. 
 
Visst, det kan väl vara trevligt om man får duscha ifred någongång eller så men att vara hemma här i huset alldeles själv, ingen h i t!
Egentid suger! 
 
 
I morse vinkade jag av min älskade familj. 
David och barnen ska spendera midsommarhelgen nere i Holland för att kolla på Moto GP.
Jag hade gärna följt med men jag måste stanna hemma och jobba. 
 
 
Innan jag åkte hemifrån i morse gick jag en liten runda och plockade bär till frukosten, just nu har vi jordgubbar, smulgubbar, smultron och pineberries.
 
 
Sen gav jag mig iväg på jobb. 
Jösses va folk det var i stan idag, det märks verkligen att det är sommartrafik i lilla Varberg igen. 
 
När jag nästan precis kommit hem så ringde Cilla från jobbet och undrade om jag kunde tänka mig att förbarma mig över två lådor jordgubbar som inte var tillräckligt fina att sälja, och det är väl klart att jag kan. Och vill!
 
 
 
Idag har jag kokat en riktigt god kompott som blir till tårfyllningar bla och sen kokade jag faktiskt en liten gryta saft till. Jordgubbssaft med mynta, mumma!
 
Nu ligger jag och lyssnar på regnet. 
Tven, eller snarare boxen, verkar köra någon form av regn-strejk för både den i köket och den i sovrummet bidde svarta med en söt liten informationsruta i stället.
Men det gör inte så mycket, jag behöver sova... 

Att ha sugit åt sig massor med kärlek!

Idag har vi pysslat med en himla massa grejer.
Handlat, tvättat, packat, lagat mat och varit på crosskola bla.
 
I morrn bitti åker grabbarna med min pappa och min bror till Holland för att kika på helgens Moto GP i Assen så vi har förberett för det mest hela dagen.
 
Albin har haft sin kompis Oscar här och han ville gärna hänga på till crossbanan med så det fick han.
Jag lämnade Emil hos mormor & morfar innan jag körde ut till banan och när jag kom ut så småregnade det men det avtog nästan direkt och blev sol och blå himmel. Det var ju redan rejält kladdigt på banan och ungarna välte som furor överallt så jag fick inte alls knäppt så många bilder som jag ville, nu när jag ändå hade kameran med mig ut. Jag fick flagga för glatta livet.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Albin lyckades tappa sin växelpedal (?) idag med och i geggan var den stört omöjlig att hitta, trots att David gick och letade några vändor när han vart nere i depån och satt på den gamla.
 
 
 
I kväll har jag packat ut det sista i husbilen och nu sitter jag faktiskt och kollar på fotboll. 
Jo, men jag vill ju gärna suga åt mig av så mycket kärlek jag bara kan även av maken och då får jag vackert sitta här och titta. Sen gör det inte så himla mycket, jag kan tycka det är lite spännande när man väl följer det.
 
Emil ville verkligen också gosa så mycket han bara kunde vilket resulterade i att han nu ligger såhär.
 
 
Jodå, han snarkar så gott så, brevid mig.
Ögonbrynet läker fint, fast jag har varit tvungen att stripea om det då Emil fick för sig att han minsann inte ville ha någon tejp mer och helt sonika bara ryckte bort den som satt där...
 
Nu ska jag bära upp lillebror och krypa upp i knäet på maken.
 
 
 
 
 

Att ha gjort en LO-Kongress!

Fy sjutton va roligt det har varit!
 
Alltså, på riktigt! Slitit som bara den men galet kul och framför allt lärorikt!
 
 
Nu är jag ju hemma igen och med mig har jag hur mycket kunskaper och erfarenheter som helst.
 
I fyra dagar har jag suttit på min stol, nr 599 och varit en del av alla de 400 ombud från våra 14 LO-förbund som anfört och röstat för dessa hundratalt motioner som kommit in.
JAG har fått vara en del av att vara med och bestämma vad LO ska jobba med de kommande fyra åren och JAG har fått vara med när vi har tagit flera historiska beslut.
 
 
 
Min absolut närmsta granne dessa fyra dagarna är den här bruttan. Erika Göthberg från Göteborg. En helt fantastisk östgöte som jobbar på IKEA Kållered och som precis som jag är en riktigt fack-nörd.
Jag har haft så galet roligt tillsammans med henne och alla andra i vår delegation från Handels Anställdas förbund. 30 stycken valda ombud och 10 stycken repskapsombud.
 
Bara en sån sak som att få sitta med de tre kvinnorna i Handels ledning, Susanna Gideonsson, Linda Palmetzhofer och Elisabeth Brandt Ygerman varje dag. Eller att prata medlemsvärvning med Handels ordförande och Ekonomichef över en middag på Långholmens Wärdshus.
Eller när Sveriges Stadsminister Stefan Löfven stannar upp och säger Godmorgon, Ni ser oförskämt pigga ut? Det var väl kongressmiddag i går? till mig och min kollega i måndags morse.
Eller när det sitter både en inrikesminister, arbetsmarknadsminister och socialförsäkringsminister bara något bord ifrån där jag sitter på en finfin kongressmiddag.
 
 
Handels ombud från LO-distriktet i Väst.
 
Ja, det här ska jag leva länge på.
Fram till nästa kongress tror jag, där i Juni 2020, för den måste jag bara vara med på! 
 
Efter kongressens avslutning i måndagseftermiddag så promenerade vi upp till Stockholmsavdelningens lokaler och pratade igenom några av besluten och sa hejdå till varandra ordentligt.
Jag körde upp och min kollega Emily åkte med mig så vi började köra någonstans strax efter halv fyra på eftermiddagen och det gick sjukt smidigt att ta sig ut ur Stockholm för en gångs skull så vi var hemma i Tvååker redan vid halv nio på måndagskvällen.
 
Nu blir det snart lite, lite paus i det fackliga arbetet men sen, efter lite ledigheter så drar det igång igen och jäklar var vi ska jobba hårt för att få ett rättvisare samhälle!

Att ha haft intensiv dag...

God kväll!

I går kom jag äntligen hem till min älskade familj och jag fick så mycket kramar, värme och kärlek att jag somnade som den lyckligaste i världen tror jag. David hade haft barnen uppe och varit ute extra länge så dom skulle vara vakna när jag kom hem. 
 
 
Så, det här var vad jag möttes av när jag kom och jäklar vad jag längtat!
 
Båda grabbarna satt i badet och David hade bäddat rent och gjort i ordning i alla sängar, så jäkla skönt!
 
 
Emil tyckte verkligen att det räckte med resande för mammans del. 
Om jag planerar att åka iväg snart igen så tänker han minsann kapa min resväska.
 
 
Absolut bästa sättet att börja dagen på. Lillebror kommer och gosar direkt på morgonen.
 
 Idag hade jag egentligen en föreläsning inbokad men jag fick lov att lämna återbud till den, det var totalt fullknökat i kalendern ändå och tur var väl det...
 
Jodå, mitt i matlagningen kommer Albin springandes och ropandes att Emil har slagit sig, JÄTTEILLA!
-Mamma, det är JÄTTEILLA, det BLÖDER JÄTTEmycket!
 
Och det gjorde det. Han hade dånat rakt in i en träbänk med höger ögonbryn först...
 
 
Jag lyckades sansa till mig ordentligt och fick tagit lite bilder på såret innan jag fixade till.
 
Det blödde ordentligt och jag fick Emil att hålla en rejäl hög papper över såret medan jag lite snabbt fick instruera Albin till att ta hand om middagen, som stod på spisen för fullt.
 
 
 
Sen rengjorde jag såret och satte över några strips. Lillebror fick även en alvedon för han hade ju rejält ont.
Efter att ha tröstat en stund och gjort en avledningsmanöver med en melon som jag satte lillebror på att dela så var allt nästan som vanligt igen. Han åt middag med god aptit.
 
 Jag skickade bilderna till mamma och till David. Mamma tyckte att jag nog borde kolla upp det, det glipade ju ändå en hel del så jag skickade bilderna till ett par vänner som är sköterskor och jo, jag borde nog kolla upp det, om inte annat för försäkringens skull ifall han får fula ärr.
 
Tvååkers Vårdcentral ringde jag ju givetvis först och det var ju inte utan att jag blev en aning irriterad när deras telefonsvarare gick på med beskedet att "Vi tar inte emot fler samtal idag".
Va sjutton är det för svar!?
 
Jag ringde växeln och även hon tyckte det var sjukt märkligt och kopplade mig till Västra Valls vårdcentral för dom hade visst kvällsöppet och när jag ringde dit så fick jag meddelande om att dom skulle ringa tillbaka till mig kl 16.50, alltså flera timmar senare!! Det var jag varken sugen på eller hade tålamod att vänta på! Klockan 17.00 hade jag dessutom en inbokad fotografering så jag hann inte vänta tills dess!
 
Jag ville ju bara att någon skulle kika på såret och kolla om det behövde sys, limmas eller tejpas om. Jag var inte ett dugg sugen av att göra någon stor affär av det hela eftersom Emil VERKLIGEN inte gillar sjukhus och doktorer... Så jag gjorde en liten kupp.
 
Jag och Emil åkte helt enkelt bort till vårdcentralen, ryckte tag i första bästa sköterska (vilket lyckosamt nog visade sig vara BVC sköterskan Gunilla som är så himla gullig!)  och bad om hjälp. 
Sköterskan inne på mottagningen var ny och hade ingen koll alls på hur det funkar när man liksom bara dyker upp och första bästa läkare hade ingen aning om ifall han var jourhavande eller inte.
 
 
Så vi satte oss och väntade ett slag.
 
Inte länge alls faktiskt, bara tills dess att de båda sköterskorna vi nu involverat i det här stackars ögonbrynet, hade kollat med den administrativa personalen och fått reda på vilken läkare som var jourhavande. Det visade sig vara den virriga läkare de båda sköterskorna frågat första gången så han kom ut till oss i väntrummet, tittade på Emils ögonbryn och kollade på mina bilder i telefonen (vilka jag fick rejält med cred för att ha tagit så dom slapp riva upp stripsen) och konststerade att det var alldeles utmärkt det jag gjort själv.
 
 
Emil fick plåster av BVC-sköterskan Gunilla, tuggummi och minions-plåster när vi gick förbi apoteket och sen en glass på ICA på hemvägen. Mamman fick beröm för både att ha tagit bilder och på finfint tejpat ögonbryn.
 
I kväll har jag som sagt varit och träffat både en livlig fyraåring och en ljuvlig 6 veckors bebis för fotografering i kvällsolen och nu när barnen skulle läggas så fick jag hjälpa Emil lite med hårtvätt (det hade ju kommit en del blod i det innan idag) och nytt plåster över ögat (för inte har han varit särskilt stilla i eftermiddag/kväll, utan det hade blött en del och behövdes nytt plåster) för jag vill helst inte att han ska sno runt i sängen och blöda ner kuddar och hela sig om vi kan undvika det, så nu ser han ut såhär.
 
 
Lite extra tejp ovanför plåstret så tror jag det går bra det här.
 
Jag ska alldeles strax gå och lägga mig jag med för i morrn är det oxå väldigt mycket att ordna med och sen är det snart dags för mina grabbar att åka till Holland!
Utan mig!
I FEM DAGAR!
 
Jag kommer längta ihjäl mig!

Att ha en riktigt sen kväll

 
Så här ser det ut framför mig just nu, i min lilla stol här i kongressalen. En raw-bite, en finfin gåva från LO-distriktet i väst, en fläkt som går på telefonen och en finger-pillar-mojäng.
 
Klockan är snart halv tolv på kvällen och vi har en hel del kvar att behandla så vi vet inte än när vi kommer här ifrån idag men vi har blivit "lovade" att senast 02.00.
 
Med andra ord, inte så glassigt att vara facklig alltid men just idag känns det som om det är skitsamma om jag knappt får sömn och att röven toksover av allt sittande för vi fick igenom att LO ska jobba för att anställningsreformen Allmän Visstid ska tas bort ur LAS!
 
 
Här är jag och två av mina kollegor från Halmstad avdelningen, Emily och Tommie. 
 
Vi arbetar hårt för det vi tror på.

Att ha gjort dag 1 på en LO-kongress...

 
Jomenvisstsåatt!
 
Nu ligger jag skönt nerbäddad i sängen efter första dagen på LOs kongress och ett besök på Långholmens Wärdshus med hela Handels delegationen nu i kväll. 
 
 
Det är så himla mycket intryck och funderingar i skallen så jag är alldeles slut!
Att få sitta och äta middag tillsammans med Handels anställdas chefsekonom och ordförande och samtidigt föra diskussioner om hur vi behöver arbeta för att komma tillrätta med en del samhällsproblem, ja, det är jäkligt givande!
 
Nu ska jag sova gott och ladda för en av de längsta dagarna, morgondagen. 

Att ha sommarlov!!

 
Ja, inte jag då. 
Jag ligger nerbäddad i min säng, i mitt rum på sjätte våningen på Clarion Hotel Sign i Stockholm. 
I morrn drar LO-kongressen igång och den är jag ombud på.
 
Men i veckan har vi haft avslutningar, både Albin och Emil. 
 
 
 
 
 
 
Nu ska jag vila ögonen ordentligt.
Jag körde upp i eftermiddags och är lite mör.

Att ha hamstrat...

Idag började jag dagen med att åka till svärmor direkt efter att jag lämnat Emil för hans sista dag på dagis. I morrn är det nämligen avslutningsfest för alla 6-åringarna och sen är det sommarlov för lillebror. 
 
Men hur som helst så åkte jag till svärmor och Rolf och plockade en kasse full med fläderblommor och en kasse rabarber. Jag drog igång saftandet direkt när jag kom hem igen och fick dessutom en lunchdejt med älskad make som svängde förbi Tvååker.
Rabarberna hackade jag ner och stoppade i frysen, förutom några stycken som blandades med kardemumma och lite råsocker för att sedan hamna i en smarrig kaka. Flädersaften står nu i kylen och drar sig. 
 
 
När jag ändå var igång och ett inställt fotojobb gjorde att jag hade tid över som jag inte räknat med så tog jag Albin med mig direkt efter skolan och åkte till Långås Bär för lite självplock! 
 
Albin är femjäklig på att plocka bär och sånt så på bara en kvart/tjugo minuter hade vi fyllt våra hinkar och åkte hem med våra åtta kg jordgubbar! 
 
Vi bjöd över mormorn på lite fika och sen i kväll har vi varit på sommarfest med Albins klass. 
 
Nu ska jag sova gott. Det är fullt upp även i morrn nämligen! 

Att önska mer!

 
Nästan så jag känner mig lite som ett tjurigt barn, men jag var verkligen inte färdig idag när vi åkte hem... 
Jo, färdig med Astrid Lindgrens Värld, absolut, men med familjetid och husbil, inte alls... 
 
Vi har haft en toppenhelg. Verkligen! 
Perfekt väder för en så varmblodig familj som våran, lagom med folk (ÄLSKAR lågsäsong/försäsong) och underbart att vara få vara tillsammans. 
 
 
Det obligatoriska morgonmyset går vi inte ifrån bara för att vi inte är hemma... 
 
Vi tog hinderbanan direkt på morgonen, när ingen annan ännu hittat ditt än. 
 
 
 
Sen hade grabbarna bestämt att vi skulle se en av teatrarna, Pippi får fint besök. Så vi plockade fram lite medhavda smörgåsar och satt i solen och kollade på det. 
 
 
Våra grabbar slängde av sig linnena nästan direkt och jag försökte med "tvång" få på dom igen mellan varven men dom åkte av lika snabbt igen. Våra ungar var liksom dom enda ungarna i hela parken som gick utan tröja... Det bekymrade inte dom det minsta. 
 
 
 
 
 
 
 
Det var även bestämt att vi skulle kolla på en av Emil i Lönneberga-teatrarna, så efter en lunch i det gröna gick vi bort och kollade på när lilla Ida fick Tyfis.
 
Sen hittade vi lekladan precis bakom som vi missat dagen innan och där stannade vi en bra stund. 
 
 
 
Så länge att pappan fick ta igen sig lite i en hörna där i lekladan. 
 
Vid strax efter fyra i eftermiddags satte jag mig bakom ratten och styrde hemåt. Lite småsur sådär, eftersom jag inte tyckte vi var klara men det här var allt vi hann med. I morrn väntar ju skola, förskola och jobb. 
 
Vi tog kvällsmaten i husbilen på vägen och nu sover båda grabbarna som små änglar 
 
 
 
Over and out!

Att ha haft en toppendag!

En hel dag på Astrid Lindgrens Värld! 
 
 
Ja, jäklars va bra det är! Och precis hur mysigt som helst för oss vuxna att bara strosa runt bland alla små hus och små handelsbodar. Jag älskar't!
 
 
Vi började morgonen med det obligatoriska myset i min säng. Emil kommer över när han vaknat och sen filosoferar vi lite, jag och min pepparkakeunge.
David tog med sig ungarna och köpte färska frallor när affären här på campingen öppnade medan jag satte på en kanna kaffe och dukade fram. 
 
Sen var det då äntligen dags att gå in i parken!
 
 
 
 
Jodå, min make fick plats, men det var på håret att han kom ut! 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Det var inte så himla mycket folk i parken idag ändå så grabbarna kunde ha flott-race utan vidare, inte en människa i närheten. 
 
Vi kollade på en Emil föreställning (som Albin tyckte var bäst),  en halv pippi föreställning och två genrep på Ronja Rövardotter där båda barnen satt som ljus i över en timme! 
 
Emil vann en liten mjukishäst genom att kasta hästskor i något lotteri och det gjorde Albin väldigt sur en stund, att lillebror vunnit något och inte han... 
 
Vi hängde i parken tills den stängde och sen gick vi tillbaka till husbilen och började fixa maten. 
 
 
Medan potatisen kokade och pappan grillade så tog jag och Albin oss ett parti yatzy.
Efter maten vart det riktigt skönt med en dusch och sen har grabbarna varit borta på fotbollsplanen hela kvällen och lirat boll.
 
Nu snarkas det riktigt gott i sängen brevid och jag känner att John Blund är nära även här. 
I morrn kör vi en hel dag till, i sagornas tecken! 

Årets första!!

Ja, det är galet sent, men det har inte gått att få till innan nu. Så nu är vi äntligen iväg med husbilen, för första gången i år. 
 
 
Vi är i Vimmerby och jag körde, i vanlig ordning, hela vägen. Nu sover grabbarna gott och jag har oxå krupit ner i min nybäddade säng längst bak i bilen. I morrn väntar Astrid Lindgrens Värld och båda barnen är sjukt pepp.
 
Innan vi åkte, medan vi packade och sånt så kom det ett meddelande om att de nya badbrallorna jag beställt kommit så vi fick åka och hämta dom och prova.
 
 
Nähe, nu kommer John Blund med en väldig fart.

Att ha gjort ytterligare en crosskola!

Vilka underbara människor det finns!
 
 
Det här är en utav 5 grupper som tränar varje onsdag mellan 17-20 ute på annebergsbanan.
Fem engagerade tränare som tränar dessa barn och ungdommar.
 
Det är helt fantastiskt att se utveckligen hos barna och jag växer flera meter av stolthet när jag ser hur Albin lyssnar noga på sin tränare och verkligen försöker göra precis allt som han fick till sig, som en liten svamp.
 
 
 
 
 
Det är ju såklart inte alltid som så att allt fungerar helt smärtfritt och idag var det växeln som lossa ett par gånger och som behövde fixas till.
 
 
 
 
Tur att det alltid finns en pappa till hands när man behöver en.
Mamman gör inte skitstor nytta där ute, springer runt och fotar, har med sig mat och påminner om att DRICKA i varenda paus, håller crossarna när tränaren behöver låna våra grabbar och viftar med gulflaggen när någon ramlar. 
 
När det är lite samling på banan går det ju att fånga andra saker i kameralinsen...
 
 
 
 
Eller som tex den här.
 
 
 
Vad skulle jag göra utan denna fantastiska man vid min sida?
Jag skulle bli halv. På riktigt.
Jag vågar aldrig längre tänka så långt, som att det skulle kunna hända honom något. För min hjärna får kortslutning då, om jag försöker tänka tanken att han en dag inte längre finns vid min sida, så säger hela kroppen ifrån, att det går inte. Sånna tankar får inte förekomma. Punkt.
 
Nu är vi alla rena (för det var vi nämligen INTE när vi kom hem från crossbanan, jäklar i havet va det dammade och det är nästan värre än geggan som blir när det regnat, dammet sätter sig ÖVERALLT!) och barnen somnade som små änglar direkt och nu ska jag och krypa till kojs tänkte jag.
I morrn väntar nya spännande projekt med Handels!
 

Att passa på att be om ursäkt...

Ja, alltså det är lika bra att be om ursäkt. 
Både för dom varma veckorna som varit och alla dom varma veckorna som kommer...
 
Jag märker det själv liksom. Hur värmen påverkar mig och hur ord, spydigheter, elaka saker och hån liksom hoppar ur munnen på mig. Det är inte min mening. Jag är inte en elak, honfull person annars men värmen och framför allt, att inte kunna komma ifrån värmen, gör mig till någon jag normalt inte är.
 
Jag mår väldigt, väldigt dåligt av värme. 
Kan man vara allergisk eller något så är jag säkert det.
 
Idag och en sväng igår funkade kroppen hyfsat normalt igen.
Då sjunk temperaturen och fru Larsson blev sig själv.
 
Jag plockade upp telefonen i går kväll för att ladda in bilder till bloggen och upptäckte att jag inte tagig en enda bild sedan i söndags eftermiddag. Så illa är det mina vänner. Min kropps funktioner lägger av. Jag fungerar inte. All min energi går åt till att bara STÅ UT med värmen.
 
Men idag känns det som sagt bättre och jag hoppas hinna få en massa saker gjorda idag.
 
I brist på bilder från dagarna som gått så bjuder jag på lite bilder från en galet varm sammandrabbning av vår årliga släktträff Tjärbyligan i lördags.
 
 
 
 
 
 
 
Återigen, eftersom jag inte frågade var och en av de 46 personerna som var med på släktträffen varje gång jag knäppte av ett foto och många bilder är ögonblicksbilder så lägger jag av respekt inte ut bilder på folk som inte vet om att dom blev fotade.
Men vi tog en gruppbild som alla är med på!
 
 
För första gången sedan 2003 (då vi startade det) så bad vi alla om en gruppbild så just denna bild bjuder jag på då alla är medvetna om att dom är med på bild.
 

Att ha räddningen...

... för dessa varma sommardagar. 
 
P O O L E N ! 
 
 
 
I morse, drygt 25 grader varmt i vattnet.
 
 
 
Redan strax efter nio på morgon, direkt efter frukosten på altanen, hoppade dom i.
 
Sen har de varit i och ur vattnet oändligt många gånger. Båda är mer vilda än tama i vattnet.
 
 
 
Handdukarna torkar lätt mellan baden och badbyxorna bytas på löpande band och hängs på tvättlinan på tork.
 
 
Vi la om planerna för dagen och bestämde oss faktiskt för att stanna hemma och ta hand om altanen bla som vi skjutit på typ ett år för länge.
 
Alla möbler bars ner på gräsmattan och sen blev det både tralltvätt, högtrycken och olja. Även två av husets sidor fick sig en ordentlig tvätt. Vindskivorna och foderna blev vita igen! 
 
Brorsan och Julie kom en sväng tillsammans med mamma och pappa och fikade lite. Efter en stund kom Albins kompis Oscar cyklandes och sen var det full rulle igen. 
 
 
 
Man kan se mormorn i en solstol till höger.
 
 
Även pappan fick pausa med ett dopp mellan tvättandet.
 
 
Jag gjorde lemonad till grabbarna att ha under dagen och på eftermiddagen fick jag svängt ihop en liten äppelkräm som visst slank ner utan prut. 
 
 
 
Båda grabbarna övervakade oljandet av altanen, så det gick rätt och riktigt till.
 
Vi avbröt till kvällen och cyklade bort till mormor och morfar och grillade.
Sen ville ingen av barnen följa med hem igen så dom fick stanna kvar där i natt. 
Dom sover nog bättre där tror jag, vårat hus är ju som en bastu på somrarna, mammas och pappas är mycket svalare. 
 
Nu ska jag återgå till Beck och i morrn är det minsann nationaldagen! 

bloglovin
RSS 2.0