Nu är det klippt!

Han har varit galet långhårig länge nu och eftersom en biltur in till staden för mig med Emil, än så länge inte är något alternativ och hans frisör här i byn är sjukskriven så fick jag helt enkelt googla lite...
 
 
Efter att ha kollat på några tutorials på Youtube så tog jag helt enkelt tag i kökssaxen
och klippte bort en himla massa kluvna hårtoppar och trassel.
 
Om det bidde bra?
- Helt ok faktiskt!
Han har ju såntdär lockigt/vågit/burrigt hår så ojämnheterna syns liksom inte och han är nöjd med att slippa stå och reda ut trassel varje kväll efter att ha duschat.
Men jag känner inte att jag behöver göra det här till någon vana, alls!
Så Marie, bli frisk snart, familjen behöver dig :-)

Att ha haft en hemmadag med en slagen hjälte...

 
Efter att Albin spenderat halva natten på akuten och inte kunde följa med klassen på idrottsresan dagen efter så stannade han hemma med mig och Lolan nu i veckan.
Vi tog det väldigt lugnt. Började dagen med en ordentlig frukost och sen satt vi ute i solen och kollade på när Lolan jagade insekter.
 
Eftersom han klarade av att cykla men inte gå på foten så cyklade han brevid mig och så tog vi en promenad innan middagen. Efter middagen la han sig på studsmattan och vilade med lite filtar och mys, för det blåste ändå lite kallt. 
Lolan inspekterade träd, åt gräs och trasslade in sig i sin lina, vart hon än gick...
 
Sådana oväntade dagar kan bli rätt mysiga på något vis.

En fika i ett nyckfullt aprilväder

 
Ja, det är tur att man kan sitta inne och fika på Strömma.
 
Vi bestämde att vi skulle åka och fika där ute idag eftersom Albin var där och lekte med Fritjof och vi faktiskt inte varit där sedan dom öppnade i påsk. 
Hemma var det sol, så vi stuvade in oss i bilen och körde ut, jag, David och Emil.
 
Halvvägs dit så börjar det dugga och när vi är framme tokregnar det blandat med hagel!
Tur man kan svepa in sig i en filt, dricka te och dela på en kardemummabulle i kvarnen när vädret är helt och hållet oförståligt.

Att ha haft en olycka i veckan

 
Jomen visst ser ni.
Här ligger han, med foten i högläge, hårt lindad med en ispåse runt efter att ha landat jättefel när han trixade med sparkcykeln en kväll i veckan.
Ju längre tiden gick, desto ondare fick han och han kunde inte stödja det minsta på foten så vid halv nio på kvällen åkte han och David in till akuten.
 
Efter nästan fem timmar kom dom hem, mitt i natten och som tur va, så var det ingen fraktur så Albin har fått ta det lite lugnare nu ett par dagar och har fått hoppa över gympan i skolan och så men nu idag har han kunnat vara med och köra cross på förmiddagen.
 
Eftersom hans klass skulle iväg på en idrottsutflykt dagen efter så fick han stanna hemma och vila.
Vad passar bättre då än att bli lite bortskämd med lyxig frukost på morgonen.
 
 
En katt att gosa med och en mamma som steker fattiga riddare till frukost!

Nu grönskar det!

 
Jag älskar när det ser ut såhär i trädgården!
Nu kommer snart alla goa bär och snart kan vi göra syrénsaft, maskrossaft, rabarberpaj, krusbärskompott, vinbärsmousse, hallon och jordgubbar på frukosten mmmmmmm!
 
Snart så!

Att koka soppa på ogräs...

 
Jag tycker ju verkligen att man ska ta vara på det naturen erbjuder och så länge jag kan minnas har min mamma alltid pratat om mormors goda "nällesoppa".
Jag har själv aldrig ätit det men så såg jag någon på tv i veckan som gjorde nässelsoppa och det såg himla enkelt och gott ut.
 
Så jag gick ut i trädgården!
Och där kunde jag konststera att vi har alldeles för lite ogräs minsann, Det bidde så ynkligt lite i botten på min bunke så det gci inte. Albin och hans kompis Eddie kom hem i ett kort litet ögonblick och då hann jag knipa dom och be om en liten tjänst. Tillbaka kommer dom med en hel påse full med nässlor!
 
Jag rensade, sköljde, förvällde, hackade och gjorde soppa på det! Ogräset.
Supersmarrigt! Verkligen!
Till och med minstingen som inte är någon sopp-fantast åt med god aptit.
 
Nällesoppa får vi göra igen!
 
 
Jag hade dessutom bakat lite muffins och några snabba tunnbröd under dagen,
så det bidde fest kan man säg.
(jag fotade bara de "misslyckade" muffinsarna som jag lämnade upp, resten har åkt i frysen)

Att lyssna på kroppen... och mannen...

I helgen var det ju crosstävling, som jag rapporterade om igår.
David och barnen körde ju upp på fredagskvällen och jag hade nästan tänkt att jag skulle följa med eller åtminstonde köra upp själv på lördagen.
Men jag hade några intensiva och tuffa dagar i förra veckan så jag var faktikst väldigt, väldigt trött och behövde verkligen vila. Jag vet att jag sagt det förut, men min man alltså, han är fantastisk!
 
Han åker iväg med allt, roddar allt, fixar, packar, handlar och bara gör! ...medan jag inte gör...
Jag hade tänkt åka på lördagen men efter ett samtal med maken så sa han bara till mig att stanna kvar hemma, ta hand om Lolan och fortsäta vila mig, han hade koll och alla mådde prima.
Att han kan känna mig så väl, där där mannen...
 
 
Hur som helst.
Vi bildbombar ju alltid varandra om vi är ifrån varandra och så även dessa dagarna.
Jag fick bilder på skitiga och lyckliga barn, crossträningar, cykeltrix, morgon och kväll i husbilen och hur någon hittat en finfin handelströja hängande där inne i som tydligen var oerhört skön att ha på sig.
 
Jag skickade bilder på lugnet från trädgården och hur det ser ut när jag kvällspysslar lite med Lolan ständigt brevid mig...
 

Tävlingspremiär!

 
I helgen var det tävlingspremiär för säsongen. 
Det var första tävlingen i MX Masters som gick av stapeln i Uddevalla (där vi även kommer vara senare i sommar och titta på VM) och Albin var med både på träningsdagen på lördagen och sen på tävlingen på söndagen.
 
 
Han är precis hur grym som helst, våran stora kille!
Jag är såklart rätt partisk men jag är djupt imponerad över hur han tar sig ann tävlandet.
David och pappa är alltid med och stöttar med den tekniska biten men ju mer vi är ute med Albin på både tävlingar och träningar så konststerar David att han behöver mig också.
Jag är alltid den som tar mig in i Albins psyke, ser till att han tänker "rätt", att han hanterar svårigheter och motgångar på ett bra sätt och sen sätter fokus på det som han är riktigt bra på
(vilket är starter, kurvteknik och att välja spår).
 
 
 
Efter kvalheatet till exempel så var det en vansinnig grabb som körde ut ut depån och gick med illskna steg mot vårt "läger". Han slängde glasögonen, svor och var nära att ge upp. Jag fick sprungit ikapp honom på vägen till husbilen, tog crossen och förhörde mig om vad som hänt. 
Pappa var redan framme vid husbilen så han tog hand om grejerna så jag kunde sätta mig lite med Albin.
 
Han är så himla ansvarstagande, omtänksam och hänsynsfull så han tränger sig aldrig, följer ALLTID ALLA regler och har svårt för när andra beter sig annolunda mot honom. Man förväntar ju sig samma typ av respekt och bemötande som man själv ger, eller?
 
 
Det är den svåra biten.
Att försöka förklara för honom när man själv inte föstår.
När det finns regler att följa och sen ser man att vissa inte följer reglerna. Att vissa föräldrar trimmar sina barns crossar trots att det inte är tillåtet och sen ber ungen "mörka" trimmet så dom inte ska bli påkommna eller kanske till och med bli anmälda med protester.
Det där är galet svårt för både mig och David att förklara för våra barn.
 
Jag, Albin, Emil och pappa gick upp på en liten skog/bergskulle och tittade på resterande heat och då fick vi pratat en massa bra. Pappa visade honom en massa ställen på banan med exempel på hur dom andra förarna körde och hur det gjorde för deras fart/placeing och när vi gick ner för att äta lunch så var det en makalöst peppad grabb vi hade med oss.
 
 
Eftersom han körde vält på ett par ställen i kvalheatet så ville han att David skulle stå vid de svåraste ställena på banan under racet medan pappa stod vid depån och tog emot efteråt.
Finalen gick som en dans! Han gjorde en segergest när han gled i mål och vi kunde återigen konstatera att han är ruskigt startsnabb. Trots att han inte alls har någon ny hoj (till skillnad från de flesta andra som kör med nya eller bara årsgamla hojar), något trim eller är särskillt stor. Han har utvecklats något enormt och vi är så himla stolta över honom.
 
 
Efter heatet tog, i vanlig ordning, pappa emot hojen och knallade bort till husbilen medan jag, David och lillebror kramades, berömmde och klappade om vår hjälte som blev 9:a i mål vilket han var supernöjd med och såklart även vi.
 
Vi stannade kvar en liten stund efter Albins final för att kolla på de andra från Varberg och givetvis hejja fram Albins kompis Fritjof som hade sin final några heat senare.
 
 
Vi summerar en fantastiskt bra första tävlingshelg och ser galet mycket fram emot nästa som är Getinge om ett par veckor.
 

Att ta vara på tiden, ljuset och livet

Jo, men alltså jag fattar, det här låter ju hur flummigt som helst men den här tiden, efter att jag brakade ihop har inneburit så himla mycket förändringar för mig och jag ser saker på ett helt annat sätt.
 
För mig är det till exempel nu, så galet viktigt med familjen. Inte för att den inte var viktig innan men att jag nu på något sätt varkligen tar vara på tiden och prioriterar sånt som just nu är så viktigt för mig.

Jag har tagit en del beslut nyligen som jag känner verkligen har hjälpt mig och även om det blir en hel del ovisshet kring detta så är det några bitar som är lättare att hantera och jag känner ett inre lugn på något vis.
 
Jag har mina täta kontakter med läkare, terapeuter och psykologer och dom säger alla att detta kommer att bli bra. Jag kommer komma ut på andra sidan, även om det inte är som samma person som gick in men det blir bra även om det kommer ta lång tid och jag litar på dom. 
 
Nu ska jag flumma vidare, ta vara på dagen. Sitta ute. Ligga på soffan med katten på bröstet. Skicka och få übersöta bilder på min brorsdotter. Sitta och prata och fika med mina barn. Lägga ifrån mig all teknik och samtala om dagen med min man. Åka bort till mamma och pappa och bara vara.
Flumma, helt enkelt.

Att ha sällskap i badet...

 
Att ta fredagskvälls-badet är inte helt avkopplande alltid. Jag har nämligen en väldigt kelsjuk liten hårboll som vill vara nära och vara med hela tiden. Så när jag och hon blev ensamma en kväll och jag haft en ganska lång dag och var trött så bestämde jag mig för att bada. Något som händer YTTERST sällan annars. Dels för att vi inte har så där vansinnigt stort badkar (specialbeställt för att komma in under trappen) och dels för att jag inte kan koppla av ordentligt om resten av familjen är hemma.
 
Men som sagt, i fredags bidde det ett bad. Med en galet nyfiken katt.
Som tillslut gav upp och la sig i handfatet i väntan på att matte skulle bli klar...

Att ha en cooling!

 
Den här coolingen och hans brorsa fick nya finkläder till skolavslutningen hemlevererade förra veckan och då hade jag även köpt varsit par solglasögon och dom var tydligen så coola att man inte ens kunde ta av dom när det var dags för kvällsmaten...
 
På den lilla bilden är det legobygge på gång.
Pappas experthjälp behövs visst när något stort åkt i golvet.

Att vara lite lat...

 
I fredags åkte familjen i väg med husbilen och då följer alltid vår stöttåliga kaffebryggare med vilket bertyder att jag antingen kan knalla ut i lägenheten och hämta kaffebryggaren där, när jag ska ha mitt morgonkaffe, eller så gör jag såhär...
 
En termos, en tratt med kaffefilter och pulver i.
Det gick alldeles utmärkt!

Ett nytt kapitel!

I vår familj håller det just nu på att startas ett helt nytt kapitel.
I och med att jag blev sjuk och min familj valde att stötta mig helhjärtat så föll det sig så att mamma sa upp sig från jobbet och pappa valde att starta upp sin egen byggfirma där mamma ska vara anställd och ta hand om pappersarbetet. Då är hon mer flexibel i sina arbetstider och kan hjälpa oss med barnen och mig med rehabiliteringen tillbaka till ett någorlunda normalt liv. Även pappa kommer ju kunna planera sina dagar på ett helt annat sätt och det här kommer helt enkelt bli bättre för alla.
 
Så pappa har fått sig ett eget litet aktiebolag och vi har skapat en hemsida till det!
 
 
kristerjonssonbygg.se heter den och den går att kika på här.
 
Mamma har redan fått en hel del att göra, det ramlar in paket jämt och ständigt nu tydligen.
 
 
Men så himla skönt detta känns!
Jag hoppas kunna stötta tillbaka snart, när dom behöver hjälp med nya bolaget.

Att ha haft bebisbesök

 
Denna ljuvliga lilla varelse kom och hälsade på under påsken minsann.
Lilla Lias var inte lika förtvivlad över att vara hos mig som Alvina var (dessa båda bebisar är dessutom födda på samma dag!) och han somnade lite varstans han.
 
 
Även Frida, Lias mamma Linnea och mamma var här och fikade.
Träning för mig som visade sig gå himla bra!
 
 
 
 
 

Att ha firat påsk

 
Jodå, det bidde påskfirande här oxå men inte riktigt som vi hade tänkt.
 
Lilla Alvina var så utom sig ledsen så brorsan och Julie fick hastigt lämna och åka hem men farmor & farfar kom och fikade med oss och fick sett en liten skymt av henne innan hon blev sådär utom sig.
 
Vi åt smarrig påskmiddag. 
 
 
Mamma hade med sig laxen, garnityret och såsen, så allt jag behövde göra va att koka en gryta potatis. Det var så himla gott och vi blev alla väldigt mätta och belåtna.
Till fikat hade jag svängt ihop en citronpaj och så la jag fram lite nybakta kakor jag har i mina plåtburkar.
 
 
 
 
Vi hade dukat fint och grabbarna hjälpte mig att plocka in lite blomster och kvistar.
 
Nu håller vi tummarna att Alvina är på bättre humör nästa gång hon kommer och hälsar på faster.

bloglovin
RSS 2.0