Att ha en ny spis!
Jag älskar!!
Vi pratade om en ny spis redan när vi gjorde om köket första gången, för över 10 år sedan men då fick den liksom bli kvar av någon oförklarlig anledning. Sen pratade vi mer om det när vi gjorde om igen, då för några år sedan, för den har inte varit sådär jättebra, den tar väldigt ojämt i ugnen och jag kan inte längre göra till exempel fröknäcke för dom blir totalbrända i ena sidan och nästan ofärdiga i andra.
Men så har jag tjatat lite, och lagt i lite förhandlingsteknik i det hela...
Det är ju faktikst så att min spis ofta går flera timmar om dagen. Jag bakar och lagar väldigt mycket mat och är det något vi absolut ska ha en ordentlig, så är det en spis.
Jag vill väldigt gärna att spisen ska passa in i köket, inte bara vara en spis som jag använder till matlagning och bakning, utan även att den är fin att titta på.
Sen hade jag ju en massa olika "krav", jag vill ha en glaskeramikhäll, absolut ingen gas eller induktion. Jag vill ha en bred spis, den förra var 70 cm (standardspisar är oftast 60 cm) och den nya får gärna vara bredare, upp till 100 cm hade vi plats med. Jag ville att den skulle se gammaldags ut såklart vara riktigt bra!
Vi har kollat på hundratals modeller och massa olika märken men jag fastnade verkligen för märket Ilve.
Sjukt fina spisar och enkelt att välja så man fick det man själv ville ha. Nu bidde det en 90 cm bred spis med en ugn (fanns med två eller tre ugnar om man hade velat). Vi valde till vred och handtag i brons och färgen heter Grafit matt.
Jag har kört igång ugnen så den får bränna ur och snart är det dags att ta tag i söndagsmiddagen!
Att ha gjort Ullaredsbacken i toksnö!
Som det snöa igår! Så roligt vi hade! Och så gott vi somnade sen på kvällen...
Efter att vi käkat lite mellanmål igår då så åkte vi till Ullared. David skulle ta hand om smökanonerna och grejer men jag och barnen roade oss galna så länge.
När David var klar så åkte han såklart oxå med oss och vi han även ta en liten fikapaus innan det började skymma. När vi var ordentligt trötta så åkte vi hem. Jag och grabbarna duschade och gjorde oss klara medan David skottade och sen åkte vi bort till mamma & pappa som hade maten klar (sån lyx!).
Idag har vi startat ganska långsamt. Vi smaskade på gårdagens bröd till frukosten och det var lika gott idag.
Grabbarna har varit ute tills bara för en stund sedan och nu sitter dom och äter lite på krämen från i går.
Jag har stoppat in en älgstek i ugnen som ska bli en pulled beef lite senare, när David kommer hem.
Maken åkte till backen ganska tidigt i morse och borde väl komma hem lagom till middagen ikväll i alla fall.
Nu ska vi strax kila ut en sväng till och ta vägen om affären i alla fall så får vi se vad det blir till den där rackars älgen...
Bjussar på dessa bilderna med, det är från igår på förmiddagen, innan det hade kommit så mycket snö.
Att äntligen få liiiite snö!
Verkligen inte mycket, men lite och det snöar än!
Ungarna är som tokiga där ute och hoppade liksom till och med över fikat för att leka ute!
Otroligt glada barn!
Jag är så glad att dom älskar snö och kyla lika mycket som vi!
Jag är så glad att dom älskar snö och kyla lika mycket som vi!
Jag har haft min fantastiska klubbordförande, Frida, här hemma på lunch idag och nu sitter jag och jobbar lite fackligt här hemifrån.
Det verkar bli en ensam kväll för mig och grabbarna i kväll igen, snön, pistmaskinen och Ullaredsbacken lägger beslag på maken igen,
Igår kom dom hem, sent, Albin och David och Albin somnade kvickt på min arm efter att han duschat.
David fick i sig lite mat, tagit en dusch och sen ställt klockan på typ mitt i natten för att åka och kolla till snön, innan jobbet i morse... Han är hängiven, min man.
Att testa sina klappar utomhus!
"Snälla, kan inte jag få ta ett kort?"
"Men alltså, måste du se ut som ett åskmoln? Liiite liiite glad är du väl?"
"Jaha, näehe, bättre än så här blir det alltså inte?"
"-Men mamma, JAG VILL INTE!"
Hujedamej!
Den däringe ungen och hans humör alltså, jag vet inte vart det kommer sluta...
Åsså har vi den här, som är överlycklig och mild nästan jämt!
Att två ungar från samma föräldrar kan bli SÅ olika!
Men vi hade inte velat leva en endaste dag utan dom!
Men vi hade inte velat leva en endaste dag utan dom!
Nu ska vi fortsätta äta julmat här borta hos mor & far.
God fortsättning på er allihopa!
Att inte ha en aning
När jag skrev det där inlägget i lördags, som jag hittat i bloggen jag hade innan jag fick Albin, så var jag ju bara tvungen att sitta där och läsa igenom en massa och det är ju så himla roligt!
Idag är det ju alltså dagen före Albins födelsedag och just den här dagen för nio år sedan skrev jag ett inlägg.
Det var en helt galen dag i en helt galen vecka och jag hade liksom lyckats klämma in ett blogginlägg innan jag skulle iväg på kalas där på kvällen. Kvällen innan dagen före...
Fortfarande sådär mycket.
I onsdags var jag och fotade lilla Ella och sen på kvällen var det fullt upp hemma.
I onsdags var jag och fotade lilla Ella och sen på kvällen var det fullt upp hemma.
I går var jag och klippte mig, sen kom mamma och Eva-Marie och fikade på en vitchoklad-kladdkaka jag bakat och efter det blev vi sittande vid datorn hela eftermiddagen (visade Photoshop funktioner). Sen kom Julia och hjälpte oss med barnförsäkringen vi ska ha till den lille och då hade jag satt mamma i arbete nere i källaren, element som skulle målas... Efteråt blev vi så hungriga så när alla (David hade besök av två kompisar oxå som verkligen gillade min kladdkaka...) hade åkt käkade vi lite rostade mackor med te (jag, David, mamma och pappa) och sen satte vi oss framför kaminen då vi fått den godkänd av sotaren på onsdagen.
Idag har jag varit hos Anna med korten på Ella, sen var det lunch och fika med Martina på stan och när jag kom hem vid halv 4 så kom Li och hälsade på. Nu har jag precis duschat och ska alldeles strax åka på Kalas till min minsta kusin Anton som fyller 12 år.
I morrn är det stubbarace med grabbarna i Hörby men jag har inte bestämt mig för om jag ska med ner än, dom ska köra rätt tidigt och David tycker nog inte jag ska åka så långt och vara borta en hel dag, dessutom vill pappa inte alls ha med mig, han tror att det blir för jobbigt för mig (säjer han men jag vet att han är rädd för att det kanske sätter igång och då är han alldeles ensam med mig...). Får väl se hur jag gör, det skulle ju bli lite halv bra väder så jag kanske stannar hemma och tar mig en tur i skogen (det funkade ju för Lisa...), David ska ju vara hemma hela dagen och greja. Han är uppe i Åkulla nu och sågar ved, vi ska ju ha ved och elda med nu när vi har fått i ordning på kaminen!
Tänk, tänk om jag bara visste när jag skrev det där, att det inte ens var ett dygn kvar till vi fick den där lille skrutten som vi sedan dess inte kan leva utan, våran älskade Albin!
Att titta tillbaka några år...
Exakt idag, för nio år sedan, den 17 oktober 2006 så skrev jag såhär i min blogg.
I lördags, kom vi tillslut iväg till Älvsered och fick shoppat lite bebiskläder till Alva och jag fick mig ett par nya "gå-ut-och-gå-i-slaskväder-med-barnvagnen"-kängor av mammsen, himla snällt tycker jag, mina första riktiga par skor på hur många år som helst! Vi lunchde lite när vi ändå var i Älvsered och sen åkte vi in till Lisa och Alva så mor min fick snosat bebis. På vägen hem stannade vi till på China Sea och köpte med oss kina-mat hem, David och pappa hade ju varit igång hemma hela dagen (pappa tog en avstickare till crossträningen med brorsan) så när vi kom hem så var ju golvet lagt och dessutom täkt med papp så vi kunde göra klart det sista, måla lister och lite sånt.
På söndagen hade jag ju en fotografering vid 12, det är verkligen inte lätt att försöka ta kort på en liten kille som är ett och ett halvt, han ville ju inte alls vara stilla så efter ca en timmes jagande i trädgården med kameran så gav jag upp och åkte hem (fick en hel del fina bilder). När jag kom hem så hade David gjort i ordning allt, tagit bort pappen och man såg liksom hela rummet, sååå fint det blev!! Pappa och mamma kom förbi sen pappa skulle hjälpa David flytta ner alla möbler och jag undrade lite försynt om inte mamma kunde komma och damma av allt och hjälpa mig snygga till alla möbler vi inte sett på nästan 2 år... Farmor och Farfar kom och fikade med oss dom oxå och dom fick minsann hugga i både här och där, tur att vi var så många som kunde hjälpas år för det var tusan inte lätt att möblera där nere... Vi (läs David och mamma) blev ju så småningom hungriga så vi beställde faktiskt pizza och sallad på kvällen och sen fortsatte vi städandet, mamma var så inne i det hela att hon hoppade över sin avslutning av pilatesen, snacka om att gilla å städa! Jag och David fortsatte packa upp lådor tills klockan var 11, sen stöp vi i sängen. Sängen som förresten var flyttad in i vårat nya sovrum, så nu är bebisens rum redo att börja inredas med bebisgrejer!!
Sov inte så bra på natten, kändes konstigt och skevt att sova på den sidan huset, vaknade flera gånger och kunde inte somna om, dessutom var det mycket längre till toan. Fick studsat upp vid 7, hade ju nästan 400 bilder att gå igenom, för jag hade lovat att lämna av den färdiga skivan till mamman redan på eftermiddagen... Jag hann bli färdig och jag hann båda äta frukost och duscha innan David kom och det var dax för ett besök på MVC kl 11. Allt var som vanligt bra, ligger väl högt upp på kurvan, och min vikt ska vi inte ens tala om, som tur var så tog min BM all min oro på allvar och om jag ligger lika högt nästa gång så ska jag få göra ett tillväxtultraljud, jag vill minsann inte föda ut någon jätte bebis!! Mina siffror för dagen (v 38) var:
Blodtryck 120/70, Bebisens hjärtljud 151 sl/m, SF-mått 36 (igentligen 37...) och min vikt 86 kg (igentligen 87 men hon tyckte mina jeans vägde 1 kg), dvs att jag har gått upp från 69 till 86, fattar ni?!!?! Det är 17 kg, konstigt om det tar lite tid att komma ur sängen, testa det ni, 17 kg övervikt!!
Efter MVC så åkte jag och mor min in till staden, mamma skulle ha massa saker och jag skulle ha lite hallonbladste, vi lunchde på Café Ströget och mamma gjorde premiärvisit (nästan, hon hade tydligen varit där för nästan 30 år sen en gång...) på systemet, nu i magsjuketider så var ju såklart underbergern slut men en liten flaska GammelDansk rekomenderades mot onda magar lika väl. När vi kom hem så hade David börjar skruva på våran nya tv-upphängningsmojäng, vi har nämligen en ny tv som står där nere nu, gigantiskt, 42"!!!
Mamma och pappa var här igår igen och hjälpte till med det mesta och jag fick dammsugat av hela övervåningen och halva undervåningen innan jag gick och la mig, snacka om trött, jag hade visst somnat till "hälge" när David kom och la sig och i natt har jag sovit som en stock, jätteskönt. Vaknade visserligen med huvudvärk ändå men jag ska ner och dricka massa vatten, det kanske hjälper!
Idag för ett år sedan alltså!
Tjock som en flodhäst, tår som prinskorvar och ännu inte någons mamma.
Konsten att kunna hitta lekar överallt...
Ja, alltså, ibland är mina ungar helt fantastiska på just att hitta på lekar av precis vad som helst!
Igår på kvällen, när Albin hade kommit hem, och Emil hade blivit avsläppt av farmor och pannkakorna låg som en härlig mjuk botten längst ner i magarna, då tog grabbarna fram cyklarna och började cykla i trädgården.
Grannen håller på att fixa i sin trädgård så det kör en hel del tunga maskiner förbi på gatan och då vill jag inte ha ungarna cyklandes på gatan så dom fick lov att hålla sig i trädgården och rätt som det var så hade dom gjort ett hopp av överblivna slanor.
Albin var riktigt, riktigt trött i går kväll och somnade på två röda. Det var väldigt, väldigt trötta ögon vid tandborstingen. Skolan började ju i onsdags och sen hade han crosskola på kvällen efter det och den är slut kl 20.00 så han är ju inte hemma och i säng innan ganska sent (sent för att vara honom i alla fall).
I går morse när jag hörde att han vaknade och gick upp för att säga god morgon så tittade han mest lite sömndrucket på mig och sa
- Men mamma, jag har inte sovit färdigt, jag skulle bara kissa...
Tyvärr var det liksom färdigsovit för hans del och dags att gå upp och åka till skolan, det var dessutom långdag i går. Men det går jättebra och han gillar skolan, precis som jag alltid gjort.
Bye bye gips!
Idag var det äntligen dags!
Albin skulle äntligen få bli av med gipset och spikarna i armen, som han gått med sedan den 12 april.
Klockan åtta skulle dom båda infinna sig på operation. Albin och pappa, för han ville ha pappan med och det förstår jag.
Jag och Emil var hemma och väntade. Eller alltså, hemma och hemma. Vi var inte med på sjukhuset. Jag stack bort till jobbet och gjorde lite fackligt med Frida medan Emil underhöll mormorn.
Vi passade på att laga lite mat i alla fall, till lunch, en paj och sen fick vi för oss att vi nog borde baka något gott till fikat, så dom riktigt kände sig välkomnade hem.
Emil satte igång med en sockerkaka medan pajen stod i ugnen. Ja, inte helt själv då utan med ganska mycket assistans från mamman.
Lagom till pajen var klar så dök våran allra bästa hårdrockskompis Oscar upp! Han var ute och körde motocykel och firade att han fått MC-kort för tung MC, genom att köra till Tvååker en sväng!
Jag och Emil bjussade på lunch och Emil ritade massor med finfina teckningar till Oscar, nästan alla på finfint rosa papper.
Vid strax innan två kom äntligen Albin & David hem från sjukhuset! Albin fick en paket som vi köpt till honom, Minecraft Lego. Så han började direkt bygga ihop det medan pappan värmde på pajen som var över och vi tre småpratade en stund innan det var dags för mig att åka till Malin för att bli av med lite hår och Oscar att köra hem.
Vi fick finfin post idag förresten!
När jag kom hem sen så satte jag igång med kvällsmaten och idag har David officiellt tagit sommar...
Sill & potatis!
(Jo, jag vet att det blev både en pajbild och en sockerkaksbild här, men jag kan ju inte fylla bloggen med mat och bak?)
Sen gick grabbarna ut en sväng och hittade ett jättefint fågelägg!
Nu ska vi bara se till att hålla Albin stilla i minst två veckor, helst fyra... Det började sådär bra med att han har sprungit som en tok ute idag. Hur sjutton ska vi lyckas med detta?
Det blev en annorlunda söndag...
Jag sov ju ensam mellan lördagen och söndagen eftersom Emil så gärna ville sova ute på banan,
i husbilen brevid David.
Det hade gått alldeles utmärkt även om det tagit en bra stund innan alla somnat.
På morgonen åkte jag ut och hämtade Emil.
Det var dags för alla crossförarna att samlas och David behövde greja med det sista på hojen.
Emil gjorde som han brukar innan jag kom och hämtade honom.
Var överallt och ingenstans.
Förmiddags träningen för Albins del hade gått jättebra och även om dagen innan hade varit ganska hård med många träningspass så var han väldigt taggad.
Jag och Emil var hemma och förberedde en riktig brakmiddag till kvällen.
Vi hade tagit upp en stek och förberedde för en rejäl söndagsstek med diverse tillbehör.
Emil är ju en mästare på att leka för sig själv så han höll på för fullt med sitt medan jag donade i köket.
När steken var färdigbrynt runt om och skulle ligga och småputtra i några timmar så gick jag upp och satte på mig en tubtop för att sätta mig i solen en stund.
När jag precis fått på mig toppen så ringer det på hemtelefonen (Tack och lov att vi har den!) och då var det en mamma som hette Mona som var ute på motorbanan och som hade sett när Albin vurpade och tagit hand om honom. Dom hade försökt ringa David för fullt men han svarade inte. Det är ju liksom lite svårt att höra telefonen när 86 stycken crossar rör sig runt på banan, fullt förståligt.
Hur som helst så sa Mona att Albin själv trodde den var bruten och att han ville att jag skulle komma. Jag ringde mormor direkt och bad henne skicka bort morfar hit. Det tog i runda slängar 2 ½ minut sen var han här och jag körde ut till Anneberg. På vägen fick jag tag i David som inte visste något men jag informerade honom och han sprang bort till Albin.
Det tog inte mer än 16 minuter från det att jag fick samtalet, tills dess att jag svängde in på motorbanan. Då hade dom fått av han tröjorna, lagt armen i ett stöd gjort på ett gäng crosstidningar (som Albin är väldigt glad att han får behålla) och en underställströja med en isklamp på. Det där stödet hängde sedan med honom ända tills han fick gips. Dom hade även fått i honom en halv alvedon så när jag kom så tog jag bara hela ungen med mig och körde in till Akuten.
Där va, tack och lov, ingen kö så vi behövde bara vänta i ca 5 minuter och när vi kom in för första bedömningen fick han ipren med så han var rätt ok. Jag var faktiskt lite fundersam eftersom han inte verkade ha mera ont. Armen runt armbåden var sjukt svullen och svullnade bara mer ju längre tiden gick men han var ju så smärttålig, min hjälte!
Vi åkte upp till röntgen och lagom till vi satt där och väntade så kom David som hade fått packat ihop alla sakerna och kört ifrån banan. Jag satt med Albin på röntgen och David stod med sköterskorna och kollade på bilderna. Den var solklart av sa David när vi åkte ner igen...
Det bestämdes att de skulle försöka lägga armen tillrätta och gipsa för att sen röntga igen. Om det funkade som dom hoppats så skulle han få komma hem, annars skulle det nog behöva bli operation.
Vi bestämde att jag skulle åka hem, lösa av morfar och ta hand om den stackars steken som fortfarande stod på spisen och puttrade...
Innan jag gick kom dom in med Oxynorm (morfinliknande) till Albin så han var väldigt uppåt när jag gick.
Det tog ju sin lilla tid och både David och Albin blev väldigt hungriga.
Jag gjorde ju i ordning steken hemma så jag och Emil fick äta brakmiddag själva men sen blev det bestämt att det blir operation och då ville David komma hem och duscha och äta.
Så jag ringde morfar igen och tog en snabb dusch, sen åkte jag in och löste av David som åkte hem.
När jag var där så fick vi besked att vi slipper åka till Göteborg (skönt!) utan dom löser det i Varberg men vi fick stanna över natten. Albin skulle vara fastande från midnatt så han skulle äntligen få äta något!
Droppet kopplades innan vi visste hur det skulle bli.
Så fick vi åka iväg och få ett eget rum på en avdelning.
Där fick vi en underbar sköterska som kom med mat till min hungriga krigare.
Efter maten gjorde vi i ordning honom för sängen. Det var sent, han åt inte innan strax efter kl 21 och det var ju lite lagom trixigt att kissa, tvätta sig och klä av sig med ena armen i paket och andra fast i en droppställning...
Men det löste sig, vi hjälptes åt och tillslut låg han i sängen. Det började göra ont i armen och sköterskan tyckte det kunde vara bra om han fick någon smärtlindring innan natten.
Han hann dock somna till innan hon kom in, men vaknade och då kopplade dom bort droppet, gav Alvedon och Ipren och bäddade sängen som pappan skulle sova i. För det hade han bestämt, pappa skulle sova brevid honom på natten.
Vid strax efter 22 kom David och det var hög tid för mig att åka hem och lösa av morfarn som suttit hos Emil nästan hela eftermiddagen/kvällen. Så vi sa godnatt och jag åkte hem.
Det var väldigt tomt där in i somrummet där vår lilla vithåriga lilla pojke brukar ligga och i morse gick Emil i vanlig ordning in där och kikade. Jag var vaken och hörde hur han funderade och sen ropade
- Men mamma, vart é Albin någonstans!?
Så vi gosade ner oss en stund i min säng innan vi gick upp och åt frukost och pratade med pappan och Albin i telefon.
Nu är Albin inne på operation och jag väntar på besked. Tänkte åka bort med Emil till mormorn och se om jag kan göra någon nytta. Försäkringsbolag ska ringas och lite annat praktiskt.
Fortsättning följer...
Vår fantastiska kille!
Det ramlade in finfina bilder på mailen från Albins påskaftons-träning.
Och här ifrån både simskola och fotbollscup!
Där däringa Albin alltså...
Men hallå!
Vi var ju i studion i helgen och fotade lite och när jag kommer hem och kikar igenom bilderna så är det inte utan att jag måste undra för mig själv vart min lilla unge tagit vägen? Han ser ju så stor ut...
Ja, hur som helst. Världens finaste Albin. Liten eller stor, fin är han.
Upptaget på min plats
Mina grabbar är ju bara för söta.
Idag på förmiddagen, eller kanske snarare på morgonen, direkt efter frukost så kilade dom båda upp på övervåningen, dom hade någon att leka klart med som Emil sa. Det betyder att dom lekte någon roligt för fullt när jag ropade från köket att det var frukost, och båda grabbarna lite granna slänger i sig sin frukost för att komma fort upp igen.
Jag stannade kvar nere i köket en stund, röjde undan, dammsög och tog en kopp kaffe till, innan jag gick upp. När jag sen kom upp så var det någonslags bygge på gång. Jag kunde inte ens sätta mig på kontorsstolen, för själva bygget gick lixom precis där och öven in på toan sen upptäckte jag...
Minimannen var väldigt nöjd med sitt byggande idag...
I eftermiddag har jag jobbat på ICA, så inget nytt spännande att uppdatera med därifrån inte. Det rullar på som vanligt och jag har verkligen jobbat på bra med glasögonen det sista. Det är fortfarande lite obehagligt, speciellt när jag sätter på dom, eller nästan värre, när jag tar av dom efter att ha haft dom på i flera timmar.
I morrn är det ICA som gäller och eftersom det fortfarande är sportlov så ska jag lämna barnen hos mormorn på morgonkvisten.
Årets första crossträning!
I helgen var Albin och körde cross för första gången i år. Med sin crosskompis givetvis.
Det var en väldigt nöjd och trött kille som kom från den träningen. Jag fick denna bilden av David från när dom åkte hem.
Är man så trött efter träningen så hoppar man ur kläderna på stället där man står tydligen...
Nu ser vi fram emot en riktigt fin säsong på crossbanan!
Jag och min stora
Det är långdagar på onsdagar så han är hemma strax efter 3 och då är han vrålhungrig. Så det var ju tvunget med något i magen innan vi åkte och eftersom Emil redan då var ganska snorig så tyckte vi det var bäst om han kanske stannade hemma, så vi väntade in pappan oxå innan vi stack.
Hos optikern gick det snabbt och smidigt och även i leksaksaffären hade vi flyt men eftersom vi sällan är ute på utflykt utan lillebrorsan så bestämde vi oss för en fika på stan.
Det blev en snabbfika bara för när vi väl var på fiket kunde Albin nästan inte sitta still, han ville bara hem, hem, hem och hem! Han hade ju en ny grej i bilen som skulle byggas ihop och det där med tålamod är varken han eller jag (eller lillebror) begåvade med.
Så efter några djupa suckar från andra sidan bordet, när han liksom inhalerat sin dammsugare och en mer, fick kah vackert offra lite bränd tungspets för att få i mig min latte innan vi var på G hem igen.
Jag och min stora kille. Så olika. Han så förståndig och funderande. Känslig och osäker. Men med världens största hjärta. Älskade älskade unge!
Det där med att lämna bort barnen...
Ja, nu var det ju ett tag sedan vi berörde det här med dagis och sånt.
Japp, jag vet att det ska vara förskola och ibland säger vi det här hemma, men oftast blir det dagis.
Nu är vi inne år 2015 och mina ungar blir nio och fem år i år.
Det betyder ju att jag snart varit mamma i nio år och att jag även snart haft den här känslan i snart nio år. Känslan av att det gör mig riktigt ont att lämna mina barn på dagis.
Vi har världens bästa dagis. Verkligen. Absoluta världsklass och vi älskar alla fröknar (ja, jag vet att det heter pedagoger, men det blir liksom väldigt trixigt att säga det här hemma och inte sjutton låter det lika mysigt som fröken?), kokerskan och hela sättet dom jobbar med barnen.
Det handlar alltså inte om själva dagiset. Inte alls.
Det är det här med att lämna mina barn till främlingar. Fröknarna känner ju barnen, det är inte det, men att lämna bort dom känns inte bra. Det känns verkligen inte bra och hela det där första året när Albin skulle lämnas och vi grät floder tillsammans jag och han på morgonen, då sa alla åt mig att det blir bättre...
Det har det inte blivit. Känslan är precis den samma. Även om det är med Emil nu och även om vi inte gråter floder tillsammans på morgonen för att Emil är en sådan förståndig lite kille som liksom sväljer sina känslor, tar fröken i hand och går in, även fast han inte vill. Jag vet att han har det bra.
Men han hade haft det bättre med mig... Med sin pappa, med sin bror, med sin mormor eller sin farmor...
Han har kompisar som han leker med. Han har en liten flicka som han håller av och tycker jättemycket om.
Han kan komma hem och berätta om roliga saker han gjort. Även om tråkigheter såklart men alltså, jag vet ju att han har roligt när han är där. Ändå frågar han om morgonen när han vaknar om han ska till dagis och de dagar han får svaret att han ska dit så säger han att han inte vill.
Då går vi pedagogist igenom vad pappa gör, vad mormor gör, vad farmor gör och vad jag ska göra så han förstår varför han är där. Idag frågade han varför inte barn kan få vara med på jobbet.
Varför håller vi på med den här cirkusen då, om vi egentligen inte vill och om vi egentligen kanske inte hade behövt om vi prioriterat om lite. Jo, för att ALLA hela tiden säger hur viktigt det är. För att vi inte vill hålla honom utanför gemenskapen som är så viktig sedan när skolan börjar. Jag vill att han ska ha den lilla tryggheten när det är dags att börja skolan, tryggheten att ha sina vänner, eller i alla fall ha människor runt omkring som han känner sedan innan, när allt annat är nytt.
Men som sagt, känslan av att lämna bort barnen på dagis, den har inte försvunnit, inte alls faktiskt. Det kan vara så att den till och med har blivit starkare, den där känslan av att det är fel. I snart sex år har jag lämnat på dagis och jag har inte vant mig. Verkligen inte. Det kommer jag aldrig att göra.
Men jösses va tappra mina ungar är!
Det händer ytterst sällan att Emil är ledsen när han ska lämnas. Ungefär som om han känner att han måste vara lite stark. Han vet ju att pappa kommer och hämtar och han vet oxå att han får leka med sin storebror när han kommer hem.
Första dagisdagen 2014
(Emil var nästan fyra år när han började)
Första dagisdagen 2009
(Albin var drygt tre år när han började)
Snögubben Valle
I morse när vi kom ut så hade snögubben Valle som barnen gjort i går fått lite slagsida...
Nu är dock ordningen återställd och Valle är på rätt köl igen efter lite hjälp från pappan och en mindre , hårdpackad snöhög på ena sidan.
Idag har vi lite pysseldag. David donar i gamla studion (mer om det i ett annat inlägg), jag har rensat lite i frysboxen och har pulled beef i ugnen. Ungarna har varit ute hela förmiddagen och skrapat ihop snö till en pulkabacke från pooldäcket och ner. Vi fick in dom lagom till lunch som idag blev mango/banansmoothie och pannkakor. Nu är ungarna dock inne igen och jag ska ta med dom till affären för lite handling. Sen blir det nog utelek för hela slanten igen!
Albins nya BMX bana...
Albin kör ju runt på min lillebrors gamla BMX från slutet av 80-talet, som min pappa fräschat upp med ett par nya däck. Sen att han har en superfin, ny cykel, det spelar liksom ingen roll, han älskar den där gamla BMXen och cyklar runt på den jämt.
Sen grävaren var här och grävde bort en del jord, sand, sten och bröte som vi haft liggande bakom garaget, så har det nu blivit en riktig höjdarplats att cykla BMX på tydligen och eftersom pappan i familjen tycker sånt här är precis lika roligt (även om han nu inte cyklar som en dåre själv runt garaget) med banor och grejer så har han fixat till en liten "ramp", så man numera faktiskt kan jöra runt garaget. Det gick inte innan eftersom det är en uppmurad, ganska hög kant, men nu är det fixat...
Med en spade kan man dessutom fixa till ett par hyfsade hopp och sen har man en sju helsikes BMX-bana, i trädgården...
På vift...
Jag har varit på vift.
Några dagar på Gotland med Vin & Vax tjejerna, men det får ni läsa om i ett annat inlägg.
Nu kommer det bilder från dagens utflykt.
En eftermiddag ute på Getterön med varsin glass. Mer än så behövs inte för att mina ungar ska bli överlyckliga.
Min stora, fina Albin.
Han är så lik sin pappa i kroppen! Kroppsbyggnaden och hur han rör sig.
Han är snäll, ansvartstagande och har ett hjärta av guld!
Mitt lilla troll! Älskade Emil.
Busig som få och med de roligaste funderingarna man kan tänka sig.
Dom där älskade ungarna!
Alltså, hur mycket kärlek finns det egentligen!?
Mina båda grabbar.
Jag är så vansinnigt stolt över dom båda så jag kan spricka!
Skolavslutning
I förra veckan va det avslutning för min stora kille.
Grabbarna gjorde sig fina här hemma med jenasshorts, murarskjorta och vax i håret.
Innan vi gick på morgonen var det dock lite kallt så en stickad tröja fick vara på.
Vi hade både farmor och mormor med oss och det var en fin avslutning med fint väder. Speciellt när man tänker på förra årets ösregn...
Albin och Ella efter avslutningen i klassrummet.
Nu väntar ett helt långt sommarlov innan det är dax att börja i 2:an till hösten.
