Så var då redan 50cc för liten...

 

Vår stora kille isar sig vara en hejare på det där med att köra cross så i veckan var vi nere i Skåneland och hämtade hem en större hoj, en 65cc.

 

Dom här ungarna alltså!

Det är två härliga, helt vansinnigt olika personer men lika älskade.

 

Jodå, Påskharen hittade hit!

 

Trots att vi varit sjuka och inte kunnat ordna något i förväg så var pappan i familjen i väg tidigt i morse och grejade så när vi ätit frukost var det dags för äggjakten.

 

Ja, alltså, när jag försöker mig på att förklara för David hur jag tänkt mig, så når det nog aldrig riktigt fram tror jag.

Eller, det kanske når fram men hur jag än säger så gör han alltid på sitt eget lilla vis.

 

Vi har lagt om stengången från parkeringen och fram till huset (ja, alltså David har lagt om den). Vi behövde höja upp den en aning och eftersom vi aldrig lyckats få till ordentligt med gräs precis intill så har vi (läs återigen: David) hämtat nu jord och håller på att så nytt gräs.

 

Våra ungar är ju ute jämt så vem som helst kan ju räkna ut att den där stackars jorden med frön på får ju aldrig vara ifred och så har det ALLTID varit. För, tro mig, vi har försökt så gräs där typ varenda år och för varje år som går så blir jag ännu mer frustrerad över att det aldrig blir något gräs och framför allt, varför kan vi inte bara rulla ut lite färdig gräsmatta, från rulle?

 

Nädå, vi gör ett nytt försök i år och jag var nog inte helt vänlig i min framtoning när jag med min bestämdaste röst gjorde väldigt klart för min andra hälft att jag minsann inte tänker ta yttligare en sommar där barnen springer från poolen, över gräset och tar några steg i JORD innan dom kliver in! Ni kan ju själva tänka er hur det ser ut!

Jag föreslog, å det bestämdaste att det hade varit bra med en såndär fiberduk över, så förstår ju alla att där på ska/kan man ju inte gå, och pinnar att sätta fast den med borde ju inte vara några större problem.

 

Nu till det när med att nå fram...

 

Vi hade inte någon fiberduk och David såg sin egen lösning på problemet...

 

Alltså, det här med att ha blivit mamma är ju givetvis det störta som hänt mig och jag skulle göra allt för mina barn men jösses va sjåpig jag har blivit! Om det är för att jag fått barn eller om det är åldern, det vette katten, men ojojoj!

Idag var det ju dags för Albins operation. En enkel operation för att ta bort halsmandlar och polyper. Albin är tuff, har hög smärttröskel och är enkel att ha med till doktorn. Det hela gick precis hur bra som helst (förutom att dom var lite efter i schemat när vi kom så vi fick vänta en bra stund och det var ju klart jobbigt för en fastande sjuåring), han åkte in på OP och jag fick vara med till han somnade. Sen satt jag i väntrummet och läste tills sköterskan meddelade att han var tillbaka och jag kunde komma.

 

Det värsta 30 minuterna i mitt liv (nåja kanske inte, men just då kändes det så) började...
När han skulle till att vakna upp från narkosen blev han helt galen, kastade sig runt i sängen, grymtade, försökte ställa sig upp, rev av sig alla slangar (syrgas, pulsmätare mm) och det rann blod ur både mun och näsa. Jag har inte ont av blod och sånt (bara kräk då, men det har Albin aldrig gjort under sina 7 levnadsår så jag är inte rädd för det) men när han öppnade ögonen så var han ju inte där! Inte på riktigt, ögonen rullade runt där inne och det gick ju inte att få kontakt, han var borta, och galen. All personal sa hela tiden att det var helt normalt och dom kämpade med att hålla fast honom. Blodet rann och överallt blev det rött.

 

Jag kände mig något så fruktansvärt maktlös! Jag kunde ju ingenting göra!
Det var ju såklart väldigt obehagligt. Jag sa ingenting men rätt som det var kom dom körandes med en säng och innan jag hann protestera låg jag bredvid Albin i en egen säng, med en filt upp till hakan och en festis inkörd i munnen med uppmaningen att dricka. Två andra sköterskor höll fortfarande fast i Albin, som nu äntligen började lugna ner sig. Jag kunde se honom hela tiden där jag låg, skakandes och drack min festis.

 

När han lugnat sig klev jag upp och satte mig på en stol bredvid sängen, torkade blod och pratade med honom. Även om han fortfarande var helt borta så blev han lugnare och helt stilla när han fick sin gosefilt och hörde min röst. Sen sov han i nästan 1½ timme och när han vaknade igen var han precis som vanligt!
 Tydligen var det inte en helt vanlig reaktion fick jag reda på sen, tack och lov!

 

När Emil ska göra samma operation ska jag minsann INTE vara där själv!

Phju! Det var min dag det! Dessutom, kanske ska tilläggas, så missade dom den lilla detaljen att ge den väntande mamman lite fika (tror dom gick om varandra för först kom det en sköterska och sa att jag skulle få kaffe och en macka och sen kom det en annan och sa samma sak, men någon fika såg jag aldrig till...). Jag hade troligtvis inte fått i mig särskillt mycket men det var inte utan att jag var lite matt när vi körde hem vid halv fyra.

 

 

Albin var väldigt hungrig och åt flera glassar, en yoghurt och ett glas saft på avdelningen.

På vägen hem, i Caféterian, köpte vi en macka och en drickyoghurt som han satte i sig innan vi åkte till McDonalds och köpte mjukglass. När vi kom hem väntade pappan och lillebrorsan med en Calippo.

 

 

Jomenvisst, det blev ju en och annan glass idag men han har ganska ont i halsen också, med öppna sår i halsen. Nu har han fått en Ipren och jag hoppas han kan somna gott.

Emil somnade gott efter ett bad med en rosa badbomb i...

 

 

 

Nu är det dags för barnen att skriva sina önskelistor.

 

 

Jodå, han gillar sin present, ganska mycket...

 

Givetvis har han skydd där under och riktiga crosstövlar, hjälm och nackskydd och han kör så in i hejsan!

Nu har han mycket på gång, det är Cross, Innebandy, Fotboll och Simning. Vi får väl se hur länge han tycker det är roligt med allt, vi uppmuntrar givetvis alla aktiviteter och hoppas att Emil också kommer att tycka om att idrotta eller i varje fall ha hobbies som innefattar annat än datorskärmar och annat stillasittande...

 

I detta huset äger vi faktiskt inga tv-spel eller liknande. En surfplatta har vi och det är ytterst begränsad användning på den. Vi har lånat ett Wii av min bror ibland det räcker gott!

 

Nu ska jag se om jag hittar något gott recept med strimlad biff, det får bli fredagsmys-middagen!

 

 

 

 

Idag är det Albins dag! Idag har vi haft vår kille hos oss i sju år (14.35).

Igår på morgonen tog vi med crossen ut i studion och Albin fick slänga på sig sina crosskläder så fotade vi lite, medan hojen fortfarande är ren och fin.

 

 

I morrn fyller vår stora kille 7 år och jag var inne och läste lite i min gamla blogg, som jag skrev när jag väntade honom. Han valde ju att komma ut lite tidigare än vi trodde och jag hade fullt upp dagarna innan han kom.

 

 

 

Jag minns nästan hur det var den dagen, och den kvällen. Jag hade ingen aning, inte minsta lilla känsla av att det skulle vara något på gång. Tidigare i veckan (Albin är född på en lördag) hade jag varit på MVC och vägt mig, jag hade gått upp 17 kg men bebisen i magen mådde toppen.

 

Förlossningsberättelsen kan ni läsa här så bjuder jag bara på några smickrande bilder.

 

 

Litet filmklipp från igår, när vi var och körde fyrhjuling.

 

Emil vill ju väldigt gärna köra själv och som ni ser i klippet så är han fortfarande en aning opålitlig så David har ett rep fastknutigt där bak och håller emot om det går för fort, tyvärr kan han ju inte styra med det däringar repet...

Jag tycker att det är på sin plats att pojkarnas filtar får ett helt eget inlägg.

Jo, jag är fortfarande i Spanien, men det här med tidsinställda inlägg är fantastiskt.

 

Båda barnen har fått en filt från Me & I.

 

Albin har en vit som på ena sidan är täckt med sköldisar. Det var en av dom få grejerna jag köpte när Albin låg i magen. Jag var på Me & I party hos Anna. Jag minns inte om hon hade fått Ella eller om hon var liten, hur som helst så var det i alla fall kollektionen 2006, vår eller höst.

 

Albins filt är enormt viktig för honom och han ÄLSKAR sin filt och har alltid gjort. När jag märkte att den var så viktig så letade jag febrilt efter en till och hittade en ny på Tradera som jag budade hem.

 

När Albin var lite drygt ett år så tog vi bort hans napp och då blev filten extra viktig för honom. Det var aldrig några problem att ta nappen, jag tror det är enklare när dom inte hunnit bli för stora.

 

När Emil låg i magen så ville vi ha en likadan filt men eftersom vi inte visste va det var för en liten krabat där inne så ville vi ha en som var hyfsat neutral i färgerna. Det hittade jag inte och sen slutade Me & I med filtarna så jag köpte två från deras utförsäljning på webben. Den är blå på ena sidan och orange på andra, med råttor på.

 

Emil älskar också sin filt men inte på samma sätt som Albin. Dom har båda sina filtar i sängen och bara när dom ska sova, men Emil vill ibland ha sin med sig i soffan på morgonen när han dricker välling.

 

Vi tog Emils napp när han var ungefär lika gammal som Albin, strax över året och det var inga problem där heller. Kanske kan det vara därför killarna är så fästa i sina filtar, för att dom inte hade nappen så länge?

Hur som helst, jag tycker det är supermysigt med filtarna!

 

 

Igår kväll, efter kvällsmaten, lastade pappan in quadarna i bilen och så körde vi bort och tränade.

Mormorn och morfarn kom också men tyvärr fick vi inte igång Emils lilla.

 

 

Jag följer ju Albin till skolan varje dag, och hämtar hem honom, varje dag och jag har reagerat på hur en del andra barn beter sig och vilket språk dom använder. Jag får gåshud när jag ser hur barn gör mot andra barn!

 

 

Vilken kväll!

 

Efter några timmars mekande med Albins quad nu i eftermiddag/kväll så har vi vart och tränat lite.

Morfarn kom hit direkt efter jobbet och hjälpte till med att bya några grejer som David fått hem och sen bar det iväg.

 

Albin kör riktigt bra nu, han har koll på grejerna och hur han måste parera i skarpa kurvor, på hopp osv.

 

Emil har inte riktigt lika mycket koll än men han älskar det!

Han skrattar med hela ansiktet när han får köra runt på sin "fyling" som han kallar det.

Än så länge vågar vi inte låta honom köra runt själv så David har ett rep fast där bak så han kan gå/springa med och styra lite. för visst vill ju även Emil köra upp på dom stora guppen när Albin gör det...

 

 

 

För många andra var gårdagen säkert lite småkylig för att vara en sommardag i Juli men för mig var den perfekt! Jag kunde lätt sitta i skuggan utan att svettas bort!

 

Mormor kom på eftermiddagen, vi gjorde smörgåsar och fruktsmoothie.

Barnen badade, jag förberedde maten, hämtade ut ett paket mm

 

När David kom hem satte han igång grillen och grillade älgfärsbiffarna jag gjort idag.

Vi satt ute och det var så skönt!

 

Sen badade barnen lite till och vi busade med dom i flytfotöljerna. Då blev Emil helt plötsligt väldigt trött så jag gick upp med honom, och efter tandborstning, tvätt och lite välling så sov han som en gris redan innan 19!

 

När lugnet och lillebror hade lagt sig så dukade vi fram te, jordgubbar och glass.

David och Albin passade på att ta ett bad med lite bus.

 

Jag stod på avstånd och fotograferade, det skvätte en del om vi säger så...

 

Min pappa, han är en riktig "fixare".

Alltså han lagar saker som gått sönder och mekar med alla våra motordriva intressen.

 

För några veckor sen lämnade vi en lite större fyrhjuling hos pappa (som Albin ska köra) som var i stort (STORT!) behöv av att ses över. Den var skitig, rostig och varenda bult satt lös. Det var lite andra, tekniska grejer som oxå behövde fixas.

 

Enligt mamma har han vart ute i garaget, mekandes på den här fyrhjulingen på sina lediga stunder och i söndags, när vi var hos dom och firade mamma så fick Albin testa den! Den var så fin, tvättad och putsad!