Ja, jag blir irriterad när jag tänker på det, fast jag har ju såklart inte gått och hängt upp mig på detta hela dagen, men det kom över mig för en stund sedan och då är det lika bra att skriva av sig!

Vi pratade lite om det i dag, jag & Martina och även igår när Lisa var här så hade vi uppe det på tapeten. Det handlar såklart om den hemska sjukdommen magsjuka, vinterkräksjuka eller vad man nu väljer att kalla den. Det är något jag är fullständigt livrädd för! Jag vägrar!

Jag tror nog man kan säja att det är som en fobi, jag lider verkligen något fuktansvärt när jag vet att vi kan vara utsatta för smittan. Jag tror faktiskt inte att det är många som kan förstå min fruktansvärda rädsla för just magsjuka. Min största rädsla är inte att jag ska få det utan att David eller Albin ska få det. Jag har haft det en enda gång i mitt liv och tror kanske jag tillhör dom där procenten som faktiskt är imuna men det gör mig lika rädd för skiten i alla fall. I måndags ringde Cornelia från Albins förskola och berättade att det gick magsjuka och eftersom dom är informerade där så ville hon höra om vi verkligen ville lämna Albin där och det ville vi ju såklart inte så han fick vara hos mormor och lika glad för det var han (och jag, mitt arma stackars mammahjärta!).

Nu står vi ju åter inör ett jobbigt beslut. I morrn ska han ju igentligen vara på dagis men jag vill verkligen inte att han ska gå, jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte! Jag har lovat mig själv att ringa och kolla med fröknarna på morgonen men jag vet redan att jag inte kommer kunna sova ordentligt pga denna hemska oro. Denna oro som ger mig magkatarr varje jäkla vinter! Det är delvis därför jag tycker det är så skitjobbigt att ha honom på förskola när vi igentligen inte behöver!

Men om man nu ska komma till det som rubriken igentligen handlade om, varför jag blir så förjordat irriterad. Alla dessa människor som inte kan stanna hemma när dom är sjuka eller har varit sjuka! För fan, bli hemma!!

Det hör verkligen inte till vanligheterna att jag svär i bloggen men detta är ett ämne som gör mig fullständigt vansinnig! Framför allt så ser jag massor när jag jobbar som jag gör. Tex när jag var hemma på morgonen i måndagsoch kollade mail & facebook som vanligt, då var där en del som var hemma för vård av barn, ni vet sånt som man skriver i sin status. Hur i hela friden kommer det sig att just några av dessa personer kommer inklampande i affären, med barnen!?!?

Jag blir så upprörd i skrivandets stund att jag faktiskt måste gå och ta en liten paus och andas! Har folk ingen koll på det där med 48 timmars regeln (att man ska vara hemma i minst 2 dygn efter att blivit frisk)!? Visst kan det vara jättesynd när en hel familj får det, utspritt på ett antal dagar men det spelar väl för sjutton ingen roll! Hur synd det än och vad för roliga aktiviteter man än hade planerat som man måste ställa in, man kan väl tänka på alla andra, som inte själva valt att bli utsatta för smittan!? När brorsan var sjuk så fick han utegångsförbud i 2 dagar, ja, jag kan vara en riktig martyr, han fick inte gå ut bland folk, då handlar jag hellre åt honom och sätter det på trappen än att han ska röva ut bland en massa folk och smitta ner dom!

Precis som jag sa innan så är jag inte ett dugg rädd för att gå till jobbet, jag har min handsprit men barnen på dagis har ju inte den möjligheten om inte föräldrarna kan ha tillräckligt med vett i skallen att hålla barnen hemma tills alla är friska och har varit det i minst 2 dygn!!

Nu ska jag försöka lugna mina nerver (lämpligtvis med en Underberger...) och hoppas på en god natts sömn även om jag vet att det blir skitjobbigt att förklara för förskolan imorrn att jag inte vill att Albin ska gå dit. Jag förstår naturligtvis att detta inte alls gynnar Albins "inskolning" (ja, det är så jag känner, som att vi fortfarande skolar in honom, eftersom han blir så ledsen), men jag kan inte hjälpa det, jag är så rädd för magsjuka & kräk!

Så alla ni som tänker skriva "elaka" kommentarer, tänk en gång extra! Detta är inget jag är stolt över och något som påverkar mitt sociala liv extremt mycket varje vinter.