Att ha haft den första av bröllopsdagar
Vilken bröllopsdag vi fick!
Eller snarare kväll..
När jag lämnat barnen hos mamma så kom jag hem samtidigt med David och han hade en blomma med sig.
Vi gjorde oss i ordning och åkte till Ästad Vingård där vi åt en helt fantastisk middag och innan middagen tog vi en härlig promenad genom gården.

Så fantastiskt gott!
Vi frågade varandra varför vi inte äter där oftare.
Men höjdpunkten var ändå efteråt.
David tog med mig på en himla massa skogsvägar och berättade om vart han vuxit upp. Vilken backe han åkte pulka i, vilka sjöar han cyklat till och badat, vilka åar han metat i. Vi hittade kvarlevorna av en gammal trädkoja han byggt, körde på vägarna i skogen som han cyklat och kört moped på under uppväxten.
Det var så himla mysigt!
Det här bestämde vi oss för att vi måste göra om varje bröllopsdag.
Helt plötsligt, mitt ute i skogen börjar radion dessutom spela vår utgångslåt från bröllopet, rysningar på den alltså.
I brevlådan i dag kom denna.
Erkänn, lite läskigt...
Ett år som fru!
Idag firar vi bröllopsdag!
Vår första bröllopsdag.
En av väldigt, väldigt många hoppas jag.
Idag för ett år sedan, stod vi inför alla våra älskade släktingar och vänner uppe på ett vansinnigt varmt loft, som Pia & Bo-Inge gjort så fint att jag aldrig kunnat drömma om.
Vi sa våra "ja'n" till varandra, lyssnade på våra utvalda solosånger och medan jag skskade så blombladet i min bukett darrade så rann svettdropparna i pannan på min man.
Aldrig kunde jag ana hur lycklig jag skulle bli av att bli fru Larsson.
Tiden innen, planeringen och allt runt omkring kan ha varit bland det bästa och roligaste vi gjort tillsammans som par. Vi lärde känna varandra djupare och vi upptäckte att vi delar så himla mycket värderingar och tankar om hur vi vill ha det.
Dom här båda.
Jordens underbaraste ungar. Båda skötte sig så exemplariskt som dom bara kunde den där dagen. Dom gjorde precis som dom blev tillsagda, gick som vi övat in och åkte snällt med barnvakten dom bara träffat en enda gång innan för att låta mamma & pappa fira själva tillsammans med vuxna vänner och familj.
Jag är så tacksam för den där dagen för ett år sen.
Hur kunde den bli så himla bra?
Hur kunde just jag få den här underbara mannen vid min sida?
Idag ska vi fira. Vi ska fira ett år som äkta makar.
Att ha fått rejält med sol!
Ja jäklar va sol vi fått nu i ett par dagar!
Idag fick jag letat från solbrillorna som låg i bilen. De är ju trots allt liiiite mindre än skidgogglesen och kunde kanske jämna ut gårdagens bränna lite bättre tänkte jag. För helt utan går bara inte att åka när det är så soligt.
Nu har vi ätit gott och laddar med sömn för sista dagen i backarna i morrn.
Men jag tänkte fresta med underbara bilder från Saalbach som vi tog idag.
Vi älskar!
Saalbach... WOW, alltså, Saalbach!
Vi är nog liiiite, liiiite kära båda två!
I morse var vi i vanlig ordning uppe i tid och först in i restaurangen när frukosten öppnade.
Vi käkade lite snabbt och sen packade vi in oss i bilen och åkte de stackars 15-20 minuterna till Saalbach och ett jättemycket större skidområde än det vi har här bakom hotellet.
Inte nog med att det är gigantiskt, det är desstom strålande sol, klarblå himmel, väldigt fin snö, mindre folk och FIS Europacup tävling!
Vi var på plats i tid som sagt, och lyckades hitta en liten övervakad parkeringsplats precis nedanför en av de stora liftarna (som dessutom visade sig vara alldeles gratis när man hade liftkort, märkte vi när vi skulle hem). När vi kommit upp och fått fatt i en pistkarta (som var typ fyra gånger så stor som den över Zell am see-Kaprun!) så började vi beta av kilometer efter kilometer backar.
Vi satte oss på en finfin uteservering (så gaaalet varmt!) med utsikt över tävlingsbacken där det pågick träning för fullt (Super-G tror jag det var idag) och tog en lunch mitt i backen.
Man måste ju käka en riktig Gulasch sådär i solen, på berget när man är i Österrike!
Eftermiddagen var svettig och varm med massor av meter skidåkning i benen.
Nu är vi hemma på hotellet och ska strax börja göra oss klara för galet mycket mat i restaurangen i kväll.
Det är visst italiensk afton där så vi är mycket spända på vad som kommer serveras.
Men som sagt, först stretching, dusch och bäversalva!
Vi har det bra här. Riktigt jäkla bra!
Att ha fått ändra om lite i planeringen
Både jag och min man är lite sådär för att ändå göra någon form av plan och har haft en hyfsad plan för veckan men vi är ombytliga och spontana också om det dyker upp något. Som idag till exempel, när vi vaknade och det har snöat o a v b r u t e t sedan i går kväll och prognosen på frukostbordet sa att det skulle fortsätta snöa hela dagen idag.
Mina ben lider ju fortfarande efter helvetet dom genomled i söndags när jag skejtade mig i stort sett överallt och fortfarande har lite halvsvårt för att stå på i backarna och framför allt bromsa när det går för fort eftersom låren tar precis helt s l u t! Det är liksom som om dom brinner och sen blir helt stumma och jag använder ju varenda muskel i hela jäkla kroppen förutom låren när det blir så. Med tänke på mängden snö som fallit och fortsatte falla hela förmiddagen så planerade vi alltså om.
Vi hade tänkt åka till det andra berget idag, Kaprun, men insåg att eftersom det ska snöa lika jäkligt idag så spelar det nog ingen roll vart vi är, jag kommer att ha lika svårt för snövallarna vilket berg vi än är på.
Så vi gav oss upp i pisten här precis bakom hotellet och bestämde oss för att åka effektiva tre timmar på förmiddagen och sen ta eftermiddagen nere på byn.
Så, sagt och gjort! Vi gjorde berget här hela förmiddagen och hade dagen till ära bokat lunch i restaurangen på vårt hotell. Sen lät vi alltså pjäxor, skidor och framför allt mina låååår vila lite genom att gå ner på byn och bara strosa.
Vi bor en bit upp på höjden, mot berget och byn ligger nere vid bergets "fot", precis vid en sjö som heter Zeller See och precis där ligger byn. Det ligger ta mig tusan restauranger och caféen överallt! Varenda liten gata man svänger in på, så nog sjutton ligger där ett litet fik eller bageri med liten serveringsdel.
Vi strosade runt där nere några timmar, köpte lite inhemsk öl, någon bitter vi inte heller sett förut och en burk med något som bara måste vara skitbra!
Bäversalva!
Ja, alltså, nu vet vi ju inte ens om det är en bäver på burken, förmodligen inte. Men någonslags murmeldjur är det i alla fall och innehållet i den här burken ska hjälpa mina stackars överarbetade muskler (jodå, det var precis det den var perfekt för, överarbetade muskler!).
Vi slängde på bäversalvan på mina onda muskler direkt när vi kom hem!
Låren fixar jag sjäv (och i ärlighetens namn gör dom så fruktansvärt ont att han ändå inte hade fått så mycket som nudda vid dom) men fick fantastisk hjälp av maken med att smörja in vaderna, i då alltså, prima bäversalva!
Nu ska vi strax ladda om batterierna för en av kvällens höjdpunkter, buffén men precis allt du kan tänka dig!
David har lärt sig sålla lite bätre nu, men i början var det svårt, han ville äta av precis a l l t!
Jag har ju mycket lättare för det här, jag äter det jag tycker om och går alltså inte ens förbi salladsbordet längre. Det där kalla med en massa fisk i olika former (sill isch?), canapéer, Patéer, rullar, konstiga kalla röror, inlagda grönsaker och gud bevars, sauerkraut, eller som vi säger hemma, surkål...
Jag har ju mycket lättare för det här, jag äter det jag tycker om och går alltså inte ens förbi salladsbordet längre. Det där kalla med en massa fisk i olika former (sill isch?), canapéer, Patéer, rullar, konstiga kalla röror, inlagda grönsaker och gud bevars, sauerkraut, eller som vi säger hemma, surkål...
Han älskar den! Jag kan inte alls förstå det. Sura grönsaker? Som om det inte är nog med att det är en grönsak och dessutom KÅL, man gör den sur också. Och folk äter det? Gladeligen?
Nä, nu ska vi prova en av dom nya ölsorterna, från badkaret tror jag bestämt.
Ha en fortsatt fin dag därute!
Bröllopet - Vigseln
Efter att vi varit på gården precis brevid, Elsas, och fotograferats där, mot den gamla ladugården,
så ringde Tobbe och sa att alla var uppe på loftet.
Alla våra gäster hade fått plats på bänkarna på loftet.
Gitte, vår vigselförrättare var på plats, likaså vår älskade vän Camilla som läste för oss och Julie som sjung.
Vi hade inte varit på Rönnås sedan eftermiddagen på fredagen och Pia, Bo-Inge och Ida hade dekorerat så himla fint! Det var liksom bättre än vi kunnat tänka oss! Denna fina skylt mötte oss när vi gick grusvägen från Elsas till ladan.
Här någonstans började vi väl bli lite sådär småpirriga.
Nervositeten var nämligen helt borta under fotograferingen när man hade så himla mycket annat att tänka på.
Tror att det gjorde det hela bra mycket lättare, att vi inte hade någon tid alls emellan, till att samla på oss nervositet. Nu gick det liksom i ett.
Vi gick in på gården i samlad trupp.
Där stod Pia, Bo-Inge, Ida, Anna och resten av de som jobbade med Vår fest denna dagen.
Brorsan, Tobbe och Linda stod också och väntade på oss i dörrn.
Barnen passade på att kissa innan vi ställde upp där utanför den gröna porten och gav brorsan tecken att sätta igång ingångsmusiken. Tobbe och Linda knallade upp och satte sig på sina platser och fotografen Marie kilade även hon upp och tog plats med kameran i högsta hugg.
Vi hade övat in väl hur vi skulle gå och vart i musiken vi skulle göra vad.
Så när vi hörde de första ljuva tonerna ur
Peer Gynt Suite, Op. 46, No. 1: Morgenstemming av Edvard Grieg
så började vi gå. Upp mot ett galet varm loft.
Här kommer vi upp.
David hjälper mig med släpet på klänningen och våran Toastmaster och Toastmadame sitter så fint på höbalen och väntar på oss. Marie Hidvi har tagit alla bilderna i detta inlägget.
Vi går upp och fram till Gitte, Vigselförrättaren som även är min svägerska Julies mamma.
Pia & Bo-Inge har lagt fram en röd matta där vi ska stå.
Musiken tystnar och grabbarna springer fram och sätter sig i mamma och pappas knä.
Mamma och pappa sitter på första bänkraden, det är dom enda personerna jag minns att jag såg.
Helt otroligt. Vi gick ändå med ansiktena mot alla våra gäster när vi gick fram med varken jag eller David "såg" ett enda ansikte, vi var galet fokuserade på uppgiften.
Gitte hälsar alla välkomna och sen sjunger Julie första sången.
Utan dina andetag med text av Joakim Berg.
Sen blir det självaste vigselakten, med löften, ring och puss.
Efter vigselakten läser vår underbara vän Camilla om kärlek.
Efter Camilla sjunger Julie den sista solosången
(båda gångerna kompade av musikerna från bandet, Lucky Lips från Falkenberg).
Vi hade en hel del sånger på förslag men när vi satt oss ner och pratade igenom det så va vi rörande överens om denna låten.
Hallelujah av Leonard Cohen med Svensk text av Malin Michea
Ett ensamt hjärta längtar hem
Jag drömde om en bästa vän
Min väg var inte alltid lätt att vandra
Men här står jag nu med allt som jag
Har önskat, bett om, velat ha
Mitt hjärta sjunger när vi rör varandra
Hallelujah
Du är mitt stöd i allt jag gör
Du värmer, väcker och berör
Du ger mig mer än vad jag kan begära
Och ingen annan kan förstå
Det magiska som är vi två
Mitt hjärta sjunger när jag har dig nära
Hallelujah
Den kärlek som jag har i mig
Ger inte vika, brister ej
Om dagarna blir svåra eller tunga
Tillsammans står vi hand i hand
Tills ljuset åter bryter fram
Mitt hjärta kommer aldrig sluta sjunga
Hallelujah
När Julie sjungt klart så avslutar Gitte med att läsa en text av Per Anders Fogelström.
Sen vänder vi oss om mot våra gäster (märkligt nog "ser" vi dom inte här heller...).
Brorsan, som stått beredd i trappan hela vigseln kilar ner och sätter på utgångsmarchen.
Nothing Else Matters instrumental.
Det var inte fören efter vigseln, när alla kommit ner från loftet och vi smygit en runda runt huset, som vi kom in på den fulla innergården och faktiskt såg alla människor.
När vi gick igenom körporten vände sig David mot mig och sa
- Herregud, känner vi alla dessa människor? Så många... Satt alla dessa på loftet?
Och det gjorde dom ju!
Allihopa hade dom knött ihop sig uppe på ett trettiofemgrader varmt loft, bara för VÅR skull.
Och när vi kom ner så stod dom ju allihopa där nere och blåste bubblor på oss och skålade med oss för att vi äntligen blivit man och hustru.
Tack! Tack alla älskade, älskade människor som var med och gjorde vår vigsel till den allra bästa!
Bröllopet - Fotograferingen Del 2
Då fortsätter vi.
Efter att vi varit på Munkagårdsskolan så körde vi ut mot Rönnås lada och planen var att göra några stopp på vägen. Vi köre inte många hundra meter innan första stoppet.
Sädesfält, landsvägar, finfina träd och fantastisk himmel!
Undertiden vi stod så fint uppställda i sädesfälten så körde några av våra gäster förbi, på väg till Rönnås.
Vet ni förresten, hur mycket tyg det är som ska med in i bilen?
En himla massa tyg, tyll, spets och annat krafs. Riktigt mycket att hålla reda på.
Hur som helst, vi hoppade in i bilen igen och körde vidare.
Vi körde till majsfälten!
Efter att vi studsat runt ute i majsen en stund, vilket barnen tyckte var ytterst festligt, så drog vi till näst sista destinationen, Elsas...
Denna bilden älskar jag! ÄLSKAR!
Det var den sista bilden innan vi gick den korta pomenaden mot ladan.
John hade fått samtalet att alla var på plats på loftet.
Vi tog på grabbarna skor, gav dom varsin smoothie och sen gick vi grusvägen bort. Bort mot ladan...
Bröllopet - Fotograferingen Del 1
Ja, nu äntligen har alla bilder kommit så nu kommer det bilder minsann!
Först tänkte jag dela med mig av hur det blev just Marie Hidvi på Hidvi Group som fotograferade oss.
Jag började tidigt att kolla med ett par fotografer som jag tycker är grymt duktiga.
Eftersom jag själv jobbar med just foto så var jag ju rätt så intresserad av att få orginalbilderna på skiva bara och sen sköta redigeringen själv och det var det inte så många som var sugna på.
Det förstår jag iofs, jag hade inte heller lämnat ifrån mig oredigerade bilder men Marie tvekade inte!
Vi pratades vid i veckan innan bröllopet och när vi hade lite koll på vädret så följde vi bara planen vi gjort upp.
Både jag och David ville ha natur, lantligt, inte uppstyltat och ganska enkla bilder.
Hela vår familj hänger ju ganska mycket på Munkagårdsskolan och där finns alla möjliga miljöer.
Marie tyckte själv att det var jätteroligt när jag föreslog det, så så blev det!
Det kom ju en liten regnskur strax innan vi träffades men det var ingenting som störde oss och eftersom vi lyckades pricka in årets varmaste dag så torkade det upp snabbt.
Vi möttes upp på framsidan och Marie ville att vi skulle börja på grusplanen, vid kalvarna. Inte oss emot...
(Alla små bilder är klickbara)
Det gick som hejsan och redan där var klänningen inte längre vit.
Det orade dock inte mig det minsta.
Barnen skötte sig utmärkt och när vi var klara där så körde vi mot dammen...
Innan man kommer fram till själva dammen så är där en gräsplätt med stora fina träd och det rinner faktikst en liten å precis bakom. Ljuset vi fick denna eftermiddag var precis perfekt, helt magiskt.
Nere vid dammen och ute på bryggan är det alltid lite läskigt eftersom våra grabbar är mer vilda än tama och man aldrig riktigt vet vad dom kan tänkas hitta på.
Vi hade Davids bror John med oss hela tiden, han var vår chaufför och han fick minsann assistera både här och där. När vi stod ute på bryggan så stod han så fint vid sidan om och höll reflexskärmen.
Vid dammen finns även ett litet lusthus som vi fotade lite i och utanför och innan vi drog vidare så hittade vi ett träd med en kringbyggd bänk.
Fler foton från vår dag kommer i del 2.
Att ha gjort svampskogen!
Igår var det dags för vårt första lilla "uppdrag" som vi fick på bröllopet.
Eller, alltså, det var ju inte vi som fick uppdrag, det var ju 12 av våra gäster som fick i uppdrag att hitta på saker med oss. En för varje månad vårt första år som gifta.
Peter, en av David äldsta vänner, fick september månad och uppdraget var att ta med oss ut i Svampskogen.
Hela familjen är galet laddad för Svampskogen så där en söndagmorgon.
Känner man Peter så vet man att det där med skogen och ute på landet är långt ifrån vad Peter är van vid. Väldigt långt faktiskt så jag tog på mig att bidra med lite skogstips.
Nu var det ju inte bara Peter såklart. Vi åkte ut i skogen allihopa, hela bunten.
Fikapaus är ett måste när man plockar svamp!
Japp! Vi hittade svamp!
Både vi och dom fick med oss varsin liten korg hem.
Vi gjorde hela förmiddagen och lite till i skogen och fick med oss svamp hem.
På eftermiddagen var det simskola så David tog Emil med dit och så tog jag med mig Albin till Rönnås för att hämta grejer och kolla läget.
På kvällen var det mat hemma hos mormorn & morfarn.
Precis lagom vad man orkar med en söndag efter en 90-tals fest.
Bröllopet
Ja, jag vet att ni väntar på fortsättningen på dagen men jag väntar på bilderna från fotografen och fram tills dess så får berättelserna ligga här i utkorgen och vänta på att bli publicerade...
Bröllopet - Det där med gåvor till varandra
Ja, hur va det nu med gåvorna?
Både jag och David var vilsnare än vilsnast när det gällde det här med gåvor.
Morgongåva, hur va det nu? Skulle den ges på bröllopsdagens morgon, eller morgonen efter?
Är det bara bruden som ska få det eller brudgummen också?
Som sagt, frågetecknena var många och eftersom vi liksom ändå gjort det här bröllopet till vårat alldeles egna, utan direkt inblandning av seder, vett & ettikett och annat så fortsatte vi i samma stil.
Jag hade nog mest huvudbry tror jag, för vad sjutton ger man till någon som har allt eller som kan köpa det han vill ha själv? Det var ju galet svårt och jag lyckades inte komma på en enda bra grej.
Sen kom jag på en sak! Metallica biljetten! Jag var så glad när världens bästaste hårdrockare hjälpte mig att fixa fram en biljett till och eftersom konserten var bara sju dagar efter bröllopet så ville jag ge honom den innan, så han skulle hinna smälta och förbereda sig lite.
I slutet på Juni fick han alltså reda på att vi minsann skulle på hårdrockskonsert tillsammans!
Men jag kände ändå att jag ville ge honom något. Något man liksom kan ta på, något man har kvar.
Idén i huvudet var egentligen helt galen!
Men jag finns ju liksom inte med på ett enda foto någonstans, det är lite instagram selfies då bara.
Hur som. Jag funderade på att göra en boudoirfotografering...
Jag vet! Helt galet!
Jag snurrade runt med den här tanken hur många varv som helst och bestämde mig för att göra ett försök själv. Jag ville vara ute, jag har ju kamera, stativ och fjärrutlösare.
Men vart sjutton skulle jag hålla hus? Och hur skulle jag praktisk lösa det här själv?
Jag insåg att jag nog behövde lite hjälp ändå...
Jag frågade Marina lite försynt om hon kände till någon bra plats och hon hade ju ungefär en miljon bra platser i huvudet för en sån typ av fotografering.
Så, jag packade en liten väska med rekvisita och försökte göra allt jag kunde för att inte David skulle märka vad jag hade med mig när jag sa till honom att jag skulle åka en sväng och träffa Marina på Strömma.
Resultatet?
Ja, det är inget som ska visas här på bloggen inte, i alla fall inte allt...
På morgonen, innan barnen vaknat så smög jag upp ett paket till den där blivande maken, ett väl inslaget paket med ett väldigt personligt kort. Nu i efterhand har maken berättat att han blev väldigt rörd och väldigt glad över både kortet och albumet.
När vi kom ner i köket så hade givetvis även David ett paket till sin blivande hustru.
Ett litet, fyrkantigt paket som liksom skvallrade om ett smycke...
Älskade, älskade man va fin du är!
Så gick det alltså till med våra gåvor till varandra. På självaste bröllopsdagen.
Bröllopet - Ladan
Då kör vi väl på med andra delen i bloggserien bröllopet.
Rönnås Lada.
Varför bidde det där då?
Jo, alltså när David friat och vi började prata om hur vi ville ha det så var vi båda två fruktansvärt överens om vad vi inte ville ha. Ingen av oss ville ha det stort och flådigt, vi ville inte ha kyrka och vi va heller inte sugna på bygdegård. Vi var överens om att göra det till vårt, på vårt alldeles egna lilla vis.
Jag tror till och med att David sa
- Du gör ju aldrig någonting på det viset som man "ska", så då kan vi väl göra bröllopet på vårt sätt oxå?
Så det var precis vad vi gjorde!
Eftersom att både jag och David varit mycket nere i Rönnås och känner Pia & Bo-Inge så började vi där, med att fråga dom. Jag levererade en bröllopstårta dit förra året och det var så himla fint!
Finfina bilder som jag heligt stulit av Pia på facebook...
(Alla är klickbara)
När vi under middagen på festen fick in alla som jobbade för att applådera, så berättade Pia att jag redan för 5 år sedan, när Pia och Bo-Inge tog över gården, berättat att jag ville gifta mig där. Det minns inte jag men oj va roligt det var att hon minns det! Jag kar kännt Pia & Bo-Inge i en väldig massa år, sen jag var typ 12 tror jag och började plocka jordgubbar där som ett av mina första sommarjobb.
När dom satte in det där finfina fönstret där uppe på loftet, för ett par år sedan, så vet jag att jag sa någonting om att det verkligen hade varit fint att vigas där uppe, framför fönstret och låta gäster sitta på halmbalar brevid.
Som tur är så är ju både Pia & Bo-Inge helt på vår önskan om ett riktigt lantligt bröllop med allt vad det innebär och gör verkligen allt för att vi ska få det som vi önskar.
David och barnen bygger till en liten extra bordsskiva till honörsbordet.
Pia har gjort det så himla fint för oss!
Loftet, alltså Loftet! Det blev så himla fint!
Jag hoppas att det kommer fler bilder från Marie, Fotografen, för hon var nämligen med där uppe på loftet, under vigseln. Sen hade vi borden dukade nere i ladan där Bo-Inge även byggt en scen och en liten bar under trappen.
Vi är så himla glada att vi känner ett par så fina människor som Pia & Bo-Inge!
Att dom gjorde allt det här, vårat drömbröllop, möjligt för oss!
Bröllopet - Förberedelserna
Det kommer att vara precis helt omöjligt att sammanfatta Vår dag i ett enda inlägg här på bloggen så jag kommer dra ut på det lite grann och göra det i delar. Här kommer alltså första delen, som handlar om alla förberedelserna...
Förberedelserna började förra året, den 14 juli 2014. Då gick han alltså ner på knä och undrade om jag hade lust att bli hans hustru, och det hade jag ju såklart. Under augusti månad, samma år, så satte vi datumet och jag bokade även då upp Pia & Bo-Inge i Rönnås lada. Fotografen bokades och band preliminärbokades.
Sen hände det inte sådär jättemycket mer under hösten.
Men i början på året tog vi tag i allt igen. Vi ringde och bokade vigselförrättare, frågade Tobbe & Linda om dom ville bli våra toastmasters. Vi frågade Julie om hon kunde sjunga, Camilla om hon ville läsa om kärlek och vi bytade band.
I mars skickade vi ut inbjudningarna och jag beställde hem lite kläder till barnen.
(bilderna är klickbara)
Det bidde dock inte kostymbyxorna jag köpt till barnen, inte för att dom inte passade i storleken, utan för att jag råkade springa på dessa, helt perfekta shortsen med hänslen!
Det visade ju sig senare ha varit ett riktigt lyckodrag, det där med shorts, för vi fick ju årets hitills varmaste dag...
I April tog tjejerna med mig till Göteborg.
Vi hade ett mål, att köpa mig en klänning. Det klarade vi och det firades senare med en finfin vinluch.
Jag passade även på att beställa en klänning som var liiiite för liten, så att jag säkert skulle ha ett mål, något att kämpa för och som jag faktiskt klarade!
Jag kämpade, med både mat, träning och resonans!
Vi shoppade kläder till David på Kungsmässan och jag fick min gode vän hårdrockarn att beställa skor på NLY Man till David. 65 stycken vita knoppa lakan åkte jag upp till IKEA och hämtade hem för att sedan tvätta, tumla och vika ihop igen.
April bjöd på riktigt fint väder och jag som aldrig varit någon soldyrkare, passade på att sitta i solen så fort jag bara kunde och det visade sig vara ett bra drag, för resten av sommarn har det varit lite småsnålt med just sol.
I maj tog jag fram skorna och började gå in dom.
Jäklars va obekväma dom var!
Innan sommarn kom på allvar, med semestrar och trafik så körde pappa & David ner till Tyskland och hämtade hem en faslig massa dricka till självaste festen.
Stackarna gick upp mitt i natten, typ vid 2 för att åka ner och vara hemma igen vid 4 på eftermiddagen.
Samma dag som tysklandsresan så hade vi på kvällen bjudit våra toastmasters med respektive på en liten utekväll. Vi började bowla för att sedan käka på Lorensberg.
I Juni var det dags att påbörja det tunga arbetet med DANSEN!
Världens bästa toastmadame och vän, Linda, som passande nog jobbar som just dansinstruktör, hjälpte oss.
Vi valde musik och sen började själva dansandet. Eftersom både jag och min man är riktiga gröngölingar när det kommer till just dans så fick vi börja med att stega ordentligt innan vi fick bestämt koreografin och börjat öva på den. Dessa bilderna här ovan är från första gången, när vi övade i danslokalen, sen skulle det givetvis övas i ladan, med skor och hela fadderullan.
I Juni va även dagen då jag inte längre kunde hålla mig utan var tvungen att ge David vad som var tänkt att bli en liten överraskning till honom från mig.
Konsertbiljetter till Metallica!! Världens bästa hårdrockare hjälpte oss fixa såklart!
I Juli började det närma sig ordentligt och jag fick mamma med mig för att åka upp till Göteborg och hämta hem klänningen som äntligen kommit!
I Göteborg fick jag såklart prova klänningen och den gick att knäppa!!
Dock med ganska mycket möda, så jag fick fortsätta kämpa med vikten (tyvärr satt den bara tight över ryggen och brösten och hur fint jag än minskade centimetrar över midja, lår och rumpa så var det inte helt lägg att minska just över ryggen...)
Jag har väl inte alltid varit överlycklig över mitt vansinnigt breda axel/rygg/bröst-parti men denna sommarn har jag ogillat det ordentligt och önskat mig i mer kvinnlig kropp massor med gånger! Nu gick det ju ändå och jag är galet stolt!
B = Bröst
M = Midja
S = Stuss
L = Lår
Sista mätningen gjorde jag den 31 Juli, då visste jag att jag skulle komma i klänningen utan problem men jag hade även som önskan att klara att gå ner i vikt, till under 70 kg och det klarade jag även det, då jag på fredagen vägde 68,9 kg!
Resonerade mig stenhårt 5 gånger i veckan!
Pia på Rönnås Lada skickade menyförslag och beslutet om hindersprövning hanmade i brevlådan.
Jag pratade med vigselförrättaren och fick reda på vilka papper som skulle skickas vart.
Gitte, vår vigselförättare, var även på besök hos oss i Juli och vi fick visat Ladan och provsmakat lite muffins.
Grabbarna fick klippt sig och jag fick "tvingat" David att ta några puss-selfie för att ha till festhäftet.
Sista två veckorna var vi nästan nere i Rönnås varje dag och donade. Inte för att vi gjort sådär vansinnigt mycket men vi har kört ut med grejer, kollat, mätt, kört ut mer grejer och sånt.
Dagarna innan bröllopet stod jag och pyslade med tårtor, David körde ut kylar, dricka, festhäften, såpbubblor, vigselprogram, bordsplaceringar, vi provgick till musik och vi kollade läget.
Dagen innan bröllopet kände jag mig verkligen lugn.
Allt kändes så bra, alla hade sådan koll och jag bara längtade.
Sen var det då dags, själva bröllopsdagen...
Men den tar vi i ett annat inlägg!
Att förbereda för bröllop...
Nu.
Nu är det vår tur att förbereda för bröllop minsann.
Jag & David ska gifta oss. Efter mer än 13 år tillsammans och förlovade i över 10 år.
Jag kanske har varit redo för det här med giftemål i rätt många år men nu känner jag nog snarare att det är lite bra att det inte blir förens nu.
Hade vi gift oss för 5-10 år sedan så hade nog bröllopet sett helt annorlunda ut.
Nu blir det precis som vi vill ha det.
David har ju alltid sagt att han inte tror sig klara av den där pressen med att stå längst fram i kyrkan med alla blickar på sig. Jag har alltid velat gifta mig på ett sådant sätt så jag kan få fira det tillsammans med mina underbara släktingar och vänner.
Samtidigt som jag absolut inte velat pressa eller tvinga på David det här med att gifta sig. Det har varit viktigt för mig att han oxå vill.
Förra sommaren.
14-07-14, närmare bestämt, friade han.
Jag har ju pikat och hintat om det här med att gifta sig rätt länge och så visar det sig att David har gått ett bra tag med en ring i en ask och bara väntat på ett bra tillfälle. Något bra tillfälle dök först inte upp och sen kom ju den där ödesdigra lördagen i slutet av maj, där han blev så vansinnigt sjuk och hamnade på sjukhuset i ett par veckor. Både han och jag hann nog vända på tanken ett par gånger om vad som skulle hända om det hände honom något.
Det gick rätt så många veckor innan den där speciella dagen kom. Varför det blev just den dagen och det tillfället har jag ingen aning om. Han hade väl helt enkelt bestämt sig.
Jag skulle iväg med Marina på kvällen. Vi skulle cykla in till stan, käka på Majas och kolla på Tonbruket & Titiyo. Mamma hade, som av en händelse, tagit grabbarna med sig och åkt till Tjärby för att plocka bär.
Det var varmt. Jättevarmt.
David kom hem från jobbet och betedde sig en smula märkligt faktikst. Vi pratade om ditten och datten. Inget direkt viktigt så och jag började få en aning bråttom in i duschen eftersom jag skulle i väg. Han fortsatte bete sig lite märkligt och jag frågade honom ett par gånger om det var något.
Rätt som det var fick han fram en jättefin bukett blommor. Stora rosa rosor och massa brudslöja.
Jag frågade varför jag fick den fina buketten, bara sådär. Jo, det var ju för att han var lite dålig på att ge blommor tyckte han. Sen fick jag ännu lite mer bråttom att komma in i duschen och fortfarande var det som om han inte ville låta mig gå...
Så jag frågar igen, Vad är det? Har det hänt något?
Då går han ner på knä, mitt på köksgolvet.
Sketen och dann efter en hel dag på jobbet i sommarhettan.
-Vill du gifta dig med mig?
Precis innan jag åkte till Stockholm på kurs, skickade vi ut inbjudningskorten och nu är det alltså på riktigt.
Jag ska äntligen bli Fru.
Inte vilken hustru som helst heller, utan Davids maka.
I vanlig ordning, när det gäller oss (i synnerhet mig) blir det inget vanligt bröllop.
Så nu lägger jag upp en ny kategori här på bloggen, Bröllop.
