Att ha den snällaste och kanske bekvämaste katten
När man ligger såhär på takbjälkarna, då är man rätt så bekväm...
Och när man går med på det här, då är man rätt snäll... (eller kanske bara lat :-))
Att vara saknad
Såhär ser det nästan alltid ut när någon av oss lämnat hemmet.
Lolan hatar när vi går och står oftast länge och "ropar" efter oss.
Denna bilden skickade David till mig en morgon när jag åkt till jobbet...
Dessa två...
Där David är, där kan man oftast hitta Lolan också.
Vid matbordet sitter hon alltid brevid honom och om han ligger i soffan så ligger hon alltid ovanpå.
Tänk så bra det kunde bli, det där kattköpet.
Att ha det ljuvligaste av djur...
Våran älskade Lolan!
Jag kan inte tänka mig ett liv utan henne.
Så mycket kärlek det rymms i en sån liten varelse.
Hon berikar våra liv varje dag!
Att ha något att längta efter
Det här.
Alltså, det här.
När grabbarna sovit borta flera nätter på helgen och man sen jobbar hela dagarna, då är det just precis det här jag längtar efter.
Att få krypa ner i sängen med barnet (såklart med barnEN, men Albin är inte lika lätt att övertala) och på köpet få ett stycke katt emellan sig.
Det är livet det.
Lätt!
Att kunna konsten att smyga...
...eller inte...
Jag tror knappt bilderna behöver en förtydligande text va?
Lolan, älskade lilla katten, smyga är inte en av sakerna hon är speciellt bra på...
Ja, det är i blomlådan.
Att tjata lite
Alltså, jag vet att det blir lite tjatigt men vi är så himla kära i våran lilla Lolan.
Hon är precis helt underbar nästan jämt och kan liksom inte låta bli att gosa.
Finns det en ledig famn så kommer hon och när man vaknar på morgonen så ligger hon vid fötterna som en liten pälsboll. Oftast med någon form av dammtrasa/disktrasa som hon hämtat under natten och burit upp till oss.
I onsdags morse när David gick upp så hittade han dammtrasor i alls våra sängar...
Nu kanske ni funderar på varför vi har dammtrasor liggande framme.
Det har vi inte. Eller alltså, jo, på sätt och vis har vi ju det men ändå inte.
Bakom dörren i tvättstugan har vi en korg med de städgrejer som vi använder oss av när vi städar ute i lägenheten som vi hyr ut och där i lägger vi trasorna när dom är tvättade och det går åt en hel del eftersom jag är så himla noga med att det ska vara en till varje rum/moment och i den korgen går hon och hämtar trasor på nätterna och placerar ut på, som hon tycker, mycket lämpligare ställen.
Såhär kan man också ligga. På en av de synliga takbjälkarna på övervåningen.
Knaskatt.
Men som vi älskar henne!
Att ha sällskap i trädgården
Vi har en liten inneboende hos oss.
En liten igelkott.
Grabbarna är superdupersäkra på att det måste vara Prassel, Igelkotten som bodde under vår altan för några år sedan. Jag är inte helt övertygad om att det är samma, men det spelar mindre roll.
Lolan håller i alla fall utkik efter honom och när jag hällde upp lite kattmat och kattmjölk som jag gick ut med inför natten så passade hon på att provsmaka så det var gott. Högst ätbart blev betyget...
På morgonen var maten borta och Prassel lika så, men om det var han som satt i sig maten eller någon grannkatt, det får vi aldrig veta. Nu har han inte varit här på några dagar, eller i alla fall så har han inte visat sig.
Lilla Lolan
Hon protesterar.
Ja, det kanske inte ser så ut men vi åkte hemifrån i går morse kl 6.10 och sen kom vi inte hem innan drygt 12 timmar senare och då var hon inte nöjd alls, den lilla hönan.
Så idag när grabbarna cyklat till skolan så kom hon till mig och skällde.
Först skällde hon på mig för att hon inte fått så mycket socialkontakt igår och sen ta hon sig tillrätta, så nära hon bara kunde och där låg hon.
Hon gjorde mycket klart, att hon minsann inte tänkte flytta på sig innan det var absolut nödvändigt, typ om det började brinna eller om jag möjligtvis höll på att kissa på mig...
Älskade lilla katt.
Att ha två födelsedagsbarn idag!
Jomenvisst!
Idag fyller två väldigt älskade familjemedlemmar år!
Denna ljuvliga lilla varelse, som fullständigt stulit alla i familjens hjärtan fyller 1 år idag!
Vår älskade lilla Lolan. Det känns som om hon alltid varit i vår familj.
Hon passar så himla bra hos oss. Galet älskad av alla.
Grattis på födelsedagen, älskade lilla katt.
Sen har vi ju då yttligare ett litet födelsedags"barn".
Ett betydligt försiktigare och ängsligare födelsedagsbarn, men absolut inte mindre älskat.
LillMajsan!
Mammas älskade lilla katt som föddes en kväll för 15 år sedan på Slöinge Djursjukhus.
Jag och mamma var med när hon kom, då såg hon ut som en liten ko...
Nu är hon världens sötaste lilla Majsan.
Att ha haft en hemmadag med en slagen hjälte...
Efter att Albin spenderat halva natten på akuten och inte kunde följa med klassen på idrottsresan dagen efter så stannade han hemma med mig och Lolan nu i veckan.
Vi tog det väldigt lugnt. Började dagen med en ordentlig frukost och sen satt vi ute i solen och kollade på när Lolan jagade insekter.
Eftersom han klarade av att cykla men inte gå på foten så cyklade han brevid mig och så tog vi en promenad innan middagen. Efter middagen la han sig på studsmattan och vilade med lite filtar och mys, för det blåste ändå lite kallt.
Lolan inspekterade träd, åt gräs och trasslade in sig i sin lina, vart hon än gick...
Sådana oväntade dagar kan bli rätt mysiga på något vis.
Att ha sällskap i badet...
Att ta fredagskvälls-badet är inte helt avkopplande alltid. Jag har nämligen en väldigt kelsjuk liten hårboll som vill vara nära och vara med hela tiden. Så när jag och hon blev ensamma en kväll och jag haft en ganska lång dag och var trött så bestämde jag mig för att bada. Något som händer YTTERST sällan annars. Dels för att vi inte har så där vansinnigt stort badkar (specialbeställt för att komma in under trappen) och dels för att jag inte kan koppla av ordentligt om resten av familjen är hemma.
Men som sagt, i fredags bidde det ett bad. Med en galet nyfiken katt.
Som tillslut gav upp och la sig i handfatet i väntan på att matte skulle bli klar...
Att ständigt ha någon intill...
Jag och David har pratat om det här, flera gånger. Alltså vad är oddsen att få ännu en sån här fantastisk katt in i familjen? Hur kan det vara möjligt att vi har fått ha tre sånna här underbara husdjur?
Nu är denna lilla höna snart 1 år. Den 10 maj fyller hon år och hon har bott hos oss nu i nästan exakt 8 månader och det känns dom om hon alltid funnits.
Nu är denna lilla höna snart 1 år. Den 10 maj fyller hon år och hon har bott hos oss nu i nästan exakt 8 månader och det känns dom om hon alltid funnits.
Den 4 augusti hämtade vi hem denna ljuvliga lilla hårboll som tog oss alla med storm ovh har sedan länge vunnit våra hjärtan och dessutom sett till att ha husse stadigt lindad runt lilltassen. Hon är alltid där vi är. Hon kommer och lägger sig PÅ oss om vi sätter oss ner och det är inte bara med oss hon gör såhär, har vi någon besökare så kan dom räkna med att det inte dröjer så hemskt länge innan dom har en katt i knäet, vara sig dom vill eller inte.
Så här såg det tex ut en dag i höstas när Frida var hemma hos oss och vi satt och pysslade med lite fackliga grejer. Det är liksom inte ens lönt att lägga bort henne, hon ska vara med, det är bara att gilla läget och göra det bästa av situationen.
Lolan är mycket pratigare än vad Kajsa och Pyzen var. Kajsa hade ju ingen röst alls och om hon någongång försökte sig på att jama så blev det bara som ett litet ljudlöst pip. Pyzen kunde jama, men gjorde det typ aldrig, däremot var ju han som en första klassens vakthund som morrade om någon gick runt huset på nätterna och sånt, skitpraktiskt.
Vi konstaterade också att det kan ha varit så att Kajsa och Pyzen alltid hade varandra, att det var därför dom inte är fullt så översociala med oss som Lolan är. Dom var ju två ända tills Pyzen dog 2011.
Lolan är dessutom väldigt lekfull och kommer dragandes på diverse leksaker, disktrasor, sockar, vantar, fjädrar, kvistar mm i munnen och pratar väldigt ljudligt innan hon kommer fram. Hon vill gärna leka "apport" med en liten piprensar-boll som grabbarna har gjort till henne, den ska man kasta så hon kan hämta den och då kommer hon och lägger den framför oss så vi kan kasta igen.
Kärleken till ett husdjur alltså... Och den kärleken man får. Så underskattad...
Att ha ett problem...
Igår kväll, när David skulle duscha så var det upptaget i duschen...
Lolan älskar nämligen att ligga inne i duschen och sova när vi andra är på övervåningen (för det går liksom inte för sig att vara på något annat våningsplan om ni trodde det).
David visste inte riktigt hur han skulle göra där men kom väl tillslut för sig att flytta bort henne lite försiktigt.
Sen tänkte jag inte mer på det, jag låg redan i sängen och kollade på Pretty Woman och efter en stund kom David och gjorde mig sällskap. Lolan brukar alltid gå runt och gny lite eftersom hon inte kan få ligga på sin plats, där inne i duchen när det är pisseblött och efter en stund reagerade jag på det, att hon inte kom och klagade lite.
Jag frågade David var han trodde att Lolan höll hus och han svarade som om det var det naturligaste i världen
- Hon ligger väl i duschen och sover.
- Men nää, det gör hon väl ändå inte, där är ju alldeles blött!?
- Nää, jag torkade av hela golvet när jag duschat klart...
Alltså fattar ni?
Denna stora, starka man, är så himla svag för vår lilla kattunge att han torkar ur hela duschen efter att han duschat så att hon ska kunna få ligga på sin favoritplats.
Mitt hjärta liksom gör ett extra skutt bara jag tänker på det.
Så här såg det ut i morse, efter frukosten, David med huvudet i mitt knä och katten ljudligt spinnande på hans mage. Och till saken hör då att hon suttit ungefär två centimeter från hans lår hela frukosten.
Älskade lilla Lolan!
Sov gott älskade lilla tös
Idag har våran älskade Kajsa fått somna in.
Det är så mycket sorg här hemma och tårarna strömmar och har gjort sedan barnen kom hem från skolan, till och från. Hon var den allra finaste katt man kan tänka sig med det störtsta hjärtat.
Nu har vi haft begravning, vi har gjort ett kors och nu i kväll har vi pärlat som vi ska hänga på graven i morrn.
En kväll på crossbanan!
Idag har livet varit precis lika fullproppat som det brukar nu för tiden. Jobb på Handels hela dagen och sen hem och racer-packa för en kväll ute på crossbanan. Det är tredje gången denna vecka jag är ute på Anneberg. Tur man gillar cross, damm, avgaser och högt tempo.
Emil ville inte hänga med idag så morfar förbarmade sig och hängde med honom. Han låg så fint i sängen, duschad och klar, när vi kom hem.
I morse skulle han tvunget ha dessa leggings på sig till skolan. Albin varnade förbarmande, på en storebrors vis, om att andra barn kanske kan komma att ha åsikter om Emils byxor. Men han bryr sig inte. H a n är så skön, vår minsting.
Även denna minsting är rätt skön...
Hon bara måste vara med!
Nu måste jag försöka sova lite. I morrn är det beställningar, bakning, styrelsemöte, medlemsmöte och sen jobb till 21.15.
Ny på jobbet?
Först dagen på jobbet igår.
Nästan så det var lite pirrigt efter att inte ha varit där på så många veckor men det gick ju hur bra som helst. Inget direkt nytt, alla PLU-nummer satt där dom skulle, kunderna är samma goa som vanligt och jag kände mig genast hemma.
Svärfar kom förbi med lite nyskördat idag.
Ärtor och palsternackor fick vi igår och ärtorna satte vi i oss nästan direkt, så jäkla goda!
Emil passade på att plocka blommor.
Värsta goa sensommaren nu jue.
Idag har jag haft hemmatjänst. Både lite jobb och förberedelser inför kvällen.
Lolan låter inte en direkt vara ifred så mycket. Socialare kise får man nog leta efter.
Kärleken här hemma är dessutom väldigt ömsesidig. Albin hinner knappt innanför dörren innan hon kommer och vill gosa.
Ikväll har vi varit på Gustavssons byggmaterial som hade ett riktigt finfint event som vi blivit bjudna på. Vi kunde inte stanna så länge för i morrn är det dags för Albin att köra crosstävling igen och vi behövde fixa inför det. Det är dessutom i Älvängen utanför Göteborg så det blir en väldigt tidig morgon...
Att vara lite ynklig...
Ja, det är inte utan att jag faktiskt är lite ynklig idag. Ett svullet öga, hosta, hes och en aning febrig.
Vi var hemma hos mamma och pappa i eftermiddags och åt söndagsmiddag (pappas kotletter!! Med potatis, brunsås och morötter!). Jag och David hade svängt ihop en liten äppelpaj som vi åt efteråt och sen skulle vi plocka ner äpplena.
Äpplena blev nerplockade och vi fick massor med oss hem men när vi gick där ute så frös jag så förjordat och det vet ju alla att det inte hör till vanligheterna...
Så jag har ställt in morgondagens ärenden och hoppas på lugn.
Idag på dagen har vi låtit Viola vara ute i koppel en sväng och det hade jag kunnat tänka mig i morrn. Sitta på altanen med oändligt många koppar te och titta på när Lolan (vi kallar henne oftast för det) leker i gräset.
Tur att vi hann med kusin Johannas bröllop igår innan febern belägrade kroppen.
Jag hade bakat tårtan och längder som blev portionsbitar till 120 personer.
Riktigt bra bidde det.
Ingen världsbäst bild, jag vet. Men jag hade sjutton inte tid till det så den här från kylskåpet får duga.
Nu ska jag hosta lite till och sen hoppas sova bort feber och andra hemska förkylningsbacillusker.
Bakstugan
Det blir en kort kvällshälsning från bakstugan på Sandgatan idag.
Efter lämning i skolan idag så åkte jag och köpte lite mer ägg och sen drog jag igång med baket.
Det har sen hållt på ända till kvällsmaten.
Några korta pauser för lunch, hämta lillebror och gosa med lillan.
David fick färdigt entrén på baksidan.
Så jäkla bra det blev!
Supernöjd!
Nu ska jag sova bort en elak förkylning som hoppade på mig i natt!
Nu är det klippt!
Idag var det dags.
Det gick verkligen inte längre nu. Jag har tappat onormalt mycket hår en längre period nu och vart tvungen att göra mig av med mitt långa hår.
Men det här funkar ju det med!
Dagen idag har annat bestått av en himla massa ärenden och när jag kom hem i kväll så hade David fixat klart trappen!
Och igår putsade han, ta mig tusan, fönsterna.
Lillan fortsätter charma...
Och idag var hon farligt nära att drutta i badet när lillebror kvällsbadade...
Sen somnade Lillebror hos mig. I min säng.
Jag har galet mycket att göra i morrn så jag borde nog sova nu. Ska göra det direkt efter Criminal Minds.
