Att ha fått en leverans!
Idag kom minsann dom nya utemöblerna från IKEA!!
Som jag längtat!
Det gamla möblemanget vi haft ute har ju varit mamma och pappas gamla och det har definitivt sett sina bästa dagar, för läääänge sedan. David har så galet svårt för att göra sig av med saker så de gamla möblerna står ju så himla fint bakom garaget i väntan på att någon ska dyka upp och förbarma sig över dom men det får väl vara ok då. Jag har ju fått dom nya möblerna idag!
David suckade kanske lite när jag skickade en bild på när grabbarna bar in grejerna eftersom han insåg att det är han som får skruva ihop ett stort bord och 8 (åtta!) stolar. Mitt tålamod önskar dessutom att han helst skruvade ihop de igår så vi får väl se hur detta går...
David suckade kanske lite när jag skickade en bild på när grabbarna bar in grejerna eftersom han insåg att det är han som får skruva ihop ett stort bord och 8 (åtta!) stolar. Mitt tålamod önskar dessutom att han helst skruvade ihop de igår så vi får väl se hur detta går...
Det är ju lite lätt omöjligt att inte beställa något annat oxå när man är inne och surfar runt på IKEAs hemsida så jag och grabbarna har fixat ihop en tallrikshylla (i alla fall nästan klart ;-)) och några papplådor med handtag, det kan man aldrig ha för många av!
Bra dag det här, IKEA-leveranser gör underverk!
Att ha någon som blivit så himla stor...
Är det bara jag, eller ser han inte väldigt stor ut?
Min lilla, lilla Albin som väl inte kan vara mer än ett par år, eller?
Vart sjutton tar tiden vägen?
Nu har vi den här, snart tioåriga killen som kör som en galning på crossbanan, bland alldeles för stora hojjar (tycker hans mor).
Sen har vi ju då även den här...
Någon ska ju, med stil, sköta flaggvakteriet på banan och vad passar bättre liksom?
Dessa killarna är så jäkla goa mot varandra och jag tycker nästan det käns som att det bråkas mindre nu.
Kan dom ha kommit på att det är roligare att leka och vara överens än att bråka tro?
Ja, hur som helst.
Nu har det varit lov och vi har i vanlig ordning inte hittat på några stordåd direkt.
Jag är inte mycket för det där, med att hitta på en jäkla massa saker bara för att det är lov, det är ju då ALLA andra oxå är ute och hittar på saker så nää, vi håller oss till att ta dagarna som de kommer och bestämma efter vad vad vi är sugna på. Sen jobbar ju jag, som vanligt och även David, så det blir ju farmor och mormor som underhåller ett par av dagarna.
Nähe, nu ska jag äta och sen ladda för en kväll på jobbet!
Det bästa som finns...
Det är det här.
Varje morgon, runt 6-7 snåret, kommer han.
Då lägger han sig tätt, tätt intill och somnar om en liten stund.
Jag har lätt för att se det fina.
Jag har lätt för att uppskatta små saker.
Jag har defintivit lärt mig att ta vara på saker och prioritera bort en massa.
Att få vara med dom här två ungarna, det är det bästa som finns.
När vi sitter tillsammans och kollar på Gladiatorerna, det kan vara det bästa som finns. Inte för att jag tycker att det är särskillt intressant med Gladiatorerna, för det tycker jag inte men medan barnen är helt uppe i programmet och kommenterar och frågar en massa så får jag krypa upp i den där älskade makens famn och bara vara, omringad av dom där tre pojkarna (och katten som såklart alltid ska trängas på samma kvadratmeter!) som gör mig till världens lyckligaste.
Att ha firat påsk!
Jodå, vi har såklart firat påsk!
Jag har jobbat 3 av 5 dagar i påsk men tycker ändå att den håller världsklass, den här påsken.
Det som har firats, har firats med familjen på bästaste sätt.
Vi har invigt mamma och pappas uterum och vi har ätit galet god mat, både påskig lax och vårigt grillat!
Cheesecaken här ovan (som jag inte hann finfota) har jag gjort på citron och mango, för att få till en riktig påsktårta!
Att ha varit med om något oväntat...
Jomenvisst ser ni, mitt under cykelturen i skogen så havererade sadeln!
Idag på eftermiddagen så skulle jag och grabbarna ut och göra något roligt eftersom jag suttit inne med bokföringen hela dagen. Dom är ju så vana vid att jag och David jobbar på kontoret så dom roar sig själva hur bra som helst, så länge man serverar dom mat lite då och då.
Hur som helst. Efter middag och lite undanröj hemma så packade vi väskan och gav oss iväg på en liten cykeltur. Vi stannade till på ICA så grabbarna fick välja varsin dricka och fika och sen cyklade vi upp till Höråsberget.
För er som inte vet så är det en fantastiskt fin skog med en slinga, olika utflyktsplatser och det ligger alltså lite på en höjd. Albin och David har varit där på sommrarna och cyklat som galningar på skogsstigarna och Albin älskar ju det och frågar ofta om vi inte kan göra det. det är lite trixigare med lillebror med, men idag gjorde vi i alla fall en light-version av att cykla i skogen.
Backen upp är lite besvärlig så vi fick leda och ta lite paus mitt i.
Väl uppe så stannade vi för drickapaus innan vi cyklade vidare.
När man är på utflykt sådär så får man ju såklart stanna lite med jämna mellanrum och utforska skog, berg och annat...
Sen gick det då alltså som det gick.
Mitt på en av de små skogsstigarna, där jag var fullt upptagen med att hålla koll på det lilla yrvädret framför mig som inte alls tyckte att det var läskigt att det gick fort nedför och ropa stup i kvarten åt honom att B R O M S A för att det inte skulle gå för fort (va sjutton ska det bli av det barnet!?), så brakar det till!
Det var alltså mitt på en stig som gick väldigt nerför och jag satt på sadeln med båda fötterna ut för att balansera (och kunna ta emot mig om det liksom skulle till att välta) som sadeln bara lossnade.
Det var alltså mitt på en stig som gick väldigt nerför och jag satt på sadeln med båda fötterna ut för att balansera (och kunna ta emot mig om det liksom skulle till att välta) som sadeln bara lossnade.
Jag klarade mig fint eftersom jag hade handen på bromsen för att kunna hålla låg fart så jag tvärbromsade bara och fick ner fötterna i marken men det kunde ju gått jäkligt illa.
Efter den lilla incidenten så fick Emil gjort sin första vurpa och det passade han på att göra genom att köra rakt in i en sten så det tog tvärstopp och han föll i backen. Han klarade sig finfint men jäklar var han kan vröla den där ungen! Man kan ju tro att han gått helt av på mitten så som han lät. Men när jag sprungit fram och rest honom upp så hade han varken en skråma eller ont någonstans
- Men lille vän, va skriker du för då?
- JAG HAR JU RAMLAT!
- Jo, men du har ju inte ont?
- Nä, men jag har ju ramlat?
- Nästa gång du ramlar och inte slår dig det minsta, så räcker det att du liksom säger det, att du har ramlat. Sen kan du resa dig upp och cykla vidare. Ok?
- Ok. Men jag ramlade ju....
Vi trampade bort till en närliggande lekplats och stannade där en stund innan vi gav oss av hemåt och precis klarade oss hem innan regnet kom. Det tyckte inte mina vader var en sekund försent kan jag ju meddela, Testa att cykla en liten runda utan att ha möjlighet att sitta ner en endaste gång, så får ni se. Spännande.
Nu ska jag strax plocka in ungarna, som stannade kvar ute när vi kom hem, och trotsar regnet och leker något som låter väldigt spännande där ute.
Vi ska hinna med att duscha, äta och göra oss färdiga till 19 då jag ska ha telefonmöte med Handels avdelningsstyrelse och då behöver jag nog knalla ut i lägenheten för att få prata ostört. Håller alla tummar att maken hinner hem tills dess.
Att ha gjort åtta år på fejjan minsann!
Det är ändå ganska trevligt det här,
att få små tillbakablickar varje dag på vad man gjort samma dag fast några år tidigare.
Det tackar vi för, Facebook!
Att ha haft en riktigt fin dag!
Medan vi väntade på att potatisen skulle koka klart och falukorven skulle bli klar i ugnen så passade jag och min mini på att sätta oss ute en stund och få lite solljus. Ja, alltså mini, han kan ju inte vara direkt still så han flög ju mest runt där som en annan duracell-kanin. Han passade även på att låna min telefon och smygfota lite...
Japp, såhär sitter alltså en mamma och väntar på potatisen i solen...
Efter maten cyklade vi iväg till mormor en liten sväng innan vi hämtade upp ett paket på Ica på vägen hem. Vi kom hem alldeles lagom till Albin som kom från skolan och så satte jag igång med kvällsmaten medan grabbarna lekte en sväng i trädgården.
När pappan kom hem käkade vi lite snabbt innan Albin och David drog iväg till Anneberg och cross-skolan.
Så nu är det jag och mini hemma igen, själva.
Han tycker att onsdagar är en ganska tråkig dag.
Först och främst går Albin långdag i skolan och är inte hemma innan halv 4 och sen hinner dom i stort sett bara äta innan Albin ska iväg på crossen igen och när han väl kommer hem, ja då är det för sent för att leka något...
Han längtar och saknar sin storebrorsa ganska mycket även om han är väldigt duktig på att underhålla sig själv.
Idag till exempel så ringde han mormor direkt på morgonen (där av den något fattiga klädseln) och bestämde att han skulle dit och hälsa på. Jag menade att det fick liksom bli efter lunch eftersom jag hade jobb på förmiddagen och hade då Emil fått bestämma så hade vi ätit lunch typ 9.15 i morse...
Denna bilden är från igår kväll. David var iväg på möte på dagis men det är likadant varje gång Albin ska läsa läxa. Emil älskar att sitta med och lyssna när Albin läser och givetvis ska även katten vara med och allra helst ligga PÅ boken.
Alla 4 uppkrupna i soffan en helt vanlig tisdagkväll, det är grejer det!
Nu ska jag och Emil ladda för en kväll i soffan (jo, jag lovade nog det i ett svagt ögonblick när han minsann tyckte att jag jobbade lite för mycket), det är hans favoritprogram (om han får säja det själv alltså) på gång i kväll, Sveriges Mästarkock, och det får vi inte missa om en stund.
Så innan de andra grabbarna ramlar in ska vi vara klara tänkte vi, med dusch och tandborstning.
Att ha fått sol på näsan!
Men hur härligt är inte det här!?
Att kunna sitta ute. Få sol på den vinterbleka huden och slippa sommarens hetta! Helt fantastiskt!
Jag gillar egentligen sol och solljus. Det är den där jäkla värmen jag har så himla svårt för. Men att kunna sitta ute i en 10-12 grader med ansiktet vänt mot solen och ha det alldeles underbart, det är grejer det!
I morse när Albin stack till skolan var det inte mer än någon enstaka grad ute och när jag och Emil cyklade/promenerade till dagis vart det lite dimmigt.
Älskade lilla sötunge!
I morse när han kom upp hade han gårdagens tofs halvt om halvt kvar i håret och när jag fick snuttrat ur den så var det en trollunge jag fick.
Samma trollunge såg ut såhär, upptäckte jag när han duschat.
Massa blåmärken/rivsår.
Han är ju en galet aktiv liten unge så det är väl inte så konstigt kanske.
Idag när vi vart hos mormor och hade fikat så gick grabbarna bort till lekplatsen på området och det kan mycket väl vara där han fått det.
Båda grabbarna somnade ovaggade i dag minsann och snart gör jag det med...
Det där med ny teknik...
Jag håller på att bekanta mig med min nya telefon och alla som känner mig vet att jag h a t a r ny teknik!
Till råga på allt så har vi bytt tv-leverantör vilket har gjort mig lite sådär småarg och irriterad hela veckan.
Kom igen folket! Det är för sjutton år tjugohundrasexton nu! Hur svårt ska det vara att bara ser till att man slipper en massa boxar och skit till tv-apparaterna?
Jag demonstrerar mitt missnöje genom att helt enkelt inte använda tven. Inte för att jag kollat så mycket på tv innan (förstår inte när man hinner med det??) heller iofs.
Jag har dessutom varit iväg en del på kvällarna denna veckan, det har varit Vin & Vax, after work, Handels möte mm.
Nu har lillebror somnat här i knäet, till Gladiatorerna på tv. Storebror sover över hos mormor och morfar idag så vi fick mysa själva i soffan idag.
Ja, nu vet ni vad jag pysslar med, försöker hantera ny teknik...
Att vara hemma!
Ja, vi är hemma!
Hos dom här båda rackarna!
Det bidde liksom lite mycket där i fredags och igår så jag hann inte med att få till något inlägg.
I fredags hade vi vår sista dag i backarna och det gick som hejsan, sen var det ju sista kvällen i restaurang och dagen till ära hade dom Österrikisk-afton som var väldigt god och David hade ju längtat efter äkta sauerkraut hela veckan och fick äntligen äta det!
Ja. ni ser ju, det är ju både sauerkraut, knödel och apfelstrudel på menyn så vi hade inget att klaga på, alls!
När vi hade ätit och så så packade vi ihop grejerna och lastade ut nästan allt i bilen innan vi gick och la oss.
Vi hade bestämt oss för att köra tidigt, alltså, ruskigt tidigt. David tyckte först att klockan 03.00 på natten var en god idé. Jag röstade på 04.00 och sen kompromissade vi och ställde klockorna på 02.20.
Att somna tidigt på kvällarna har inte varit några som helst bekymmer denna veckan så vi gick och la oss redan vid 20.30 och jag sov som en stock kl 21.00 jag.
Sen blev jag väckt av David kl 01.00. Han hade vaknat och visste med sig att han inte skulle kunna somna om så han undrade om vi kunde köra redan då, så det gjorde vi. Vi klädde oss och packade ut det sista i bilen och innan klockan var 01.30 så var vi på väg hemåt!
När vi hade kommit över gränsen till Tyskland, typ vid 3 så somnade jag gott och sov ett par timmar. Jag vaknade vid 5 och upptäckte att vi kommit en bra bit på vägen. David började bli lite seg så vid halv 6 tog jag över så fick han sova ett par timmar och vid åtta stannade vi och tog varsin kaffe på ett Burger King utmed vägen.
Kan ha varit en av de godaste kopparna jag druckit...
Sen körde vi på och hade det helt ok med trafiken. Vilken skillnad det är att köra sådär mitt i natten, ingen trafik, inga köer och Tyskland har ju väldigt generösa hastighetsbegränsningar...
Vid halv 12 var vi framme i Heiligenhafen och stannade till på både Fleggard och Calles innan vi körde bort till Puttgarden och fick vänta en stund på 14.00 färjan som var lite försenad.
Väl i land i Danmark så tog jag över vid ratten igen och körde hela vägen hem. Vi hade planerat att stanna och övernatta i Tyskland men eftersom vi kom iväg så himla tidigt så behövdes ju inte det och vi var hemma vid halv sju på kvällen. Allt som allt så tog det alltså 17 timmar att ta sig hem och då räknar vi med att vi hade ca två timmar i mat och shoppingpauser så 15 timmar tog det att köra mellan Tvååker och Zell am see!
Vi hann packa upp en hel del och jag körde en maskin tvätt oxå innan vi fick duschat och tvärsomnat.
I morse vaknade vi pigga och utvilade av att det låg en svart och vit pälsboll brevid oss och spann så högt hon bara kunde.
Fram på förmiddagen sen så kom faster Evelina och lämnade av våra älskade ungar som vi saknat och längtat efter. Det blev kramkalas och massa historier om vad vi hittat på i veckan som varit.
Vi åkte till mormor och morfar och lämnade av lite grejer som vi handlat åt dom och sen åkte vi hem och tog tag i dagen. Jag kokade en omgång kräm som vi åt till lunch och sen satte jag på en rostbiff av älg som fick gå i några timmar på spisen och småkoka medan vi ägnade oss åt viktigare saker.
Läxläsning medan middagen småputtrar.
Albin hade längtat efter min mat sa han och sen åt han så mycket så man kan tro att han ska spricka! dessutom sitter han och 'mmm-ar' när han äter och det gör han när han tycker något är väldigt gott, så det var ju ett bra betyg. Men å andra sidan, potatis, kokta morötter, kött och brun sås, det går alltid hem hos familjen Larsson!
I kväll har jag stoppat båda ungarna i ett rejält bad, klippt naglar mm och riktigt pysslat om innan vi poppade popcorn och kröp upp i soffan alla fyra och kollade på farmen. Nu sover alla de andra tre som stockar och jag ska följa deras exempel genast. I morrn har vi grejer att göra minsann!
Sov så gott mina vänner!
Att ha fått rejält med sol!
Ja jäklar va sol vi fått nu i ett par dagar!
Idag fick jag letat från solbrillorna som låg i bilen. De är ju trots allt liiiite mindre än skidgogglesen och kunde kanske jämna ut gårdagens bränna lite bättre tänkte jag. För helt utan går bara inte att åka när det är så soligt.
Nu har vi ätit gott och laddar med sömn för sista dagen i backarna i morrn.
Men jag tänkte fresta med underbara bilder från Saalbach som vi tog idag.
Vi älskar!
Saalbach... WOW, alltså, Saalbach!
Vi är nog liiiite, liiiite kära båda två!
I morse var vi i vanlig ordning uppe i tid och först in i restaurangen när frukosten öppnade.
Vi käkade lite snabbt och sen packade vi in oss i bilen och åkte de stackars 15-20 minuterna till Saalbach och ett jättemycket större skidområde än det vi har här bakom hotellet.
Inte nog med att det är gigantiskt, det är desstom strålande sol, klarblå himmel, väldigt fin snö, mindre folk och FIS Europacup tävling!
Vi var på plats i tid som sagt, och lyckades hitta en liten övervakad parkeringsplats precis nedanför en av de stora liftarna (som dessutom visade sig vara alldeles gratis när man hade liftkort, märkte vi när vi skulle hem). När vi kommit upp och fått fatt i en pistkarta (som var typ fyra gånger så stor som den över Zell am see-Kaprun!) så började vi beta av kilometer efter kilometer backar.
Vi satte oss på en finfin uteservering (så gaaalet varmt!) med utsikt över tävlingsbacken där det pågick träning för fullt (Super-G tror jag det var idag) och tog en lunch mitt i backen.
Man måste ju käka en riktig Gulasch sådär i solen, på berget när man är i Österrike!
Eftermiddagen var svettig och varm med massor av meter skidåkning i benen.
Nu är vi hemma på hotellet och ska strax börja göra oss klara för galet mycket mat i restaurangen i kväll.
Det är visst italiensk afton där så vi är mycket spända på vad som kommer serveras.
Men som sagt, först stretching, dusch och bäversalva!
Vi har det bra här. Riktigt jäkla bra!
Att ha fått ändra om lite i planeringen
Både jag och min man är lite sådär för att ändå göra någon form av plan och har haft en hyfsad plan för veckan men vi är ombytliga och spontana också om det dyker upp något. Som idag till exempel, när vi vaknade och det har snöat o a v b r u t e t sedan i går kväll och prognosen på frukostbordet sa att det skulle fortsätta snöa hela dagen idag.
Mina ben lider ju fortfarande efter helvetet dom genomled i söndags när jag skejtade mig i stort sett överallt och fortfarande har lite halvsvårt för att stå på i backarna och framför allt bromsa när det går för fort eftersom låren tar precis helt s l u t! Det är liksom som om dom brinner och sen blir helt stumma och jag använder ju varenda muskel i hela jäkla kroppen förutom låren när det blir så. Med tänke på mängden snö som fallit och fortsatte falla hela förmiddagen så planerade vi alltså om.
Vi hade tänkt åka till det andra berget idag, Kaprun, men insåg att eftersom det ska snöa lika jäkligt idag så spelar det nog ingen roll vart vi är, jag kommer att ha lika svårt för snövallarna vilket berg vi än är på.
Så vi gav oss upp i pisten här precis bakom hotellet och bestämde oss för att åka effektiva tre timmar på förmiddagen och sen ta eftermiddagen nere på byn.
Så, sagt och gjort! Vi gjorde berget här hela förmiddagen och hade dagen till ära bokat lunch i restaurangen på vårt hotell. Sen lät vi alltså pjäxor, skidor och framför allt mina låååår vila lite genom att gå ner på byn och bara strosa.
Vi bor en bit upp på höjden, mot berget och byn ligger nere vid bergets "fot", precis vid en sjö som heter Zeller See och precis där ligger byn. Det ligger ta mig tusan restauranger och caféen överallt! Varenda liten gata man svänger in på, så nog sjutton ligger där ett litet fik eller bageri med liten serveringsdel.
Vi strosade runt där nere några timmar, köpte lite inhemsk öl, någon bitter vi inte heller sett förut och en burk med något som bara måste vara skitbra!
Bäversalva!
Ja, alltså, nu vet vi ju inte ens om det är en bäver på burken, förmodligen inte. Men någonslags murmeldjur är det i alla fall och innehållet i den här burken ska hjälpa mina stackars överarbetade muskler (jodå, det var precis det den var perfekt för, överarbetade muskler!).
Vi slängde på bäversalvan på mina onda muskler direkt när vi kom hem!
Låren fixar jag sjäv (och i ärlighetens namn gör dom så fruktansvärt ont att han ändå inte hade fått så mycket som nudda vid dom) men fick fantastisk hjälp av maken med att smörja in vaderna, i då alltså, prima bäversalva!
Nu ska vi strax ladda om batterierna för en av kvällens höjdpunkter, buffén men precis allt du kan tänka dig!
David har lärt sig sålla lite bätre nu, men i början var det svårt, han ville äta av precis a l l t!
Jag har ju mycket lättare för det här, jag äter det jag tycker om och går alltså inte ens förbi salladsbordet längre. Det där kalla med en massa fisk i olika former (sill isch?), canapéer, Patéer, rullar, konstiga kalla röror, inlagda grönsaker och gud bevars, sauerkraut, eller som vi säger hemma, surkål...
Jag har ju mycket lättare för det här, jag äter det jag tycker om och går alltså inte ens förbi salladsbordet längre. Det där kalla med en massa fisk i olika former (sill isch?), canapéer, Patéer, rullar, konstiga kalla röror, inlagda grönsaker och gud bevars, sauerkraut, eller som vi säger hemma, surkål...
Han älskar den! Jag kan inte alls förstå det. Sura grönsaker? Som om det inte är nog med att det är en grönsak och dessutom KÅL, man gör den sur också. Och folk äter det? Gladeligen?
Nä, nu ska vi prova en av dom nya ölsorterna, från badkaret tror jag bestämt.
Ha en fortsatt fin dag därute!
Att backa ner för en trappa...
Jomenvisstsåatt...
Låren brinner nåt kopiöst ikväll, såpass att jag fick gå baklänges i trappan ner till restaurangen innan. David bara skrattar åt mig.
Vi konstaterade även idag, att mina skidor behöver en rejäl service. Glidet var galet dåligt och jag fick ju jobba ikapp honom hela tiden så vi gjorde ett åk uppifrån toppen och ner till serviceplacet som fick ta hand om mina skidor.
Medan vi tog en kaffe och pratade om allt möjligt i lugn och ro (hur ofta glömde det liksom...)
Med brinnande lår måste det till en paus i backen och sträcka ut lite.
Maten idag har varit jättegod och våran servitör (Japp, vi har samma servitör och samma bord hela tiden) sa, på knaggligaste engelska när vi kom - Aaaa, there is my favorite family, the Larssons!
Vansinnigt trevligt hotell det här!
Dessutom har vi idag provar både Topfenstrudel och Germknödel på eftermiddagen.
Nu ska vi återgå till filmen innan det blir läggdags på riktigt. Det kan vara precis det min hjärna behöver, denna bröllopsresa. Lugna dagar, god mat, tidiga kvällar med en god film från sängen och sällskapet av en älskad make!
Hemifrån får vi finfina rapporter.
Här är det farmor som rapporterar om någon form av maskerad/mannekäng.
I morrn ska vi åka och prova några andra alptoppar tänkte vi!
Ha det fint där hemma!
Att vara h e l t slut!
Alltså H E LT slut. Totalt slut.
Som en urvriden disktrasa eller utsketet päron, vilket som duger som metafor...
Jag har ont typ ö v e r a l l t.
Min man älskar att åka skidor och det gör jag med, nu var det bara det att han har typ etthundra procent bättre glid med sina skidor så han har mest glidit på medan jag har skejtat och stavat mig runt. För det är lite längre avstånd till saker och ting här har jag märkt.
Snöat galet har de gjort idag!
Jodå, det är jag som ligger där... Efter en mindre vurpa... Och vinkar glatt med staven...
Paus!
Vi har provat apfelstrudel idag med minsann!
Nu har vi lagt oss och satt på BECK på datorn. Mätta så in i norden även idag och som sagt, galet möra i både ben, armar och nacke (fast nacken kan nog bero på min lilla, lilla luftfärd jag gjorde i snön innan, jag lixom landade lite på nacken...).
Hemifrån har vi fått rapporter i både bild och filmsnutt. Jag ringde även och pratade en sväng med gossarna men eftersom dom precis hittat och öppnat paketet vi lämnat åt dom hemma så hade dom inte riktigt tid.
Mycket, mycket nöjda!
Nu är gossarna hemma i huset igen och ska vara hemma hela veckan med farmor.
Galet glad att få sånna här bilder hemifrån på morgonkvisten!
Nähe, nu ska jag återgå till filmen och lägga huvudet på makens axel.
På plats!
Vi är framme!
Jodå, i Österrike minsann!
Maken är minsann överlycklig här nere när vi bor i juniorsvit och det är all inclusive. Och då menar jag ALL inclusive...
Vi har ätit fyra rätters middag nu i kväll och till det fick vi först in en högst ofrivillig schnapps som den vansinnigt trevliga kyparen kom in med och sen även öl. Mig tittade man lite snett på som varken ville ha den goooda schnappsen och inte heller påfyllning på ölen men det var ju så himla bra som det var.
Maten var ta mig tusan v ä r l d s k l a s s!
Så himla god!
Nu ligger vi i sängen och har dragit i gång en Bond-film på datorn och sen ska här sovas, och laddas för en dag i skidbacken!
Zell am see - Here we Come!
Vårt rum.
Vi får även ständiga rapporter hemifrån på begäran.
Vi har bilat ner, typ 150 mil och det har gått precis hur bra som helst! Vi stannade och sov på ett motell i Tyskland natten till idag och sen körde vi ganska tidigt i morse och var på plats strax innan 15.
Ha en fin lördagskväll mina vänner!
Att ha sagt sitt!
Jäklar vilka dagar jag har haft!
Vi har alltså varit på en så kallad mmini-kongress i tre dagar. Det är en riktigt övning, inför den kommande, riktiga kongressen.
Nu var vi fyra avdelningar som hade denna mini-kongressen ihop, det var Halmstad, Göteborg, Trollhättan/Skara och Borås. Vi var väl kanske runt 70 pers och bildbeviset ovan är från när jag tidigare idag yrkade på en bifall för en ändring. En rejäl jäkla ändring som kommer innebära ett mycket mer rättvist förbund.
Jag fick minsann knalla upp fler än en gång och yrka bifall på mitt eget förslag och efter omröstning fick jag igenom mitt yrkande!
Det kändes så galet skönt!
Det kan hända att det slank ur mig både en och kanske tre svordomar där i stridens hetta men jag är nöjd och fick massor med high-fiveves efteråt.
Nu var det ju inte ens på riktigt, men jag ska jäklar i mig göra allt jag kan, även på den stora kongressen, inför kanske sisådär typ 500 personer.
Nu är jag hemma och har pussat mina grabbar gula och blå för nu jäklar är det nära, bröllopsresa-nära...
