Nu har jag äntligen tagit mig tid!

Förlossningsberättelse – Lillebror
20101206

Då ska vi se, Lillebror är 3 veckor i morrn och jag har ännu inte haft tid att skriva ihop en förlossninsgsberättelse men nu ska jag ta mig tid! Jag har hjälp av både Förlossningsjournalen och Davids anteckningar. Han förde anteckningar lika noga denna gången som förra och det är så roligt att ha.

Dagen innan, på söndagen, så var mamma här och hjälpte mig att städa klart det sista på nedervåningen. Igentligen var det väl så att det var bara mamma som städade eftersom jag hade haft så ont hela natten för att vi städat på lördagen men jag var i alla fall hemma och tog det lugnt…

Även natten mellan söndagen och måndagen så vaknade jag och hade ont, jätteont och jag hade ju fått med mig Panocod hem från förlossningen som jag skulle ta när det gjorde så där ont. Jag hade tagit det ett par nätter och så även denna natten, vid 4 tiden.

Jag vaknade igen vid 5 och hade fortfarande ont och jag kunde inte riktigt sätta fingret på vart det gjorde ont… Foglossningsontet som jag haft satt ju i hela nedre ryggen och runt om på framsidan och det var ju ungefär på samma ställe det gjorde ont, men lite annorlunda bara. Jag låg vaken och bara väntade på att David klocka skulle ringa så jag kunde skicka upp honom för att värma min vetekudde och vid kvart i 6 vaknade han äntligen.

Jag sa till honom att det kändes annorlunda och att det nog var bäst om han inte stack iväg till jobbet riktigt än, inte innan jag visste var det va.

Albin vaknade och fick välling och då blev jag ändå lite mer misstänksam och sa till David att det kanske var bäst om han ringde till dagis och kollade om Albin kunde få komma redan vid halv 7-7 (istället för klockan 9). Det gick bra så han körde bort honom och jag ringde förlossningen.

Sköterskan jag pratade med undrade hur långt jag hade mellan värkarna men jag kunde ju inte ens sätta fingret på om det verkligen var värkar, jag kände inte alls igen ”smärtan” men jag drog till med 5 minuter. Eftersom jag har hört en massa historier om hur snabbt det kan gå för omföderskor och jag var livrädd för att kanske börja må illa igen så ville jag gärna in, ifall det hade startat, så jag kunde få bedövning.

Vi hade säkert kunnat vara hemma i några timmar till men jag (och David med för den delen) tyckte det var lika bra att åka in. Jag samlade ihop det sista medan David gjorde några (läs 9 stycken!!) mackor som vi skulle kunna äta när vi kom in för det hade vi liksom inte ro till hemma. I bilen på väg in kände jag en gång att det gjorde rejält ont och då tänkte jag att det bara måste vara förlossning på gång, fast jag var fortfarande inte helt säker.

Vägen från bilen till förlossningen är väldigt lång och jag hade ett par ”värkar” (fast jag fortfarande inte var säker på att det var värkar) på vägen dit. När vi kom fram och fick komma in så möttes vi av en väldigt virrig sköterska (fick senare veta att hon var alldeles ny). Hon frågade vilka vi var och så och då svarade jag att jag ringt innan,  att jag hade värkar och ville ha bedövning!

Vi blev visade in på ett förlossningsrum med en gång, dom kopplar CTG och jag får lustgas om jag vill. Vi blev inskrivna 7.40 och får världens bästa BM och sköterska. Vår BM heter Margaret och sköterskan heter Eva, båda är superlugna och väldigt lyhörda på mina signaler. Margaret kollar hur öppen jag är, eller om det överhuvudtaget satt i gång, för jag hade ju ingen koll alls men jag vet att jag sa till henne innan hon skulle börja undersökningen
-Skickar du hem mig nu så får du bära ut mig själv för jag vägrar!
 Men hon svarade bara helt lugnt att jag minsann inte skulle någonstans för jag var öppen 4 cm och livmodertappen var helt utplånad.

Eftersom hon hade läst om min förra förlossning så trodde hon att det skulle gå ganska snabbt men jag ville ju gärna ha bedövning så hon föreslog en ny sorts ryggbedövning. I stället för den som jag fick förra gången, då man satte en kateter in i ryggen och ”fyllde” på bedövningen efter hand så kunde man nu i stället få en slags ”engångsdos”. Margaret tyckte att vi skulle ta den och så skulle hon ta hål på hinnorna för att riktigt få igång det (eftersom engångsdosen bara varar i 1½-2 timmar) men samtidigt som hon sa det så bidde det alldeles varmt i sängen där jag satt och jag sa lugnt till henne att det nog inte behövdes och mycket riktigt så hade vattnet gått alldeles av sig självt, då var klockan 8.09.

Dom sätter en nål i handen på mig, kl 8.30 är jag öppen 5 cm och det kommer det en snäll man och sticker mig i ryggen så jag får lite bedövning. Det kändes inte alls och sen fick jag ligga och still en stund och ta en massa blodtryck men dom var bra hela tiden så jag undrar om jag inte kan få stå upp för att hjälpa till lite och det fick jag.


Jag mår ganska bra, är lite skakig och kallsvettig i mellanåt men står upp så mycket jag orkar. Värkarna blir mer och mer oregelbundna och BM vill sätta värkstimulerande dropp så det blir mer regelbundet eftersom bedövningen släpper framåt 10-10.30. Vi ringer mormorn och meddelar att vi är på förlossningen och att Albin är på dagis så hon får gå och hämta honom efter lunch. Vi får in lite kaffe och te, jag får inte äta, bara dricka och hinkar i mig massor med äppeljuice och nyponsoppa, vid ett tillfälle får jag även in en tallrik yoghurt tror jag, men jag minns inte att jag någonsin sa att jag var hungrig…



Vid 9.15 är jag öppen 7cm, nästan 8, och värkarna är oregelbundna med uppemot 7 minuter emellan. När jag fortfarande är öppen 8 cm och klockan är 9.40 så får jag värkstimulerande och enligt BM har den väldigt god effekt.

Vid strax efter 10 börjar det göra ont igen och jag känner att ryggbedövningen börjar släppa så jag tar mig ann lustgasen och får beröm för att jag andas så himla bra. Jag börjar bli lite orolig nu för att illamåendet ska komma men det går bra, BM tömmer mig (eftersom jag inte kissat alls sen jag kom in) och klockan 10.15 kollar BM mig och jag är öppen 10 cm. Både Eva och Margaret börjar förbereda förlossningen genom att lägga fram massa grejer och nya underlägg i sängen. 10.20 känner jag trycket neråt och ställer mig knästående i sängen.



Mitt i allt kommer jag på att jag minsann inte fått nåt lavemang denna gången och beordrar David att stå vid mitt huvud i stället… 10.36 har David skrivit att jag säjer att det gör ont och bränner, precis som jag minns att det kändes. Jag andas lustgas hela tiden, blundar och hänger över sängen. Margaret pratar med mig ibland men jag hör henne knappt, jag är så inne i mig själv och det jag håller på att göra men jag minns att hon sa till mig vid ett tillfälle att jag inte behövde tänka alls på att jag inte fått lavemang för det kom minsann inget alls när jag trycker på och det var ju skönt att höra.

10.44 syns huvudet 5 cm och jag trycker på för allt jag är värld. Det svider och bränner men jag är så koncentrerad och fokuserad på min uppgift att jag struntar i det (förra gången höll jag liksom emot när det börja göra ont i stället för att trycka på). Det har även kommit in en BM till, något som dom tydligen alltid gör, ser till att dom är 2 BM just under själva födseln. Maggan heter den BM som kommer in, hon gör inget utan står bara där och är, ifall hon skulle behövas så David förser henne med en kamera och så ställer han sig på andra sidan med den andra kameran.


10.50 föds han. Våran andra son, en välskapad pojk. Han började skrika när han var halvvägs ute för min värk tog slut precis då men Margaret sa åt mig att trycka på lite ändå och ut gled han. Han hade navelsträngen ett varv runt halsen och runt ena armen. Jag fick krånglat mig ner till sittande i sängen och sen fick jag vår vackra pojke till mig medan BM kollar mig. Moderkakan kom ut 11.04 och den är jättefin. Jag fick 3 små revor men Margaret vill ändå sy lite och det fick hon gärna, det kändes inte det minsta. Vid 11.15 går jag och duschar och sen får vi vår bricka med bubbel, mackor, kaffe & te.


Lillebror blir omhändertagen, han väger 3965 gram och är 50 cm lång. Jag tar på honom en brunrandig body och ett par vita byxor. Innan vi åker upp till BB kollar dom hans blodsocker och han ligger lite lågt så han får tilläggsmat som han slukar.


Självklart jämför man ju sina förlossningar och det har även jag gjort. Båda mina har ju varit snabba och såhär i efterhand så föredrar jag knästående, det var mycket lättare, gick inte att kämpa emot på samma sätt som i gynställning.
David var mycket lugnare och hade full koll på vad som hände hela tiden denna gången. Personalen som var medoss genom hela förlossningen var fantastisk och det sa jag till dom också innan vi åkte upp till BB.

Då avslutar vi kategorin "Gravid" och jag får lov att göra en till Lillebror i stället,
så snart vi bestämt vad han ska heta...

Jag hade tänkt skriva en förlossningsberättelse men det får bli lite längre fram när jag har tid (och kan använda båda armarna utan en argsint lillebror på den ena...). Men jag har gått igenom bilderna från förlossningen lite snabbt och tänkte bjussa på några.

 

Sjukhuset i Varberg har låååånga korridorer. Det har jag fått erfara idag...

Efter morgonens inlägg ringde jag MVC och dom ville gärna ha in mig för en koll så fort som möjligt så det blev till att snabba på. 8.45 körde jag hemifrån och lämnade av Albin hos mormorn (som är världens bästa!) på vägen.
9.15 hade jag tid inne i stan på MVC och där blev dom tyvärr inte mycket klokare på min huvudvärk. Ingen verkar veta vart dom ska skicka hän mig, men efter att BM på MVC ringt några samtal så bestämdes det att jag skulle till förlossningen.

Jag körde dit och fick ett rum vid 10.00. Där blev jag mottagen av BM nr 2 för dagen. Dom satte CTG (som var helt normal), en läkare kom in och hade ordnat så jag fick göra en synundersökning. Jag började den låååånga vandringen från förlossningen bort till ögonmottagningen och var där vid 11-tiden. Fick vänta lite och sen blev det undersökningar av en ögonläkare som hette Leif. Vi var klara med undersökningen 12.03 och då hade alla andra på mottagning gått på lunch (lunchstängt mellan 12-12.45) så jag fick vänta. En överläkare skulle titta på mina resultat och hon var tillbaka kl 13, så jag gick bort till fiket och tog en kopp te och en ostfralla så länge.

Tillbaka på ögonmottagningen 13.00. Fick vänta ganska länge på överläkaren och när jag väl fick träffat henne så blev det fler undersökningar och så skulle jag ha med mig resultat därifrån bort till förlossningen men det var visst datastrul så jag fick vänta ganska länge på att en läkarsekreterare skulle skriva ut ett papper. Jag hörde hur dom ringde från förlossningen och undrade vart jag tog vägen och hon svarade att jag var kvar där än...

3 timmar senare (och verkligen jättekissenödig) var jag tillbaka på förlossningen och fick träffa läkarn igen som tittade på mina resultat. En 3:e barnmorska kom in och tog 3 eller 4 rör med blodprover och sen jag fick reda på att jag skulle få komma på röntgen. Det blev en låååång väntan på den där röntgen och som tur va så kom min älskade man in med lite frukt till mig vid halv 4 tiden och jag fick välbehövligt sällskap där på förlossningsrummet.

Jag fick en ny BM (nr 4) och vid 5 snåret kom dom in med kvällsmat, vilket var välbehövligt. David satt kvar hos mig och när klockan var halv 6 och jag fortfarande inte hört nåt om någon röntgen så ringde jag på klockan och BM lovade att kolla var som var på gång. Strax innan 6 rullade dom upp mig i en rullstol (tack och lov att jag slapp gå!) och jag fick göra en röntgen på huvudet. Efter röngen tog det inte så lång tid innan jag fick lite smärtstillande (att ta med hem), lugnande besked och vi fick åka hem!

Jag åkte hem direkt och David hämtade hem Albin, som somnat hos mormorn och efter över 10 timmar var vi äntligen hemma igen. Ingen har kommit fram till vad min huvudvärk beror på men dom har verkligen uteslutit en hel massa saker idag och om det blir ännu värre ska jag söka igen men annars håller vi tummarna på att det försvinner när bebisen kommit ut!

Nu tänker jag bara kolla på Grey's och sen ska jag lägga mig och förhoppningsvis sova hyfsat gott i natt för i morrn är en ny dag och den tänker jag inte tillbringa med att ränna runt på sjukhuset!

Albin gick runt med kameran innan och då lyckades även jag hamna med på ett litet hörn. Visserligen är det svårt att missa mig nuför tiden men när jag gick igenom och skulle radera bilderna så kom jag på att jag faktiskt inte lagt upp magbild på ett tag så här kommer en. Inte det vackraste bakgrunden precis då jag skulle till att börja bada...



Magen i vecka 39 (38+2)

Ingen bebis här inte! För dom som undrade över uteblivet blogginlägg i går...

Men som rubriken lyder så var vi faktiskt en sväng på förlossningen igår men vi tar väl det från början.

Som jag skrev i föregående inlägg så var det fullt upp hela dagen igår och då även för mig. Det var dagislämning, handling, fixa frukost, förbereda middag, rota fram alla saker som ska in i garderoberna (x-antal bananlådor...), plocka in sakerna i nya badrummet, hämta mamma, laga mat, städa undan efter mat, hämta på dagis, tvätta, tvätta, vika, tumla, tvätta, bada katt (som var dålig i magen), fixa fika, tvätta ännu mera, visa vart hyllorna ska sitta i alla nya skåp, dammsuga av överallt, mm mm mm.

Så när mamma & Rigmor åkt hem, efter ännu en hel dags jobb hos oss (VI ÄR SÅÅÅ TACKSAMMA!) så gick jag ner och fixade med den sista tvätten och sen var jag helt slut. Jag orkade knappt ta ett steg till, mina fogar höll på att ta död på mig! Jag satte mig i soffan men insåg snart att det var lika bra att flytta över till sängen. När jag hade legat en stund så kom jag på mig själv med att inte ha känt några rörelser från bebisen på hela dagen...

Jag lugnade mig själv med att jag ju vart i gång non-stop sen tidiga morgonen och att det var ju klart att jag inte tänkt på det. Försökte väcka genom att buffa lite... Lite hårdare... Klämma riktigt hårt... trycka till förtvivlat hårt!

Det hände ingenting!

I nästan en timme höll jag på medan jag försökte intala mig själv att det ÄR såhär lugnt i bland, fast jag igentligen visste att det är det inte. Bebisen som bor i min mage protesterar alltid när jag lägger mig ner på vänster sida men det hände ingenting vad jag än gjorde. Vid halv 7-7 kom David och Albin in och han blev genast minst lika orolig som jag och försökte även han med diverse knep som alltid brukar funka, men det var stendött...

Albin hann nog aldrig fatta vad som hände för David satte på Micke & Molle på Youtube till honom medan han fick kvällsmat. Jag hade flyttat mig från sängen till soffan och David tyckte vi skulle åka in med en gång. Jag var lite mer avvaktande, tyckte det kändes dumt, tänk om allt var som det skulle.... Men min älskade man gav sig inte!

David ringde förlossningen och fick prata med en BM. Hon sa att vi skulle prova med kall saft och sen höra av oss igen, för hon tyckte vi skulle komma in sen ändå, även om vi fick i gång bebisen. Jag tog en piggelin och det började inte alls som det brukar, men efter halva glassen och David minst sagt brutala väckningsförsök så anade vi några buffar där inne! Jag var ändå lite avvaktande och tänkte på sånt hemskt man läst om "studsar", att det bara är våra buffar som gör att det kommer i rörelse där inne. Men tillslut fick vi några tydliga livstecken där innifrån!

David propsade på att vi skulle åka in i alla fall, men det tyckte inte jag. Det kändes ju så töntigt, vi hade ju fått liv i bebisen, även om det inte alls rörde på sig som det brukar. David ringde in till förlossningen igen och meddelade hur det hade gått och dom ville i alla fall att jag skulle komma in så dom fick titta på mig. David ringde till mormorn så vi kunde köra bort Albin dit.

I bilen, på vägen in, så rörde det på sig som det brukar och när vi kom fram så påbörjade vi den oändligt långa vandringen bort till nya förlossningsavdelningen... Det var ju hur långt som helst att gå!! Med mina stackars fogar! Jag vill inte ens tänka på att man ska behöva gå så långt med värkar om några dagar.

Vi fick gensat komma in och få ett rum, jag fick världens gulligaste BM och en bringare med äppeljuice medan hon kopplade på CTG:n. Allt var helt ok och hon kände även hur bebisen låg och h*n är fortfarande inte fixerad men huvudet har tydligen sjunkit ner väldigt långt redan och det är ju bra.

Eftersom vi fick en sån gullig BM så frågade jag om inte hon jobbade i helgen och det gjorde hon så vi skojjade om att det hade ju vart jättebra om bebisen ville komma på lördag eller söndag!

Nu ska jag ta tag i dagen här hemma, men framför allt så ska jag vila efter att Albin är lämnad på dagis!

Det här är nåt nytt, såhär länge har jag inte vart gravid innan...

Idag är det 13 dagar kvar till BF och jag känner fortfarande inget men det tror jag inte jag kommer att göra heller innan det sätter igång. Tyvärr känner jag att den lilla, lilla städningen jag gjorde där uppe igår har satt sina spår så jag får väl nöja mig med att serva med frukost, middag och fika eftersom vi får hjälp med städningen där uppe idag. Davids mamma kommer alldeles strax och även min mamma om det är ok med svärmor, hon har nämligen blivit sådär kanonförkyld igen...

Jag hade en sån konstig dröm inatt. Det är underligt bara i sig,
att jag kommer ihåg en dröm för det gör jag aldrig annars!

Hur som helst så hade jag visst fått min bebis. Det var en tös, hon var ganska kort, med mörkt hår, tjocka goa kinder och liten plutig mun. Det hade visst gått fort för brorsan hade vart inne här på kvällen medan vi åkte till BB och sen kom vi hem (med bebisen) lagom till han skulle åka till jobbet på morgonen...

Redan på förmiddagen packade jag ner lilla bebisen i vagnen och Albin tog cykeln och så gick vi ut och gick en sväng. Då kom jag på att vi visst inte ringt och berättat för någon så jag ringde mamma, som skulle jobba, men hon mötte upp oss på vår promenad och kikade ner i vagnen. Jag hade glömt ta på bebisen en mössa och fått packa in henne i en snuttefilt. Sen ringde jag pappa, som var i Tyskland och jobbade. Här slutade min dröm med att jag vaknade...

Nu ska jag och Albin ta tag i dagen här hemma!

Jag har världens bästa BM, hon heter Barbro!

Idag på morgonen hade jag en tid på MVC och eftersom
Albin fortfarande är lite hes, snorig och hostig så fick han följa med mig!

Allt såg som vanligt väldigt bra ut och Barbro är expert på att ge mig lugnande besked. Hon tror inte att min mage behöver sjuka nåt neråt, för bebisen ligger där den ligger och det är inte på alla magen sjuker alls och eftersom jag inte har minsta minne av att den sjunk när jag väntade Albin så känner jag mig lugn, även om det är jobbigt att ständigt ha nåt uppe bland revbenen.

Vecka 38 (37+5)
Datum 22 november 2010
Vikt: +4 kg
BT: 107/67
HB: 130
Socker: 5,3
SF: 36
♥: 149 slag/minut
Huvudet nedåt, Ruckbart

Vikten ligger fortfarande lågt och bra.
Jag hade gått upp 0,5 kg sen sist (2 veckor sen) och där hade jag hoppats kunna ligga kvar.
Både blodtryck, socker & järn låg på nästan samma stadiga som förra gången
och sf-måttet följer kurvan precis.
Bebisens hjärtljud var lite högre idag än förra men ligger runt samma som alltid.
När hon kände på huvudet så sa hon att det är "knappt ruckbart"
men jag vet inte riktigt vad hon menade med det...

Idag är en bra dag. Jag har sovit bra, bara vart vaken 2 gånger och somnat om hyfsat snabbt efteråt. Fogarna känns oxå mycket bättre idag och jag känner att jag har lite ork. Det är så härligt med dagar som börjar såhär! Jag vet ju att det kan ändras fort och att det kan bli smärtsamt när jag har rört mig för mycket men så får det bli för det är så skönt att känna sig som människa igen! Hade det inte vart för foglossningen så hade jag nog knappt kännt mig gravid för jag känner mig inte alls klumpig och magen är inte alls särskillt ivägen!

Får väl se hur vi ska kunna locka ut den här bebisen nu då...

Idag är vi på den dagen i graviditeten då Albin föddes och det verkar inte komma några bebisar i dag heller så jag får väl försöka ställa mig in på att det kanske inte blir innan i december i alla fall...

Vi ska till BM i morrn och då hoppas jag väl att det har hänt nåt, kanske att bebisen åtminstonde har sjunkit lite, eller fixerat sig (fast jag vet att det ibland inte ens gör det på omföderskor)...

Pappa tog och hängde upp den hemma hos dom igår för här hemma kan den ju ändå inte hänga, vi har ingen plats alls! Nu ska jag bara se om jag kan få letat fram täcke, kudde och bäddset till vaggan oxå så jag kan tvätta det. Sen är i alla fall den biten klar!

Idag är det 18 dagar kvar till BF och jag kan lugna alla med att jag inte känner nåt alls än och om jag har nåt att säja till om så får bebisen minsann stanna till nästa helg i alla fall. Jag hinner inte med nåt barnafödande nu när Albin är sjuk, renoveringen fortfarande inte är klar och jag inte ens har packat BB väskan!

Jag och Albin var ute och cyklade en sväng nu på förmiddagen och innan vi cyklade hem så körde vi om affären och handlade. Det är ju alltid trevligt att träffa alla goa jobbarkompisar.

Förra gången jag handlade så pratade jag med I och så berättade hon om när Albin föddes.
David hade vart och handlat på fredagen och hon hade frågat när det var dax, han hade svarat att det ju var mer än 2 veckor kvar och då hade hon bara sagt till honom "det tror jag inte, bebisen kommer i morrn".

Mycket riktigt så gjorde han ju det och nu när jag handlade så var det I som satt i kassan och då frågade hon mig om jag har packat väskan än. Det har jag ju inte så det sa jag till henne.
-Då är det nog bäst att du gör det
-Jasså, tror du?
-Vill du ha exakt tid oxå?
-Ja, tack!
-Vid 4 tiden på eftermiddagen.

Hmm, är det läge att packa nu då kanske?
Hon trodde med andra ord inte alls att jag kommer att vara med på personalfesten på lördag, utan att jag då redan ligger på BB...
 

Ammningskupor, små nappar & bindor. Kläderna färdigtvättade, vita små byxor inköpta!

Börjar det bli läge att packa BB väskan kanske?

Här hemma känns det helt overkligt att behöva göra det. Ska jag föda bebis och bo med en liten nyfödning mitt i detta renoverings kaos?
Det hade jag inte räknat med!
Jag har i alla fall det mesta klart, i alla fall för BB väskan, men sen är det inte alls klart här hemma, täcken, kuddar, bäddset mm är inte tvättade. Dom är inte ens uppletade i röran ute i förrådet och det är lixom ingen idé heller för jag har ju ingenstans att göra av det...

Som det ser ut nu så kommer elektrikern och gör färdigt allt sitt i helgen (han har visst oxå fullt upp...), rörmockarn kommer och fixar sitt i slutet på veckan.

Så vi hoppas på att kunna börja flytta upp grejer, skruva ihop möbler och börja städningen i helgen.
Vad som mer känns lite skumt är att vi i morrn går in i vecka 38, alltså den veckan som Albin föddes i och han är född i vecka 37+4, det är på söndag...

Så här ser det ut idag!


Jag känner inget.
Inte mer än alla dessa sammandragningar men som sagt, jag fick ju inga förvarningar förra gången så det har jag inte ens räknat med. Jag kommer inte ihåg hur magen var med Albin på slutet, hade den sjunkit ner något eller gjorde den aldrig det? Jag tycker i alla fall inte att magen har sjunkt något än, det trycker som sjutton på mina stackars revben.


Eftersom vecka 36 förra gången är sista bilden så jämnför jag med den, även om det skiljer en vecka,
men vad tycker ni, är den annorlunda?

Vilket igentligen är jättetråkigt för vi har en jättefin vagga som min morfar gjort en gång och den har vi barnbarn & barnbarnsbarn legat i. Men nu kommer vi ju att få det lite mer tight med plats och därför kommer vi inte att få plats med den och jag kommer inte kunna ha spjälsängen i vårt sovrum i början heller så nu har jag bestämt mig, det blir en sånhär!



Den kommer få en krok i taket, både i vårt sovrum och någonstans på nedervåningen, då den är lätt att bara flytta med.

Hur mås det annars med magen och så, är det många som undrar och just nu hinner jag knappt känna efter. Albins feber är det enda jag kan koncentrera mig på just nu men det fick jag ju oxå äta upp innan idag då jag fick så ont i ryggen och på ena sidan av magen att jag fick gå och lägga mig i badet! Läg där i över en timme och det var fortfarande inte bra när jag klev upp så pappan fick komma och skjutsa Albin till mormorn en sväng.

Nu känns det bättre, det är livat där inne vill jag lova och jag hoppas vi snart får veta vem det är som bott där...

Albin morgonkramar & pussar på bebisen, som varje morgon!

I dag går vi in i en vecka 37.
Det betyder att vi har gjort mer än 90% och har 27 dagar kvar till beräknad förlossning.

Tyvärr är det ingen bra dag idag. Jag kom knappt upp ur sängen och har vaknat varje gång jag behövt vända mig i natt, av smärta. Det gör nåt så fruktansvärt ont så jag vet inte vart jag ska ta vägen!

Jag kan inte gå långt utan kryckor idag, och framför allt så kan jag inte "starta" utan dom efter att ha suttit ner.
Albin hjälper mig här hemma idag med allt som jag kan tänkas behöva hjälp med, min älskade lilla hjälpreda, vad skulle jag göra utan honom?

Jag kunde bara inte komma ihåg vad jag gjorde igår som skulle kunna ha utlöst denna hemska smärta. Jag lämnade ju Albin på dagis, var hos tandläkarn (visserligen spänner man ju sig rätt rejält men man sitter/ligger ju ner), handlade, lagade mat, tvättade och dammsög av. Inget av det är ju så påfrestande tycker jag....

David kom ner en liten sväng och påminnde mig om vad jag mer gjorde i går... Det var nämligen så att vi fick reda på att golvet som skulle kommit i går var restat och inte skulle dyka upp fören tidigast den 25 november och så länge kan vi inte vänta så jag la hela eftermiddagen på att ringa runt, jaga golv, leta upp nya leverantörer efter liknande golv mm. Det innefattade oxå att jag sprang (njae, riktigt så fort gick det nog inte) in och ut, upp och ner till David varje gång jag fick nya besked, eftersom han var där uppe och jobbade... Alltså, säkert 10 gånger upp och ner i trappan (trapporna eftersom vi har en till grovingången, en till finingången och en till övervåningen).

Sammandragningarna har känts massor hela natten och morgonen, både i ryggen och framtill. Visst, det är lätt att vara efterklok men vi måste ju ha tag i ett nytt golv så vi kan bli klara!

Bilden tagen i vecka 36 (35+0)

Kom precis ifrån BM och är lika sprudlande glad som alltid när jag varit där!

Vecka 36 (35+5)
Datum 8 november 2010
Vikt: +3 kg
BT: 107/67
HB: 132
Socker: 6,3
SF: 34
♥: 138 slag/minut
Huvudet nedåt, Ruckbart

Min underbara BM såg att jag hade märkbart svårt att röra mig så ett läkarbesök är inbokat.
Jag kommer inte att behöva gå över med den här foglossningen, tack å lov!

Vi (både jag & BM) är fortsatt väldigt nöjda med min vikt.
Idag visade vågen +3 kg och det är väldigt bra.
Blodtrycket är som vanligt lågt och bra.
Äntligen har järnet stigit ordentligt och sockervärdet ligger oxå helt ok för att vara direkt efter frukost!
SF måttet låg mellan 34-35 och jag följer min kurva bra, den är lite över medelkurvan.
Bebisen var lugn när jag var där idag så hjärtljuden varierade mellan 135/145.
Huvudet ligger fortfarande ner och det är lite ruckbart, men inte alls så mycket som förra gången.

Som vanligt är jag väldigt nöjd med mitt besök och mina värden, nu har jag tid om 2 veckor och då är vi i vecka 37+5, hoppas jag slipper gå på det mötet...

Ja, vad tror ni?

När vi var ute i skogen idag så skulle det ju såklart vara rättvist fördelat,
det där med att fota så Albin fick fota mamma lite oxå...


Han sa till mig flera gånger hur jag skulle stå, med ena benet upp, vart jag skulle titta och vad jag skulle ha för min, precis som jag gör när jag fotar honom...

Idag sov vi alla lite längre än vi brukar och det verkar som om det var välbehövligt! Albin väckte oss 6.20, då hade David visst snoozat i nästan en timme... Skönt eftersom jag vaknat redan 5.15 dom 3 sista dagarna.

Igår såg vi inte mycke av våran älskade papps. Han gick ut redan vid 6 snåret och började. Albin somnade tidigt efter att ha vaknat tidigt och inte vilat middag, redan vid halv 8 snarkade han gott i sin säng, bredvid en lika snarkande Kajsa förstås.

Jag satte mig och kikade på både Bones & Criminal Minds i min ensamhet och inte innan närmare 22.30 kom han in, men då var han trött. Så det kanske inte var så konstigt att vi sov liiite längre idag.

Jag och Albin hade lite utomhusplaner idag, men vädret var ju inte helt på vår sida nu på fömiddagen så vi ska se på till eftermiddagen och kanske kan vi slutföra projektet då, det skulle ju bli finare under eftermiddagen. Eftersom vi ändå bara är inomhus så har vi haft en stunds mys i soffan med lite bokläsning och kattgos.
Jag har ju tänkt börja sortera lite bland Albins gamla bebiskläder oxå men dragit mig för att gå in i röran och börja rota. Allt, verkligen ALLT är bara staplat på vartannat där ute så jag var inte sådär värst hoppfull att jag faktiskt skulle kunna hitta nåt innan vi började flytta tillbaka, men det gjorde jag!

Om det var medvetet eller inte, det har jag ingen aning om men David hade ställt dom båda lådorna med bebiskläder på en hylla, som faktiskt gick att komma fram till så det var bara att dra in magen så gott det gick och knö sig förbi all annan bröte men sen var det lätt som en plätt.


Jag hade ju redan gjort en "för-sortering" och bara tagit vara på sånt som skulle kunna komma till användning och nu ska vi göra ett försök att få alla kläder riktigt rena och fina.

Detta som jag tagit fram är det som är i storlek 50, med andra ord, det viktigaste för att kunna packa en BB väska så småning om.
6 stycken bodysar i brunt, vitt & beige,
1 pyjamas, vit med små brun-beiga lamm
1 Brunrandig sovpåse
2 par små jeans
1 tomtedräkt (det är ju ett måste!)
1 brun jacka (med blå text)
2 små mössor, en P.op brunrandig och en beige
4 par sockar (varav 2 par ljusblå...)
1 Brun Overall
1 "Snug as a bug" Baby Wrap

Ett par av de ljusa bodysarna var liite missfärgade upp till, vid kragen men jag har dränkt in dom i "ta bort" och hoppas att det hjälper, annars är allt det jag sparat väldigt fint.
Den bruna overallen är ju precis hur ursöt som helst och jag kan knappt fatta att jag har nåt så stort (eller litet) som ska få plats i den, i min mage!

Den röda "Baby Wrapen" fick jag av min kompis Melanie som bor i Australien och den var verkligen helt fantastisk. Det är som en filt med luva och ben, så när man ska åka i bilstolen så är den exemplarisk och man behöver bara öppna om det skulle bli för varmt och bebisen vaknar inte när man tar av den.
Jag fick en röd 0-3 månader och sen fick jag även en blå 3-6 månader.

Nu piper tvättmaskinen så nu är det dax att hänga upp smått...

Nu är vi inne i vecka 36.
Detta är den sista bilden jag tog på magen med Albin,
skulle ju vart en i vecka 38 oxå men då hade han ju hunnit komma ut!

Hur mår vi nu då?
Jo då, jag känner mig faktiskt inte alls klumpig om det inte vart för foglossningen och att den gör mig så himmla begränsad. Bebisen mår toppen och lever loppan ordentligt där inne. Jag kan själv känna vart bebisens huvudet ligger om jag själv ligger på rygg. Det är ett större barn denna gången så jag hoppas innerligt att den kommer i tid. Jag tror inte att jag gått upp så värst mycket till men det återstår att se på måndag när jag ska till BM igen och sen har jag inte tid igen innan i vecka 38 (37+5) och den kanske man inte ens behöver gå på...

Sömnen är det fortfarande lite si och sådär med, men i natt har det vart bra, fast jag vaknade väldigt tidigt och kunde såklart inte somna om. Blir säkert ganska tidigt i säng i kväll.

Idag har det inte vart någon höjdardag för en höggravid kvinna med foglossningar från självaste helvetet!

Albin har vart ganska rastlös men ändå jätteduktig och hjälpt mig så gott han kan. Jag har tagit det lugnt och bara gjort helt nödvändiga saker som att handla, laga mat, vika tvätt och dammsuga. Det var lycka i den lille mannens ögon när pappan äntligen kom hem på eftermiddagen och han kunde svida om till sina älskade arbetsbyxor och gå ut och hjälpa till.

Bebisen mår säkert toppen men h*n har nog lite ont om plats för jäklars vad det röjer runt och ont gör det! Idag har jag ju som sagt tagit det lugnt (enligt mina mått mätt i alla fall!) och ändå har jag haft ganska mycket sammandragningar men det är välkommet, allt som kan tänkas hjälpa bebisen ut när det väl är dax, är positivt!

Som sagt, mina fogar är vidriga och jag kan inte alls röra mig som jag skulle önska.
x Jag går som en pingvin (som min bror så snällt påpekade på festen i helgen...)
x Kan inte rulla över från sida till sida i sängen på natten som jag skulle önska
x Lyfta benen rakt fram eller uppåt är helt omöjligt
x David fick faktiskt hjälpa mig komma upp ur sätet i bilen igår...
x Sitta vid datorn mer än en halvtimme i stäck går inte, ryggen går av (känns det som)

Men nu är det inte bara negativt. Snart kommer ju lillebror/lillasyster till oss och då kommer ju allt att rätta till sig men man blir så himla less när man inte kan göra som man är van vid.

Idag går vi in i vecka 35 och som jag sagt innan,
 nu börjar det verkligen närma sig och det med stormsteg!



Såhär ser magen ut idag. Jag har inga bilder att jämnföra med denna veckan men nästa vecka kommer den allra sista veckobilden på magen från när jag väntade Albin, för 1½ vecka senare var han ute!

En liten bebisuppdatering från soffan!

Det är som vanligt full rulle och jag kan meddela att det är inte skönt någonstans. Nu förtiden har jag oftast nåt som buktar ut under mitt högra revben och gör att jag måste sitte väldigt upprätt,
jag gissar på en liten rumpa kanske.

Jag är inte så sugen på nåt utan äter mest för att man måste det, det får faktiskt inte plats så mycket nu utan det blir ganska små portioner och jag orkar sällan äta upp (skäms på mig). Halsbrännan har kommit smygandes nu på slutet och fogarna ska vi inte ens tala om. Idag är det 43 dagar kvar till beräknad förlossning och jag hade inte tänkt gå så många dagar, bebisen får gärna komma ett par veckor innan, jag är mer än redo redan nu!