Mitt stackars arma modershjärta håller på att gå fullständigt sönder och samman! Idag kom David hem redan vid halv 9, vi har skissat lite på vårt nästa renoveringsprojekt idag på morgonen, mätt och donat och Albin har såklart oxå gått med, lagt sig i alla diskussioner och mätt flitigt med sin lilla tumstock.

Efter frukosten började vi förbereda honom på vad som väntade, dagis... Direkt kom dom välkända krokodiltårarna och denna hemska bedjan

-"Jag vill inte åka till dagis, vara hos momo stället?"
-"Men det går inte hjärtat, mormor jobbar oxå"
-"Vara hos Farmor & Lina då?"
-"Men du ska se att det blir jätteroligt på dagis idag och så hämtar ju mormor dig när hon slutat"
-"Vill inte vara på dagis! Vara hemma stället!"

Var eviga gång och jag blir så ledsen varje gång att jag inte kan vara med. Idag fick jag gå upp medan David tog på honom, han grät och var helt förstörd och jag satt här uppe och var minst lika ledsen, varför vill han inte?

Varje gång det är såhär så känns det så himla fel. Jag vill inte vara här hemma utan honom, jag får ändå inget gjort när han inte är hemma, jag bara tänker på hur han har det och när jag sen går till jobbet vid 2 så vet jag ju att mormorn är på väg att hämta honom redan och då, äntligen släpper stora stenar från mitt hjärta, när jag vet att han är hemma hos mormor!
Älskade mormor som känner honom utan och innan och som han älskar gränslöst!
Älskade mormor som förstår honom och vet vad han behöver,
vad han tycker om och hur man tröstar om han slår sig!
Älskade mormor som fortfarande får honom att somna lugnt och fridfullt på hennes axel när dom dansar,
 precis som när han var nyfödd.
Älskade mormor som tar hand om min goa, goa unge.

Nu tex ska jag ge mig på att laga lite middag, men det känns fullständigt meningslöst. Varför ska jag laga middag nu, Albin är ju inte hemma och äter. När jag blir så här ledsen, så tänker jag bara på mörka, hemska saker. Som precis när David och Albin åkt så kom jag att tänka på vad som händer om Albin plötsligt blir sjuk och hur vi skulle känna som har "tvingat" i väg honom så många gånger, när han hade kunnat vara hemma och vara glad & lycklig. Nu ska man ju inte tänka så men det är så jag tänker när jag mår som jag gör när han har åkt!

Nu ska jag försöka rycka upp mig och göra den där gulaschsoppan som jag förberett för nere i köket. I morrn är vi lediga och har lite grejer för oss, vi ska bla till No 15 och klippa oss! Nu ska jag njuta av att det snöar ute och att vi ska hämta hem husbilen om bara 19 dagar!