Skit, skit, skit!
Precis så känns allting nu! Varför är det såhär? Eller rättare sagt, ska det alltid vara såhär, kommer det att bli bättre? Ärligt talat så tror jag inte det...
Jag vet vad alla tycker och tänker,
"det klart att det kommer att bli bättre"
"ge det lite mer tid"
"alla barn tycker väl om dagis"
"det är bara nu, en period"
Men jag tror inte det. Jag känner Albin och jag vet att han tycker om att leka med andra barn och umgås med folk, han är social och inte alls särkillt blyg igentligen men han är nog helt enkelt inte ett av alla miljoner andra barn, som gillar dagis. Han är såklart inte ledsen hela tiden, och han gillar fröknarna jättemycket (dom är verkligen helt fantastiska allihopa!) men han står fortfarande mest och tittar på när dom andra barnen leker, förutom när Olle är där, dom är jättebra kompisar (Olle är på semester nu i 2 veckor).
Han grät inte när vi gick dit idag, men han pratade mycket om hur & när han skulle gå hem, vem som skulle hämta honom, vilket håll dom skulle gå och vad dom skulle göra när dom kom hem. Idag skulle mormor hämta och dom skulle hoppsa-stega hela vägen hem, sen skulle dom fika med bullar och kolla efter fåglarna på baksidan.
Min lilla älskling! Jag kan inte fatta varför detta skulle vara bra, han är ledsen, jag är ledsen och jag kan aldrig stanna kvar och prata med fröknarna eftersom han blir mer och mer hysterisk ju längre tid jag är kvar, jag hinner i princip bara in med hans väska och sen får jag gå medan någon håller i honom och han ropar efter mig i full hysteri. Idag skulle dom gå iväg till Biblioteket så dom andra 3 barnen stod och väntade vid dörren när jag gick och han var såååå ledsen och jag hörde hur han skrek efter mig en bra bit, jag bara gick!
Känner mig som världens sämsta mamma! Vilken mamma lämnar sin helt förtvivlade 3-åring mot sin vilja?? Jag bara går och det är fort, kan inte ens vända mig om för han får ju inte se hur ledsen jag är. Så ska vi lämna honom i morrn och på måndag och jag har ont i magen hela dagarna och nätterna med för den delen! Albin går ju såklart inte omkring och tänker på detta hela tiden så det är ju klart värst för mig men jag kan inte få ihop hur detta skulle vara bra för någon av oss!?
Jag har lovat att ge det tid, men är det verkligen så att alla barn passar på dagis/hos dagmamma? Jag skulle absolut inte vilja byta dagis, för jag vet att vi har plats på den mest eftertraktade förskolan i byn!
Ska man behöva sitta här och snyfta i flera timmar? Jag får inte gjort någonting, dessa timmar inna jag börjar jobba, jag bara går och tänker, grubblar & har ont i magen. vad gör alla andra mammor när dom får en stund över?? Jag kan inte göra nåt utan Albin (känns det som just nu i alla fall), tänker på honom hela tiden!
Men nu måste jag verkligen ta mig själv i kragen och sluta tycka synd om mig själv! Jag har några album som ska sättas i hop och det kanske jag kan fixa själv (fast jag brukar alltid ha god hjälp annars...), sen ska jag försöka få nåt i magen innan det en promenad bort till jobbet!
Stackars er, jag hade ju med hoppats att det skulle bli bättre med tiden...
Jag höll ju tummar och tår,men det hjälpte ju inte,det blir desto roligare när mormor kommer och hämtar,då är det mungipor upp!
Fy vad jobbigt det låter, å jag har verkligen inget bra svar på hur ni ska få lämningen att gå bättre. Victor pratar oxå alltid om vem som ska hämta och vad som ska hinnas med efter dagis, å det finns fortfarande dagar då han gråter när man lämnar honom, å hjärtat värker i flera timmar efteråt. Det tog en hel termin innan man kunde lämna honom på morgonen om inte favortifröken var där, utan att han grät. Mitt råd är att hålla ut ett tag till, men fungerar det inte tycker jag ni ska kolla upp om det finns en bra dagmamma att lämna honom hos istället...
Kram...
Tyvärr finns det nog många som lämnar sina barn på förskolan trots att barnen inte alltid vill, för de har inte så mycket val. Inkomsten måste de ha och de har inga andra alternativ. Sen tror jag att det i många fall är ett test, barn är smarta, de testar sina föräldrar så mycket det bara går. (Inte för att det underlättar...) Embla hade en period där hon var jätteledsen, ville inte, frågade varje morgon om vi inte kunde vara hemma, sa att hon hade ont imagen och inte ville gå dit... Detta var långt efter att hon börjat och kom väldigt plötsligt, men vad för val hade vi?? Hon fick gå dit ändå, jag vet att de tog väl hand om henne och att hon trivdes men var ledsen. Kunde bli ledsen mycket på dagarna där då oxå. Inget kul alls...men det är livet. Sen kan jag inte påstå att jag gick mådde dåligt över det, jag litade på personalen. fast å andra sidan jobbar jag ju med yrket själv och har haft en del "ledsna" barn. Dock inte så stora som Embla var (5 år). Det ledsna kommer och går och man gör roliga saker för att få barnet att tänka på nåt annat.
Men jag säger som jag sagt innan, härda inte ut. Du ska inte må så dåligt. Funkar det inte så funkar det inte. Ni har ju andra alternativ, utnyttja det istället!
vill du kämpa på, be å få testa att lämna lite varje dag (även de dagar ni är lediga, fast det inte är kul att göra det, men ett par veckor kanske) typ 8.30-11.30. bara för att det ska bli mer sammanhängande för Albin, komma in mer i grupp och aktiviteter. Eller en annan tid att lämna bara. Som det är nu kommer han väl alltid när det redan är fullt hålligång och det kanske inte passar honom? Han kanske behöver komma när det är lite lugnare och hinna starta dagen i sin egen takt?
Bara bubblar ur mig olika förslag... Vill ju hjälpa!!
Eller så slutar du att försöka såå hårt och bara förklara att så här är läget och det är mamma och pappa som bestämmer. När mamma och pappa jobbar måste du va på dagis och när vi slutar kommer vi och hämtar dig. Han är så stor nu så han kommer att förstå efter ett tag att så här är det. Tror att om man hela tiden letar andra utvägar istället för att bara få barnet att acceptera situationen, så kommer man få ett väldigt slugt barn som förstår precis vad man ska göra för att få som man vill. Alternativet är ju att sluta jobba antar jag, eller syskon.
Hoppas det löser sig för er. Malin hade ju jättebra förslag som ni kanske kan testa.
Vet ju att du helst av allt vill ha honom hemma så mycket som möjligt, men det kan helt klart vara värt att testa att lämna när det är lugnare och lite fler dagar för en kortare period. Det vinner förhoppningsvis ni allihopa på.
Håller tummar och tår att det går bättre och bättre
